Det har varit ett tumultartat 2011 på många sätt och mycket av det som händer i världen omkring oss upphör ju inte för att ett kalenderår går till ända. Det är nog ingen tvekan om att världen genomgår stora och omvälvande förändringar som på sikt kommer att påverka oss alla mer än vad vi nu anar. Inte minst de ekonomiska utmaningarna inom EU och de politiska spänningar som byggs upp i Mellanöstern och i förhållande till Iran ger många politiska kommentatorer anledning till oro.

Samtidigt som allt detta pågår finns det en mängd olika glädjande tecken i Guds rike. Mer än någonsin verkar, inte minst unga människor, mena allvar med sin tro. Det finns en tydlig hunger efter att söka Gud på djupet, och en villighet att följa Jesus på allvar. Inte minst när det gäller återevangeliseringen av Europa som av många betraktas som en kontinent förlorad för evangeliet. Så är det ju naturligtvis inte. Tvärtom kommer tomheten i den materialistiska livsstilen att skapa större behov av Gud. Bara han kan fylla en människas djupaste behov. Vi behöver en stor skara av vardagsevangelister som är villiga att frimodigt vittna om Jesus.

Nyårskonferensen var på många sätt mycket lyckad, även om den för mig personligen blev lite annorlunda. Inte minst Daniel Viklunds förkunnelse om det rena hjärtat satte agendan för det kommande året. Hans predikan och Robert Ekhs  nyårsaftonspredikan om församlingen, Kristi kropp var båda mycket vägledande för hur vi måste orientera oss under det kommande året. Både inåt, på djupet, för att helgelsen skall bli en verklighet och tillsammans i församlingen för att vi inte skall leva själviskt isolerat. Mycket bra och värt att lyssna på många gånger.

I år var första gången under de 30 gånger vi haft denna konferens som jag inte predikade på Nyårsnatten. Jag fick akut magsjuka och låg utslagen hemma i sängen. Jag tror inte jag haft något liknande sedan jag var i Bangladesh 1983, då jag för första gången var ute på missionsfältet på allvar. Inget roligt att uppleva men så mycket härligare när det försvinner:)

Det är i ett sådant här läge man är tacksam för att få arbeta i ett team.  Överhuvudtaget har det alltid varit så hos oss. Vi är ett team som arbetat ihop i många år, känner varandra,älskar varandra och stöttar varandra. Det är nog något av det mest värdefulla jag har upplevt genom åren, att arbeta tillsammans med bröder och systrar som år ut och år in fortsätter att betjäna, kärleksfullt, överlåtet och trosvisst. Ett  stort privilegium och inte alltid en självklarhet.

Nu ser jag verkligen fram emot detta år och vilka möjligheter, vilka förberedda gärningar som väntar oss att kliva in i och vilka dörrar som skall öppnas för evangeliet. Jag tror att det på många sätt blir ett extraordinärt år! Jag ser verkligen fram emot detta år; att få lära känna Jesus mer och få hjälpa till att göra honom känd!