Vad som började som en desperat handling i Tunisien, när en ung man hällde bensin på sig själv och tände på i protest emot sin hopplösa situation på arbetsmarknaden resulterade att Tunisiens diktator Ben Ali fick fly från landet. Nu sprider sig detta i Mellanöstern och har nått Egypten med full kraft.

Efter en veckas massiva demonstrationer, över 100 döda och en militär som trots detta visar någorlunda återhållsamhet så tror jag personligen att inget kommer att hindra president Hosni Mubaraks avgång. Det handlar bara om dagar. Det har gått för långt och folket kommer inte att ge sig förrän han tvingas bort. Det är årtiondens korruption, repression och brist på mänskliga rättigheter som får det egyptiska folket att få nog. I och med att Mubarak inte genast slog ner demonstrationerna öppnades vägen snabbt att massivt visa sitt missnöje och nu kommer säkert revolutionen att genomföras.

Att Mubarak avskedade regeringen och tillsatte sin säkerhetschef som vice president ses som ett slag i ansiktet på folket och en alltför liten förändring. Denne man, som har varit chef för den fruktade hemliga polisen, har en lång lista på tortyr och död på sitt samvete och är hatad av många.

Att tiden verkar vara inne för verklig demokrati i Mellanöstern är det ingen tvekan om. Det skulle skett för länge sedan. Frågan är emellertid om det kommer att ske nu. Det är knappast troligt även om det är mycket önskvärt. Det skulle bli en öppning för hela Mellanöstern och gå som löpeld från land till land. Det före detta förbjudna Muslimska Brödraskapet ligger emellertid i buskarna och väntar i Egypten. Naturligtvis är de och andra grupper av både mer moderat och islamiserande inställning tacksamma för möjligheten till val. Under Mubaraks tid har valen varit riggade och oppositionen slagits ner och förbjudit.Det egyptiska folket har lidit mycket under Mubaraks regim.

I eventuella kommande val, efter Mubaraks fall, menar man att om det sker omedelbart, idag, kommer Muslimska Brödraskapet få 80 % av rösterna. Hinner man däremot få till flera partier och normalisera den demokratiska processen så kanske de inte får mer än 15-20%. Frågan är alltså åt vilket håll det kommer att gå. Antingen kommer det att bli ett mer öppet demokratiskt Egypten eller också drivs man gentemot en islamistisk teokrati, typ Iran. Det är inte så konstigt att Iran är mycket intresserat just nu och visar glädje över utvecklingen och inte så konstigt att Israel är kyligt avvaktande. Vem vill ha 80 Miljoner egyptier som skriker ”Död åt Israel” på gatorna och börjar inleda diplomatiska förhandlingar med Iran? Iran var det land Mubarak mer än något annat bekämpade. Egypten är trots allt det ledande landet i Mellanöstern med en arme som är den tionde största i världen och den väg landet går får avgörande för hela regionen.