Så blev det då äntligen tillfälle att komma tillbaka till Bulgarien. Det blev en, minst sagt, intensiv helg men så välsignad. Vi kom på fredagskvällen och åkte hem på söndagseftermiddagen. Däremellan var det i princip möten hela tiden. Det pågick, som någon sa  två parallella konferenser samtidigt, en officiell med möten och en inofficiell med personliga samtal med pastorer. Det blev inte många minuter över till annat.

Fredagskvällen var en samling med ca 400 ledare som kommit samman från hela Bulgarien i en kyrka. Det var en fantastisk stämning med både historia bakåt, sedan 1990 och uppmuntran inför framtiden. De spelade upp en DVD från våra första möten 1990 och i en sekvens ber jag för en mängd unga personer. Många av dessa var nu med i kyrkan och fröjdade sig. De är idag pastorer och ledare på olika platser i Bulgarien.  Det var  vederkvickande att, efter en timmas predikan få samtala med ett stort antal av dessa pastorer och glädjen och kärleken stod högt i tak.

På lördagen samlades vi i en sporthall med ca 1500 platser och det var undervisningspass dagtid och ett härligt kvällsmöte, överfullt med folk i gångarna, om och med den Helige Ande med stark lovsång. Så många pastorer blev betjänade och uppmuntrade, inte minst att låta sig uppfyllas av Anden och förvänta sig att flöda i nådegåvorna och många människor blev också berörda till helande. Det kokade formligen i mötet.

På söndag avslutade vi med en nattvardsgudstjänst där jag predikade om enhet. Pastorerna hade bett att vi skulle använda det nattvardsritual vi använder på Livets Ord. Det blev en fantastisk gudstjänst. Bosse Järpehag var med och spelade och betjänade  i  mötena och det blev så andligt starkt när lovsången steg upp till himlen och så många människor kom fram till att ta emot gåvorna i nattvarden på detta sätt. Jesu närvaro i nattvarden berörde inte minst dessa pastorer på ett överväldigande sätt och de var fantastiskt att se att här var pastorer och förkunnare från ett antal  olika samfund och grupperingar, Assemblies of God, Church of God, olika karismatiska församlingar och Livets Ordförsamlingar tillsammans i en ovanlig enhet som inte minst manifesterades i att man delade bröd och vin med varandra i förståelsen av att ”eftersom det är ett bröd, är vi som  många en kropp, ty alla får vi del av detta enda bröd.” 1kor. 1017 .

Det var påtagligt att man kände behovet av att vara öppna för varandra, arbeta mer tillsammans och att ingen vare sig kan klara uppgifterna själv eller har monopol på vare sig andlighet eller  ensam mandat för att nå landet med evangeliet. Det var en helg med smak av honung och så härligt med den andliga friheten och att få möjligheten att vara på plats igen i ett land är vi fick vara med om så mycket i början av 90-talet.