Hej alla läsare!
Det var nu ca 2 år sedan jag bloggade på allvar sist. Så mycket har hänt sedan dess och nu känns det moget att så sakteliga börja blogga lite igen. Från och med nu skriver jag som katolik. Det innebär bland annat att det kan finnas äldre blogginlägg där jag idag ser annorlunda på vissa frågor.
Det viktigaste för mig personligen är att jag den 9 mars offentliggjorde Birgittas och mitt beslut att förenas med Katolska Kyrkan. Den 21 maj, i onsdags, kom så äntligen dagen då vi blev upptagna i Kyrkans fulla gemenskap. Det skedde, som redan omskrivits i media i Birgitta-systrarnas kapell i Djursholm. Det var en underbar högtid för oss och slutet på en längre vandring och en mycket intensiv sista tid sedan den nionde mars. Det var biskop Anders Arborelius som upptog och konfirmerade oss och celebrerade vår första mässa som katoliker. Och vår första söndagsmässa fick vi uppleva i min gamla hemstad Göteborg. Det var roligt!
Nu är vi katoliker och vi har kommit hem, och det känns oerhört bra och naturligtvis spännande. Det en ny och förunderlig vandring som nu börjat och som vi i våra hjärtan längtat efter en längre tid. Katolska kyrkan är som en vid och mycket stor kontinent. Om den protestantiska världen är stor, differentierad och spretig så är mångfalden stor även i Katolska kyrkan, men på ett annat sätt. Det finns en bredd, en höjd, en längd och ett djupt som är mycket omfattande. Kyrkan är mångfasetterad, fascinerande och dynamisk. Det känns som att ha kommit in i ett stort och öppet kulturlandskap, en myllrande stad, en brusande flod av intryck, en historia som verkar omspänna och påverka alla former av mänskligt liv och kultur. I allt detta som vi mött och nu kommer att lära känna och upptäcka allt djupare, har vi på ett starkt sätt mött Jesus. Det är honom vi vill följa när vi nu går vidare. Jag är en vecka gammal som katolik och utger mig inte för att kunna svara på allt. Andra finns som sköter den uppgiften mycket bättre, men jag vill gärna berätta vad jag ser och hör längs vägen.
Några ord till sist om bloggen. Jag kommer att skriva allt efter som jag hinner och orkar. Jag kommer inte nödvändigtvis kunna eller vilja besvara alla kommentarer. Mitt fokus blir på egna erfarenheter och andliga och teologiska upptäckter, inte minst från olika resor och sammanträffanden med intressanta människor. Det kommer inte att bli så mycket polemik utan mer om vad vi som kristna har gemensamt. Jag kommer att vinnlägga mig om att försöka hålla en så god ton som möjligt och hoppas på en hög nivå i kommentarerna. Man behöver naturligtvis inte alls hålla med om vad jag skriver men en viss respekt behövs för att det skall bli ett fruktbart samtal. Låga, tarvliga eller fördomsfulla utfall och personangrepp i kommentarsfältet kommer inte att publiceras. Jag ser fram emot en givande tid på bloggen.
Roligt att vara igång igen!
Välkommen tillbaka till bloggvärlden! 🙂
Välkommen till den katolska kyrkan
Trevligt och kanske Birgitta kan gästblogga ? 🙂
Välkommen åter till din egen blogg! Ska bli intressant att se dig skriva om den här nya andliga resan du nu påbörjat.
Välkommen, trevligt !
Ser fram emot att följa din blogg 🙂
Hurra! Jag har väntat på detta länge, särskilt sedan din konvertering. Ser fram emot att följa er resa genom livets nya faser.
Ps. Hållet med Ingela om Birgitta som gästbloggare. Ds.
Glad av att läsa, saknar månaden budskap, kanske kommer här:)
Såå roligt att du är tillbaka i bloggvärlden:) Ser fram emot att följa dig!! Blessings!
Jag har bestämt mig att hålla blicken högt och hålla en god ton. Alla behöver vi lära oss att lyssna även om vi inte alltid förstår. Jag är beredd att göra det om jag så hjälper en enda person på vägen till frälsning.
Negativitet bryter ned och positivitet lyfter!
Det ska bli spännande att följa det du skriver om i ditt nya perspektiv i tillvaron!
Vill personligen tacka dig för att du en gång i tiden (25 juli år 2003 under Europakonferensen ”enhet i anden) väckte mitt intresse för de historiska kyrkorna. 🙂 Detta som gammal evangelikal och sedermera pingstvän.
Roligt sen att du fick börja med att söndags-kommunicera i den Gbg-församling som jag själv upptogs i under pingsten 2007. 🙂 Välkommen till familjen, Ulf!!
In Xristo/andrés chacon
härligt det ser jag framemot för man blir så uppbyggd av dina bloggar så än en gång välkommen tillbaka 🙂
Det ser jag verkligen fram emot, att få följa med på er fortsatta vandring och höra om era upplevelser!
Så roligt att du börjat blogga igen! Vill tacka dig för en mycket fin predikan under Oashelgen på Åh och önska dig och Birgitta Guds rika välsignelse!
Karin Ranieli, Hallsberg
Karin, tack för en fantastisk CD, ”Tu et Petrus”!! Mycket fin!!
Så roligt att ni tycker om den, må den bli till välsignelse och glädje!
Varmt välkommen tillbaka. Och välkommen även till vår hemförsamling S:t Lars. Var välsignade!
Roligt att få följa er på er nya vandring. Guds frid och välsignelse!
http://minpastorulf.blogg.se
Spännande! Överlägger för första gången i mitt liv med mig själv om att kanske börja följa en blogg. Lycka till!
Frid & Kraft //Roger
Samma här. Guds välsignelse önskar jag er båda!
Hej pastor Ulf och Bitgitta! Vi gratulerar för upptagandet i kk och skall följa bloggen. Själva har vi lite frågor, som fd katoliker, men vi tar de sen. Vi glädjer oss tilsammans med er och ber för enhet bland kristna. Boris och Vera Havel
Välkomna till Katolska Kyrkan! När vi var en vecka gamla som katoliker fick vi höra om ert tillkännagivande att låta er upptagas i Kyrkan. En minst sagt sensationell nyhet, som skakade om hela kristenheten i Sverige. Jag tyckte ändå att det var logiskt utifrån det jag läst av det du skrivit i bl a Keryx och låtit mig inspireras av. Samtidigt har jag tänkt att steget är alltför stort just för er att ta eftersom ni stod som ledare och grundare av en kristen rörelse. Dessto mer uppskattar jag ert mod att följa er övertygelse och är övertygad om att det kommer att få stor betydelse på sikt.
Det ska bli spännande att följa er fortsatta vandring.
Det var glädjande att höra att vi får höra från dej igen! Men jag förstår att du och Birgitta har haft en intensiv och turbulent tid, sedan den 9 mars..
Vi är inte längre bosatta i Uppsala, men hade ändå förmånen att vara närvarande under gudstjänsten, när du talade över ämnet: ” Att följa Lammet, varhelst Lammet går”.
Och vi känner stor tacksamhet över att ni var villiga och lydiga att följa Jesus, när han sa sitt ”Kom”. Och vi beundrar också ert mod till att ta detta steg.
Gud visade mej också på, vad det står i Joels profetia, där det står: ”Var och en går sin väg rakt fram, och ingen tar miste om sin stråt. Den ene tränger inte den andre, var och en går sin givna bana.”
Vi förstår inte alltid varför den andre gör som den gör, eller kanske varför Gud sa det eller det till den. Men det behöver vi inte heller veta, eller ens förstå. Huvudsaken är att jag vet vad Gud har sagt till mej, och att jag ser till att fullfölja mitt uppdrag. Eller bibelordet, som Joakim citerade: ”Vad kommer det dej vid? Följ du mej!”
Och jag tror också att nu i den yttersta tiden är det av ännu större vikt att var och en så att säga ”ställer in kompassen”, så att var och en vet vad man ska göra, för tiden kommer bara bli mer intensiv. I takt med att mörkret utbreder sig, så utbreder sig också Guds härlighet ännu mer. För Guds änglar är ändå i majoritet.
Jag tror att detta steg, som ni har tagit, kommer att visa sig vara hälsosamt för Kristi kropp i Sverige.
Det är lite som ett ledarskifte, som med Mose och Josua, tex.
Jag tror att vi har tagit dej lite för mycket ”för given”. Många, inkl jag har sett upp till dej, som vår ledare. Och jag tror att mycket av frustrationen, som många har känt, beror på att man har kanske har lutat sig lite för mycket på dej, och inte på Gud.
Lite som man skämtsamt brukar säga om oss kvinnor, när vi plötsligt inte står vid spisen. ”Man saknar inte kon, förrän båset är tomt!”
För människor har ju rasat över ert beslut, och menat att ”så får man väl inte göra!” Man har pratat om att du har svikit din hjord, när i själva verket den manteln har överlåtits till en annan herde.
Vi ser fram emot att höra mer från er!
Ann-Kristin och Lars-Åke Berglund.
Roligt! Ska bli spännande att läsa! Lycka till med allt!
äntligen mer från din skickliga penna! #serfram 😉
Så roligt att du skriver igen, pastor Ulf – kan man kalle deg pastor fortsatt, eller har du en annen tittel nå? Jeg er veldig interessert i den katolske kirken. og livet ditt der, men mest av alt håper jeg faktisk du deler med deg enda mer av den oppbyggende trosundervisningen din. .Den var og er så revolusjonerende, den, betyr så mye, og man kan egentlig aldri få nok av den. Livet med Jesus blir så levende! 🙂
Vær velsignet!
Mvh pastor Malvind Børresen
Välkommen överraskning. Var inne här igår och läste (om) nästsista bloggposten ”i brist på annat”.
Vill passa på och tacka för en spännande livsförvandlande Romresa ..den kommer att finnas med hela livet …stor kram till dig och Birgitta!
Velkommen som katolikk! Jeg har fulgt med fra sidelinjen og blitt inspirert av den reise dere to har gjort – ikke ulik den min kone og jeg selv gjorde, men kom i mål med for et par år tilbake. Alt godt!
Så roligt. Den här bloggen har jag saknat. Den har väckt så många tankar. Såg med glädje att ni varit i Djursholm, hos Birgittasystrarna. Det är mina gamla hemtrakter (uppvuxen i Täby). En präst i Vår Frus katolska församling betydde mycket för mig o min kompis under sent 70-tal och tidigt 80-tal. Ser fram emot god läsning! /bokmalin
Roligt att du bloggar igen! Läste någonstans att när protestanter blir oeniga så flyttar de ut och bygger ett nytt hus, och när katoliker inte finner sig tillrätta i huset så bygger de ut huset med ett rum till. Intressant jämförelse 🙂 Bless!
🙂 det var lite pricksäkert roligt 🙂
😉
Blir ju samma sak. Man är oense ändå. Vi behöver riktig enhet…
Oense. Men under samme tak i alle fall. 🙂
Undrar om du kunde fördjupa varför du valde att bli katolik (utom att säga att det ”varit en lång process” och ”vi har varit så fördomsfulla”), så att jag och många med mig kan förstå hur du tänker. Du är en mycket skärpt, välutbildad och Jesusfokuserad person. Det hade varit oerhörd intressant at få höra vägen från den kritiska inlägget i Magazinet juni 1989 (”Vad i hela världen har påven i Uppsala att göra?”) till att du och din fru Birgitta upptogs som katoliker.
Gud välsigne dig underbare broder! Riktigt kul o höra från dig keep it up 😉
Skal følge med på bloggen. Gleder meg til å lese 🙂
Är så glad att du börjar blogga igen! Ser med förväntan fram emot att följa och läsa det du skriver!
Ska bli intressant att följa er vandring! Blessings!
spretighet i motsats till mångfasettering låter som utgångspunkten för en ny bloggpost. Välkommen tillbaka.
Det ska bli intressant att då och då komma in och läsa din blogg
Välkomna Ulf och Birgitta till KK !
Vad roligt att du tar upp bloggen igen . Ska bli intressant att följa .
Fantastiskt roligt att träffa dig och Birgitta på Åh! TACK för en underbar predikan, den uppskattade jag mycket! Önskar er Guds rika välsignelse på er fortsatta väg för och med HERREN!
Du beskriver den protestantiska kyrkan med ord av negativ laddning såsom spretig och differentierad. Du beskriver den katolska kyrkan med ord av positiv laddning såsom mångfasetterad, fascinerande och dynamisk. Intressant! Om man vill åstadkomma enhet kanske man bör undvika att beskriva den part som man vill närma sig med ord av just negativ laddning. Blir kul att följa bloggen 🙂
Tord; Precis vad jag tänkt också! Det är lätt att få en känsla av den protestantiska kyrkan är misslyckad. Tillräckligt misslyckad för att lämna den. Om den nu är så illa så finns det en självklar regel; Du får inte sparka på den som ligger. Ulf och Birgitta, jag förstår om ni är nyförälskade i den katolska kyrkan men om ni vill bygga broar så sluta rangordna Kristi kropp till er favör.
http://kyrksyster.wordpress.com/2014/03/10/ansvar-i-sjalavarden/
http://kyrksyster.wordpress.com/2014/03/09/fran-livets-ord-till-den-romerska-katolska-kyrkan/
Vad ska jag säga?
Få herdar månar om sin hjord numera.
Kära kyrkis! Var inte det ett litet väl svepande omdöme om alla pastorer som arbetar och sliter för sina församlingar? Hade du följt mig de senaste trettio åren skulle du nog inte kunna säga så:-)
Det är kanske det jag gjort…
Jag tycker många herdar månar om sin hjord i dag också, kyrkis. Samtliga 30-40 jag gick på pastorkurs med på Livets Ord i 2008 i alla fall….:)
Och fåren betar överallt, så inte lätt….
Malvind Börresen, pastor, Tana.
Ju mer pastorn/prästen centrerat sin egen person ju svårare är det med en utbrytning.
I alla tider har präster flyttat på sig. Avskeden gav tåriga ögon. Men förankringen låg i församlingen och en ny präst trädde till. Ibland inte genast accepterad. Ibland inte mäktig uppgiften.
Men en karismatisk präst lämnade avtryck. Inte sällan genom personliga bindningar. Men aldrig har prästen fått svara för det. Det är konfidenter och församlingsbor som fått ta skulden på sig när det blir svårt att förhålla sig till förändringen.
Ledaren har alltid rätt att gå vidare.
Vem ska betala priset?
Ja, det kan helt sikkert oppleves sårt i blant, kyrkis. Men siden urkristen tid, altså siden de förste kristne, har folk (ledere for menigheter, pastorer) flyttet land og rike rundt og tatt hand om mennesker der de har opplevd at de vil gjöre det over en viss tid. Ingen har måttet bli på en plass eller i en posisjon. Se Paulus og Baranabas. At det blir oppbrudd og nye tider er ikke ensbetydene med at noe har gått feil. Flere av menighetene som omtales blant de förste kristne, eksisterer ikke i dag. De gjorde alt rett i Guds öyne, men Gud skaper i blant nye veier der det er nödvendig. Jeg tror dette er en naturlig del av det kristne livet, og at det er viktig at man som både leder og medlem kan sette hverandre frie – fra begynnelsen av- til å ta de valg menneskesjelene opplever som riktige og se hele menighetslivet i dette perspektiv. Ingen pastor, men heller ikke medlem, har rett til å bestemme hva andre skal gjöre,for eks hvor mennesker skal dra eller overpröve beslutningene deres. Dette går begge veier. Men kanskje behöves det mer undervisning om dette for at ikke mennesker skal föle seg overlemnet når forandringer skjer. I vår menighet har vi forövrig ikke medlemskap men underviser over samfunnsgrensene og oppfordrer folk til å gå dit de opplever at Herren taler sterkest til de. Da blir ikke forandringer noe truende eller noe som skaper såre reaksjoner opg fölelser men som en del av det pulserende , kraftfulle og uforutsigbare kristenlivet, og man opplever seg som sösken i alle fall og ikke overgitt av noen, aller misnt av Herren.
Mvh Malvind Börresen.
Ja, jag håller med dej, Ulf om att det finns många herdar efter Guds hjärta. Och du hör definitivt till den skaran.
Det kan jag skriva under på efter mina 16 år som församlingsmedlem. Och jag tror inte att jag är ensam om att dela den erfarenheten.
Och ett ytterligare bevis på herde-ansvar visade du ju när du tog beslutet vid den här tidpunkten, och inte tidigare.
”Arbetet vilar i goda händer”, som du sa. Och Joakim verkar vara ytterligare en herde efter Guds hjärta.
Nå´n gång i livet har man ju faktiskt rätt att gå i pension. 🙂 Och jag hoppas att får vila lite också, mitt i turbulensen… 🙂
Förlåt kyrkis, men jag förstår inte din kommentar här, eftersom jag tyckte att du hade en mycket mjukare ton på din blogg, där du skrev så här:
”Kanske han öppnar vägen till ett närmande mellan kristna grupperingar. Åtminstone gör han något modigt som kanske många andra borde efterfölja. Han ser sin del i kristenhetens splittring och väljer att backa tillbaka till urkyrkan”.
Nu är ju inte det här nåt diskussionsforum, men jag ville bara göra dej uppmärksam om att tankarna som framkom på din blogg inte verkade stämma överens med din kommentarer på den här bloggen…
Jag ser två sidor. Dels ödmjukhetens sida. Men dels, efter att ha blivit visad på, nonchalansen som uppstår när någon med själavårdsansvar rymmer fältet.
https://kyrksyster.wordpress.com/wp-admin/post.php?post=1747143&action=edit
Där har jag visat på hur svårt det kan bli. Där har också, i kommentarerna, ansetts att alla får ta ansvar för sig själva. Enkelt sagt.
Skulle önska ett samtal om just själavårdsansvaret. Få präster/pastorer/ själavårdare orkar ta det när nåt annat lockar. Har också jag bytt tjänst. Jag har avslutat några kontakter, andra kvar i mail och telefon.
Det som få förstår är att en själavårdskontakt skapar bindningar. Den man anförtror sig åt blir en viktig person. En allians skapas som är nödvändig för en förändring. Även om det finns knep för att undvika denna bindning så är den ibland av godo. Konfidenten börjar lyssna mer på själavårdaren än på sina egna destruktiva tankar. Ett läkande inleds. Om då själavårdaren försvinner – oavsett orsak – blir det ett bevis för att konfidenten inte dög här heller. H*n var inte viktig. Annat var mer värt. Och där är sårbarheten stor och självföraktet genast tillbaka.
Med en kyrklig kontext blir det också en upplevelse av att Gud sviker.
Det ska bli intressant att följa er resa som katoliker via bloggen. Gör som du alltid gör – följ ditt hjärta!
Ska bli spännande att ta del av dina erfarenheter och det Gud nu gör i ditt och Birgittas liv. Är själv protestant (än så länge;-) och jag har stor förståelse och respekt för ert beslut! Guds rika välsignelse och sen är det väldigt kul att du börjar skriva här igen!
Grattis till ditt uppbrott och er fortsatta resa.Bernth
Ulf, det är ju inget särskilt ämne för denna bloggartikel så jag tar mig friheten att slå ett slag för det som ligger mig starkt på hjärtat.
Här är en länk till andliga förkunnelse-sånger.
https://soundcloud.com/conny-claesson/sets
Jag vet inte om du (och dina bloggläsare) tilltalas av den sång- och musikstilen. Men jag tror att i Guds mångfald finns det sånger och en sång- musikstil som berör alla människor på djupet. Det berör människor på ett annat plan än det teologiska planet.
Dessa sånger vänder sig huvudsakligen till människor och inte till Gud. Jag tror detta ligger på Guds hjärta så länge vi är på jorden. Jag tror Gud behöver sånger, sångare och musiker som vänder sig till både frälsta och ofrälsta.
När vi kommer till himlen kommer vi säkerligen inte ägna oss åt teologi. Men jag tror det finns stor plats för sång och musik.
Jag har inte studerat ämnet, men jag undrar om inte ämnet Sång och musik i Anden lärdes ut och praktiserades i GT:s profetskolor?
Jag tror följande två bibeltexter har relevans för det jag här skriver:
http://sv.bibelsite.com/matthew/13-52.htm
http://sv.bibelsite.com/luke/5-39.htm
En annan bloggare skrev nyligen, ”Jag vill ha den gamle Ulf tillbaka.”
Min bön till Gud är ungefär densamma!
Ulf, en personlig fråga: Såg du din konvertering till katolska kyrkan ytterst såsom en frälsningsfråga? Med detta menar jag insikten att det endast genom Katolska Kyrkan (möjligen också de i ortodoxa kyrkofamiljerna) som man i reell mening kan mottaga Jesus Kristus i eukaristin. Jag tycker mig skönja dylika implicita tankegångar i din Keryxartikel för ett antal månader sedan.
RKK tolkar som bekant Joh 6:53ff bokstavligt och därmed såsom frälsningsavgörande:
Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod äger ni inte livet. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. Ty mitt kött är verklig föda, och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. (Joh 6:53-56 S00)
Eftersom det endast är genom ett giltigt prästämbete som i sakramental mening (genom Guds kraft) förmår att realisera Kristi verkliga närvaro i eukaristin innebär detta de facto att övriga kristna samfund vid firandet av nattvarden inte får del av det Joh 6:53 ff talar om.
Med vänlig hälsning Magnus TK
Kul att du är tillbaka på detta forum!
Hej Ulf! Nu var det länge sen! Jag skymtade dig och Birgitta när vi var på besök på LO för ca en dryg månad sedan! Jag och Lars hann i alla fall prata med Jonathan, det var trevligt!
Hej igen! Min kommentar var längre än vad som kommit med(!). Jag hoppas i alla fall att du Ulf läste vad jag skrev ang. din och Birgittas konvertering. (Jag respekterar ert beslut, men känner sorg!) Jag hoppas också att du förstår den tacksamhet jag fortfarande känner för den bibeltrogna undervisning du tidigare stått för och så frimodigt förmedlat! 🙂 Becka
Hej!
Tack för din kommentar. jag kommer fortfarande att ägna mig åt bibeltrogen förkunnelse som jag hopppas du kommer att ha nytta av:-)
Bäste Ulf! I och med din konvertering har du accepterat läror som jag överhuvudtaget inte kan kalla för bibeltrogna! Att vara bibeltrogen innebär just att vara trogen till Bibeln, Guds ord. För att ta ett exempel, var i Skriften finner du grundlag för läran om skärselden? Både du och jag vet att kat.katekesen innehåller bibelcitat, men det är stor skillnad på att anamma ett tankesystem som fragmentariskt kan återknytas till enstaka bibelversar och att med utgångspunkt i bibelordet teologiskt försöka beskriva en viss företeelse (läs läran om dopet, brödsbrytelsen etc..) Ha en fin dag! 🙂 Becka
Som sagt, hoppas att du även i framtiden kommer att bli uppbyggd av min förkunnelse som fortsatt vill vara både bibelförankrad och bibeltrogen. Allt gott! UE
Du är en överraskningens man Ulf! Det ska bli spännande att få följa Dig på Din vidare vandring. Må det ske med Herren! Hälsningar i Kristus! Nils
Underbart att du och din fru hittat hem, där ni hör hemma. Gud välsigna er båda.
Tacksam att återigen få läsa när du delar med dej av ditt liv!
Bäste Ulf! Jag har under många år gladeligen tagit del utav din undervisning! Det känns tyvärr som om du, genom att inte bemöta min konkreta fråga om skärselden, nu missar ett gyllene tillfälle – att i eget forum och inför dina följare – försöka utveckla din nuvarande bibelsyn! Allt gott till dig också!:)Becka
Hej Rebecka! som jag skrev så kommer jag nu sakteliga igång med att blogga. Jag lägger nu betoningen på vad jag ser hör och erfar. Tids nog kommer jag att kommentera dogmatiska spörsmål men startar inte med en debatt blogg. med lite tålamod så…:-)
Fast Ulf, jag måste ju säga att det torde vara en smal sak för dig, att enkelt förklara på vilket grundlag och med vilken bibelsyn du numera kan acceptera en sådan (obiblisk) dogm som den om skärselden! Jag tycker att det hade varit schysst mot de ”får” som du tidigare haft omsorg om! Allt gott!:) Becka
Forstår. 🙂 Men hva med alle andre som har frågor om andra saker som det i egna ögon ”torde vara en smal sak å svar på, Rebecka?”. Alle villl ju vara först i kön, slik du og vil. Och summerer man upp hva alle vil, så får inte Ulf Ekman tid til annat än att sitta och svara på allas frågor. fordi alle tycker ” det torde vara en smal sak” att svara på just den frågan man sjäv lyftar fram just för tilfället – och strax, och med nye kommentarer der folk stiller oppfölgende spörsmål 🙂 Det er nog mange som ville prate med Ulf Ekman i timesvis på tomannshold om man först kommer inn på et interessant spörsmål, Det sier seg selv at det ikke går. Jag är glad han kommer att svara när han har tid, Kommer att följa med på hans blog når han tar för sig det han vill förmedla, och tycker man får ha lite tålamod som han säger. Men holder med om at Skjärsilden er et interessant tema, dog skulle jeg selv ville vite litt mer om de ulike katolske ordener som finnes, både kontemplative og apostoliske, og gjerne väre först i köen her.,men forstår godt at det kreves tid å forklare grundig hva for eksempel ”Den uskodde brødreordenen av den salige jomfru Maria av Karmelberget” er……så tålamod er nog lösningen. Frid! ;).
Hej Malvind! Jag förstår din välmenande kommentar om att ha tålamod.
Ulf, du har ju också redan lagt ner mycket tid som förklarar mycket hur dina tankegångar har varit under den här resan.
Om man vill få saker förklarat för sig, så kan man ju alltid ta sig tid att läsa dina senaste böcker, Urgamla stigar och Trons rötter. De heter väl så, inte sant?
För min del känns det inte så angeläget just nu att plöja igenom en massa litteratur, för att sätta mig in i den katolska läran. Jag känner mig ändå trygg i min vandring med Gud.
I 1 Joh 2:27 står det ju: ”Men vad er angår, så förblir i er den smörjelse ni har fått från honom, och det behövs inte att någon undervisar er; ty vad hans smörjelse lär er om allting; det är sant och inte lögn. Förbliv alltså i Honom, såsom den har lärt er”. ( 1917 års övers)
Gud har ju också i församlingen satt herdar, lärare mm, som ju visst ska undervisa, men oavsett vem som undervisar mig, så behöver jag ju fortfarande den helige Ande, som ska” leda mig fram till hela sanningen”.
Gud finns ju ändå vid min sida, om jag bekänner mig som en evangeliskt troende kristen, på samma sätt som du känner dig som katolik.
Va bra att du la ut bilderna på böckerna, ifall nå´n vill skaffa dem, för att sätta sig in i dina tankebanor! 🙂
Hoppas verkligen att allt är väl med dig och din familj. Oerhört starkt av dig att gå den väg du valt. Jag önskar dig allt gott trots att jag är ultraprotestant. Du har gjort så oerhört mycket gott.
Välkommen hem.
Rome sweet Home (f ö läsvärd p g a de senaste händelserna i Sv kristenhet).
Allt Gott
Att du inte skäms !!!! Att berika sig själv i Guds namn.
Det är faktiskt inte fallet.