Häromdagen hamnade jag i en diskussion angående ett Twitterinlägg jag skrev. Lite sloganaktigt skrev jag: ”Content is King!” Det kan naturligtvis missförstås på Twitter( med endast 140 tecken) som om jag menade att innehållet är det enda som är viktigt, inte formen. Så menade jag det inte men inser att det lät just så.
Det har förekommit en längre debatt om just formen för den kristna tron. Delar av den debatten har blivit väl drastisk. I det vällovliga syftet att vara relevant, att kunna kommunicera så att man når utanför kyrkväggarna, har en del gått väldigt långt i kulturell anpassning.
Med jämna mellanrum kan man höra slagord som vill göra den kristna tron till enbart förkunnelse. Det viktiga blir då bara detta; att nå ut, till varje pris. Visst, evangelium betyder glada nyheter och ”evangeilion” är ”kerygma” d.v.s proklamatisk förkunnelse. Men tron är inte bara detta. Om vi likställer det kristna livet enbart med evangelisation eller motiverar kyrkans existens enbart utifrån evangelisation, hur viktigt detta än är, missar vi ändå något centralt. Nämligen Jesu inneboende i hans kropp, kyrkan. Att evangelisation är ett av de viktigaste behoven idag, och att vi alla behöver nå ut bättre och längre och mer relevant, är vi överens om men det är inte riktigt samma sak. Kyrkan är något i sig. Den gör inte bara något och kan inte definieras enbart utifrån missionsbefallningen, hur lovvärd den än är.
Varför är detta då viktigt? Av flera skäl. Någon har sagt att kyrkan är en entitet där den själv är en del av budskapet. Med andra ord, budbäraren är också budskapet. Köper du glass av glassbilen får du inte bilen utan glassen men tar du emot evangelium får du Jesus, också i form av Kristi kropp och alltså också den budbärare som ger dig budskapet. Med andra ord; genom evangeliet, budskapet, kommer vi i kontakt med dess budbärare, kyrkan, som bär evangeliets innehåll, Jesus, i sig.
Jesu närvaro i kyrkan legitimerar henne, gör henne autentisk. Den uppståndne och förhärligade Jesus är förbunden med och närvarande i sin kropp och som troende är vi inlemmade i denna kropp och får genom Anden del av Jesu liv som pulserar i kroppen. Han är inte bara i himlen och vi på jorden. Vi är inlemmade i honom och han är reellt närvarande här på jorden i sin kropp. Han är inte här bara om vi tror det. Han är verkligen här. Tron gör honom inte närvarande men tron tar emot och tillgodogör sig hans objektiva närvaro som redan finns .
Liberalteologiska inslag under 1800-talet bidrog till att skapa en åtskillnad mellan kyrka och Jesus. Tanken på Jesu enkla lära i motsats gentemot de kristna dogmerna och på Gudsriket som allmänt inneboende i alla. Man värjde sig gentemot tanken på syndafördärv och åberopade människans samvete och vädjade till förnuft, god vilja och handling, skapade förutsättningar för en uttunnad förståelse av kyrkan. Hela tanken på Kristi kropp och Andens inneboende verk i kyrkan sköts i bakgrunden till förmån för den enskilde individens känslor, erfarenheter och plikter. Dessa tankar, om än i uttunnad form finns det ännu kvar spår av även i väckelsekristendom idag.
Evangelisk tro, med lovvärd betoning på Bibel, bön, evangelisation, omvändelse och personlig tro på Jesus, (allt detta är nödvändigt) har också ofta haft i sig en, ofta omedveten, nedvärdering av Kristi kropp. Församlingen har definierats dels i former av evangelisation och utåtriktat arbete dels i mer inomvärdsligt föreningstänkande där individer sluter sig samman kring lika syften och idéer.
Idag, med nya former och nya experiment så finns det fallgropar. Det är både den pragmatiska och den gnostiska faran och rent praktisk liberalteologi (liberalteologi i vid mening). Med praktisk liberalteologi menar jag tendensen att aktivt bekänna sig till någon form av bibeltro men samtidigt montera ner framför allt bibliskt etiska värderingar och därmed göra åtskillnad mellan dogmatiska och moraliska utsagor i Bibeln.
När det gäller pragmatisk inställning och gnostiska tendenser så drabbar detta mer och oftare än vad vi gärna vill tillstå. Detta sker dels när vi relativiserar formen till förmån för budskapet och dels när den enskilda formen mer eller mindre blir budskapet som förs fram. (Framförallt tänker jag då på när samtalet rör sig enbart kring olika former av evangelisation och gudstjänstliv, som om enbart formens förnyelse i olika enskildheter skulle skapa väckelse).
Kristna bär ofta på en stor dos av självförakt. Det innebär att vi ofta är redo att bejaka allsköns kritik världen har där den oftast tycker kyrkan är mossig , otidsenligt och allmänt efterbliven, både i innehåll och form. Även om det kan vara så ibland är jag övertygad om att både evangeliets kraft och Jesus inneboende i sin kyrka är starkare än människors tvivel eller kritik. Jesus är trots allt starkare än våra mänskliga begränsningar, annars skulle vi aldrig kunna nå ut överhuvudtaget. Jag tror inte riktigt på att om vi bara slipar alla trösklar, tar bort alla kulturella hinder, gör om alla gudstjänster så att människor känner igen sig från diskotek och klubbar, så kommer människor att välla in i kyrkan. Lösningen ligger snarare i att enskilda kristna verkligen är ute ibland icke troende och låter sitt ljus lysa. Det är snarare mobiliseringen av troende som är viktig och där finns det ingen ände på hur uppfinningsrik man kan vara för att ordna strukturer som skapar närhet, samtal och vardagsumgänge med icke-troende.
Pragmatismen slår fel när man tror att formen inte spelar någon som helst roll. Det här ett gnostiskt element kan komma in. Den kristna tron är nämligen en inkarnationstro. När Gud sände sin Son i mänsklig gestalt och Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss var det inte obetydligt vilken form och gestalt Jesus hade. Formen var alltså en del av innehållet. ( man kan här frestas att hålla med Marschall McLuhans ”The medium is the message”; här är mediet budskapet.) Gud blev människa. Inte heller var formen ett hinder för andlig frihet som vi ofta frestas att tro. Då skulle Gud aldrig låtit sig begränsas av en människokropp.Eftersom Jesus fortsätter att leva i sin kropp, både i himlen och på jorden är det inte heller oviktigt vare sig vilken form eller innehåll denna har. Formen reflekterar, bär och bevarar innehållet, på gott och ont. Innehållet påverkar, präglar och utformar formen, också på gott och ont. Det hänger alltså ihop.
Mycket bra inlägg. Över hela Europa just så har många pastorer fastnat i tänket att vara relevanta i sin presentation av evangelium till den grad att man tappar kärnan i budskapet. Evangelium måste alltid förkunnas på ett sätt där det finns en udd som kan verka som en stötesten för människor som inte vill ta emot. Goda nyheter är dock att det finns en generation europeer idag där så många är öppna för det fulla enkla budskapet om Jesus. Kyrkor behöver inte lägga ner så mkt tid med att vara relevanta så länge man förkunnar ett budskap som är relevant i alla tider,till alla folk. Ett evangelium som är Guds kraft till frälsning till var och en som tror. Blessings !
Mycket bra inlägg! Form och innehåll går tillsammans.
Stefan salmonsson
Tack Ulf, valdigt bra.
Bengt W: Min dotter gick till en ny kyrka i London: det var sa ’relevant’ sa hon ville spy; rockmusik och coola predikningar; forresten, det fick inte heta predikningar heller utan ’talk’ och ’pastor’ fick man inte saga; utan ’Jimmy’ eller ’Nick’ eller Keith’.., kyrka fick det inte heta heller forresten utan ’Kingshall’ eller ’Kingsgate’ eller nagot annat haftigt. Man hade praise och worship men skroet med att inte ha nagra doktriner ’som tyngde ner manniskor’
– Ar Jesus sa flummig?
Det här belyser ett verkligt problem. Tyvärr så är min personliga erfarenhet att de som vill vara radikala ofta hamnar i diket och blir föraktande mot just dogmer och ”traditioner”. Det är så synd, för dessa vill ofta så gärna nå ut med budskapet/Evangeliet, men så läggs tyvärr massor av energi på att istället kritisera det som faktiskt har burit tro & Evangelium hit in i våra dagar… Jag tror inte heller på den ”moderna metoden” att förändra allt. Man behöver inte förändra särskilt mycket förrän grundbudskapet går förlorat! Evangelierna är ju dessutom tidlösa i både sitt budskap och i sin struktur. Ett mycket bra inlägg, tycker jag! /AndreasL
Skulle det vara så farligt att ungdomar,(som det ju ofta är ) prövar nya former??? det gjorde väl de flesta av oss, som unga. Om vi hade lite driv i oss. Nä!! Be för, välsigna och tala gott om dem som kommer efter. Så skall vi glädjas tillsammans, medan vi går ut och möter dem som väntar på oss. Rom 8:19
Hej
Det märks ganska tydligt i texten vart det barkar på Livets Ord.
Formen visar även den om en församling främst är styrd av etiska och dogmatiska ”sanningar” eller om det är en levande relation oberoende av en viss kultur.
När man betonar dogmer och etik så rör man sig mot lagiskhet det är min fulla övertygelse.
Predikan om omvändelse är viktig när den berör hjärtan inte när den skapar syndalistor som jag läst att du Ulf Ekman gärna vill ha tillbaka.
Ska man titta på Kyrkan genom historien så består den av människor och det är i människors hjärtan som en kristen kultur har sitt främsta uttryck.
Den gamla boken duger inte längre, det ska vara nytt, allt ska vara nytt, sträcker sig så långt att pastorer går ut och frågar människor: hur vill du att kyrkan ska se ut och vad ska den ha för innehåll för att du ska komma?
Svar: vi ska ha mer av det värdsliga kanske kompremissa och ta in lite andra gudar och skojjigt innehåll, lite meditation och jag vill framförallt höra vad duktig och bra jag är för några motgångar vill jag inte ha, och det ska man väl inte få ifall man har gud på sin sida?!. och att jag gick redan på rätt väg innan jag gick in i kyrkan och hörde evangeliet..
En person går fram till en affärsman och ger han en Bibel och säger: Tjäna pengar på det här!
Ifall nu affärsmannen inte har någon avsikt att lära känna Bibeln och Jesus. Så kan det vara ganska lätt att få en flock människor med trasiga hjärtan som har hopp om en högre makt. efter noggrant utvalda bibeltexter. och då måste man komma ihåg, att absolut inte läsa mer av psalmen Bara de absolut finaste orden. För de står ju i bibeln eller hur?
ajuste kollektkorgen måste gå runt minnst 3 gånger under en Gudstjänst så man är säker på att man fick in så mycket som möjligt. och innan den tredje varvet så lägg till att de blir lite speciellt välsignade ifall de lägger pengar.
—–
Jag hoppas och ber att något gott kan komma ur detta, att de med brustna hjärtan och ny troende läser bibeln från Matteus till Uppenbarelseboken om och om igen, tills ordet är fastspikat!
med 1 ingrediens TRO!
Hellre klär jag mig som en varg men är ett får på insidan, än tvärt om 🙂
Bara några tankar jag fick.
God Bless!
Bra skrivet,för det är ju inte förpackning som är viktigast,även om den i sig är säljande,utan innhållet,alltså Jesus.. v v T.B.
Som jag sa på twitter: ”The King is my content”.:) Du har alldeles rätt i att form och innehåll måste samverka, i kaos och godtycklighet finns ingen kreativitet och därmed inget verkligt liv. När Jesus är vårt innehåll blir vi levande och närvarande (och antagligen mycket obekvämare än vad som oftast är fallet) eftersom han är det. När vi verkligen går inför Gud i hans namn, som om vi vore han, så ger våra böner resultat och vi växer i både kärlek, vishet och kraft – då är vi relevanta.
När vi, i gudstjänst och samvaro, delar och tar emot vad han har gett så att det flödar över i våra liv, då dras människor till oss och får nytt hopp – då är vi välsignelse i världen – verklig kyrka. 🙂
Det viktigaste måste väl ändå vara medvetenheten om att varje kristen (och därmed kyrkan) är bärare av samma kraft som uppväckte Jesus från döden. En mirakelkraft till förvandling, liv, gemenskap med Gud och upprättelse på alla område.
Vilken form man väljer för att tala om detta är nog så viktigt. Jesus själv bekräftade sin dynamiska, enkla och kraftfulla förkunnelse med tecken och under. ”Om ni inte tror på vad jag säger så tro på grund av det ni ser att jag gör.”
Vi måste ställa oss frågan: Är vi bättre retoriker och kraftfullare predikanter än Jesus?
Har vi en större förmåga att bryta igenom och nå ”själarna” än vad vår herre och mästare hade?
Personligen så tror jag inte det.
Vi måste fortsätta sträva efter en mycket större och kraftfullare manifestation av Guds mirakelkraft i varje kristen. Det är då vi kan svara på människors frågor och möta deras behov.
Då behöver man varken ”hotta upp” presentationen eller damma av medeltida riter. Praktiska, enkla och relevanta ordningar kommer alltid att behövas. Idag kan t ex nästan alla läsa och skriva. Det kunde man inte under kyrkans första 18-1900 år. Därför har kanske inte liturgi och utantilläsning samma självklara plats som tidigare.
Bra skrivit! Tacksam för att du är vår pastor!
Bless
Well said Pastor Ulf. Thank you for clarifying your Twitter post.
Bakom skalet av produkten finns det alltid en stark idé som gör att formen blir en förlängning av innehållet. /Bang & Olufsen
Risken är att kyrkan blir lika långtråkig och full av svåra ord som inte många förstår (precis som ditt inlägg) att man tappar kontakten med ”vanliga” människor. Sen kan man ju alltid sitta innanför kyrkväggarna och diskutera teologi och budskap och former som bara de som är innanför bryr sig om. Var i helgen på en fantastisk gudstjänst med nya, moderna uttryck. Man kompromissade inte det minsta med budskapet men förpackningen var tilltalande för den moderna människan och flera av dem gav sina liv till Jesus i slutet.
riktigt bra !
Content in a Context is King…