På fritiden, för att koppla av, tycker jag om att läsa historia.Främst kyrkohistoria, teologins historia och biografier över viktiga gestalter i kyrkans historia. Det är så fascinerande att se vad som har hänt genom hela historien. Det ger en större översikt, ett bredare perspektiv och en uppskattning om hur Anden har verkat  trots människors ofullkomligheter, misstag och synder.

Jag försöker läsa igenom något kyrkohistoriskt verk varje år som tar mig igenom hela kyrkans historia. Detta för att hålla tidslinjen, de stora händelserna och skeendena aktuella och för att inte fastna för mycket i enskilda detaljer och få ett för snävt perspektiv.

Jag vill också gärna läsa ur olika perspektiv, ur protestantiskt, katolskt, luthersk, frikyrkligt.m.m. Inte minst för att undvika att bara se allt ur ett enda perspektiv. Det blir positivt avslöjande att läsa vad andra säger om det som man lärt sig vara på ett visst sätt. Det blir en mycket intressant upptäcktsfärd och en insikt om hur fläckvis ens kunskap egentligen är och hur påverkad man kan vara av andras förutfattade meningar.

Ofta framställs kyrkohistorien som en sorglig samling vanföreställningar och illdåd. Det gör att man både tappar lusten att läsa och inte ser skogen för alla träden. Man ser inte allt det fantastiska som faktiskt hänt. Man ser inte de stordåd som utförts och de helgonlika karaktärer som faktiskt danat historien och gjort heroiska insatser utan fastnar mest i schablonartade föreställningar om hur eländigt allt var innan vi moderna människor dök upp på scenen. Det blir en obehaglig brist på uppskattning av Guds väldiga gärningar.

Historielöshet är farligt. En ytlig kunskap om Kristi kropps historia är om något, ännu farligare. Tanken att allt är bäst nu och allt var sämre förr, allt är sant för att det är modernt och fel för att det är gammalt, är en evolutionistisk idé som varken är sann eller fungerar i verkligheten. Vad Gud gjort genom hela historien, inte bara en kort del av den, är viktigt. Allt vad han gjort och sagt, genom vem och vilka det än har varit,var det än har varit, i vilken tid det än varit, tillhör oss idag och det är bara vår okunnighet och kronologiska snobberi, för att citera C.S. Lewis, som inte vill inse det.