Det kändes viktigt att kunna predikan om vårt kristna
sociala ansvar under Nyårsnatten och jag har fått mycket positivt
gensvar på detta. Inför det år som kommer tror jag vi kommer att se
flera initiativ på dessa områden, allt ifrån en bättre förståelse
av vad som egentligen händer i ett samhälle som dödar sina ofödda
barn genom miljontals aborter, till att aktivt agera emot
trafficking. Det är ingen frågan om att Västerlandet har utvecklat
en utpräglad hedonistisk dödskultur. Med andra ord en kultur vars
underliggande motivation och inriktning handlar om att
tillfredsställa individens alla själviska infall och nycker utan
att låta sig hindras av moraliska betänkligheter. Trots en fernissa
av solidaritet och rättvisa så präglas vår kultur egentligen av en
djup själviskhet. Ovilligheten att acceptera moraliska normer och
hätskheten eller föraktet som ofta visas gentemot de som hävdar
någon form av återhållsamhet visar tydligt på hur långt det
egentligen gått. Framför allt gäller väl det på det sexuella
området, men inte bara där. Vi skördar den draksådd som såddes på
sextiotalet och tidigare.

Trafficking, som i allra högsta grad
handlar om att tillfredsställa konsumenternas, (läs: männens), krav
på otyglad sexualitet, har skapat en prostitutionsindustri av
historiskt unika mängder sexslavar. Traffickingindustrin håller på
att gå om drogindustrin och omfattar en ekonomi som övergår en del
länders hela BNP. Lägg därtill pornografin på Internet så ser man
snabbt vilket enormt inflytande detta har på de moderna samhället.
Var 60:e sekund säljs 2 barn till slavar av något slag. Det kan
gäller prostitution, arbetsslavar eller att man berövas sina inre
organ som sedan säljs vidare. Omfattningen av detta är astronomisk.
Ett skäl till att detta får fortgå är också att det i många år har
utövats ett nedmonteringsarbete, också bland kristna, där moral
kallas moralism och där integritet kallas att vara pryd, där alla
slags varningar kallas för lagiskhet eller fariseism eller att
skriva på näsan. Genom att följa med i dekadensen skjuter kristna
sig ofta i foten. Man blir så rädd för att verka konservativ,
stötande eller irrelevant att man inte vill peka på de
underliggande motiv som möjliggör denna dödskultur. Tvärtom blir
man så pragmatisk i sitt framträdande att det blir mer uppenbart än
någonsin att det enda som egentligen är intressant är hur många
medlemmar man har i sin egen krets och de verkar man ibland vara
beredd att ta till vilka märkliga medel som helst för att få tag
på. Då vill man helst inte blanda in den kristna trons moral,
radikala efterföljelse av Jesus i förnekelse av det egna eller
utgivande socialt ansvar. Då skulle en nöjeslysten och
självupptagen, materialistiskt inriktad kristen medelklass kunna
dra ören åt sig. Jag tror inte nästa generation begår dessa misstag
utan istället kommer att eggas av att också leva ut sin tro genom
att hjälpa hemlösa och fattiga, agera emot etniska fördomar, stå
upp emot orättvisor, bekämpa dödskulturen, som abort och
trafficking och leva ut sin tro i praktisk handling i vardagen. Det
blir ett spännande år att se fram emot….