För ca 18 år sedan var jag senast i Bulgarien. Just när kommunismen höll på att falla, för 20 år sedan, flög vi in med ett litet privatägt plan och levererade insulin, en speciell  sort som saknades i landet och vi fick träffa både presidenten och premiärministern. Flygplanets värme dog efter en timma och i många, många timmar satt vi nedfrusna, det var is på golvet, i planet till vi landet, mot trafikledningens vilja på snö på Sofies flygplats. Jag har aldrig i mitt liv varit så nedfrusen, vare sig förr eller senare som då. Det var en makalös resa som öppnade för oss att komma in och ha kampanjer.

Vi kom in just när den kommunistiska regimen föll och hade vår första stora kampanj 2 veckor efter sammanbrottet. Ca 40 000 personer kom till den stora Sportstadion i Sofia på ett av våra möten och vi fick möjlighet att sända ett av våra möten från konserthuset i centrala Sofia och detta gick ut genom TV över hela landet. Det var helt unika möjligheter vi fick att bryta igenom med evangelium i en alldeles speciell brytningstid.

Sedan kom vi med flygplan och hade ett team med 150 personer och då möttes vi av säkerhetstrupper som stoppade oss och tvingade det chartrade planet att lyfta och istället hade vi möten i Aten. Det var spännande tider med mycket politisk och andlig tumult.

Idag är situationen så radikalt annorlunda och många församlingar har vuxit upp under tiden. Det skall bli roligt att komma tillbaka och att träffa många pastorer och ledare och få möjlighet både att undervisa och att höra vad Herren gjort i och genom dessa trotjänare.