Det är glädjande och så nödvändigt med en ny abortdebatt. Marcus Birros inlägg, refuserad av DN men intagen i SvD har gjort stor nytta. Det verkar vara stor förskräckelse i abortförespråkarnas läger och nu rycker man ut på alla fronter till försvar för dödandet av ofödda barn.

Det var ju situationen med aborterade barn som överlevt aborten och lämnats att dö i sköljen som har upprört många. Det är skönt att vanligt folk reagerar. Samtidigt märker man en diskrepans mellan orsak och verkan. En del har reagerat över ovärdigheten att dö på detta sätt, som ett restavfall som slängs åt sidan, utan att att samtidigt reagera över själva företeelsen, att en liten människa faktiskt dödas. Vi måste komma åt orsaken, inte bara lite snyggare reglera dess verkan.

Någon gav några enkla argument angående denna förödande företeelse. Något som lever dör. Bara det som lever kan dö. Det är en människa som dör. Fortsätter det att leva blir det ett litet barn som växer upp. Nu tas det bort, alltså dödas. Bara det som lever kan dö, dödas. Det är ett barn som dödas. Det är många barn som dödas, tusentals, tiotusentals, hundratusentals, miljoner….

Vad är det egentligen med oss? Har vi helt tappat fattningen, vårt samvete, grundinställning till och grundmönstret för livet? Att liv skall skyddas, få leva och få utvecklas? Att det som lever skall få leva? Har vi så tappat människovärdet att vi dödar vår egen avkomma, åter, åter och åter igen???

Ljuget om allt detta nådde nya höjder i radions ”Studio Ett” häromdagen när en iskall stämma från en abortläkare, som själv menade att han hade erfarenhet från ”såå” många aborter, lugnt försäkrade att det lilla barnet sveps in och får ligga några minuter efter aborten tills livet upphör. Om det nu till äventyrs skulle ha råkat överleva abortingreppet. Inga märkligheter, bra metod, bra för mamman och barnet dör ”såå” smärtfritt. Det var nog det mest iskalla  och cyniskt hårda jag någonsin hört. En så lugn och saklig stämma. Den kom från en människa med många aborter på sitt samvete så han, professor tror jag han var, var ju expert på dödande och kunde därmed lugna allmänheten. Ingen fara, vi har dödandet under kontroll. Lita på oss. Låt oss vara ifred så vi kan fortsätta.

En annan hänvisade till att allmänheten ju inte vet, man ser ju bara en mental bild av en liten söt baby och förstår inte att det är en kropp utan hjärna.  Som om alla aborter är av barn utan hjärnor? Som om ett sjukt barn automatiskt skall sorteras bort. Som om sjukdom inte längre skall kunna helas eller automatiskt skapar ett liv ovärdigt att leva. Gomspalt togs upp som exempel, har man gomspalt är man alltså i riskzonen, och det blev lite pinsamt för alla inblandade i diskussionen.

Låt oss inte passivt överlåta ansvaret för samhället till de som cyniskt sorterar bort liv och dödar sin avkomma. Var kommer det att sluta? För övrigt så tror jag vi måste visa allmänheten bilder på hur ett dödat litet barn ser ut. En bild säger mer än tusen ord, speciellt ord från abortläkare, som själva ju ser detta dagligen och uppenbart inte vill att allmänheten skall se vad de ser.