Igår avslutade vi en 10 dagars resa till staden Rom. Denna resa var på många sätt oerhört givande. I dessa dagar är det inte längre så kontroversiellt att åka dit. Tvärtom är det som sagt mycket berikande. Både Världen Idag och Dagen har skrivit om resan och Birgitta har skrivit en krönika om det hela i Världen idag.

Resan dit var egentligen två. Dels var det en resa som arrangerats av TRPO (Trosrörelsens Predikantorganisation) och dels var det en träff för Livets Ords internationella Centerledare. Centerledarna samlades för att förbereda vår första gemensamma kongress som går av stapeln i Efesus i Turkiet 2012.

Det är tredje gången vi har en studieresa till Rom på detta sätt och denna gång var den verkligen över all förväntan.Syftet är att få predikanter och ledare att bekanta sig med den gemensamma kristna historia som Rom gestaltar. Mer än någonsin är det viktigt att inse att vi är en del av en större historia och att mycket har hänt innan vi fanns till. Historielöshet är en av de många problem som skapar identitetslöshet och förvirring bland kristna idag.

Vi besökte katakomber och Forum Romanum. Vi tittade på kyrkan St Clemente som är i tre nivåer under varandra. Den äldsta delen är ett utgrävt gatunätverk som går tillbaka till den äldsta församlingens tid. Alltså den tid då apostlarna Petrus och Paulus befann sig i staden. Vi besökte både Petrus och Paulus gravar i St. Peterskyrkan och i kyrkan St. Paulo fuori le Mura.

Det är rätt fantastiskt att befinna sig så nära den plats där dessa apostlar lades till vila efter den trons kamp och det martyrium de fick uthärda. Vad man slås av och det även våra katolska vänner slogs av är att dessa tidiga bevis på den kristna trons närvaro och begynnelse tillhör oss alla, inte bara en del av kristenheten. Inte minst var det starkt att gå in under St. Peterskyrkan i Scavi där man grävt fram en stad med gravplatser och hittat vad man verkligen tror är Petri ben. Det var så märkligt att se in i en nisch där det bl.a. ligger ett käkben som har predikat predikan på Pingstdagen i Jerusalem när kyrkan föddes då Anden föll.

Ett av syftena var också att lite mer bekanta sig med den katolska kyrkan, inte minst dess karismatiska gren. Därför besökte vi ICCRS (International Catholic Charismatic Renewal Services) kontor och fick både föredrag och se en film om hur den karismatiska rörelsen startade bland katoliker. Verkligen imponerande och starkt. idag är det mer än 120 miljoner karismatiker i denna kyrka. Inte dåligt! Vi besökte också en karismatisk mässa där lovsången och sången i Anden, i nya tungor pågick i minst 20 minuter. Det är nog mer än hos de flesta möten vi har.

Vi besökte en öppen audiens hos påven ute på St. Petersplatsen tillsammans med 20 000 andra. Vi fick så bra platser och det hela var mycket lyckat.

Det ingick också ett besök hos Vatikanens Enhetsråd där vi fick ett föredrag av biskop Farrell om hur katolska kyrkan ser på enhet.

Allt detta gav oss många tillfällen till att samtala, både med de katolska vänner som var med och med varandra. För de allra flesta av oss 42 personer så var det många ögonöppnare och en tillnyktrande inställning om både hur andligt levande de var som vi träffade och hur mycket vi har gemensamt. Inte minst rasade en del förutfattade meningar.

Visst finns det saker som skiljer men vår fokus låg faktiskt på vad vi har gemensamt, som är så mycket mer än det som skiljer. Inte minst därför att detta gemensamma kommer att bli viktigt i framtiden, i en tid som kommer att ställa stora krav på oss alla och utmana oss rejält, säkerligen också till förföljelse och martyrskap för den tro som en gång för alla blivit meddelad.

Det vi fokuserade på vara både vår gemensamma historia och ursprung, att vi delar de klassiska dogmerna med varandra, vår gemensamma etik och som sagt vår karismatiska erfarenhet. Det var en viktig och stimulerande resa med klar mersmak.