Det är glädjande och så nödvändigt med en ny abortdebatt. Marcus Birros inlägg, refuserad av DN men intagen i SvD har gjort stor nytta. Det verkar vara stor förskräckelse i abortförespråkarnas läger och nu rycker man ut på alla fronter till försvar för dödandet av ofödda barn.
Det var ju situationen med aborterade barn som överlevt aborten och lämnats att dö i sköljen som har upprört många. Det är skönt att vanligt folk reagerar. Samtidigt märker man en diskrepans mellan orsak och verkan. En del har reagerat över ovärdigheten att dö på detta sätt, som ett restavfall som slängs åt sidan, utan att att samtidigt reagera över själva företeelsen, att en liten människa faktiskt dödas. Vi måste komma åt orsaken, inte bara lite snyggare reglera dess verkan.
Någon gav några enkla argument angående denna förödande företeelse. Något som lever dör. Bara det som lever kan dö. Det är en människa som dör. Fortsätter det att leva blir det ett litet barn som växer upp. Nu tas det bort, alltså dödas. Bara det som lever kan dö, dödas. Det är ett barn som dödas. Det är många barn som dödas, tusentals, tiotusentals, hundratusentals, miljoner….
Vad är det egentligen med oss? Har vi helt tappat fattningen, vårt samvete, grundinställning till och grundmönstret för livet? Att liv skall skyddas, få leva och få utvecklas? Att det som lever skall få leva? Har vi så tappat människovärdet att vi dödar vår egen avkomma, åter, åter och åter igen???
Ljuget om allt detta nådde nya höjder i radions ”Studio Ett” häromdagen när en iskall stämma från en abortläkare, som själv menade att han hade erfarenhet från ”såå” många aborter, lugnt försäkrade att det lilla barnet sveps in och får ligga några minuter efter aborten tills livet upphör. Om det nu till äventyrs skulle ha råkat överleva abortingreppet. Inga märkligheter, bra metod, bra för mamman och barnet dör ”såå” smärtfritt. Det var nog det mest iskalla och cyniskt hårda jag någonsin hört. En så lugn och saklig stämma. Den kom från en människa med många aborter på sitt samvete så han, professor tror jag han var, var ju expert på dödande och kunde därmed lugna allmänheten. Ingen fara, vi har dödandet under kontroll. Lita på oss. Låt oss vara ifred så vi kan fortsätta.
En annan hänvisade till att allmänheten ju inte vet, man ser ju bara en mental bild av en liten söt baby och förstår inte att det är en kropp utan hjärna. Som om alla aborter är av barn utan hjärnor? Som om ett sjukt barn automatiskt skall sorteras bort. Som om sjukdom inte längre skall kunna helas eller automatiskt skapar ett liv ovärdigt att leva. Gomspalt togs upp som exempel, har man gomspalt är man alltså i riskzonen, och det blev lite pinsamt för alla inblandade i diskussionen.
Låt oss inte passivt överlåta ansvaret för samhället till de som cyniskt sorterar bort liv och dödar sin avkomma. Var kommer det att sluta? För övrigt så tror jag vi måste visa allmänheten bilder på hur ett dödat litet barn ser ut. En bild säger mer än tusen ord, speciellt ord från abortläkare, som själva ju ser detta dagligen och uppenbart inte vill att allmänheten skall se vad de ser.
Så bra skrivet, nyanserat och berörande!!
Bra skrivet! Jag föreslår att backa bandet. Att komma till orsaken till aborter. Vi föräldrar och medmänniskor bör vara där för varandra. Vara mentorer. Finnas till som stöd och rådgivare. Jag är frestad att föreslå att alla vigslar måste föregås av en äktenskapskurs som Gifta för livet. Att barnmorskor och sköterskor har en broschyr till alla som vill ha preventivmedel att man kan faktiskt välja att avstå sex till äktenskapet. Dessutom bör gravida erbjudas möjligheten till stöd att genomföra graviditeten. Sammanfattat: ta konsekvenserna av vad du gör med hjälp av Dina medmänniskor.
Det är så sant och så nödvändigt att nämna det vid dess rätta namn och ropa ut det från hustaken.
Det enda stället ett litet barn lever riktigt farligt i detta så välordnade cykelhjälmarnas, bilbarnstolarnas och BRIS- Sverige är under sin egen mammas hjärta.
Ja, nånstans handlar det om fantasilöshet och brist på inlevelse när man i abortdebatten pratar om en människas liv i termer av vilken vecka man kan ta livet av henne. Va,då vilken vecka ?Fattar man inte att allting måste ha en början. Fattar inte Irving som kritiserar Birro, att han själv inte funnits idag om hans liv inte fick ha den ringa begynnelsen.
Därför är Birros inlägg i debatten så viktig.
Mycket bra skrivet!
Det verkar lite panikslaget hos förespråkare för fri abort, när det nästan på chockartat sätt går upp för allt fler att det verkligen handlar om barn, inte cellklumpar som aborteras.
Jag talade just med en person som arbetar med prematurt födda och fick höra om barn som fötts i vecka 22 hur de räddats och idag lever fullt friska.
Avhumaniseringen av fostren är ju det som på något vis ”legitimiserat” aborterna. Likaså slaveriet legitimiserades då man avhumaniserade de afrikanska slavarna. Denna inställning som var legio då ses som horribel idag. Förhoppningsvis får vi se svängning i synen på de ofödda. De förtjänar att få födas och leva sina liv.
Abortfrekvensen var 2,6% år 1960 — och 26,4% år 1979. Nu är det stabilt 25%. Vart fjärde litet barn tas bort. (Källa: Socialstyrelsen)
– Siffror för USA och världen finns hos Johnston’s Archive. Sverige aborterar mest bland väst-länderna.
– ”Människan som person är försedd med en ”andlig och odödlig själ” och ”den enda av alla skapade varelser på jorden som Gud velat i och för sig”. Från och med sin tillblivelse i konceptionsögonblicket har den den eviga saligheten som mål. — Dès sa conception, elle est destinée à la béatitude éternelle.” (Katolska Kyrkans Katekes, avsnitt 1703.)
Gud välsigne dig, jag önskar att man fick delta mer öppet i denna debatt utan att bli politiskt stigmatiserad.
MYcket bra uttryckt, Ulf! Heder åt dig!
Hej så bra skrivet! Vi behöver stå opp för de ofödte barna. Då jag blev gravid med mitt tredje barn ville en läkare (specialist på muskelsjukdommer) att jag tok abort grundat detta barn kunde ha samma sjukdom som storebror. Alltså ville läkaren bruka abort som alternativ till behandling. Vi hade frid med Gud och barnet är nu ett år, sterk och fullt friskt. Takk Gud!
Bra skrivet Ulf!
Ja det är en rätt vrickad syn att tillåta abort. Vadå, skulle det inte vara liv bara för att människan i fråga inte är fullt utvecklat? Man kan alltså tänka sig att döda en människa som bara inte kommit ut i världen, bara för att man inte vill ha den?
Vadå, då kan man ju enligt den mentaliteten även döda en precis nyfödd bebis, en 1-åring, 2-åring, 5-åring, 10-åring etc, de är ju inte fullt utvecklade. Men det skulle ingen kunna tänka sig. Det är ju barnamord. Men det är inte abort?
Äger då föräldrarna barnens liv? Om människor vore djur, så kan jag fullt förstå det. Du kan ju avliva din hund när du vill, det är ju ditt val. Men en människa är ju en människa. Hade vi varit apor hade det varit fullt förståeligt, då kan vi döda varandra hur som helst, för det gör ju djur…
Men tänk om det var du själv? Du, 3 år. Dina föräldrar ser dig i ansiktet och säger:
”Tyvärr, min son/dotter. Du är inte fullt utvecklad, och din näsa är sned. Vi avlivar dig.”
Eller:
”Vi ville inte ha dig egentligen, det var ett misstag och vi ångrar oss. Kom, vi ska avliva dig.”
Det är ju vrickat. Det är ju samma poäng som att avliva ett foster, bara det att fostret är yngre. Var det ett resultat av en våldtäkt kan man åtminstone föda för att sen adoptera barnet, t.ex.
Fantastiskt bra skrivet pastor Ulf! Helt rätt att det är dags att bilder på dödade foster visas, så att inte de hårdhjärtade kan tysta ner de som står upp för barnen utan röst.
Tack min lilla mamma för att du valde att föda mig! Du älskar mig trots att jag både är ordblind och närsynt. För att inte tala om mina urusla skolresultat och knepiga personlighet.
Med dagens mått mätt hade du haft alla skäl att avsluta mitt liv.
Du har lärt mig vad det innebär att älska. Att sann kärlek inte är beroende av om det finns tid och pengar, ett perfekt utseende, social kompetens eller karriär. Kärlek handlar om att älska fast det är besvärligt; ett oönskat ofött barn, en aggressiv tonåring eller en senil gamling. Du har lärt mig att om väljer bort kärleken är vi fattigast av de fattiga. Ja, vi är som döda vars liv inte har någon mening. Fast du inte var kristen då, läste du för mig som barn: ”Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken” 1 Kor 13:13
Kunde vi väcka kärleken till fostret hos den gravida kvinnan skulle mycket vara vunnet. Man gör inte illa den man älskar. Kanske är det så enkelt…
Alldeles bra skrivet pastor Ulf!
Alla resonemangerna är så kloka och framförallt så mänskliga.Dem kommer från hjärtan.
I min fall om vi hade varit påverkad av tveksamhet eller läkares rekommendationer, då inte hade född mina två yngsta barn som lever nu så glada,entusiastiska och med kärlek för livet.
Hear, hear. Mycket bra inlägg i debatten. Håll ut!
Det är bedrövligt att personal i sjukvården spolar bort en ”varelse” (det hjälplösa barnet).
Ve eder!
Det är intressant att läsa era åsikter men jag förstår bara inte var man ska göra av alla ”extra” barn som kommer födas om aborterna minskar. Fler barn än idag kommer adopteras bort eller behöva omplaceras. Har själv flyttats mellan olika familjehem p g a svårigheter att hitta familjer som vill ta hand om någonannans ”oönskade” barn under så många år. Det är tyvärr svårt att få fram familjehem och det är nog naivt och tro att inte efterfrågan skulle öka om det blir svårare att göra abort. Abortmotstånd räddar liv men men till vilken livskvalité?
Tack Ulf, jag lyssnade på studio ett på väg hem från jobbet och jag förfasades över ”professorns” ord. Marc Bygdeman heter han och han har väl en hel del på sitt samvete.
Vad ska vi då göra för att läka och hela denna fruktansvärda ondska som alla dessa aborter innebär. Givetvis måste vi försöka att påverka våra politiker som är beslutsfattare, så att lagen ändras. Men jag tror också det är lika viktigt att gå till den högsta instansen, nämligen inför Guds tron och ropa till Honom om att människorna i vårt älskade fosterland vänder sig till Honom, och vänder om från sina onda vägar. Då kommer en annan ande att vila över Sverige, nämligen Livets Ande, och då kommer det bli stor skillnad….
det beror på hur man ser det…jag anser att abort nej förutom när det har varit incest, våldtäkt eller ekonimiska problem ska tycker jag abort få förekomma….
glöm heller inte att vi innerst inne är djur och gör allt för vår egen överlevnad, vet jag att jag är fattig och har knappt råd att försrja mig själv och min fru blir det värre om man får barn…det är ekonomiskt tänkande….
Ann-Kristins synpunkt här ovan är ytterst tänkvärd. MÅnga, många av de (aborterade)barn som istället skulle födas skulle vara just oönskade, och av detta kommer ofta ett livslångt trauma med dålig självbild, oförmåga att älska och bli älskad, fel sällskap,och ibland missbruk och faktiskt för tidig död – alltså ett utslocknande av livet på fel sätt. De nära relationerna spelar en sådan oerhörd roll för hur vårt fortsatta liv ska bli. Ingen av oss härinne skulle för en minut vilja byta plats med den gråtande treåring som min vän polisen hittade ståendes i snön i bara pyjamas i en förort, när mamman hade slocknat av en knarkinjektion. Är det barnets liv djupt meningsfullt, mänskligt, en avspegling av Guds goda vilja?
Detta betyder inte att jag är för abort, tvärtom. Men måste bara fråga oss om vi då är beredda att ta hand om alla dessa barn som är oönskade. Öpnnar jag min dörr för dem? Knappast, jag har nog med mitt ofta överlastade familjeliv…
Sedan tycker jag som någon här att vi måste återgå till kärnan. Hur lever vi tillsammans, vilken sexualmoral ska råda och till vilket pris? Tänk om kyrkorna åter vågade tala om vikten att vänta och värna, hjälpa människor att leva i livslånga, trogna förhållanden.
En stor utmaning att göra detta utan att moralisera på fel sätt.
Tack för ditt inlägg Ulf!
Sitter i bilen brevid min snart 2-åriga dotter som vi adopterat för drygt 1 1/2 år sen. Hon blev övergiven, bara några timmar gammal, lämnades i en lucka i en vägg, blev omhändertagen och kom till ett barnhem. Vår son, snart 6 år, blev också övergiven och lämnad. Jag kan försäkra att deras liv är djupt meningsfulla trots denna tuffa start i livet! Deras liv har mening därför att de är skapade av Gud till hans avbild. Även om vi inte varit betedda att adoptera dem, hade det inte varit rätt att döda dem (abort i magen) alt. låta dem dö. All heder åt deras biologiska mödrar som valde att föda dem trots oviljan eller oförmågan att ta hand om dem och åt den kvinnan som öppnade luckan och omedelbart tog (numera vår dotter) till ett sjukhus så hon fick leva!
Jag håller med, när en kvinna är havande så bär hon på en levande varelse inuti sig och att göra slut på det livet är det samma som att döda en människa. Om någon inte tror detta… gör då ingenting … låt bara livet fortsätta och du kommer att se hur du kommer att ha ett barn… en man eller en kvinna med samma rättigheter att leva precis som du och jag och alla andra människor. Det är sant att en kvinna har rätt att själv bestämma över sin egen kropp men det barn som finns inuti ska också ha samma rättigheter som äldre barn har!… och den minimala rättigheten är tillåtelsen att leva, varför någon skulle ta bort en människas rätt till att leva?. Att vara i ett mycket tidigt stadium i livet och så liten och inte fullt utvecklad än gör dem inte till mindre människa och utan de rättigheter som en människa har… vi har alla varit i det stadiet i den tidiga början av våra liv. I ett land som proklamerar sig själv som ett land som respekterar mänskliga rättigheter och som till och med har organisationer som reser runt på jorden för att hjälpa barn… hur är det möjligt att här i vårt eget land tusentals barn dödas varje år med lagens och samhällets tillåtelse?! Vårt samhälle behöver fatta att det som dödas inte bara är en grupp av celler, det är inte någon cancer som tas bort från mammans sköte… nej! Det är bebisar, deras barn, människor!
Jag tycker båda sidor argumenterar helt fel. Låt mig förklara, om jag trampar ihjäl en snigel på gatan av misstag så bryr jag mig inte speciellt mycket eftersom den är ett lågt utvecklat liv och den skulle ha förblivit så. Men om det hade varit så att jag hade vetat att denna snigel hade kunnat utvecklats till ett högutvecklat liv som mig själv och att jag förhindrat denna utveckling genom att ha trampat ihjäl snigeln, så skulle givetvis vetenskapen om detta påverka mig.
Aborter av fullt friska foster är att förhindra en utveckling. Vi talar jämt om vikten att alla ska få möjligheten att få utveckla sin fulla potential. Det är därför vi har skolor, eftersom vi vet att det i framtiden kommer va bra för vår utveckling. Men när det gäller fostrets rätt att få utvecklas till en människa så debatterar vi aldrig detta. Istället har vi fastnat i en debatt om det är mänskligt liv eller inte. Det handlar inte om det, det handlar om att försvara rätten till att få utvecklas till ett mänskligt liv.
Rent vetenskapligt kan man faktiskt hävda att ett friskt foster har mycket större utvecklingsmöjligheter som blivande människa än en grovt utvecklingsstörd bebis. Men vi skulle aldrig drömma om att ta livet av den utvecklingsstörda bebisen pga detta, men det friska fostret som har större utvecklingsmöjligheter till ett rikt liv ignoreras totalt i abort debatten.
Ska abortdebatten bli saklig så måste vi börja tala om utvecklingsmöjlighetens betydelse istället för fostrets nuvarande värde. Det är utvecklingsmöjligheten som är det värdefulla och vi människor är unika på jorden just för att vi kan se utvecklingsmöjligheter innan de har ägt rum.
Den andra delen av abort debatten är att kvinnans utvecklingsmöjligheter inom utbildning och arbetsliv kan hämmas av att hon blir med barn. Det blir alltså en strid mellan det blivande fostrets utveckling ock kvinnans utveckling. Feministerna har då valt den enkla vägen att stoppa kvinnans problem via abort, så att kvinnan kan fortsätta sin utveckling likt en man. Det är detta som är det kvinnofientliga med abort. Istället för att försöka skapa ett samhälle där kvinnor kan få barn men ändå utvecklas inom utbildning och arbetsliv, så väljer man istället en väg där kvinnan ska anpassas på manliga villkor genom att bli barnlös.
Detta är huvudproblemet, tyvärr är varken feminister eller kristna villiga att förstå denna problematik fullt ut och ingen grupp föreslår lösningar på ett samhälle där kvinnor kan verka i arbetslivet eller inom skolan och ha barn samtidigt. Den frågan diskuteras inte, trots att det var det som gjorde att abort fick ett sånt genomslag hos kvinnor. Vill man bekämpa abort så måste man kunna erbjuda de samhälle jag just efterfrågat.
Så snälla, var vänliga och väx upp och debattera som vuxet folk. Vi kan inte ha den här låga nivån på debatten längre, det håller inte om man ska lyckas förändra inställningen på abort hos människor.
Johan – Med den attityden blir det just som du säger, svårt att nå framåt. Kanske har vi andra inte nått din utvecklingsnivå?
”Daniel skriver: Med den attityden blir det just som du säger, svårt att nå framåt. Kanske har vi andra inte nått din utvecklingsnivå?”
————————————————-
Daniel, du kan ju testa och bemöta vad jag skriver i sak istället för att haka upp dig på min åsikt om debatt nivån. Men som sagt ditt svar visar just vad jag menar. Min attityd bygger på argument som du inte ens bemöter, det är det som är det stora problemet med abort debatten. Jag bemöter båda sidors argument i mina inlägg, men kristna och abortförespråkare propagerar bara blint utan att lyssna på motparten. Så som sagt väx upp!
Till Ulf
Jag hoppas att jag håller mig till kommentarsreglerna. Kan du Ulf förklara för mig varför ca var tredje graviditet slutar i spontanabort. Varför har gud skapat ett fortplantningssystem som ”dödar” så många embryon på naturlig väg? ”Då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.” Kan man inte tolka detta som om livet startar först när fostret kan andas och leva utanför en kropp. När uppstår egentligen livet och när får cellen/cellerna/embryot/fostret/barnet en själ? Vad är ett liv och en själ egentligen? Om nu en cell (ett kromosompar) får en själ så finns det många själar i himmelen som har beslagtagit en outvecklad varelse; men vad är en själ utan en personlighet? Skapas själar vid stamcellsforskning? Skapas själar vid kloning? Släcker man ett liv genom abort eller släcker man även en själ? Är själen livet? Kommer själen svävandes in i den första cellen mot en människa eller hamnar den där succesivt? Kanske själen också har ett embryo och en utveckling och att själen inte är färdig förrän fostret är det? Kanske själar utan erfarenhet av livet (person med personlighet) blir till opersonliga änglar? Om själar kommer till himmelen via abort; kan själarna prata och med vem pratar de med när de inte har livserfarenhet eller känner en enda själ?
Bibelns syn på aborter (hittat på http://www.bibelstudier.se/index.php?page=A01 )
Det närmaste Bibeln kommer att behandla detta ämne, som engagagerar så många kristna så mycket, är i andra moseboken, där israeliternas lagar listas. I 2 Mos 21:12 beskrivs hur mord ska bestraffas:
12Den som slår ihjäl en människa skall straffas med döden.
Senare, i 2 Mos 21:22, beskrivs hur den som framkallar ett missfall ska bestraffas:
22Om någon under ett slagsmål stöter till en havande kvinna så att hon får missfall men ingen annan skada sker, skall han böta vad kvinnans make kräver, sedan värdering ägt rum.
Av detta måste man dra följande slutsatser. För det första är framkallande av missfall, eller abort som det också kallas, inte samma sak som mord. För det andra är straffet mycket lindrigare för den som utför abort mot mannens vilja. Om mannen är med på noterna blir det inget straff alls.
Abort är alltså bara mot Guds lagar om den havande kvinnans man motsätter sig det. Detta rimmar väl med Sveriges lagar, förutom att svenska kvinnor betraktas som myndiga och hela människor som får bestämma över sig själva. Denna minimala diskrepans torde vara något som de flesta moderna människor kan acceptera