På sommaren hägrar hängmattan, den svenska symbolen tillsammans med bryggan för vila och avkoppling. Hängmattan kopplas med bokläsning och det är ganska skönt att bara kunna ligga och bläddra och sedan välja något man orkar med i sommarvärmen.

I år har jag nog mer än förut somnat med böcker i famnen. En ganska skön känsla att veta att jag inte behöver springa iväg till något sammanträde,  behöver snabbläsa något för skriva en artikel eller ledare eller åker från möte till möte, utan bara läsa det som verkar intressant eller bläddra lite förstrött.

Att läsa är lite som att äta. Det gäller att variera och att inte bara äta skräpmat. Själv har jag alltid ett antal böcker på gång samtidigt. Man kan ju undra om det inte blir splittrat men egentligen inte eftersom man har ju ofta flera projekt på gång samtidigt och det finns ständigt intresse av att veta mer på ett flertal områden. Samtidigt är man på på olika humör och kan inte alltid tillgodogöra sig alltför tung text. Då finns det alltid annat som är lite lättare, mer lättsmält och sommaraktigt.

För mig blir det alltså en skala, en uppsättning av lite olika böcker som jag tuggar igenom. Det blir som ett ständigt sällskap, ett kontinuerligt projekt och är riktigt roligt.Det innebär att jag delar in böcker efter det jag tycker bäst om som teologiskt grundläggande fack och kurslitteratur, andliga uppbyggelseböcker, böcker i teologiska och politiskt samtida debatter och frågor, biografier, historiska skildringar och välkända romaner.

Jag läser ofta lite på tvären. Det vill säga böcker som aktuella för ett tag sedan, som fått ligga ett tag. Jag har lite svårt att bara hugga det som alla ropar om som ett måste just nu. Hellre låta det vänta och se om de verkligen håller i längden. Det finns mycket som verkar så viktigt just nu men som imorgon är tämligen glömt och som bara stal tid och uppmärksamhet men som inte verkligen leder framåt. I bokfloran finns många dagsländor.

Det har ju talats en del om en möjlig litteraturkanon d.v.s sådan man bör läsa för att fått del av det som är vårt kulturella arv. Jag har någon slags inre egen kanon med böcker som man någon gång egentligen borde ha läst.Ex. är de böcker man lärde sig om i skolan men sedan aldrig läste:) Svensk arbetarlitteratur, ex Lars Ahlins ”Tobb med manifestet” har jag läst i sommar. Dostojevskijs ”Bröderna Karamazov” håller jag äntligen, efter många år, på att ta mig helt igenom. Kvar väntar Cervantes; Den snillrike riddaren från La Mancha, Don Quijote. Det blir lite att bita i.

Jag hittade en härlig liten bok från början av 1900 talet av ryssen Ivan Shmeljov om ett ungt sekulariserat par från Moskva som reste till klostret i Gamla Vallamo 1895  och skakades om i sitt andliga liv rejält.

Omläsning av Jörgensens gamla gedigna bok i 2 delar om Heliga Birgitta från 1940-talet, han arbetade visst i 30 år på dem, speciellt med tanke på hennes koppling till Uppland. Dessa två böcker är fulla intressanta utvikningar och detaljer och ger en fascinerande bild av en profetröst på medeltiden.

Började just på den lite egendomliga men fascinerande boken Skollärare John Chronschoughs memoarer, 1897, 1904, en skrytsam, halvbildad men charmig folkskollärare i Halland under 1800-talet. Har också återbekantat mig med Gunnel Vallquists klassiska dagböcker från 2:a Vatikankonciliet, 1962-65, som jag läste som student för länge sedan och då inte förstod så mycket av.

Alla dessa böcker har de gemensamt att de är gamla, antikvariska och lite annorlunda men mycket intressanta och väl anpassade för en hängmatta. Men sommardeckarna då? Lite svårt att få upp ångan för dem. Läste en tidig Grisham,”The Client” men annars klickar de inte riktigt för mig med deckare inte minst med tanke på den ofta förekommande råheten i språkbruket, men har ändå mer än nog som det verkar för de få stunder som är kvar.

Facklitteraturen får vänta till hösten. Då skall jag också dyka upp på Bokmässan i Göteborg och tala lite om första delen av mina memoarer samt botanisera bland böckerna.