Extraordinär är faktiskt ordet för den kongress vi var med om i Efesus i Turkiet förra veckan. Den var något absolut speciellt. Det är faktiskt inte fel att kalla den historisk. Med över 520 förväntansfulla delegater från 34 länder blev det mer än vad vi hade väntat eller bett för.
Själv åkte Birgitta och jag ner tidigare och tillbringade en hel dag med undervisning för våra respektive centerledare från Ryssland, Ukraina, Azerbajdzjan, Armenien, Uzbekistan, Indien och Skandinavien.
Dagen efter vällde delegaterna in och vi växlade under fyra späckade dagar mellan undervisning, workshops, kommittéer, utflykter och möten. Det blev verkligen en fullträff. Inte minst var gemenskapen helt fantastisk.
Detta är församlingar vi har haft nära kontakt med i många år. Centerledarna har vi arbetat i ca 20 år med. Det var inte i första hand en kongress där vi ville ha med så många som möjligt utan en mer utvald skara för att få det hela mer centralt och homogent för det vi ville göra.
Förutom den härliga gemenskapen och igenkännandets glädje så var det alltså en hel del arbete. I de olika kommittéerna diskuterades missionens hur och var och de olika fältens utmaningar, ekumenisk känslighet och fördjupad gemenskap med Kristi kropp, grundläggande trosuppfattningar, etisk standard, strukturer och behovet av översyn, m.m.
Resultatet blev att de olika associationer och unioner som redan finns i de olika länderna gick samman i en Livets Ord International, med huvudsäte i Uppsala, som nu proklamerades ut. Det hela mottogs med stor glädje av delegaterna. Den vanligaste kommentaren var att: ”Detta har vi väntat på länge.” Det kändes verkligen som om familjen var samlad.
Detta ger oss möjligheten att effektivisera arbetet på de olika fältet, att nå en djupare gemenskap, att ha bättre synkronisering och gemensamma insatser, att kunna lösa problem och konflikter på ett bättre sätt, att utveckla undervisning och träning, m.m. Det skapar mer trygghet och klarare linjer för de enskilda pastorerna och de olika centren.
På eftermiddagarna gjorde vi utflykter till det antika Efesus och det var en verklig höjdpunkt. Inte minst att förankra vår tro i det faktum att två apostlar, Paulus och Johannes, varit grundande och byggande i den mäktiga församling som växte fram här.En församling Timoteus senare betjänade. Vi besökte själva stadskärnan. Den är så imponerande med sin amfiteater och sina utgrävningar, sina gator och bibliotek, m.m. Vi gick in i ruinerna av den kyrka som var den kyrka där det tredje ekumeniska konciliet hölls 431 e. Kr. Vi besökte det hus där man tror att Jesu moder Maria bodde. Hon följde troligtvis med aposteln Johannes till Efesus efter att ha lämnat Jerusalem. Allt detta skapade en sådan stark historisk förankring hos delegaterna. Vi är inte bara med om något som känns stort idag. Vi är insatta i något ännu större som har funnits här i 2000 år. Många samtal rörde sig om detta och det var härligt med denna kärleksfulla och eniga gemenskap som bådar mycket gott för framtiden.
Vi avslutade kongressen med en nattvardsgudstjänst som var helt fantastisk och märkt av en ovanlig gudsnärvaro. Vi använde ritualet vi använder på Livets Ord i Uppsala och det var påtagligt berörda delegater som kom fram för att ta emot Herrens lekamen och blod. Många hade inte upplevt en nattvardsgudstjänst på detta sätt förut och det kändes som om dessa dagar verkligen tog oss tillbaks till Apg. 2:42 där lärjungarna trofast fortsatte i apostlarnas undervisning, i gemenskapen, i brödsbrytelsen och bönerna.
Det kändes som något nytt verkligen hade hänt, som ett nytt viktigt steg och en kraftsamling inför framtiden. Nästa kongress möts om 2 år. Vi vet inte riktigt var än, då vi förväntar oss mycket mer pastorer nästa gång.
Fortsätt att göra det Gud lägger på era hjärtan och gå dit Han sänder er.Gud ska rikligt belöna er för er trofasthet till Honom:)psalm 121 johannes 15:16
Hej Ulf Ekman. Skulle gärna vilja att du berättade mer om vad det egentligen innebär med ”…. de olika fältens utmaningar, ekumenisk känslighet och fördjupad gemenskap med Kristi kropp, grundläggande trosuppfattningar, etisk standard, strukturer och behovet av översyn, m.m.”
1. ”ekumenisk känslighet”?
2. ”fördjupad gmskap med Kristi Kropp”?
3. ”grundläggande trosuppfattnigar”…
4. ”behovet av Översyn”?
”Vi använde ritualet vi använder på Livets Ord i Uppsala och det var påtagligt berörda delegater som kom fram för att ta emot Herrens lekamen och blod. Många hade inte upplevt en nattvardsgudstjänst på detta sätt förut och det kändes som om dessa dagar verkligen tog oss tillbaks till Apg. 2:42…”
Då undrar jag vad som delegaterna INTE hade upplevt tidigare? Vari består skillnaderna, för deltagarna tillhör ju redan olika Word Of Life.
1. Vad är det för ritual? Vari består skillnaden?
2. Lever Livets Ord, Uppsala, i Apg 2:42? Vad innebär det i praktiken?
3. Skulle du vilja förklara Realpresens och Epikles, dvs hur Livets Ords ledning tänker?
4. Bengt Malmgren har sagt att han igenkänner det sätt som ni på Livets Ord firar nattvarden. Håller du med honom, Ulf?
5. Isåfall, när ändrades detta?
Tack på förhand, hoppas på svar.
mvh Jasmine
…Det blir nog en stor anslutning. Ulf Ekman är nog inte bara Sveriges störste kristne författare genom tiderna och han står sig nog väl internationellt också. Dock väldigt kritiserad och oförstådd av oandliga människor som inte läser Bibeln så ofta – kan jag tycka. Hursomhelst, jag vill se deras textarbete först innan dom klagar – ärligt talat kan dom skriva så bra texter som Ulf innehållsmässigt, uttömmande eller grammatiskt inom sitt favoritområde? Jag hoppas på ett stor ”kropp” som bär frukt tills Jesus kommer, när allt är åter-upprättat, inklusive Israels härlighet.
Ja, en helt fantastisk kongress. Historiens, eller kanske skulle man säga, Andens vingslag kändes!
Takk pastor Ulf for denne kongress. Det var en injeksjon av tro,styrke og håp for framtiden. Jeg kjenner meg så priviligert som får være en del av Livets Ord. Gleder meg til neste kongress allerede…
Jag vill kommentera Livets Ords nattvardsritual eftersom den nämns här. Jag har varit med på den en gång, när vi hade vägen förbi och prickade in söndagsmötet. Jag kommer inte i håg allt, men det som fastnade var den starka Gudsnärvaron, att man tog sej god tid, det var så mättat, och jag tänkte att det är så här man firar Herrens nattvard 🙂
En tanke: Om kristna grupper samlas kring Efesus oftare än nu, borde det vara till klar fördel för kristenheten. (För ”de kristna”? Nja. 99,8% av Turkiets befolkning är muslimer; 0,2% kristna eller judar. CIA Factbook) Men om det går att göra pengar — kanske stora pengar — på kristna besökare, blir man rimligen vänligare mot dem. Och då inte bara i Turkiet, utan överhuvud.
Härligt att höra att ni hade en bra tid i Turkiet!