Carl -Gustav Severin har skrivit en utmärkt bok som heter ”Det är aldrig fel att vara helnykter”. Den handlar om vår inställning till alkohol. Den har blivit uppmärksammad och det förtjänar den verkligen. Den är mycket bra och mycket viktig. Alla borde läsa den.Den är lättläst, saklig, inga moralistiska undertoner men mycket avslöjande och med en kärlek till människor vars liv tragiskt förstörs av alkoholen. Den är en utmaning och en maning till alla att ta ansvar i dessa frågor. Den har funnits ute ett tag nu och jag tycker att varje kristen borde läsa den och fråga sig själv var man står och varför, i dessa frågor. Du kan skaffa boken här.

För mig blev det aktuellt att göra detta när jag i söndags var i Filadefiaförsamlingen i Stockholm och predikade om utmaningen till kristna att ha en helnykter inställning. Det var LP-stiftelsen som inbjöd och hade jubileum. Sverre Larsson som höll insamlingstalet. Han reser Sverige runt med mål att samla in 30 miljoner till LP.-stiftelsen för att hjälpa missbrukare rehabiliteras och komma rätt i livet. Det är en fantastisk insats av en 84-åring. Tala om att vara Ordets görare, inte bara dess hörare, eller talare.

Idag blir det allt svårare att finna helnyktra frizoner för människor, även i de kristna församlingarna. Detta är mycket problematiskt. Problematiskt är också de frikyrkoungdomar som dras med ut i alkoholmiljöer utan att förstå vad detta kan leda och de andliga ledare som inte ser detta problem eller tiger för att de själva inte vill ta avstånd ifrån alkoholen.

Bara igenom att höra att 400 000 barn och ungdomar idag vistas i miljöer med alkoholmissbruk och därmed, på olika sätt lever mycket farligt, borde få vem som helst att inse att man bör vara ett frigörande exempel på en annorlunda livsstil. En livsstil som är härlig, fri och väl så tillfredsställande.

Självförnekelse, att dagligen bära mitt kors och återhållsamhet är en väsentlig del av det kristna livet. Inte i första hand vad jag tror mig om att  klara av eller vad jag kräver att unna mig själv. Ur korset kommer livet och friden. Att avstå, vilket hela vår kultursfär tycker är något man absolut inte skall göra, är vägen till verklig befrielse och inre frid. När kristna vågar gå den vägen blir vi inte tråkiga moralister eller egenrättfärdiga utan vi axlar andras nöd och går in i det träsk som alkohol och droger skapar, för att lyfta och befria, inte fördöma och förkasta.

Inte minst till pastorer och kristna ledare skulle jag vilja säga. Våga vara lite annorlunda! Det kan rädda och lyfta många! Biffen smakar lika bra med Ramlösa som med rödvin!