För många är det en stor lättnad att Bin Laden nu är död. Som ledare för Al Qaida, ansvarig för många tusentals människors död och symbolen mer än någon annan för terrorism, hat och religiös fanatism är hans död slutpunkten för det som hände 11 september 2001.

Det är nog ingen som tror att terrorism tar slut i och med detta.Samtidigt visar det att de som ägnar sig åt det aldrig kan vara säkra. Rättvisan kommer på olika sätt alltid ifatt.

Stora glädjescener har fullt förståeligt utspelats, inte minst i USA, men spårar också lätt ur. Samtidigt är det viktigt, som flera har påpekat att det alltid känns fel att glädjas över någons död, hur monstruösa de än är och hur många tragedier de än skapat. Att sedan Hamas sörjer har ju andra, politiska orsaker och säger väl en del om dem.

Människan är en evighetsvarelse och det innebär ett stort ansvar i detta livet och nästa.Varje människas liv är värdefullt hur förfelat det än kan bli.  Vi döms också en gång för våra handlingar och det finns ett evigt straff. Därför önskar ingen kristen att någon annan, fiende eller inte, skyldig eller inte, skall gå evigt förlorad. Skadeglädje, glädje över någon annan olycka eller hämndlystnad är reaktioner vi alla måste ta kontroll över, hur berättigade de än kan verka vara.

Sedan får man lämna slutdomen över en människas liv till Gud, även för massmördare och andra illgärningsmän. Den insikten kommer av att vi vet att ingen av oss är djupast sätt oskyldig. Vi bär alla på synder av olika slag och utan den förlåtelse Jesus ger är vi alla skyldiga till överträdelser. Inser vi inte det blir vi lätt egenrättfärdiga.

Eller som den man sa som såg en brottsling föras till galgen:”Där, förutom Guds nåd, går även jag.” Det är  ett tillnyktrande som inte förmildrar vad Bin Laden och andra har utfört när det gäller grova illdåd men stämmer till eftertanke över hur man själv förvaltar sitt liv.