Extraordinär är faktiskt ordet för den kongress vi var med om i Efesus i Turkiet förra veckan. Den var något absolut speciellt. Det är faktiskt inte fel att kalla den historisk. Med över 520 förväntansfulla delegater från 34 länder blev det mer än vad vi hade  väntat eller bett för.

Själv åkte Birgitta och jag ner  tidigare och tillbringade en hel dag med undervisning för våra respektive centerledare från Ryssland, Ukraina, Azerbajdzjan, Armenien, Uzbekistan,  Indien och Skandinavien.

Dagen efter vällde delegaterna in och vi växlade under fyra späckade dagar mellan undervisning, workshops, kommittéer, utflykter och möten. Det blev verkligen en fullträff. Inte minst var gemenskapen helt fantastisk.

Detta är församlingar vi har haft nära kontakt med i många år. Centerledarna har vi arbetat i ca 20 år med. Det var inte i första hand en kongress där vi ville ha med så många som möjligt utan en mer utvald skara för att få det hela mer centralt och homogent för det vi ville göra.

Förutom den härliga gemenskapen och igenkännandets glädje så var det alltså en hel del arbete. I de olika kommittéerna diskuterades missionens hur och var och de olika fältens utmaningar, ekumenisk känslighet och fördjupad gemenskap med Kristi kropp, grundläggande trosuppfattningar, etisk standard, strukturer och behovet av översyn, m.m.

Resultatet blev att de olika associationer och unioner som redan finns i de olika länderna gick samman i en Livets Ord International, med huvudsäte i Uppsala, som nu proklamerades ut. Det hela mottogs med stor glädje av delegaterna. Den vanligaste kommentaren var att: ”Detta har vi väntat på länge.” Det kändes verkligen som om familjen var samlad.

Detta ger oss möjligheten att effektivisera arbetet på de olika fältet, att nå en djupare gemenskap, att ha bättre synkronisering och gemensamma insatser, att kunna lösa problem och konflikter på ett bättre sätt, att utveckla undervisning och träning, m.m. Det skapar mer trygghet och klarare linjer för de enskilda pastorerna och de olika centren.

På eftermiddagarna gjorde vi utflykter till det antika Efesus och det var en verklig höjdpunkt. Inte minst att förankra vår tro i det faktum att två apostlar, Paulus och Johannes, varit grundande och byggande i den mäktiga församling som växte fram här.En församling Timoteus senare betjänade.    Vi besökte själva stadskärnan. Den är så imponerande med sin amfiteater och sina utgrävningar, sina gator och bibliotek, m.m. Vi gick in i ruinerna av den kyrka som var den kyrka där det tredje ekumeniska konciliet hölls 431 e. Kr. Vi besökte det hus där man tror att Jesu moder Maria bodde. Hon följde troligtvis med aposteln Johannes till Efesus efter att ha lämnat Jerusalem. Allt detta skapade en sådan stark historisk förankring hos delegaterna. Vi är inte bara med om något som känns stort idag. Vi är insatta i något ännu större som har funnits här i 2000 år. Många samtal rörde sig om detta och det var härligt med denna kärleksfulla och eniga gemenskap som bådar mycket gott för framtiden.

Vi avslutade kongressen med en nattvardsgudstjänst som var helt fantastisk och märkt av en ovanlig gudsnärvaro. Vi använde ritualet vi använder på Livets Ord i Uppsala och det var påtagligt berörda delegater som kom fram för att ta emot Herrens lekamen och blod. Många hade inte upplevt en nattvardsgudstjänst på detta sätt förut och det kändes som om dessa dagar verkligen tog oss tillbaks till Apg. 2:42 där lärjungarna trofast fortsatte i apostlarnas undervisning, i gemenskapen, i brödsbrytelsen och bönerna.

Det kändes som något nytt verkligen hade hänt, som ett nytt viktigt steg och en kraftsamling inför framtiden. Nästa kongress möts om 2 år. Vi vet inte riktigt var än, då vi förväntar oss mycket mer pastorer nästa gång.