Många har redan sett den eftersom den gått ett tag men resor har hindrat mig från att se den. Jag trodde knappt den gick kvar men nu går den på gamla Fyris biografen i Uppsala. Igår fick jag äntligen tillfälle att se ”Gudar och människor”. En otroligt fin film som måste ses! Den är fransk, en klar fördel gentemot de vanliga ytliga Hollywoodkoncepten.

Filmen handlar om franska munkar i Algeriet, i Atlasbergen, som väljer att stanna hos lokalbefolkningen när islamister attackerar och terroriserar dessa och munkarna får betala ett högt pris för det. Det hela utspelar sig 1996 och är helt verklighetsbaserat.

Islamistiska terrorister sätter skräck i hela regionen och munkarna ställs inför valet att fly eller stanna med den potentiella möjligheten att mördas. De väljer att stanna och i filmens slutskede tas de gisslan och leds bort i snöyran som till slut hindrar oss att se dem. Alla vet vad som nu händer men regisören väljer att inte visa det. De blir martyrer.

Filmen går sakta framåt i handlingen och ändå sitter man på nålar. Kameran följer stilla munkarnas liv steg för steg. Med mycket vånda beslutar man sig till sist att fly vore att förneka Kristus. Våndan är stor och speglas i deras ansikten, alltmedan man ber, firar liturgi, hjälper fattiga, hämtar ved och lagar mat. Till sist har alla bestämt sig och en frid som överfår allt förstånd kommer över dem. Dramatiken är i det lilla, i ögonblicket, i minspelet, ögonens växlingar och små vardagliga handlingar som kameran följer stilla. Den är ett mästerverk som tränger djupt in i den som ser den.

Filmen är så genuint kristet, så ömsint gjord och så knivskarp i de val munkarna gör och den kärlek de visar både ortsbefolkningen och sina mördare.

Gå och se den, om du inte redan gjort det, och rekommendera den till andra!