På onsdag fortsätter genomgången av Romarbrevet kl. 19:00 på Livets Ord. Vi är fortfarande i det första kapitlet och kommer att behandla verserna 17 till 32. Det finns mycket att säga om detta stycke där Paulus lägger grunden för sin undervisning av rättfärdiggörelsen genom tro, utan laggärningar. Han genom att börja med att ta upp både Guds vittnesbörd av sin existens i skapelsen och människans syndafall och de konsekvenser det leder till.

När Paulus börjar sin beskrivning av sitt evangelium, som han kallar Guds evangelium, 1:1, så börjar han utan omsvep i v. 18 att tala om Guds vrede. Så börjar sällan en förkunnare idag om man vill ställa in sig hos sin publik. Paulus fortsätter sedan med att beskriva synden, och synder. Han är mycket klar och specifik angående olika synder, något som sällan sker i modern förkunnelse. Om Paulus är en apostolisk förebild så borde det gälla både hans evangelium, dess innehåll med dess olika betoningar och konkretioner.

Jag tror att orsaken är att Paulus är mycket medveten om både syndens existens och dess oerhört förödande verkningar och konsekvenser för alla människor i alla tider. Det är räddningen från allt detta Guds evangelium handlar om och utan denna mörka bakgrundsbild blir försoningsverket inte begripligt eller radikalt genomgripande. Det är alltså ett djupt genomgripande verk Gud utför i Kristus på korset för oss alla när Jesus dör för våra synder. Det är detta djup Paulus vill beskriva på ett reellt och grafiskt sätt med en verklighetsförankring vi ofta förnekar. Endast då vi ser detta förstår vi frälsningens enorma spännvidd när Gud tar oss från mörker till ljus, från död till liv, försonade, rattfärdiggjorda av nåd, genom tro.

Välkomna på onsdag kväll.