Så är vi då på 2011 sista dag. Detta år var intensivt och på många sätt omvälvande. Årskrönika efter årskrönika tar oss igenom de stora dramatiska händelserna där bilderna växlar från Tsunamins Fukushima till tragikens Utöya i Norge.

Händelserna i Mellanöstern har avlöst varandra och diktatorer har störtats, många människor har fått sätta livet till för en högst osäker framtid som i ett visst skede betraktades som en vår men som nu mest ser ut som vinter. Någon verklig demokrati verkar inte infinna sig i Mellanöstern. Snarare tvärtom.

Västvärldens ekonomi är oerhört skakig och Angela Merkel betraktar årets europroblematik som det svåraste problemet sedan andra världskriget.  Dåliga statsfinanser,våldsamma skuldberg, obetalda räkningar, hög arbetslöshet och nationer som står inför nationell bankrutt är inte något att leka med. Vägen till en farlig ekonomisk depression är kort om Europa inte kan lösa sina problem och det verkar inte finnas någon lösning i sikte.

Vi får med andra ord bereda oss på bistrare ekonomiska tider enligt både vår statsminister och vår finansminister.

Så mycket viktigare att fördjupas i tron och lära känna Gud på allvar. Så mycket viktigare att ha sitt hopp till det som är därovan och inte bara till det jordiska. Så mycket viktigare att prioritera rätt och inte falla offer för västvärldens njutningslystna underhållningsmaterialism som tränger in överallt och förvränger värderingar och prioriteringar även för kristna.

Mer än någonsin behöver vi nå både inåt och utåt. Inåt, för att fördjupas och inte vara så ytligt rotade att vi inte kan stå fast i stormar. Utåt ,så att vi kan möta människors verkliga behov och vara till handfast hjälp för de fattiga, de gamla, de marginaliserade och de ofödda som inget skydd har. Tiden då kristna ägnar sig åt sig själva, vare sig på ett självupptaget och överandligt sätt eller förvärldsligade, i form av underhållningskristendom som smeker medhårs och appellerar till känslor och ytliga åsikter och beteenden och där man inte tål att ta ansvar, att utmanas och att fostras av Guds Ande.

2012 kommer att bli ett tillnyktrande år, ett år av fördjupande och ett är med utmaningar som kommer att vara till stor välsignelse för Kristi kropp. Vi får kasta av oss barlast och sådant som hindrar och tynger för att kunna löpa framåt i det som är vår verkliga uppgift, att vara salt och ljus i en värld som blir allt mörkare och bistrare. Det finns stor nåd för 2012.