Så är vi då tillbaks efter en  minst sagt förunderlig resa till Indien. Under minst halva resan, som totalt var på 13 dagar, var det mycket svårt med uppkoppling så därför har det dröjt innan jag kunnat återvända till bloggandet. Vi åkte via Qatar, lagom till att Mubarak föll i Egypten och svallvågorna gick stora i hela Gulfen.

Resan gick först till Kerala i Sydindien. Jag hade blivit inbjuden att tala på Mar Thoma kyrkans stora konferens i Maramon. Mar Thoma kyrkan har sina rötter tillbaks till aposteln Thomas  mission till Indien och har varit kopplad med syrisk kristendom och patriarkatet i Antiokia. På 1800 talet kom man i kontakt med anglikaner och en bibelväckelse förnyade dem. Under 1900 talet hade metodistmissionären E. Stanley Jones ett starkt andlig inflytande på dem och talade regelbundet i 30 år på deras konferens. Min svärfar Sten Nilsson var med Stanley på denna konferens och jag hörde ofta Sten tala om den.

P.J. Kurien, kongressledamoten som besökte oss i januari förmedlade en inbjudan till mig från metropoliten Chrysostom, 93 år gammal, så det var med spänning vi åkte till detta för mig helt nya sammanhang.

Konferensen är gigantisk och har ca 100 000 besökare. Alla sitter under en stor tältliknande uppbyggd skydd med palmbladstak. Anläggningen ligger på en flodbädd som är torrlagd ca en månad varje år och då bygger man upp för konferensen som pågått i ca 130 år på detta sätt. Precis som hos oss ökar det steg för steg med klimax mot slutet av veckan. Det var en härlig scen att gå upp tidigt på morgonen och se oändliga mängder av människor som lugnt vandrade i långa köer utmed floden för att till sist slå sig ner på marken och lyssna till förkunnelsen.

Jag talade om ”Kristus vårt liv” utifrån Kol. 3; om vad vi har i Kristus, vad som hände på korset och i den nya födelsen, vilket förbund vi har fått del av i Kristus och vilka välsignelser vi fått i honom samt vilket gensvar, tro, vi skall ha till allt detta; att vi kan komma frimodigt inför tronen för att få nåd till hjälp i rätt tid. Det var härligt att se gensvaret under och efter predikan. Alla böcker vårt team hade med sig såldes slut. Många kom och sa att de följde vår undervisning på TV. En dam som ledde matutspisningen för talare och biskopar sa att hon levt på min undervisning i många år, tar anteckningar och undervisar detta rakt av. Tolken, en präst, var otroligt uppmuntrad efteråt. Jag talade lugnt men han tryckte hela tiden på, uppenbart upplivad av förkunnelsen.

Gemenskapen med de olika talarna, prästerna, biskoparna och metropolerna, det fanns tre med lite olika ålder och rang, var så givande. Det var klart anglikanskt inflytande men, berättade en anglikansk biskop man har för vana att ta in förkunnare från många olika håll. Man är inte det minsta rädd för det menade han och jag förstod att det var menat att förklara varför både jag och OM:s ledare var där tillsammans med alla andra. Det var en mycket öppen och otvungen gemenskap.

Två metropoliter gjorde ett starkt intryck på mig. Den förste togs vi till direkt när vi kom. Efter lite trevande inledning råkade jag nämna E. Stanley Jones, som ju var missionär i Indien i 60 år, och metropoliten log sitt bredaste leende, svepte ut med handen och pekade tyst på väggen. Där hängde ett målat porträtt av Stanley. Så var isen bruten och Birgitta berättade om alla träffar med broder Stanley och pappa Stens arbete i Indien. Denne gamle metroplit, närmare 90 år, var hela tiden så vänlig emot oss och tog hand om oss på bästa sätt. Han inspekterade rummet vi sov i och såg till att glödlampor byttes ut, fläkt installerades och satt utanför i kvällssvalkan och småpratade och njöt. Han ringde själv till polisen så att vi fick de kompletterande stämplar vi behövde för att kunna resa vidare. Vi hade konferensvisa och behövde förändra till turist visa för att kunna åka vidare. Efter 5 besök på polisstationen gick allt bra:)

Den andre som gjorde stort intryck var den äldste metropoliten, 93 år med det imponerande namnet och titeln H.G. Dr. Philipose Mar Chrysostom Mar Thoma Valia Metropolitan Mar Thoma Syrian Church . När han talade var det absolut smockfullt och stor förväntan. Man hade sagt till mig att han var rätt rolig. Det gick skrattvågor i en timma när han talade. Han hade en otrolig kontakt med sitt folk och en skön förtrolighet och förkunnade mycket bra, klart och starkt. Bland annat gick han på alkoholmissbruk. Han sa också klart att de som inte bryr sig om de fattiga har inte haft en genuin erfarenhet av Gud. Starka ord med tanke på var detta sades.

Efteråt var han inte det minsta trött utan vi satt och samtalade med honom i ca 20 minuter uppe på scenen. Allt medan ett tjugotal journalister, som hade ett eget långbord vid sidan om podiet, språng omkring och tog kort. Det var speciellt att se hur en så gammal man var andligt vital och vid denna ålder fortsatte att leda och undervisa sitt folk. En verklig herde! Det var som att få en audiens hos Moses:)

P.J. Kurien lyste som en sol när jag träffade honom och visade mig reportagen från dagstidningarna, på malyalam, som hade  referat hela min predikan. Konferensens sekreterare log och verkade nöjd. Tiden på Maramon var något alldeles speciellt!

Detta var bara början på resan. Resten får jag ta i ett annat blogginlägg.