Häromkvällen såg jag på Rapport som berättade att en kyrka stormats i Irak men att alla var oskadade. Sedan nästa dag ändrades historien till att 53 hade dött. Däremellan har många märkliga förlopp inträffat där media både ignorerat, vacklat och publicerat olika versioner av vad som hände.

En Al Qaida relaterad terrorgrupp rusar in i en katolsk kyrka efter att ha försökt råna en bank och tar alla hundra församlingsmedlemmarna som gisslan. Polis och militär stormar och 53 dör. En kommentar på svensk radio var att detta skall inte ses som ett övergrepp riktat emot kristna. Jaså?

Dessa är martyrer och det är ingen tvekan om att deras kristna tro spelade in i bilden när de fick ge sina liv.Kristna martyrer på 1900 talet och i början av detta sekel är av en sådan omfattning att det övergår allt annat i kyrkohistorien. Däremot är det något som sällan kommenteras på djupet  av sekulära media. När det händer förföljelse måste ofta kristna organisationer ihärdigt påpeka och blåsa i visslorna för att få tillräckligt med uppmärksamhet kring det hela så att det till slut skrivs något. Ofta blir det inte mer än en axelryckning och det är påfallande vad snabbt dessa händelser försvinner i mediebruset på tidningarnas internetsidor.

Det faktum att radikala muslimer ofta står bakom förföljelse av kristna kommer också ofta av sig. Det verkar som det finns en utbredd rädsla att nämna saker vid dess namn och en ovillighet att se att här faktiskt finns ett problem. En ingående kartläggning av förföljelse av kristna, inte minst i muslimska länder, samt ett offentligt samtal om detta är helt nödvändigt. Att tysta ner sådant är att inte vara trovärdig.