I torsdags kväll blev det så ett samtal mellan mig och Åke Bonnier med Stefan Swärd som samtalsledare. Det blev mycket intressant. Åke är socialt ledig och kompetent och det var lätt att finna varandra i samtalet. Det var bra av Stefan att börja att fråga oss om vår bakgrund och hur vi kom till tro på Jesus. Jag tycker alltid om att vittna om min omvändelse och fick återigen tillfälle igår även  om det var lite kortfattat.

Stefan frågade om vad som är centrum i den kristna tron och det var ingen tvekan att det var Jesus, hans död och uppståndelse som var trons centrum. Det var viktigt att gemensamt kunna fastslå detta samtidigt som det var lite märkligt att höra Åke slå fast att han med ”fundamentalistisk envishet” höll fast vid Jesu uppståndelse från de döda men samtidigt knappast kunde tänka sig att Jesus gick på vattnet. En Gud som kan uppväcka Jesus från de döda, han som själv är Gud, måste ju rimligtvis också kunna låta Jesus gå på det vatten han själv har skapat. Samtidigt har Åke rätt i att vi måste titta på de olika dimensionerna i texten och se vad som är det egentliga bakomliggande  budskapet.

Nu tror jag själv inte att det ena på något sätt utesluter det andra. Det finns en tendens att med hänvisning till symbolik och underliggande budskap bortförklara de bibelavsnitt som stöter det sekulariserade sinnets motstånd gentemot det övernaturliga. Vår tids något inskränkta verklighetsuppfattning och ständiga hänvisning till vetenskaplighet har skapat ett inomvärldsligt begränsat synsätt som inte accepterar den övernaturliga dimension som Bibeln ständigt hänvisar till som något självklart.

Just detta som talar om Guds övernaturliga ingripande i vår verklighet, är i själva verket det centrala i evangeliet. Det är Guds kraft till frälsning.  Det handlar inte alls om att ett oväsentligt ytskikt som enbart enkla bokstavstroende fastnar för, utan tvärtom, om det sanningsenliga vittnesbördet om Guds storhet, Guds godhet och Guds förmåga att ständigt, åter och åter göra det omöjliga.

Häri  ligger frälsningens kärna, att Gud från himmelen kärleksfullt sträcker sig emot oss och gör det för oss omöjliga, räddar oss. Han gör det genom att ingripa radikalt i våra liv och detta är mirakulöst. För honom är ett under inte något konstigt alls och för den som lärt känna honom blir det inte heller något besvärande utan istället något som skapar oändlig tacksamhet hos oss. Det är inga amsagor utan handfast verklighet och nådeserbjudanden till alla som vill komma till honom.

På ett antal punkter kommer Åke och jag till olika slutsatser om både den kristna trons innehåll och utformning men det var ändå en på många sätt viktig kväll. Viktig därför att vi trots allt kunde föra ett civiliserat samtal kring dessa frågor och viktigt för att det blev tydligt var vi skiljde oss åt i våra uppfattningar. Det fanns naturligtvis mycket mer att samtala om och framförallt att fråga varandra om och det skulle vara roligt att få andra tillfällen att samtala djupare med Åke om hur han ser på saker och ting. Det är roligt och viktigt att lyssna på varandra så att man inte fastnar i förutfattade meningar om varandra.

Här kan du se samtalet.