För ett tag sedan skrev teologen Annika Borg en kolumn i SvD angående kristendomens plats i religionskunskapsundervisningen.  Detta med anledning av Jan Björklunds agerande gentemot Skolverket. Annika och jag har nog  åsikter som går vitt isär ibland men jag måste säga att hennes kolumn var förträfflig. Mycket åsiktsvatten har runnit under de svenska mediabroarna sedan Björklund gjorde sitt uttalande och det var intressant att se på vilken nivå debatten ibland hamnade. Det verkade vara med stor skräck man upptäckte att regeringen inte totalt tänkte avkristna skolorna och landet.

Annika Borg har helt rätt när hon menar att man blandar ihop äpplen med päron om man hänvisar till mångkulturalismen som ett skäl för att inte betona kristendomens särställning i undervisningen. Läser man en del inlägg så märker man hur det hela handlar om starka ideologiska agendor. En del debattörer vill helt enkelt inte, av ideologiska skäl, att man  överhuvudtaget skall undervisa något alls om kristendom. Man driver helt enkelt avkristning som mål.

Att, på grund av en sådan agenda, förneka kristendomens inflytande på vår historia och kulturliv är en förnekelseakt i den högre skolan. Det är verkligen att skriva om historien.  Att minska undervisningen för att inte vilja stöta sig med muslimer, eller ateister, är också missriktat. Tvärtom är det viktigt för muslimer, och ateister, att lära sig vad som är de specifika kulturella element som har gjort och faktiskt fortfarande gör Sverige till det Sverige är. En saklig beskrivning av den kristna tron och dess historiska och kulturella betydelse i Sverige förlorar ingen på.

Några menar att om man ger kristendomen särställning så spelar man SD i händerna. Märkligt resonemang! Dels verkar  SD tala nostalgiskt om en nationell enhetskyrka som inte längre existerar. De verkar inte heller tycka om frikyrklighet om man skall tro en del uttalanden. Nej, det hela handlar om att saklighet måste gå före ideologiserande. Eller , som Annika Borg säger, kunskap och ideologi blandas ihop på ett olyckligt vis. I de heta debatter som förekommer har vi nog av känslor och missbruk av fakta. Vi behöver inte mer av detta. Vad vi behöver är förmågan att ta till sig fakta, även obekväma sådana, och inse att fakta och sanning har ett egenvärde, oberoende av vem som råka säga det hela.

Att regeringen går emot Skolverket är knappast någon KD konspiration eller evangelisationskampanj. Det är ett ärligt försök att höja kunskapsnivån angående vår historia och vår kultur så att vi inte tappar vår identitet. Bara med  saklighet och fakta kan vi få en någorlunda fast verklighetsförankring. Det ger möjlighet att fatta sakliga beslut, både privata och kollektiva, på en någorlunda säker grund och inte bara förfalla till allmänt tyckande, verklighetsfrämmande fantasier eller rent förtal.