När den okände amerikanske, självlärde, förkunnaren Harold Camping misslyckades med  tidsangivelsen om Jesu återkomst så skapade det mycket hån och löje världen över. Det finns en del att kommentera om detta.

För det första kan man undra varför predikanter ägnar sig åt sådana tidsangivelser. Det finns en tradition där detta är betydelsefullt men den är marginell och de som ägnar sig åt sådant har alltid visat sig ha fel. Att Skriften säger att vi skall se på tidens tecken och vara nyktra och vaka har med våra kärnvärderingar att göra, nämligen att inte leva världsligt, osunt, omoraliskt eller felaktigt ansvarslöst. Det har med vår själ att göra och med att vinna människor för Gud, Mt. 24:14, inte att ägna sig åt spekulativa tidsangivelser. Vi måste bruka Skriften rätt.

Historien är full av perioder som upplevts  svåra och hemska, ex. digerdöden, 30-åriga kriget, andra världskriget, m.m. I alla dessa tider har Jesu återkomst och historiens yttersta mening varit en stor tröst och styrka att gå igenom dessa katastrofer. Han kommer verkligen en dag tillbaka, det har med det kristna hoppet att göra. Vi måste leva våra liv  i ljuset att han kommer att möta var och en av oss när vårt liv tar slut, när det än är. Vi är kallade att alltid leva inför han närvaro och återkomst, varje dag.

Det andra man kan undra är varför man överhuvudtaget lägger betydelse vid en enstaka predikant, ger honom så mycket uppmärksamhet och för så mycket väsen kring det hela. Vi lever i och för sig i en tid då var och en som har något att säga, vad det än är, lätt får publicitet åt sina fantasier. Det är en demokratisk rättighet. Det betyder dock inte att man behöver lyssna på allt som varje människa, eller predikant, har en åsikt om. I en tid då var och en är sin egen teolog, och de kommer och de försvinner, och var och en gärna vill ha en egen teologisk idé att sälja är det klart att det lätt blir både förvirring och ytlighet. Det är nog dags att se att Herren har satt ett läroämbete i kyrkan och att inse att det finns en skatt av uppenbarelse som faktiskt av Andens hjälp kan förvaltas från generation till generation.Var och en är varken sin egen lyckas smed eller sin egen teolog. Vi behöver varandra och måste bejaka de olika gåvor som finns givna till oss.

Man kan också undra varför en del kristna var så angelägna att håna denna gamle predikant. Var det för att visa för världen hur vis man själv är genom att distansera sig? Var det för att man drogs med i det allmänna hånet som har med Jesu verkliga återkomst att göra. Detta hån, säger aposteln Petrus, kommer att öka i den yttersta tiden då man verkligen kommer att förlöjliga allt eskatologiskt tal, 2 Petr. 3:3-5. Att denna gamle predikant hade rejält fel är nog mer ett utslag av en osunt ensidig ecklesiologi, som gör att man sitter själv och klurar i en sin ensamhet, istället för att upptäcka och acceptera både apostlarnas undervisning och de heligas gemenskap och därmed höjden, bredden, längden och djupet av både uppenbarelsen, gemenskapen och kärleken i Kristi kropp, Ef. 3:18,19.