Kärt barn har många namn; Stilla veckan, Stora veckan, Heliga veckan, Passionsveckan, Påskveckan…. Det är utan tvekan historiens viktigaste vecka. Påsken är navet hela verkligheten, historia, nutid och framtid snurrar runt. Påsken och korset är magneten som drar till sig alla människors alla synder, skulder, alla misslyckanden, all smärta och lidande och all död. Det kommer att ta hela evigheten att inse till vilket djup Gud gick  och med vilken oerhörd uppoffrande kärlek han försonade oss med sig själv.

Under måndagen och tisdagen i denna vecka, efter Jesus har ridit in i Jerusalem som vi traditionellt firar på Palmsöndagen. Nu befinner han sig mycket på tempelplatsen och undervisar. På kvällarna lämnar han och tillbringar natten i Betania. Han förbannar fikonträdet och undervisar om att i tro kasta berg i havet. Han rensar templet och kallar det ett bönehus för alla folk vilket är ett förebådande om den tid som nu snart skall komma då tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Han utmanar fariséer och sadducéer och gör upp med religiöst skrymteri av olika slag. Han ger sitt eskatologiska tal, om den yttersta tiden och sin återkomst i härlighet, på Olivberget. Detta återfinns i alla de tre synoptiska evangelierna.

Ingen annan dag i Jesu liv får så mycket utrymme i NT, totalt elva kapitel. I Johannesevangeliet upptar den Stilla veckan ca en tredjedel av hela evangeliet. under denna vecka, som förbereder och kulminerar i att Guds lamm offras för världens synder blir, som nämnts förut, inspekterad från alla håll men håller provet. Han är ett lamm utan fläck och skrynka och värdig att offras för våra synder. Hans eviga, fullkomliga och för alltid fullbordade offer är vår enda räddning.