Nu har vi varit utomlands ett tag. Därav denna mediatystnad. Jag tog två av mina barnbarn med mig till en sedan länge efterlängtad resa till London. Det var verkligen kul att springa runt med dessa glada tonåringar i några dagar i denna stad. Deras aptit på London, och på mat, verkade omättlig och det var så roligt att vara farfar på heltid ett tag.

Väl hemma igen en dag var det genast dags att åka till Israel och Livets Ords årliga resa dit. Det var nu tre somrar sedan jag var med på den. Annars har jag varit med varje år sedan 1987.  Detta uppehåll berodde på det överansträngningsanfall jag fick uppleva i slutet av maj 2012. Det var en minst sagt obehaglig upplevelse som innebar en stor förändring i mitt schema och levnadssätt. Det positiva med detta var dock att jag fick dra ner rejält på tempot, ändra vanor och fick mer luft och utrymme. Under denna period blev det också tid att få fram nya medarbetare och delegera ut arbetsuppgifter. Jan Blom hade då precis kommit in som andre pastor  och så småningom ledde detta också till att Joakim Lundqvist kom in som min efterträdare som förste pastor. Både dessa gör ett utmärkt arbete och för arbetet vidare.

Under alla år har jag alltså varit med på Livets Ords Israelresor och blev därför annonserad som vanligt men kunde inte komma med vare sig 2012 eller 2013. När det sedan började bli dags för 2014 års sommarresa blev ju situationen annorlunda genom att Birgitta och jag togs upp i Katolska Kyrkan. Men eftersom jag var annonserad sedan länge och därtill var mer tillbaka i form så accepterade jag att åka med. Det var det sista offentliga uppdraget för Livets Ord och jag gjorde det alltså som katolik:-)

Vi var med på sista halvan av resan  och det var så roligt att kunna vara med på något som jag drivit i många år. Det var härligt att predika både på Olivberget och sedan göra en sammanfattning på resans sista kväll. Det var en härlig resa och, som alltid, så viktigt för kristna att besöka Israel. Själva marken har blivit helgad av att Guds Son har vandrat omkring där, undervisat,  förlåtit synder och gjort så många under och tecken där. Gud gjorde sitt inträde, sin närvaro och sitt försoningsverk för oss alla i detta land.  Det är verkligen det Heliga Landet.

Troende har i alla tider återvänt till detta land för att be på de olika platser Bibeln beskriver. Man går bokstavligt i Jesu fotspår i detta härliga och märkliga land. Jesus är för evigt förknippat med detta land och detta folk och så påtagligt närvarande där.  Det var också viktigt att återigen få påminna om de löften Gud gett till sitt egendomsfolk, det judiska folket  och att också påminna om vilket mirakel det är att det judiska folket, efter en sådan lång, nästan 2000-årig diaspora och en förfärlig fiendskap från många folk som slutade i försöket att totalt utrota dem,  nu ändå är tillbaks i det land som Gud lovade åt dem och deras fäder, patriarkerna.

Inte minst var det underbart att vara tillbaks i Jerusalem igen. Vi har ju bott där i 3 år och upplever Israel som något av ett andra hemland.  Det var så givande att träffa gamla vänner och få tillfälle att i lugn och ro också förklara för dem om vårt steg att bli katoliker.

Vi var också med på en söndagsmässa i Notre Dame kyrkan i Jerusalem under Corpus Christi-högtiden. Det var härligt att gå med i processionen där. Prästen som predikade och celebrerade var en entusiastisk och mycket trevlig irländare som var engagerad i utgrävningar av gamla Migdal (Magdala) i Galileen, där Maria Magdalena bodde. Där har man funnit ruiner av den hittills äldsta synagogan i landet.   Vi var också på  middagsbön hos benediktinerna i Dormition kyrkan uppe på Sions berg.

Och så besökte vi Betlehemsystrarnas kloster  Bet Gemal i Bet Shemes under en hel dag. (  De har blivit våra mycket goda vänner sedan vi först kom i kontakt med dem när vi bodde i Israel. Vi har sedan dess besökt dem många gånger men nu var det första gången vi kom dit som katoliker. Vi hade en verklig högtidsstund tillsammans med alla nunnorna och munkarna med mycket glädje, gemenskap och härliga samtal. Höjdpunkten var att få fira mässa med dem och nu dela den heliga nattvarden, Eucharistin,  med dem. Denna plats och dessa syskon är en verklig lustgård för oss.

Från Israel bar det iväg några dagar till Skottland och Edinburgh där vår son Jonathan utexaminerades med en Master of Business Administration på Heriot-Watt University.  Det var ett kort men härligt besök i Edinburgh som definitivt gav mersmak.

Men ändå- så skönt att var hemma igen och lite mer lugn efter en så ovanligt intensiv vår på alla sätt. Nu väntar några semesterdagar och att kämpa med sommarvädret….:-)  Så det kan bli lite oregelbundet med bloggen ett tag i sommar. Det är först i höst som jag räknar med att komma igång på allvar:-) Allt gott!