I söndags hade jag och Birgitta glädjen att besöka Oasrörelsen som hade sin årliga styrelsehelg. Jag hade blivit ombedd att hålla ett föredrag om kristet ledarskap och även medverka på en frågestund. Det var både roligt och viktigt och jag tyckte det blev mycket lyckat. Inte minst att träffa härliga trossyskon. I det skede som mer och mer växer fram i landet och som också visar sig i Jesusmanifestationen känns det viktigt att denna typ av träffar fortsätter. Den bidrar till en ökad förståelse och ett hjärtats enhet mellan syskon från olika kristna sammanhang vilket blir allt mer betydelsefullt för vårt lands andliga utveckling.

När vi kliver in på Lärjungagården i Torestorp fick jag en stor överraskning. Där står min gamle konfirmandpräst, Lars Andersson, och väntar på mig. Jag har inte sett honom sedan Pingsthelgen 1965. Det blev ett kärt återseende och vi fick en lång pratstund runt en kopp kaffe. Jag fick fråga honom hur det var att som ung präst tala till dessa osnutna och ointresserade förortsungar. Eftersom jag precis har avslutat  första delen av mina memoarer var konfirmationen levande för mig. Jag kunde berätta för honom att de bibelord han uppmanat mig att memorera för att kunna svara på hans fråga under konfirmationen, missionsbefallningen, Matt. 28:18-20, hade betytt oerhört mycket för mig. De kom ur mitt inre som en levande strid flod när jag precis kommit till tro och blev sedan mitt liv. Jag tror det gladde honom. Det var en glädjens återseende efter snart 46 år.

Apropå Oasrörelsen så gläds vi åt att åter få ha både Hans Weichbrodt och Berit Simonsson hos oss på Europakonferensen. Både är mycket uppskattade och efterfrågade bland våra besökare. Själv har jag också glädjen att för första gången blivit inbjuden att tala på den norska Oasrörelsens stora sommarkonferens i juli. Det ser jag fram emot.