Knappt är valet över och Hägglund börjar backa om vårdbidraget. Han verkar skämmas för ordet ”kärnfamilj”. Att det finns andra familjeformer är väl bekant men det är ingen tvekan om att begreppet familj som sådant står på undantag i Sverige. Det största stödet för familjen kommer nog idag från invandrare, inte minst muslimer, vilket innebär att det alltmer utslätade KD framstår som själva inkarnationen av kompromiss.
Stödväljarna är nog ändå glada att KD lyckades vara kvar men frågan är ju vad som händer nästa val med denna nedåtgående trend. Snart är det så utslätat att det inte finns något kvar av dess egentliga kärna. Innan valet tyckte jag att man skulle vänta med kritiken. Då gällde det att få kvar dem i riksdagen. Nu kan vi börja kritiskt granska vart detta parti egentligen på väg.
Familjen står alltså inte så speciellt högt i kurs i Sverige. Den kursinriktning som sattes av socialdemokraterna redan på 30-talet är nu var mans idé och torgförs kraftigt av alliansen. I den ligger knappast kvinnans rätt till arbete på agendan utan mammas plikt att arbeta och ettåringens plikt att snabbast möjligt hamna på ett kollektivt dagis. Samhällsutvecklingen kräver att barnen snabbast möjligt överlämnas till staten så att föräldrarna kan bidra till produktionsapparaten. Annars kan inte välståndsnivå och utveckling bibehållas. Tala om socialistisk människosyn i botten. Produktionen går före allt. Statens väl går före individens. Marx skulle jubla. (Sedan är det säkert så att de enskilda föräldrarna inte alls ser det på detta viset utan genom högt skattetryck tvingats ut i produktionen.)
Det finns nog ingen forskning (ett ibland dubiöst uttryck som kan användas på det mest propagandistiska sätt) som motsäger att det är allra bäst för det lilla barnet att mamma (och pappa om vi talar om delad vårdnad) är hemma de första åren. Problemet är väl snarare att många faktiskt inte vill vara hemma. Inte kan, säger man och så kommer KD upp med idén om vårdnadsbidrag, som man nu själva skjuter sig i foten med att som Hägglund rata.
Familjen lär bli alltmer kontroversiell och glåporden kommer säkert att hagla kring detta än värre. Kvar står ändå det faktum att välmående familjer bidrar oerhört till en välmående nation, och tvärtom.
Helt riktigt, Ulf. Huruvida det är bättre för barnet att fostras av föräldrarna än staten är dock (som mycket annat) en fråga om värderingar snarare än forskning, ungefär som huruvida det är bättre för ett barn att ha både en pappa och en mamma än att ha två pappor eller två mammor. ”Forskningen” lär i ingendera fallen kunna bestämma våra värderingar eller säga vad som är rätt utifrån hur barnen mår. I dagens läge kan det t.o.m. synas som om dagis gjorde barnen extra lyckade, eftersom det snart bara är asociala individer längst ner i samhället som inte har sina barn välplacerade 8-9 timmar om dagen i den ytterst pedagogiska förskolan (t.o.m. dagmammor har ju blivit ”misstänkta” nu för alltför primitiva lekmetoder). //
Det värsta med Kd:s utveckling just nu är dock inte att man ifrågasätter sitt eget vårdnadsbidrag eller sin egen åsikt att det är en fördel för ett barn att, allt annat lika, ha en pappa jämfört med att ingen pappa ha. Det värsta – eller lustigaste – är att Göran Hägglund som bot för att han inte var på Pride öppnat för att även barnafödande kvinnor (som vill fortsätta föda barn) ska få registrera sej som män (”juridiskt kön” kallas det). Att inte få ”bli man” utan att sluta föda barn kallas nämligen i modern demagogi för ”tvångssterilisering”. Men svensklärare som jag inser ju att begrepp som ”man”, ”kvinna”, ”kön” et c. förlorar all innebörd om det går dithän, och att queerfeminismen därmed till slut blir självförgörande. För hur ska Gudrun Schyman veta hur mycket pengar hon ska elda upp, och hur ska vårdstatistiken ge kvinnor bättre medicinering om ingen statistiker längre vet vad man resp. kvinna är för något?
OBS: Göran H. har – i motsats till övriga partiledare – inte varit på Pride och lovat det där om att man ska få byta kön utan att byta kön. Men att han inte direkt avvisade saken utan lovade att undersöka möjligheten, och att han vid en tidningsintervju verkade ha gått på snacket om ”tvångssterilisering”, är ju alarmerande bara det. Stackars vår barn som nu ännu mer än tidigare ska grubbla över om de är tillräckligt manliga för att vara riktiga killar och tillräckligt kvinnliga för att vara riktiga tjejer. Har inte könsrollstänket därmed gjort comeback från ett alldeles oväntat håll?
Hej Pastor Ulf.
Jag tror på det som den Katolska Kyrkan har lärt ut fram till 1962, men oj vad jag önskar att dom som styr kyrkan idag vågade säga det som du säger. Sådana som du behövs verkligen i dagens Sverige, och kommer förmodligen behövas ännu mer i framtiden.
Jag lovar att be för dig Pastor Ulf!
Allt gott i Herren
Henrik
Tack Pastor Ulf, mycket bra skrivet! Som snart nyexaminerad förskollärare, så vet jag hur tänket går. Vår barnombudsman (hon är en kvinna och föräldraledig) skriver ofta i Uppsalatidningen. Hon anser precis som regeringen att staten fostrar barnen bättre än föräldrarna. Även mycket av den litteratur som jag läst och läser under utbildningens gång talar om förskolan som den bästa platsen för uppfostran för pedagogerna kan det som inte föräldrarna kan.
När jag hörde vad Hägglund sagt så blev jag nästan uppgiven. Vad i KD kan jag anknyta med? Mindre och mindre känns det som, så vem ska jag rösta på om 4 år?
Jag vågar påstå att välmående familjer = en välmående nation.
Jo det är väl just det som är problemet att kd får vara glada över det lilla stöd de fick och det måste givetvis leda till en förnyelse av politiken. Utslätat eller inte, menar du att vårdnadsbidraget sticker ut !!?? Vem har trott på det över huvud taget? Familjepolitiken varken står och faller med vårdnadsbidraget. Det är klart att det måste tänkas i nya banor. Jag tror inte att det är en socialistisk människosyn som tvingar ut mammorna i yrkeslivet utan det är jakten på pengar i den egna plånboken som sen ska konsumeras på bilbyte och utlandsresor. I de familjer där maken är välbetald kan nog mamman ta det lite lugnare med arbetsåtergången.
Jag håller med. Om KD går ännu längre på den utslätade linjen har partiet mist sitt berättigande. Tråkigt. Kärnan sviker. Och stödröstare räcker inte för att hålla partiet vid liv.
@ Anders
KD har redan nu mist sitt berättigande och det är det som siffrorna visar. Enda anledningen till att de finns kvar i riksdagen är mängder med taktiska stödröster, annars hade de åkt ut på studs. Nästa val får de inte många av dessa stödröster igen – då blir partiets slutliga öde avgjort. Tillbaka till rötterna eller ännu en politiskt korrekt fis i rymden…
Vårdnadsbidraget är en rätt bra idé tycker jag, och många jämställdhetsivrare med mig. Problemet är att kulturen skulle göra att det bästa valet för en specifik familj (t.ex en av mina bästa vänners familj) är att kvinnan med lägre lön är hemma med barnet.
Du Ulf som läst ekonomisk historia vet att detta på lång sikt är oerhört förödande för demokratiutvecklingen oavsett om man är feminist eller inte. All historisk forskning på området visar att när män i stor majoritet representerar kvinnor i lagstiftande församlingar, leder detta till kvinnofientlig OCH barnfientlig lagstiftning.
Om det ”bästa valet för just min familj” är att kvinnan är hemma, och detta kortsiktigt även är bäst för 2 miljoner andra familjer, leder detta i ett land med ojämställda löner till just detta att kvinnor oftast är de som utnyttjar bidraget. Det i sin tur kan inte leda till någonting annat än att kvinnor blir färre och färre för varje år som går i lagstiftande församlingar. På 20-40 års sikt är detta en katastrof för demokratin, även om några få barnkullar just nu möjligen skulle tjäna på det.
Eftersom du har så stora kunskaper när det gäller just ekonomisk historia (och även till viss del statskunskap) förvånas jag över att du väljer att inte nämna detta problem.
Hittar vi ett sätt att fördela vårdnadsbidraget – inte på individnivån så det känns som tvång – är jag mycket positiv till det. Liksom förmodligen även Fp, de som främst tvingat Hägglund till detta nu.
Glöm KD, rösta blått!
Övergav själv KD i årets riksdagsval. Ett av huvudskälen var ’löftet om införandet av vårdnadsbidraget, som blev som ”kostymen som blev en tumme”’. Fler svek från KD skulle kunna nämnas.
När ett parti överger sina kärnväljare, och sina kärnfrågor sviker man kärnväljarna och vänder sig till andra förmodade väljargrupper. Att ändra politiken på detta sätt är ett vågspel av KD, och man kan nu seriöst fråga sig om KD är ett värdekonservativt parti, eller om man som alla de andra partierna blivit nyliberala.
Hägglund har en talets gåva, och verkar onekligen trovärdig, men han har nog inte förstått att när trovärdigheten är förbrukad finns den inte längre. Snart är han för alltid stämpeln som svikare – opålitlig ohjälpligt fastpräntad. Då har partiet förlorat sitt existensberättigande och sitt riksdagsmandat – för lång, lång tid. Det kanske är dags att man återvänder till något av sina rötter. Den bästa förnyelsen är oftast att över tiden hålla fast vid en konsekvent linje, och inte ändra sig så mycket efter vart man tror vinden blåser.
Kanske bör Hägglund samråda lite mer med Alf Svensson i stället för med sina betydligt yngre partiledarkompisar. Kung Salomos son gjorde samma misstag, att ta råd från yngre och ovisare rådgivare, det blev hans misstag. Kanske Hägglund borde läsa den bibeltexten…
MVH / Sefast Tronde
Tycker iof att det är att dra lite för stora växlar på det Hägglund säger. Om man överger vårdnadsbidraget är det verkligen att släta ut, och visa att man inte är för familjen?
Knappast. Dock får man hålla med om att alla borgerliga partier har blivit mer utslätade i förhållande till den ideologi som fanns i starten.
Ser man på lite siffror så är det ca 7% som använt vårdnadsbidraget i te x Stockholm mot de förmodade 15% som vill vara hemma med barnen.
Dessutom blev det en kommunal reform så alla valde inte att införa den.
Ser man på vad konkret den reformen gett så är det alltså ganska politiskt svagt resultat.
Däremot var vårdnadsbidraget ett viktig markör, att även de som vill vara hemma ska kunna få pengar för det.
Viktig markör som sagt, men väldigt låg nyttjandegrad där den nu KAN nyttjas.
På det hela en halvdan reform som borde utvecklas betydligt…
alltså fullt förståligt att Hägglund funderar på om vårdnadsbiraget i nuvarande form är ett absolut måste..
Mvh Jonas
Kristdemokrat ( på konservativa flanken:) )
Göran Hägglund ,
du har snart krossat alla hörnstenar i partiet,förstår att du också, helst skulle vilja att partiet skulle heta, typ ,Görans hygglo parti,ja nått i den stilen,du har inte för avsikt att vara ett parti för BIBELNS rekomendation för ett fungerande samhälle,utan hellre gå i alliansens ledband,du har säkert fått ett löfte av reinfelt om ett bra kneg hos honom, sedan du har fogat in nuvarande kd som ett typ moderatiskt broderskapsparti.
Har en version att tex Sivert Öholm ,Göran Skytte ,kanske Birro i framtiden,det viktiga är att det är någon som har insikten att något måste göras snabbt och konkret då det gäller värde grunder som nu snart helt suddats ut,startar ett nytt parti,med en klar linje då det gäller familj,samlevnad ,samhällsmoral,trygghet för föräldralösa barn mm,annars tar andra krafter över,,,,snälla lär av historien !!!!!!!!!!!!!!!!!
Ps ULF !!! Det Gläder mig att du har nyanserat dina åsikter inom många områden
MVH Mikael Persson
Pastor Ulf har en konstig inställning till kd. Att man skall granska dom efter valet, i en demokrati skall alla partier granskas före valet. Eller är Ekman rädd att kd åker ur riksdagen om dom granskas. Förmodlingen är det så, Ekman har varit väldigt hård i sin sk granskning av sd. SD är det parti som vill bygga ut vårdnadsbidraget mest, inget som jag sett Ekman skriva om hoppas sanningen så småningom kommer fram.
KD har sedan en längre tid sålt sitt ideologiska förtroende kapital och lagt den på maktens altare. De första Göran gjorde när de kom in i regeringen för 4 år sedan var att börja prata om initiativ till abortturism, redan där bestämde jag mig, ALDRIG MER KD. Av KD idag återstår bara namnet(och knappt det) av den vision Lewi P hade när han tog initiativ till ett samhällsförändrade parti på kristen grund, det var moralfrågorna och familjen det handlade om då, av detta är bara en flämtande låga kvar./Kalle
Intressant debatt!
Jag tycker det är dags att KD tar sitt namn och sitt ursprung på allvar. K och D står för de kristna grundvärderingarna samt visar att vi vill vara demokrater och låta den enskilde ta eget ansvar. Problemet är att andra hela tiden bestämmer vilken arena debatten ska föras på. De kristna måste återerövra den. Vi kan ju inte låta S, social(ist)demokraterna, Nya-M, Fp-liberalarna, feminister och fd. kommunister och t.o.m. ”humanisterna” fortsätta sätta agendan.
Som kristna har vi det absolut mest framåtriktade livsprogram som kan formuleras. Vi har en väldokumenterad succé gällande värdegrunden. Vår människosyn är universell och tidsoberoende. KD har det lätt om de slutar snegla åt höger och vänster. Tag ursprunget på allvar och profilera värde-konservatismen som strategi för att vinna tillbaka förlorad mark.
Dessutom tycker jag Hägglund inte borde skämmas för att gå i kyrkan. Han verkar ha svårt med det, tyvärr.
Otroligt att dom lyckades hänga kvar i detta valet, men nästa gång åker dom oavsett namnbyte eller ej.
Det kanske är hög att starta ett nytt parti och blåsa lite friska nya vindar in över vårt något kalla mörka land.
Om man vill ha skattebetalare och arbetare i vårt land så har jag ett bra spar tipps, sluta att abortera ca 35.000 barn varje år i Sverige.
Själv är jag skuld till sex blivande skattebetalare som jag älskar mest av allt på denna jord.
Jag vill ta varje tillfälle till tid med dessa underbara gåvor som vi berikats med,vi vill investera i omsorg kärlek och tid och tror att det lönar sig för alla,för dom,för oss,för samhället,amen.
Till sist det ska bli skönt när Jesus kommer tillbaks och länge leve mamma pappa barn… v v v v Thommy Bergenwall..
Ulf och andra; ni övertolkar Hägglunds besked. Självklart kommmer kd fortsätta vara familjepartiet med stort F. Det frågan handlar om är om familjestödet skulle kunna bli större med en annan metod än vårdnadsbidraget. Läs gärna vad Hägglund säger i dagens nummer av Världen idag (som iofs väljer en bradskande rubrik, men ändå…)
Jag instämmer i det du skriver. Ett välgörande klarspråk! Kd behöver ingen opposition för att ramla ur riksdagen 2014. De sköter jobbet själva – på ett utmärkt sätt.
Jag håller helt med dig Ulf, men du skulle kunna vara ännu mer tydligt i din argumentation, dvs även du tenderar att argumentera på sossarnas villkor, eller på alliansen villkor för den delen för alla partier för ju samma politik! Dvs det är inte sant att en familj där båda föräldrarna jobbar är mer produktiv än en familj där den ena är hemma och tar hand om barn, eller där båda föräldrarna jobbar halvtid och turas om att ta hand om barnen. Det är ett arbete att ta hand om barn också, även om det i dagens samhället inte ger nån lön (det skulle kunna vara lönesatt). Det enda som är säkert är att NÅN måste ta hand om våra barn, vi kommer aldrig att ha ”rationaliserat” samhället så till den grad att 1-åringar sköter sig själva, nån måste ta hand om dem och det kostar pengar. Glöm inte att en dagisplats för en 1-åring kostar ca 12 000 kr per månad, varav föräldrarna bara betalar en liten liten del. Resten betalar samhället. Två barn på dagis kostar alltså ca 22 000 kr av allas våra gemensamma skattepengar. De 2 föräldrar som därmed kan arbeta är ju i de allra flesta fall inte ens i närheten av att betala in 22 000 kr i skatt varje månad, dvs varje dagisfamilj är en ekonomisk förlust för samhället. Varför kommer det aldrig fram i debatten? Vad gäller vårdnadsbidraget så är det ju i så fall reglerna kring bidraget som gör det till en kvinnofälla. Jag och min man har båda gått ner på deltid och turas om att ta hand om våra 2 barn som inte börjat dagis ännu. Men vårdnadsbidraget ges bara till den ena föräldern, den andra förälderns SGI (sjukpenninggrundanden inkomst) skyddas därmed inte (den andra föräldern får heller inte ta ut sina kvarvarande föräldradagar för det äldre barn som inte har rätt till vårdnadsbidrag) och egentligen har väl inte den föräldern ens rätt att vara ledig från sitt jobb. Dvs vårdnadsbidragets regler gör att det oftast blir kvinnan som tar ut det. De som gjorde reglerna verkar inte ens ha kommit på tanken att båda föräldrarna kan tänka sig att gå ner i tid och turas om att ta hand om barnen….Konstigt.
Om vi ser tillbaka på de senaste 20 åren har antalet barn som går på dagis ökat, antalet timmar de är på dagis varje vecka har ökat och de börjar på dagis i allt lägre ålder. SAMTIDIGT har under dessa 20 år svenska skolbarns skolresultat försämrats, barns och ungdomars psykiska hälsa har kraftigt försämrats (ökat självskadebeteende, lavinartat flera barn som får diagnos av typen ADHD osv, alltfler barn ringer till BRIS och säger att de inte känner sig sedda och bekräftade, de har liten kontakt med sina föräldrar och vuxna överhvudtaget. Tja, detta talar väl för sig självt. Nån som vågar sig på att dra den egentligen föga drastiska slutsatsen att det är skadligt att tvinga in alla barn på dagis från 1 års ålder, med stora barngrupper och lite personal. Kan inte nån säga att kejsaren är naken!!
Och vad gäller allt snack om jämställdhet och att kvinnor som är hemma hamnar i en kvinnofälla, så vill jag påstå att hela förskolan är en gigantisk kvinnofälla. Här jobbar 99 % kvinnor, med låga löner, få karriärmöjligheter och tuffa arbetsvillkor (utbrändhet och depression är vanligare bland förskolepersonal än andra yrkesgrupper). Dessa duktiga kompetenta kvinnor skulle om de släpptes ut från dagisfällan kunna använda sin kompetens inom andra yrkesområden och tjäna mycket pengar och få bra pension!
Sefast Trondes kommentar ger en sann bild av utvecklingen inom KD de senaste åren.
Andra förklaringar verkar överflödiga. Hägglund kunde börja samråda inte bara med Alf Svensson utan ta ett snack med Jesus oxå om rätt inriktning…..om framtiden…när det gäller partiets fortsatta existens.
Om vi ska överhuvudtaget ha ett kristet parti i fortsättningen, man kan ju undra..
Kärnväljarna flyr just nu ur partiet, de som en gång var med och startade partiet och byggde upp dess grunder, de har undrat länge och säkert hoppats att en förändring skulle ske , men icke sa nicke….
Partiet blir inte mer kristet än dess partiledare är….tyvärr
De känns som ”vårdnasbidragsargumentet” bara blir ett svepskäl här för att uttrycka sin frustration över kristdemokraternas utveckling. Jag tror många kristna ser eller har sett kristdemokraterna som frikyrkans förlängda arm in i maktens boningar. När sen partiet blir mer ”storstadsanpassat” både i förhållningsätt och livstilsfrågor, då har partiet helt plötsligt spelat ut sin roll helt och hållet.
En tragisk uppfattning i mitt tycke. För det första är kristdemokraterna fortfarande jämfört med de andra partierna konservativt i många frågor. Det är snarare så att en del frikyrkliga inte riktigt har koll på utanför sin egen livsstilsbubbla, hur snabbt samhället har blivit utslätat och liberalierat och sekulariserat. Att samhället tycks ha blivit mer öppet, även för evangeliet, betyder ju inte att samhället har börjar vända sig mer konservativt. Tvärtom är det ju snarare så att samhällets syn på hur den privata livsstilen ska vara, är fortsatt tämligen invidualiserat och liberalt, och har börjat göra sina större insteg i frikyrkorna. Det skapar också en frustration hos många. Motmedlet är tycks ju ha varit att öppna sig mer mot det katolska hållet, som ju är konservativt om något.
Så frågan är hur all världen ett parti, öppet för alla ska kunna mota liberalismens vindar i dörren när frikyrkorna med nöd och näppe knappt klarar det själva ??
Ett parti är vad dess medlemmar är, och fortfarande finns en del mkt bra och konservativt kristna kristdemokrater som är värd stöd från frikyrkofolket.
Sen är det ju snarare så att grundproblemet är att världigt får frikyrkokristna engagerat sig politiskt. Inte ens i Uppsala med runt 1000 medlemmar finns det ju rent konkret inte översvalande många som vill dra ett politiskt lass. Det beror också förmodligen på att frikyrkostrukturen behöver en mängd av frivillighetsinsatser för att överhuvudtaget fungera, och ändå infrias inte ens där expansionsplanerna pga av framförallt finansiella brister.
Måste bara få hålla med morgan här, man måste väl granska ett parti innan man röstar på det.
Men eftersom kd förmodligen har sin största stödgrupp i Uppsala så tordes inte Ulf vara kritisk innan valet.
Kanske med rädsla att det skulle leda till ett politiskt skifte, och kanske är det viktigare att Sverige är högerstyrt för Ulf med flera än att man vågar granska detta pari som för mig tappat totalt i förtroend
Lisa: du resonerar företagsekonomiskt kring finansieringen av förskoleplatser. Du behöver förutom de siffror du tog upp, lägga till ökad moms pga högre inkomst (25 procent i de flesta fall), arbetsgivaravgift (26 procent i de flesta fall), skatt på färdmedel och andra omsättningsdupliceringar som skapas av att pengar används i ett samhälle flera gånger (vilket ökar om man arbetar utanför hemmet). Dessa procent måste dessutom multipliceras med varandra för att få fram rätt siffra.
Samhällsekonomiskt går vårdnadsbidraget i bästa fall jämt upp med förskoleplatser. Fördelen är att vissa familjer får en frihetskänsla, samt att barnen får mer tid med föräldrarna. Det sistnämnda vore lätt att lösa genom ett mer genomtänkt bidrag som inte blir könsmässigt snedvridet.
Den enorma nackdelen är att demokratin undermineras på ca en generation – och detta sistnämnda är inte en åsikt utan ett tämligen vedertaget faktum hos dem som är experter på området. I värsta fall kan det bli som i Västtyskland i slutet på åttiotalet, med enormt kvinnofientliga lagar (t.ex var det inte brottsligt att våldta sin fru, en direkt följd av att män stiftat lagarna).
John, du har alltid så finurliga och komplicerade resonemang, som detta med ”skatt på färdmedel och andra dupliceringsomsättningar” Vi som inte är så smarta och belästa hänger inte riktigt med i vad du menar. Skulle de vara bra då om hemmaföräldrar och deras barn åkte mycket bil och buss? Samt om hemmafruar & hemmamän fick lön så det blev sociala avgifter och moms? Blir det några dupliceringsomsättningar då? Skämt åsido, vi hade mindre av barn-och kvinnofientliga lagar innan alla kvinnor började arbeta. Både dagens abortlag och dagens regleringar som gör att kvinnor eller män som vill inte ens kan vara hemma, pga att de familjer som väljer att vara hemma med sina barn bestraffas ekonomiskt, är barn – och kvinnofientliga (sen alltfler kvinnor började lönearbeta har både barn och kvinnors hälsa försämrats. Kvinnor, inte män, står för de stora sjukskrivningstalen). Faktum kvarstår, våra barn mår alltsämre. Louise Hallin, känd barnexpert, har sagt att det bästa vi skulle kunna göra för att förbättra våra barns psykiska hälsa är att göra det ekonomiskt och politiskt möjligt för föräldrar att slippa separera från sina små barn före 2,5-3 års ålder. Men ack, vad är väl våra barns psykiska hälsa att bry sig om…. Den kanske skapar dupliceringsomsättningar i vården?John, menar du att våra barn inte kan få mer tid för sina föräldrar för då försvinner vår demokrati?? Då får vi väl kvotera in hemmafruar i den lagstiftande församlingen då! Borde vi inte också avskaffa föräldraförsäkringen överhuvudtaget, för den ”missbrukas” ju (ur jämställdhetssynpunkt) hela tiden. Det hjälper inte ens att kvotera den som sossarna vill (dvs lagstifta att pappan måste ta ut hälften av dagarna). Pappan kan fortfarande avstå helt från att ta ut sina dagar och mamman kan ta ut sina dagar så glest att de räcker länge i alla fall!
Du skriver också att det vore lätt att införa att vårdnadsbidrag som inte blir könsmässigt snedvridet. Eftersom våra politiker inte tycker att det är lätt, dvs de har inte hittat nån fungerande modell, vore de nog tacksamma om du presenterar din modell. För övrigt, eftersom svensk barnfamiljers liv redan är så lagstiftat, varför inte fortsätta lagstifta. T ex kan man lagstifta om att alla män som blir pappor MÅSTE stanna hemma från jobbet minst 1,5 år, dvs de FÅR inte jobba. Sen kan man lagstifta om att minst 50 % av alla som jobbar i sjukvården och förskolan ska vara män. Vips så har vi löst problemet med ojämställda löner och alla andra problem som följer därav (hemmafruar, demokratiunderskott mm). Det blev ett långt inlägg, men det enda jag egentligen vill säga är att allt kan ju inte handla om ekonomi, kronor och ören och hur lönsamt saker och ting är i det korta loppet. Nåt mer måste det väl finnas som är viktigt än ekonomi??
Den grundläggande kvinnosynen måste ändras.Kvinnor måste kunna försörja sig på sitt arbete och kunna betala skatt.Alla kvinnor måste kunna få ersättning en månadsinkomst för sin arbetsinsats hennes insats måste värdesättas och värderas.Om mannen blir en hustu och barnmishandlare eller han har tröttnat på hennes insatser (det finns ju alltid dom som är bättre och sämre)m.m. måste kvinnan kunna luta sig på att ha en inkomstsom dessutom ska vara pensionsgrundad m.m.
Ja håll me Lisa!
Få ja citera dä på blogg’n min?
Skitbra svar ti n’där viktipajk’n.
Men ändå undra ja om man verkligt måst va så livans rädd för dagis om barna ä där i lagom dos, såattsäja. (En del kristna ä så oerhört präkti å tro att dom måst skydda barna sina från allt som ä ”av världen”, de må gälla film, superhjältar, ”okristen” musik, böcker, kompisar, dagis, kommunal skola, you name it…
Å då tror’om att de gör barna en tjänst fast de i själva verke bli så att dom int utrustar’om fö å leva I världen men int AV’an.)
När’e gäll dagis så tyck ja två-tre dar i veckan ä helt okej, i alla fall nu när mina ä 3-4 år å få långtråkigt hemma ibland. Ja känn direkt när´e bli fömycke borta, å barna visa’re också me å bli klängi å mammi å så. Optimalt för mej sku va om ja kunne ha’rom där varannan da. ”Omväxling förnöjer”. 🙂 Men man måst ju förståss allti va lyhörd för om dä ä dax för en extra hemmada.
Ja tyck dä ä djupt tragiskt att så många svenska mammer känn sä tvungen å tysta ner n´där inre röst’n som säj när’e ä ”too much”. Dä säj sä ju sjävt att förtitimmarsvecker eller mer för en ettåring är ETT STORT SVEK mot barne.
Kärlek ti pengar ä en rot ti mycke ont.