Nu är det måndag och konferensveckan är över. Det betyder inte att arbetet är över. Tvärtom många hjälper till med allt efterarbete. Det är faktiskt en gigantisk apparat att förbereda, utföra och avsluta en sådan här stor konferens. Så många frivilliga, närmare 1000 personer, har gjort verkliga hjälteinsatser för att konferensen skulle kunna genomföras.

Konferensen har varit både hög och bred. Från första till sista stund har det gått som en tråd genom alltsammans. Den ena talaren har avlöst den andra och under hela veckan har det inte funnits något som stuckit av eller inte hängt ihop med allt annat som sagt och gjorts. En stark enhet har manifesterats. Det har varit en förunderligt skön vecka och jag känner mig så mättad i själen av  allt det goda vi har upplevt tillsammans.

Det har varit många höjdpunkter av olika slag. Inte minst var det viktigt att uppmärksamma och be för tragedin i Norge.

Hans Weichbrodts förkunnelse var på topp. Så knivskarp och mänsklig.

Det var mycket uppskattat att ha Pelle Hörnmark som gäst. Han är en så stark förkunnare och så positivt utmanande.

Israelkvällen var både tydlig och nyanserad. Det blev en riktig jubelkväll.

Suliasi Kurulo är en ny upptäckt för många. Andra har hört honom  förut hos oss men i år slog det starkt igenom. Han trosvisshet och kärlek och missionsanda vas verkligen smittande.

Två kvinnor gjorde ett mycket starkt intryck på alla. Berit Simonsson som med sitt milda och sakliga sätt tog alla med storm. En sådan klar och inspirerande och konkret förkunnelse. Suzette Hattingh var en storm! Så stark både i förkunnelse, förbön och exempel ur hennes liv som evangelist med en utmaning att nå både längre in och längre ut. Dessa två var så olika men ändå så starkt förmedlande av Guds liv och nåd i samma anda.

Till detta måste också sägas, förutom allt underbart arbete med barn och ungdomar, att lovsången var ypperlig i år. En ny ung generation av lovsångare håller på att fostras fram och bär nu på ett härligt sätt lovsången.

Det var med andra ord en verklig bredd i år. Aldrig förr har vi haft en sådan bredd på svenska talare. Det kändes som om i princip hela kristenheten var representerad. Vi upplevde verkligen ett smakprov på detta med enhet i Ande och sanning. Många fick möta Herren på olika sätt och det känns som om vi alla blev djupt berörda och inspirerade för den framtid vi går in i.

Igår avslutade vi genom att samla våra missionärer på Ribbingebäck och umgås och låta dem berätta från de olika fälten. Det var hisnande och nästa overkligt men så välsignat att se hur arbetet vuxit och hur många kontinenter vi nu arbetar på. Vilken nåd!

En härlig, viktig och välsignad vecka ligger nu bakom oss men så mycket av utmaningar och välsignelser ligger framför oss. Ett stort tack till alla ni som kom och inte minst alla ni som ställde upp att arbeta och betjäna på ett sådant kärleksfullt och föredömligt sätt.