Knappt är valet över och Hägglund börjar backa om vårdbidraget. Han verkar skämmas för ordet ”kärnfamilj”. Att det finns andra familjeformer är väl bekant men det är ingen tvekan om att begreppet familj som sådant står på undantag i Sverige. Det största stödet för familjen kommer nog idag från invandrare, inte minst muslimer, vilket innebär att det alltmer utslätade KD framstår som själva inkarnationen av kompromiss.

Stödväljarna är nog ändå glada att KD lyckades vara kvar men frågan är ju vad som händer nästa val med denna nedåtgående trend. Snart är det så utslätat att det inte finns något kvar av dess egentliga kärna. Innan valet tyckte jag att man skulle vänta med kritiken. Då gällde det att få kvar dem i riksdagen. Nu kan vi börja kritiskt granska vart detta  parti egentligen på väg.

Familjen står alltså inte så speciellt högt i kurs i Sverige. Den kursinriktning som sattes av socialdemokraterna redan på 30-talet är nu var mans idé och torgförs kraftigt av alliansen. I den ligger knappast kvinnans rätt till arbete på agendan utan mammas plikt att arbeta och ettåringens plikt att snabbast möjligt hamna på ett kollektivt dagis. Samhällsutvecklingen kräver att barnen snabbast möjligt överlämnas till staten så att föräldrarna kan bidra till produktionsapparaten. Annars kan inte välståndsnivå och utveckling bibehållas. Tala om socialistisk människosyn i botten. Produktionen går före allt. Statens väl går före individens. Marx skulle jubla. (Sedan är det säkert så att de enskilda föräldrarna inte alls ser det på detta viset utan genom högt skattetryck tvingats ut i produktionen.)

Det finns nog ingen forskning (ett ibland dubiöst uttryck som kan användas på det mest propagandistiska sätt) som motsäger att det är allra bäst för det lilla barnet att mamma (och pappa om vi talar om delad vårdnad) är hemma de första åren. Problemet är väl snarare att många faktiskt inte vill vara hemma. Inte kan, säger man och så kommer KD upp med idén om vårdnadsbidrag, som man nu själva skjuter sig i foten med att som Hägglund rata.

Familjen lär bli alltmer kontroversiell och glåporden kommer säkert att hagla kring detta än värre. Kvar står ändå det faktum att välmående familjer bidrar oerhört till en välmående nation, och tvärtom.