Får lite panik när jag märker hur tiden går:) Nu är det snart mitten av maj.  Nu har jag inte skrivit på en månad. Varit rejält upptaget med annat. Får titta i alamanackan för att riktigt komma ihåg hur mycket vatten det är som runnit under broarna sedan sist jag skrev på denna blogg.

Jag har faktiskt hunnit med att åka tur och retur till Fijiöarna för en konferens. Det är nog den längsta individuella resa jag någonsin gjort. Jag var mer i luften, räknat i båda riktningarna, än vad jag var på marken för själva konferensen. Det tog 42 timmar dörr till dörr bara att åka hem och längre att åka dit:) Men det gick riktigt bra och var en helt underbar och stark konferens som jag är glad att jag kunde vara med på.

Håller här hemma på med en mastersuppsats om det bibliska ”episkopé”-begreppet. Jag tittar på hur det används inom pingst-karismatiska kretsar och vad som är annorlunda och vad som är likt gentemot den mer traditionella användningen av biskopsbegreppet. Utifrån detta ställer jag frågor om det finns något som är såpass gemensamt att det kan finnas något form av samsyn. Det är roligt att hålla på med detta och ger anledning till att gräva lite djupare i frågor kring hur ledarskap hanteras. Riktigt kul faktiskt! Det är också intressant att se den skiljelinje som går, inte genom samfunden i första hand, utan utifrån den sakrmentala och den icke-sakrmentala synen på kyrkan, dess väsen och funktioner.

Imorgon är det Jesusmanifestationen i Stockholm. Den blir viktigare för varje år som går. Kom med om du kan, imorgon! Det är härligt med den bredd som finns mer och mer och den gemenskap som växer alltmer med åren. Den är så viktig och så nödvändig för att kristenheten inte skall fragmentiseras och för att vi verkligen  skall nå ut kraftfullt med evagneliet. Så kom imorgon! Själv ser jag fram emot både bönen i Filadelfia på morgonen, till den stora bönemarschen och att få tala på stora scenen kl. 15:00. En full och härlig dag med syskon som sluter upp från hela landet.