På fritiden, för att koppla av, tycker jag om att läsa historia.Främst kyrkohistoria, teologins historia och biografier över viktiga gestalter i kyrkans historia. Det är så fascinerande att se vad som har hänt genom hela historien. Det ger en större översikt, ett bredare perspektiv och en uppskattning om hur Anden har verkat trots människors ofullkomligheter, misstag och synder.
Jag försöker läsa igenom något kyrkohistoriskt verk varje år som tar mig igenom hela kyrkans historia. Detta för att hålla tidslinjen, de stora händelserna och skeendena aktuella och för att inte fastna för mycket i enskilda detaljer och få ett för snävt perspektiv.
Jag vill också gärna läsa ur olika perspektiv, ur protestantiskt, katolskt, luthersk, frikyrkligt.m.m. Inte minst för att undvika att bara se allt ur ett enda perspektiv. Det blir positivt avslöjande att läsa vad andra säger om det som man lärt sig vara på ett visst sätt. Det blir en mycket intressant upptäcktsfärd och en insikt om hur fläckvis ens kunskap egentligen är och hur påverkad man kan vara av andras förutfattade meningar.
Ofta framställs kyrkohistorien som en sorglig samling vanföreställningar och illdåd. Det gör att man både tappar lusten att läsa och inte ser skogen för alla träden. Man ser inte allt det fantastiska som faktiskt hänt. Man ser inte de stordåd som utförts och de helgonlika karaktärer som faktiskt danat historien och gjort heroiska insatser utan fastnar mest i schablonartade föreställningar om hur eländigt allt var innan vi moderna människor dök upp på scenen. Det blir en obehaglig brist på uppskattning av Guds väldiga gärningar.
Historielöshet är farligt. En ytlig kunskap om Kristi kropps historia är om något, ännu farligare. Tanken att allt är bäst nu och allt var sämre förr, allt är sant för att det är modernt och fel för att det är gammalt, är en evolutionistisk idé som varken är sann eller fungerar i verkligheten. Vad Gud gjort genom hela historien, inte bara en kort del av den, är viktigt. Allt vad han gjort och sagt, genom vem och vilka det än har varit,var det än har varit, i vilken tid det än varit, tillhör oss idag och det är bara vår okunnighet och kronologiska snobberi, för att citera C.S. Lewis, som inte vill inse det.
Synnerligen klokt sagt min gode Ulf!
Detta upptäckte jag lite av när jag hade förmånen
att läsa kyrkohistoria under pastorskursen på Ribbingebäck. Det var så bra och så intressant. Gud har faktiskt verkat mycket genom historien.
Tron är levande, därför har den alltid funnits där människor gett sina liv åt Gud.
Själv har jag fått Thomas Mertons självbiografi i julklapp. Den är ganska tjock och på engelska. Jag har bara hunnit några sidor och läser som bäst om hans barndom. Han skriver så levande. Jag tycker det hjälper och tröstar som inget annat att läsa om andras väg till och tillsammans med Gud. Ordet blir kött. Det tycks vara Guds favoritmetod 🙂 Uppskattade mycket dina memoarer, den del som kommit ut. Jag drog en lättnadens suck när du blev frälst!
Om kyrkohistoria: Jag har också tänkt att man behöver ta reda på vad som hänt för att kunna tacka Gud för allt han gjort. (Och sedan kanske man kan lära sig ett och annat om vad man skall låta bli med.) Sedan är det dessa syskon som kämpat så för vissa sanningar och historiska skeden, rentav gett sina liv. Vi får inte glömma dem! Sedan, att säga att inget hände under medeltiden och att det var rena mörkret fram till våra dagar (om nu någon tror det, jag kanske överdriver), är att anklaga Gud för trolöshet. Inte överger han sina människor, fast vi så ofta är trolösa. Ofattbar nåd.
Amen,
en av Livets ords stora bidrag till svensk kristenhet är att ni gjort upp med det lite märkliga och känslomässigt grundade motsattsförhållandet mellan kunskap ofta kopplad till universitet och karismatisk frikyrklighet.Ni bevisar att man kan vara BÅDE tungotalande och lovsjungande karismatiker OCH ägna sig år gedigen akademisk bildning kopplad till en genomarbetad litturgi. Blessed, Politrucken.
Amen.
När det gäller kyrkohistoria så rekommenderas Charles Chiniquys böcker.Välskrivna,inspirerande och fängslande från den första sidan till den sista.
Historia är intressant. Man får i alla fall en bild av hur det faktiskt kan ha varit 😉
Läser själv en annan beskrivning av vår historia; ”Försvunnen värld” av Maja Hagerman. En bok om Sveriges i särklass största arkeologiska utgrävning – den mellan Uppsala via Tierp till Mehedeby när man byggde ut E4:an för en del år sedan.
Drygt 400 sidor av Upplands historia innan kristendomen kom i en otroligt fantasieggande bok!
Sedan kan man ju fråga sig hur mycket av arkeologernas gissningar som stämmer med verkligheten, men de har ju försökt i alla fall.
Vår kultur är kusligt historielös. Vi är ju en produkt av tidigare generationers handlande och vi har valt att inget veta. Prata om självgodhet!
Uppmanar alla att ta del av all slags historia. Om inte annat än för att kunna tillgodogöra sig kyrkohistorien bättre.
Till sist; en för mig intressant upplysning från boken är att platsen där Livets Ords byggnad står i Uppsala, faktiskt fortfarande var under vatten efter istiden, när Jesus föddes i Betlehem…
Jag brukar tyvärr inte läsa kyrkohistoria så ofta själv. Men jag har lyssnat några gånger till Roberts Liardons undervisning om flera stora Guds män och Guds kvinnor. Detta tycker jag var intresant. Men man kanske ska börja läsa lite kyrkohistoria också.
Hej. Det är skillnad på att fördjupa sig i historien och att ikläda sig denna. Vad Gud har gjort och hur Han verkat genom tiden är rätt och bra att ta till sig, men att börja underordna sig det i historien som inte är födt av Guds ord fins det ingen välsignelse i.
Sök först Guds rike och hans rättfärdighet så ska du få ALLt annat i tillägg, sök Jesus i historien och inte påven eller annan lära än det som står i ordet Ulf Ekman. Jag önskar er allt gott och Guds rika välsignelse i Jesus namn över er.
mvh H Knudsen