Min senaste Keryxartikel, som kom för ett tag sedan och som handlar om varför jag valde att bli katolik har varit mycket uppmärksammad. Den har kommenterats i olika sociala media, inte minst i bloggar och i kristen press. I de flesta fall är det korta citat från den som förekommer, i några fall lite längre.
Nu lägger jag ut den fullständiga artikeln här eftersom den, för att man skall få rätt uppfattning och perspektiv, bör läsas i sin helhet. Jag kommer inte att ägna mig åt att kommentera den speciellt. Däremot kommer jag senare i höst genom olika inlägg här på bloggen att gå in på en del av de områden som jag här kort belyser i artikeln. De som begär, flera har redan gjort det, att jag skall svara på en mängd olika frågor angående katolicism och katolska kyrkan, kommer att steg för steg att få svar.
Här kommer artikeln:
Därför blir jag katolik.
För några veckor sedan offentliggjorde min hustru och jag vårt beslut att inom kort förenas med den Katolska kyrkan. För en del kom det som en stor överraskning och verkade obegripligt, ja nästan chockerande. För andra blev det knappast en överraskning alls utan man hade sett detta komma under en tid. Konspirationsteorierna kring detta har i vissa läger också varit många.
För oss själva kom detta steg som resultat av att under drygt tio år stegvis ha närmat oss, upptäckt, uppskattat och ingående studerat och reflekterat över och även samtalat med katolska teologer angående den katolska kyrkans väsen, lära och praxis. Vi har mer och mer förstått att fullheten i Kristi kropp finns närvarande i den Katolska kyrkan och att denna kyrka faktiskt är den kyrka som Jesus instiftade här på jorden.
Detta har steg för steg lett oss till att ta ställning till det vi har upptäckt och vårt samvete bjuder oss att agera på det vi fått visshet om. Vi upplever Herrens ledning i detta, precis som vi gjort i andra trossteg vi tagit i vårt liv.
När vi nu fattat detta beslut ser vi samtidigt tillbaka med djup tacksamhet på hur vi har fått tjäna Herren i och igenom församlingen Livets Ord i över trettio år. Det har varit en fantastisk tid, både i uppbyggandet av församlingen i Uppsala och genom det stora missionsarbete som vi fått förmånen att delta i. Det har varit år av blod, svett och tårar likaväl som glädje och salighet. Vi har haft förmånen att få ge en stor del av vårt liv till detta undervisande, evangeliserande och missionerande arbete. Livets Ord är en församling som vi så tydligt upplevde att Herren ledde oss att grunda, inte i protest eller motsättning till någon annan, utan som ett redskap för Herren för att nå människor med evangelium. Vi kommer för alltid att vara förbundna med, älska och uppskatta denna församling på ett djupt sätt. Där har vi upplevt Herren på ett så genomgripande och härligt sätt och vi har där fått så många andliga erfarenheter som vi tackar Gud för. Vi är också övertygade om att Livets Ord kommer att fortsätta att tjäna Herren efter den vision den fått av Herren och genom den övertygelse som bärs upp av dess ledare och dess många och underbara medlemmar. Trots att vi upplever att vårt uppdrag i församlingen nu är slutfört, tror vi att vänskapen oss emellan alltid kommer att bestå. Verket vilar i goda händer och Herrens hand är på det.
Vad är det då som får oss att ta detta, i mångas ögon, så drastiska steg? Det är inte en protest emot vår bakgrund. Det är inte en flykt ifrån de uppgifter vi i så många år har stått i. Det är inte heller en frustrering över det allmänna och allvarliga läget i kristenheten i Sverige. Det är däremot en allt starkare och djupare övertygelse som har vuxit de senare åren, att det vi stått i av evangelikal/karismatisk/pentekostal kristenhet, hur nödvändigt och viktigt detta än är, ändå inte är tillräckligt.
Det är alltså både en fråga om fördjupad förståelse av kyrkosynen och en djupt personlig och andlig fråga. Det är en fråga om vad Kyrkan egentligen är och hur detta skall manifesteras i vår värld. Var är en autentisk kyrka och var får detta djupast sett sitt fulla uttryck? Det är egentligen också en fråga om vad som svarar emot vår djupaste personliga längtan efter fullheten i Jesus Kristus. Det är nämligen Jesus vi har funnit på ett djupare sätt än någonsin just i den Katolska kyrkan.
Det är också en sanningsfråga. Om den Katolska kyrkan verkligen är vad hon hävdar att hon är, då måste det innebära något för mig. Förr eller senare måste jag ta ställning för eller emot. Men detta ställningstagande innebär inte ett diskvalificerande av den andliga miljö vi hittills levt och verkat i, utan är en vandring mot mitten och det centrala i den kristna tron med dess fullhet.
Hur har då denna utveckling gått till? Att jag under åren har ändrat mig på vissa punkter – dock inte fundamentala och centrala läropunkter – framstår väl som mer än självklart. Det vore väl också konstigt om det inte vore så. Det har ju med mognad och fördjupad insikt att göra, i ett liv där vi alla ser ”i en gåtfull spegelbild”. Detta har jag bemött i tal och skrift gång efter gång under åren när det varit aktuellt eller när jag blivit tillfrågad. Däremot har inte dessa stegvisa förändringar de senare åren inneburit att det varit självklart för mig att vi skulle bli katoliker. Naturligtvis har vi snuddat vid tanken med jämna mellanrum men jag har slagit den ifrån mig som orimlig, otrolig eller inte aktuell. Tanken har emellertid kommit tillbaka gång på gång. Som en visshet och övertygelse som resulterar i ett beslut har den inte funnits på allvar förrän under det senaste året.
För några år sedan var jag inbjuden till Livets Ord i Huskvarna för en utfrågning om varför jag var så positiv till Katolska kyrkan. Avslutningsvis frågade pastor Stefan Salmonsson mig om jag menade att Livets Ord skulle bli katolskt. Nej, svarade jag då och menade det. Den personliga övertygelse jag har idag hade jag inte då. Vi har aldrig haft en hemlig plan att smyg-katolicera eller kollektivanslutna Livets Ord till den Katolska kyrkan. Här har konspirationsteorierna varit många och ibland aggressiva eller rent ut orimliga.
För min hustru och mig har det handlat om och är en egen och mycket personlig vandring med Herren, där vi steg för steg vuxit i denna övertygelse. Jag har försökt dela med mig i artiklar och predikningar om vad jag stegvis kommit fram till. Om någon har läst och hört så har han eller hon märkt att jag har varit öppen med detta. Men vi lämnar det fritt för var och en att själv skaffa sig kunskap och övertygelser och gå på den väg Herren visar. I detta har jag alltså försökt vara öppen i enlighet vad ja själv varit övertygad om, men det jag inte varit säker på, det har jag inte heller dryftat offentligt. Så vi kan lugnt lägga konspirationsteorierna åt sidan och istället inrikta oss på sanningsfrågan.
Ligger det då något i den Katolska kyrkans anspråk? John Henry Newman, den mest kände engelske konvertiten på 1800-talet, som så småningom blev kardinal, sa ”att studera historia är att upphöra att vara protestant”. Det må vara provocerande, men det ligger mycket i detta. Ett mer noggrant och otendentiöst studium av kyrkohistorien lägger i dagen en stark kontinuitet i den Katolska kyrkan, som vida överstiger den diskontinuitet som ofta betonas i en reformatorisk och post-reformatorisk syn på kyrkan. Kyrkan har alltså inte ”startats om” i varje ny tid. Den har reformerats åter och åter igen men ständigt har den Katolska kyrkan, trots olika attacker, lyckats bevara sin grundläggande andliga struktur, sitt trosinnehåll och andliga liv. Frågan är vilket annat samfund som har samma sanningsanspråk, samma auktoritet, stabilitet och obrutna traditionslinje tillbaka till Jesus och apostlarna?
Jag har fått göra upp med schabloner, karikatyrer och fördomar som jag burit på, men också upptäckt spår, stigar och utvecklingslinjer som leder tillbaka ända till urkyrkan, den första församlingen. Det har för mig inneburit en revidering av många teologiska åsikter och en fördjupad förståelse av hur Kristus och Anden kontinuerligt har verkat genom kyrkan, trots mängder av mänsklig svaghet, i tid efter tid fram till idag.
När jag idag tittar i backspegeln ser jag nu tydligare hur Herren har manat mig ett flertal gånger att se på och närma mig Katolska kyrkan men hur jag av olika skäl inte gjort det. Kanske av fruktan för vad konsekvenserna skulle bli. Emot slutet av 1990-talet och början av 2000-talet kom jag i kontakt med katolsk litteratur som mötte både personliga och teologiska behov. Denna litteratur besvarade helt enkelt de frågor jag hade och visade också på den okunskap och de fördomar jag bar på. Jag tror att jag delade med många de fördomar som är en speciell barlast i vårt svenska samhälle. På något sätt har vi som svenska protestantiska kristna burit på en djup anti-katolsk hållning och vi har själva inte varit speciellt medvetna om hur fel en sådan inställning är. Dels bär vi på det, åtminstone förr, så starka konfessionellt lutherska arvet som har präglat oss alla. Till detta kommer ett frikyrkligt arv som är starkt präglat av en form av ersättningsteologi. Denna ersättningsteologi innebär att vi upplever att den senaste rörelsen och kyrkobildningen ersätter de gamla som varit före. På detta ligger ett pentekostalt arv som i värsta fall kan bli gnostiskt präglat genom sin ovilja till fasta former och strukturer.
Vi har också den speciella form som statsmakten har antagit i Sverige, alltifrån Gustav Vasa, Axel Oxenstierna och enväldets dagar, fram till modern sekulariserad socialdemokrati där vi formats i en stark enhetskultur. Svensken skiljer inte gärna ut sig utan anpassar sig hellre.
Dessa olika lager finns där som ett kollektivt, omedvetet kulturarv som präglar oss alla genom det vi får insupet i skolan, i media och i kyrkan. Att börja ifrågasätta detta och se hur fördomar fungerar och vilka psykologiska konsekvenser detta får, tar tid och kan vara nog så besvärligt. Katolicismen har setts som främmande och delvis farlig för svenskt andligt och kulturellt liv och de som stått för den har fram tills helt nyligen fått uppleva ett stort utanförskap i Sverige. ”Fältskärns berättelser” av Zacharias Topelius spökar än, om än i annan form.
Vad var det då som attraherade oss i den Katolska kyrkan? Jag skriver ”oss” eftersom min hustru Birgitta och jag har ägnat mycket tid tillsammans åt att samtala om och studera detta. Det var flera olika saker som attraherade.
För det första var det upptäckten av katoliker som hade en mycket levande fromhet och stor kärlek till Jesus. Det var slående att kärleken till Jesus var så central, och hur djupt personlig vandringen med Honom faktiskt var. Detta slog undan det lösa antagande att det främst är väckelserörelser som är bärare av, och på ett unikt sätt har förstått detta med den personliga tron. Inte minst de senare årens påvar har mycket tydligt och offentligt uppmuntrat denna personliga Jesustro. Samtidigt märkte jag att tron inte begränsades till enbart det subjektiva, det individuella eller det inre, utan den levdes ut i ett medvetande om Kyrkan som är konkret, genomtänkt och trygg. Att Jesus på det mest naturliga sätt kommer till de troende genom sina lemmar, genom sin kyrka är mycket tydligt. Det heliga finns närvarande på ett påtagligt sätt och det är ett folk som lever med Gud tillsammans. Kärleken till kyrkan, till Kristi kropp, var mycket verklig och smittande.
Det andra som attraherade oss var den historiska kontinuiteten. För mig var det viktigt att göra upp med de tankar som delvis fått prägla mig men som inte håller måttet historiskt. Nämligen tanken att mycket, i stort sett allt, förvanskades och förvrängdes så fort de ursprungliga apostlarna försvann. Denna förfallsteori som ser med förakt och skepsis på de apostoliska fäderna och de efterkommande kyrkofäderna, insåg jag efterhand vara en ogrundad teori som saknade belägg men som jag som ung hade svalt tämligen oreflekterat. Man kunde inte se kyrkans utveckling som ett Andens verk. I detta tänkande var misstänksamheten gentemot kyrkofäderna ibland mycket stor. Det måste den vara för att man ska kunna hålla fast vid anklagelsen emot Katolska kyrkan, att den är en förvrängning och ett avfall ifrån den ursprungliga tron.
Denna inställning innebär att man går miste om oerhört mycket värdefull insikt och kunskap. Insikt som formade kyrkan och gjorde den stark. Insikt som, om den går förlorad, i tidens längd förtunnar och förvanskar vår tro.
Jag upptäckte hur den ursprungliga tron så noggrant bevarats och hur man troget byggt vidare på den. Detta har inneburit en helt annan förståelse av Traditionens plats. Tradition med stort T, inte mänskliga traditioner, seder och ceremonier i största allmänhet. Det kunde kännas märkligt att läsa evangelikala författare som ena stunden kunde citera t.ex. Athanasius angående den arianska striden, för att i nästa stund helt förbigå vad han sa i andra frågor. För mig blev det en gnagande fråga hur flera av dessa kyrkofäder som erkändes vara så sanningsenliga och använda av Gud i vissa centrala frågor, samtidigt kunde anses vara så irrläriga i annat. Det stämde bara inte.
Utifrån en radikal reformatorisk ”Sola Scriptura” -förståelse hade jag ständigt sökt efter det grundläggande och ursprungligt bibliska. Därigenom hade jag, trots stor kärlek till Skriften, ibland hamnat i en för snäv förståelse och tillämpning av Bibeln.
Att värdesätta Traditionen innebär att man förstår att kristen lära, praxis och andligt liv, lett av den helige Ande har utvecklats för att möta olika behov i olika tider, i trohet gentemot Skriften och den apostoliska undervisningen. Traditionen är alltså inte mänskliga tillägg, sedvänjor och påfund. Den är den process varigenom man, ledd av Anden troget har vidarebefordrat trons innehåll, från apostolisk tid till de troende i generation efter generation. Det är Andens tilltal och ledning igenom historien d.v.s. vad Anden sagt och gjort i och genom kyrkan i historien. Huset byggs vidare i varje generation på apostlarnas grund där hörnstenen är Kristus. Den Helige Ande ger mer insikt och förståelse, av den tro som blivet given en gång för alla. Joh 16:13, Jud v. 3.
Det är också värt att påpeka att man inte någonstans i Bibeln kan finna att det är ”Skriften allena” som gäller. Uttrycket finns inte där. Jag började förstå att uttrycket ”Skriftens primat” bättre fångar den bibeltrohet och bibelförståelse vi alla bör ha. Med andra ord, vi tror på Bibeln fullt ut, men kan faktiskt också lita på Kyrkan som vägledare i förståelsen av Skriften och inte enbart på oss själva. Jesus är ju Kyrkans huvud och hans liv uppfyller lemmarna och Anden är påtagligt närvarande i Kyrkan och leder den. Det är faktiskt inte jag själv och min egen subjektiva bibelläsning som slutgiltigt bestämmer vad jag ska tro. Det är inte bara min egen kunskap, min egen förståelse och erfarenhet som är utslagsgivande. Mitt eget samvete är nödvändigt och viktigt, men det behöver formas också av något högre. Denna formering av samvetet sker inte i ett vakuum utan är en av Kyrkans uppgifter. Formeringen sker alltså även utifrån, inte bara inifrån eftersom tron som är knuten till samvetet, faktiskt kommer av predikan. Jag behöver Kyrkan som fanns här före mig och som kan fostra, forma, beskydda, bära, lära och undervisa mig. Det ligger en stor trygghet i detta, att våga lita på Jesus i sin Kyrka.
Detta var ett slag mot mitt mer eller mindre omedvetna behov av självständighet och vilja till duktighet och falska oberoende. Den helige Ande, som är inneboende i Kyrkan sedan pingstdagen, har faktiskt talat till de troende förr också, inte bara idag. Jag behövde lyssna på detta. Det fanns en skatt att upptäcka, inte bara en barlast att misstänkliggöra och försöka befria sig ifrån. Vi behöver helt enkelt inte uppfinna hjulet på nytt i varje generation. Däremot behöver vi möta Jesus personligt i varje ny tid och vi kan ständigt ta nya initiativ. Att upptäcka Jesus i Kyrkan och faktiskt ha förtroende för honom där, tro på honom där också, inte bara i himlen eller i mitt hjärta, var en ovan tanke för mig med all den misstänksamhet emot det etablerade som jag bar med mig i mitt protestantiska/pietistiska arv. Jag började inse att en del av den frihetslängtan jag hade, på ett subtilt sätt var rotad i en underliggande ovillighet att böja mig. Det fanns ett drag av att vilja gå min egen väg, att försvara ett område där jag själv kunde bestämma och inte behöva böja mig för andra.
Det tredje som attraherade oss var att upptäcka hur lika vi egentligen trodde i mycket. Ofta kom upplevelsen att ”men, det är ju just så här vi tror!” Det kunde gälla moraliska frågor, t.ex. abortfrågan och livets helighet, äktenskapets oupplöslighet och syndens verklighet. Det kunde gälla tron på att under och mirakler är möjliga idag eller att det också finns en personlig ondska, en själafiende som vill förstöra människors liv. Också när det gäller det sakramentala livet, Kristi verkliga närvaro i nattvarden, behovet av bikt och avlösning, m.m. såg vi att den Katolska kyrkan formulerade tron så att vi kände igen oss. På område efter område blev det ett igenkännande eller en förklaring som stämde med vad vi hade anat men inte fullt ut kunna sätta ord på. Inte minst i etik- och moralfrågor står Katolska kyrkan ofta tämligen ensam orubblig och radikal, trogen den apostoliska undervisningen.
För ca femton år sedan började jag känna mig utmanad av ett ord i mitt inre: ”Lär känna Kyrkans väsen.” Sakta men säkert målades en bild av Kristi kropp som var skön, vacker, stark, stadig och bestående. Det var en helt annan bild än den flyende och fragmentiserade bilden av dagens splittrade kristenhet med så mycket schismer, pragmatiska beslut och motstånd gentemot den klassiska trons läror. Det kan låta som en fantasibild av ett idealtillstånd. I Kyrkan har det alltid funnit konflikter, schismer, avfällighet och lärostrider men trots detta har den överlevt. I allt detta har det också funnits verkliga helgon som hållit Andens låga levande och bevarat tron och gjort heroiska insatser i Kristi efterföljd. Kyrkan har varit förankrad på hälleberget och är ”sanningens brofäste, dess grund och pelare” enligt aposteln Paulus i 1 Tim 3:15 Det finns trots allt en objektiv förankring som skapar förutsättningar för överlevnad, för sanningens bevarande och för andlig stabilitet som fortsätter genom generationerna.
Denna förankring fanns sammanfattad i tre uttryck; ”trosbekännelse”, ”kanon” och ”ämbete”. Det är inte min uppgift att förklara detta i detalj i denna artikel men enkelt utryck så blev mycket begripligt för mig genom dessa tre ord. Det andliga livet, uppståndelselivet, förbundslivet behövde fasta former för att överleva.
Jag började se att det var väckelsens baksida att man så månade om det andliga livets frihet att man inte kunde uthärda fasta former utan utvecklade en misstänksamhet emot alla former, inte minst när det gällde ledarskap. Här såg man inte att Jesus själv, Gud, den friaste och mest levande av alla, antog form genom att ta på sig kött, inkarneras, och att denna inkarnationsprincip har fortsatt i och genom Kyrkan. Med andra ord, formen är inte ett hinder för friheten utan i stället det instrument genom vilket friheten förverkligas. Att inte vilja tro detta är ett gnostiskt misstag.
Jag kunde höra uttryck som: ”Vi behöver inga trosbekännelser. Vi har Bibeln.” Allt extra, utanför Bibelns direkta bokstav ansågs som suspekt. Både Nya testamentet och Gamla testamentet accepterades men det fanns knappast någon förståelse för hur deras kanoniseringsprocess gått till. Varför har vi just dessa 27 skrifter i NT? Evangelikalismen med sin omutliga bibeltro kan inte fullt ut förklara varför vi har just dessa skrifter i NT eftersom man inte vill räkna med Kyrkan och ämbetet och eftersom NT inget säger om varför just dessa skrifter är med. Innehållsförteckningen är inte Helig Skrift.
Det var ju faktiskt kyrkan som genom biskoparna, på koncilier och synoder, ledda av Anden bestämde vilka skrifter som skulle ingå i NT. Detta har kristenheten accepterat och det gagnar idag alla kyrkor och kristna, men vi tänker inte på vad kyrkans roll faktiskt var i kanoniseringsprocessen. Här kommer vikten av ämbetet in, detta att det finns ett ledande, lärande och vårdande ämbete nerlagt i kyrkan, som gått i arv från apostlarna. Detta ämbete har en nådegåva och smörjelse från Gud att vaka över att tron inte späs ut eller perverteras. Det finns genom Anden idag en autentisk utläggning av tron och Skriften och ett beskydd av kyrkan genom alla tider. Detta läroämbete förkroppsligas i Petrusämbetet, med påven som Petri efterträdare.
En fjärde sak som attraherade oss var det sakramentala livet, som har blivit mycket missförstått i protestantisk väckelsekristendom. Vi har sett med misstänksamhet på yttre ceremonier, på rökelse och processioner, på olika ritualer. Vi vill ha liv, ”inte död form och mänsklig tradition”, säger vi. Och visst borde vi akta oss för sådant om det bara handlade om yttre ceremonier eller estetiskt snobberi, men frågan är om vi uppfattat det rätt. Genom fördomsfullhet gick jag miste om en djupare förståelse av vad sakramentstron egentligen handlade om. Det handlar verkligen inte om magi och död form utan om förståelsen av hur Gud handlar med sin skapelse. Med andra ord, inkarnationsteologi d.v.s. hur Gud uppenbarar sig och kommer till oss. Detta innebär ett djupare bejakande av skapelsen, av materien, tiden, rummet och människan som skapad varelse.
Gud förnekar inte och föraktar inte sin fysiska skapelse utan använder den för vår frälsnings skull. Jesus blev människa av kött och blod. Gud föder oss på nytt genom både vatten och Ande, Joh 3:3. Bröd och vin förmedlar verkligen Jesu reella närvaro till oss i nattvarden, eukaristin. Oljan som vi smörjer den sjuke och viger ämbetsbäraren med, tillsammans med handpåläggningen med förmedlar Andens närvaro, kraft och gåvor. Allt detta sker på grund av Guds löftesord och tas emot i tro, men icke desto mindre sker ett verkligt förmedlande av Guds nåd genom sakramenten.
Det handlar inte om ett andligt förmynderi som försöker trälbinda och passivisera folket utan om Guds tjänare som betjänar Guds folk så att Gud själv kommer till oss genom sina gåvor och på det sätt han bestämt. Han vet vad som passar oss människor bäst eftersom vi är hans skapade varelser som relaterar både till den fysiska och den andliga världen. Ytterst sett handlar det om att hela skapelsen skall upprättas och fyllas med hans härlighet, för att tillbe, vörda och lovsjunga den evige Guden. Det handlar om att inse att all nåd på olika sätt är förmedlad nåd.
Detta innebar att synen på kyrkan förändrades och fördjupades för oss. Vi är inte bara kallade att gå ut, utan också att vara ett Herrens heliga tempel. Vi är som kristna, både ämbetsinnehavare och lekmän, ett prästerligt folk som gör tjänst dag och natt inför Gud. Hela vårt liv blir Gudstillvänt när vi frambär oss själva som en heligt offer och gör tjänst inför den Helige. Han nåd förmedlas till oss genom Skriften, genom de heligas gemenskap och genom de olika sakrament som förbinder vårt liv från dopet till förberedelsen för ingången i himlen, vid dödens gräns. I varje skede av vårt liv bär Kyrkan oss och förmedlar nåd till oss genom Ordet och sakramenten. Detta skapar ett fullödigt liv och en vila som helar och stärker oss i vår vandring, i de olika kallelser vi har i denna värld.
En annan sak som attraherade oss var den bibliskt förankrade och noggrant genomtänkta etiken och moralen. I en tid då många protestantiska kyrkor och samfund, och faktiskt även en del väckelserörelser, tappar moralisk mark och blir flummigt pragmatiska, står den Katolska kyrkan fast. Ingen annan kyrka uttrycker sig så auktoritativt, så frimodigt och samtidigt så själavårdande när det gäller moral, både privatmoral och socialt medvetande. Inte minst gäller detta försvaret för familj och äktenskap men det gäller faktiskt på varje område av livet. Till detta kommer ett intellektuellt reflekterande över svåra frågor. Man värjer sig inte och ställer sig inte likgiltig. Man spelar inte ut andlighet gentemot socialt engagemang. Förnuftet förnekas inte utan hittar sin plats, både i reflektionen över Uppenbarelsen och hur den levs ut i trohet i vår moderna tid.
Det går inte, med hänvisande till nåden, att mena att man inte skall försöka leva moraliskt eller eftersträva fullkomlighet. Vi är faktiskt kallade till att leva som helgon och vi får hjälp av Anden till det. Aposteln Petrus säger: ”Nej, liksom han som har kallat er är helig, skall ni föra ett alltigenom helgat liv.” 1 Petr 1:15 Detta är vår stora och svåra kallelse.
I det kristna livet finner också intellektet sin givna plats eftersom vi inser att vi inte behöver kasta förnuftet överbord för att vi tror. Förnuftet är en gåva av Gud, som skall användas men inte tillbes. Förnuftet har sina begränsningar men är ändå en nödvändig gåva för att kunna utforska vår verklighet. Det behöver helgas och ställas i Guds tjänst, inte amputeras eller förkastas. Detta innebär också att kunskap om verkligheten och vår omvärld inte motsäger tron.
Vad skall jag säga mer? Artikeln räcker inte till. Hur är det med helgon, med påven, med Maria och skärselden? Det är ju just dessa markörer som de flesta använder för att karaktärisera den katolska tron och sedan vända sig bort ifrån den. Nämns dessa, t.ex. i en predikan, ja då är det katolicism. Nämns de inte, då är det inte katolicism. Detta blir alltså en ytlig karikatyr.
Är jag då villig att ställa mig under påven? Ja, faktiskt! Dels behöver varje kyrka något överhuvud. Det är inte något konstigt med det. Dels tror jag att påvens ämbete; Petri ämbete, går tillbaka till aposteln Petrus och vad Jesus sa just till honom i Mt 16:16-18. Petrus blev på ett unikt sätt kallad för Klippan och det var just han som fick sig tilldelat himmelrikets nycklar. Petri ämbete har historiskt gått i arv genom påveämbetet och denna klippa är nödvändig för att kyrkan skall ha ett centrum, en grund och en enhetsprincip. Denna klippfunktion har även i mycket svåra tider visat sig bevara kyrkans tro och vara en garant för framtiden, även i tider då det såg ut som om kyrkan nästan skulle utplånas.
När man som protestant framhåller att Kyrkan byggs på Kristus, inte på människor, glömmer man dels att Jesus faktiskt kallade Petrus för ”klippan” i Matt 16:18 och att vi alla är levande stenar i hans tempelbygge. Så visst bygger Gud på och med människor men djupast sett är det självklart Kristus som är hörnstenen. Han är Alfa och Omega. Därför är det också så uppfriskande att se hur Kristuscentrerade påvarna faktiskt är. De om några är beroende av Kristus och ser sig som ”Guds tjänares tjänare”, Matt 20:25-27.
Och Maria då? Ja, tänk vilken upptäckt det var att se hur mycket Bibeln faktiskt talar om henne. Hon är sannerligen unik och hon att skall prisas av alla släkten, Luk 1:48. Tänk att hon bar Gud under sitt hjärta och födde den andra personen i Gudomen, Sonen. Hon är Faderns dotter, Sonens mor och Andens brud. Utan hennes skulle vi inte haft Jesus. Inte undra på att så många har prisat henne salig. Att mer på djupet upptäcka hennes viktiga roll och plats; vid krubban, nedanför korset och i övre salen har varit vederkvickande.
Mycket mer finns att skriva och berätta om. Jag hoppas i framtiden få tid och tillfälle att utveckla detta. Jag har naturligtvis inte svar på alla frågor. Men det finns svar för den som är villig att fråga, inte bara avvisa. Kardinal Newman sa att han hade tusentals frågor men inte ett enda tvivel. På ett sätt känner jag det så.
Kyrkan har en mänsklig yttersida och är befolkad av benådade syndare, Guds barn, som gör mängder av misstag och fel. Just därför finns Kristus så närvarande där och möter oss med sin hjälp och nåd. Det är något så stort att få kunna ta emot honom i Ordet, i hjärtat, i gemenskapen, i sakramenten och att leva för honom och se honom i hans Kropp och ge honom vidare till världen.
Egentligen är det hjärtats längtan efter helighet och härlighet som drivit mig att söka honom i den Katolska kyrkan. Det är hjärtats törst efter höjden, djupet, längden och bredden av Kristi kärlek som vi kan upptäcka tillsammans med alla de heliga som gör att jag måste ha respekt för Anden när han nu så påtagligt manar mig att ta detta steg.
Det är ett steg, inte i första hand ifrån något utan till något. Jag tror inte detta är helt lätt. Jag är inte naivt romantisk angående mitt beslut. Inte tror jag heller att alla kommer eller vill förstå detta steg. En del kommer kanske till och med att motarbeta det. Det må så vara. Min hustru och jag har många vänskapsband som hållit hela livet fram tills idag, och jag tror att de är starka nog att överleva detta steg. Vi har inga andra intentioner än att personligen vandra med Herren och själva ta de steg han manar oss att ta.
När vi för ca 15 år sedan upplevde att Herren manade oss att upptäcka och betona kristen enhet, blev det en upptäcktsfärd som vi inte hade väntat oss. Jag är övertygad om att också katoliker behöver göra en resa d.v.s. upptäcka mer av vad som finns hos deras protestantiska bröder och systrar. Inte minst Andra Vatikankonciliet talar om nödvändighet av denna form av enhetsarbete.
Jag tror faktiskt att Livets Ord har en kallelse att vara en bro för enhet och denna kallelse kommer säkert att växa. Vi har talat om detta i nästan femton år. Om Livets Ord befinner sig vid ena brofästet så kommer vi, Birgitta och jag, att befinna oss vid det andra. Det kan innebära en spännande och viktig relation och utveckling. Jesus ber för enhet, att Kristi kropp konkret skall förenas, upprättas, stärkas och i en turbulent framtid bättre kunna utföra sin uppgift, att verkligen vara ljus och salt och att nå ut i hela världen med evangeliets kärleksfulla kraft. Denna enhet i Ande och sanning hoppas jag kunna fortsätta att verka för så länge jag lever.
Så det är med stor trygghet och glädje och tacksamhet till Jesus, både för vad vi hittills har fått erfara av Honom genom Livets Ord, och för att vi av nåd får förenas med den Katolska kyrkan. Det är Herrens tjänare vi vill vara även i framtiden.
Jag känner glädje över Ulf och Birgittas beslut, samtidigt som jag känner lite förvirring. Jag blev frälst som katolik. Jag längtar efter bikten, som betydde så mycket för mig under mina första åren som kristen. Men helgon och skärselden…? Katolska kyrkan i Kroatien betonar Maria ofta mera än Jesus… Men ändå känner jag glädje. En gång upptäckte jag att när mitt samvete, förnuft och min fru säger samma sak, detta blev aldrig fel. Nu skall jag prata med henne…
Dear Ulf, waiting for a lot more!! God bless you.
Alltså! Hur patetiskt får det bli. Tror du verkligen att hela Guds frälsningsverk gått om intet om Maria sagt nej till att föda hans son. Då hade han väl hittat nån annan och lagt sin heliga säd i henne. Människor vill som vanligt göra sig viktigare än Gud själv.
Men något som är Allvarligare tycker jag är den splittring som detta åstadkommer. Familjer som splittras vad gäller nattvardssynen.Helt plötsligt får inte sonen som konverterat fira nattvarden med sin pappa fast de tror på samma Jesus! Är detta det som kallas enhet?
Sussanne
Nej det är splittrarens (diabolos) verk. Se 1 Kor 1:10ff vad St Paulus tycker om dessa tendenser…
Då fanns det en tendens till 3 riktningar. Nu finns minst 30 000 olika kyrkor/samfund/rörelser; ofta med helt motstridiga o ologiska läror.
Den Helige Ande vill enhet (Ef 4). Vart finns EN, helig, katolsk o apostolisk Kyrka? Vart finns enheten i att inse – att vi är överens om att vi inte är överens – och att påven har fel, jättefel o superduperfel (på tusen olika sätt)?
Att sluta protestera ger en överjordiskt stor gemenskap, men tyvärr går splittringens demon fram som ett rytande lejon o söker något att sluka. I Svedala har splittringen blivit absurd.
Gud vill enhet. Kristi kropp förökas inte genom celldelning. Hon är EN enda kropp, med massor av lemmar. Kan ett ben säga till ögat; du behövs inte. Köp en egen orgel o starta ögontjänar-församlingen? Eller ögat till benet; starta benknäckar-föreningen?
Christe eleison…
Eftersom det bevisligen genom historien har funnits felaktigheter i katolska kyrkan och i påvarnas styre så kan ju inte allt i denna kyrka kallas Kyrka med stort K?
Och då tvingas man ju som troende med den helige Andes hjälp att sålla ut och bevara det goda och lämna det felaktiga.
Därmed är man ju på samma ruta som en protestant?
Dvs, jag behöver ledare, historiska rötter osv men i slutändan är det jag som i mitt hjärta får får söka Gud och Guds ord om vad jag ska bevara.
Hej Stefan!
Det är ändå en stor skillnad.Vi är inte vår eget läroämbete eller en kyrka vi skapar själva. Att vi i vårt inre öppnar oss och bejakar betyder inte att det börjar och slutar med oss. Det hela börjar med Kyrkan, gudsfolket, inte bara med mig. *Tron är personlig men inte individualistisk. Trots mänsklig svaghet, som finns hos alla, har Katolska kyrkan ändå hållit fast vid den uppenbarelse som ursprungligen gavs. Ofta kom den kommit i embryonisk form, som ett ekollon, sedan utvecklats utifrån sin särart, alltså i enlighet med den grundläggande bibliska uppenbarelsen och så blivit som ett fullvuxet ekträd (för att låna Newmans bild.), tex Treenighetsläran och läran om Kristi gudom och mänsklighet, etc. I tider av lärostrider och heresier har Kyrkan stått fast och både försvarat och utvecklat en förståelse för vad som är den sunda läran. Även i tider av moraliskt förfall har deponeringen av trosskatten bevarats. Det är egentligen djupast sätt en tro på att Den helige Ande kan bevara tron i Kyrkan och faktiskt undervisar och leder sitt folk rätt genom sina ämbetsutövare. Finns dock mycket mer att säga om detta…:-)
Detta blir tydligt för mig när jag läser och har läst om den katolska tron:
Guds ord , som aldrig ska förgå, talar om att åkalla Herrens namn för att bli frälst. I Jesus, i Honom och genom Honom enbart, är det vi blir frälsta. Bibeln säger detta om och om igen, gång på gång. Jag har aldrig läst om ’ Kyrkans’ frälsande kraft i min bibel.
Däremot har jag läst att vi är lemmar i Kristi kropp och beroende av stöd från varje lem och led och varthelst en människa blir frälst blir hon omedelbart en lem i kroppen! Eftersom Den helige Ande är vår hjälpare och Gud använder vem han vill( tom åsnor :-)) så kan han tala till vilket hjärta som helst tack och lov. Vi behöver ingen mellanhand. Tack Jesus! Mitt kristna liv skulle annars bli något helt annat. Men jag står på Klippan Kristus och hans Ord. Låt oss frimodigt komma inför nådens tron! Jesus har gjort allt klart. Och den helige Ande är vår underbare hjälpare. Den frälsningen som Jesus gett är så enkel så att ett barn ska förstå den. Vi behöver inget mer än en enkel barnslig tro på Jesus!
Och den helige Ande kommer undervisa oss i allt står det faktiskt i Ordet :). V
” Ty Guds tempel är heligt och det templet är ni” (1 Kor. 3:17)
..”Om du i ditt HJÄRTA tror att Gud uppväckt honom från det döda skall du bli räddad…” Rom 10:9-10.
Gud bor i våra HJÄRTAN och våra kroppar är hans tempel.
Ef. 2:22 ” I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden.” I Jesus, genom Den helige Ande , som gör verket. 🙂
Det är bara Guds ords sanning som kan förena och ena troende från alla håll och kanter och från alla möjliga sammanhang.
Vi är skyldiga att pröva allt som sägs , säger faktiskt Guds ord. Om det är något som förvirrar och inte stämmer med Ordet kan vi tryggt lämna det. Betoningen på ’Kyrkan’, sakramenten, helgon( vi är alla heliga och kallade att leva ett heligt liv) och den sk eukaristin är främmande för en bibeltrogen läsare och skymmer sikten för Jesu frälsningsverk. Så enkelt är det för mig.
Men det du skrev som svar till mej betyder väl inte att ALLA läror som vuxit fram i rkk är från Gud?
Jag har jätte svårt för vissa läror i denna kyrka.
Ulf,
takk for denne fine og ærlige redegjørelsen.
Jeg har selv bakgrunn fra trosbevegelsen og konverterte for noen år siden etter å ha gransket dogmehistorien, heresihistorien, konsilhistorien og kirkehistorien generelt.
Jeg ser fra det du skriver at du passer godt inn i ”konvertittens tre stadier”, som jeg utfra erfaring skrev litt om den gangen:
http://sanctus-rootsman.blogspot.no/2009/10/konvertittens-tre-stadier.html
Da må jeg ønske deg og din hustru velkommen hjem til Kirken som Kristus grunnla.
Chesterton har uttryckt det på följande sätt i sin bok Ortodoxi:
”Människan har fått en dum ovana att tala om ortodoxin som något tråkigt och säkert. Det har aldrig funnits någonting så farligt och upphetsande som ortodoxin. Det innebär människors jämvikt bakom framrusande hästar, som än tyckas rusa hän åt ena hållet och än åt det andra men ändå i varje ögonblick behöll gracen hos en staty och aritmetisk regelbundenhet.
I sin ungdom for kyrkan fram stolt och snabbt bakom vilken stridshäst som helst; men det är helt ohistoriskt att säga att hon endast följde en idé som en vulgär fanatiker. Hon väjde än till vänster och än till höger för att undvika enorma hinder. Hon svängde förbi arianismens stora komplex stöttad av alla de världsliga makterna för att göra kristen-
domen helt världslig. I nästa ögonblick böjde hon undan åt ett annat håll för att undvika orientalismen, som skulle ha gjort henne allt för ovärldslig.
Den ortodoxa kyrkan valde aldrig den enkla vägen eller accepterade det konventionella; den ortodoxa kyrkan var aldrig respektabel.
Det skulle ha varit enklare att acceptera den världsliga makten hos arianismen. Det skulle ha varit lätt att i det kalvinistiska 1600-talet falla ned i förutbestämmelselärans bottenlösa grav. Det är lätt att vara en dåre, det är lätt att vara en kättare, det är lätt att låta tidsåldern bestämma. Svårigheten är att stå emot. Det är alltid lätt att vara modernist; på samma sätt som det är lätt att vara en snobb. Att falla i någon av de fällor, som modenyck efter modenyck och sekt efter sekt satte upp på kristendomens väg genom historien, det skulle verkligen ha varit lätt. Det är alltid lätt att falla. Det finns ett oändligt antal sätt att falla på, men endast ett sätt att stå. Att falla för manin hos något alltifrån gnosticism till Christian Science skulle verkligen ha varit påtagligt och tamt men att undvika dem alla har inneburit ett enda svindlande äventyr…”
LgS
Vilket enormt bra citat.
Vincit omnia Veritas!
”Det finns ett oändligt antal sätt att falla på, men endast ett sätt att stå.”
Og min kommentar var kun et utdrag fra det fantastiske Chesterton-sitatet over.
Her et til:
”Att falla i någon av de fällor, som modenyck efter modenyck och sekt efter sekt satte upp på kristendomens väg genom historien, det skulle verkligen ha varit lätt. Det är alltid lätt att falla.”
Ulf! Jag håller med Stefan i hans inlägg att katolska kyrkan ej är felfri,mycke fel har begåtts i kyrkans namn som alla barn som blivit skadade av pedofiler ( Präster med sitt Celibat ) Du har ej kommit till en felfri kyrka,vi behöver alla krypa till korset.Det är Jesus som är vägen sanningen och livet! Det är ej katolska kyrkan som är livet utan det är Jesus det är ända vägen som led fram, vi behöver ej gå omvägar för att söka Jesus! Hoppas du förstår Ulf.
Ronny
Ingen tror att Kyrkan är felfri. Vi tror att Kyrkan ofelbart lärt rätt, gällande tro o moral.
Kyrkans folk:s moral kan lämna både det ena o det andra att önska… Judas började, och siste syndaren är inte född än…
Hej Ronny! Jag tror inte, och det gör inte katoliker, att katolska Kyrkan är felfri. Det är just Jesus i som har attraherat mig och dragit mig. Ibland gör emellertid kristna för stor skillnad mellan kyrkan och Jesus genom att inte förstå att kyrkan faktiskt är Kristi kropp och instiftad av Jesus själv. Den inte bara någon mänsklig organisatorisk omväg utan bärare av den nåd vi alla behöver att få del av.
Tack för denna artikel! Inte tagit mig tid att läsa den i sin helhet förens nu. Tack för allt du betytt, betyder och kommer betyda för mig och hela kristenheten!
Guds välsignelse till dig och fina Birgitta!
Hej Ulf! Det är med stor behållning jag läser dina egna ord om den resa du och Birgitta gjort tillsammans. Igenkänningsfaktorn är stor då jag och min hustru gjort samma resa (om än lite mindre skala och från pingströrelsen).
Jag minns med tacksamhet en intervju du gav år 2003 (tror jag) i tidningen Världen Idag, i vilken du berättade att du gjort upp med din gamla kyrkosyn som förnekade tiden mellan konstantin och reformationen. Artikeln var en viktig tankeväckare för mig som 20-årig bibelskoleelev, vilken gjorde att jag gläntade litegrann på dörren mot katolkerna som förut varit låst och tillbommad. År 2010 kom mitt bortdämda behov av kyrkofäderna och ett läroämbete på tapeten efter en lärostrid något år tidigare och i mars månad blev jag äntligen upptagen i den i katolska kyrkans fulla gemenskap.
Jag är djupt imponerad av det modiga sätt du i församlingen tillkännagav att du och Birgitta ämnar konvertera. Efter mycket funderande valde jag själv att sluta först och tillkännage i efterhand i ett brev till församlingen.
Jag vill önska dig och Birgitta Guds rika frid och välsignelse! Kanske möts vi en dag i en katolsk kyrka någonstans i landet?
Det var mycket intressant och ärligt och ödmjukt det du skriver …Även om jag behöver mer tid för att bättre förstå dit ert beslut. för att kunna ta någon form av ställning för eller emot Katolsk tro som sådan, och ert beslut till och för …Från Ronny Andersson tidigare medlem i Livets Ord under 80-talet och bit in på 90.talet …Men som senare blev skild självförvållat och efter det och en närståendes dödsfall mycket svårt psykist sjuk och bruten…Och gick senare ur församlingen för jag trodde att Gud lämnat mig för minna många felstegs skull…Och först mer på allvar runt 2006 kunde jag mer sluta tvivla hur det var med det…Och tro på Guds nåd och att jag fortsatt var frälst av Gud sedan skärtorsdagen påsken 1986 då jag vart frälst… Dom första åren som nyfrälst och som medlem i Livets Ord 1987 i februari i Uppsala ,var fantastiska år, kanske de bästa i mitt liv, till nu igen, är från Malung av enkelt ursprung och uppvuxen där i Dalarna …
Tack för åren i Livets Ord och trots oliktänkandet och felstegen… Detta löfte har av personliga skäl hållit liv i mig och min tro på Gud 1kor13 Kärleken förgår aldrig …Och på detta fick jag nåd av Gud att komma till tro på Gud och få nåd och bli frälst av Gud … Jhon 14:6 Jesus sade till Honom: Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig .
Och i samband med ditt närmande till katolsk tro blev detta löfte mer uppenbart för mig: Jhon 14:12 Amen amen säger jag er : Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör , och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern .13 Och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra ,för att Fader ska bli förhärligad i Sonen. 14 Om ni ber om något i mitt namn , skall jag göra det…
Och det utesluter bön till helgonen och Maria och deras hjälp och stöd och bön till Fadern för mig …Eftersom Jesus betonar vad vi ber om i hans namn det ska han göra …
Och det är ju bara en av alla de traditioner katolsk tro förespråkar och lär .Bön till Maria och helgon som de anser som helgon från Gud …Undrar vad Gud anser om det och mängder av andra obibliska läror som skärselden och att prästerna ska leva i celibat och inte får gifta sig etz…
Och jag tror att nattvarden är i åminnelse av Jesus död med bara också 1kor 11… Och jag tror på troendedopet med Markus 16:15 Den som tror och blir döpt ska bli frälst men den som inte tror är redan dömd…
Och jag tror inte på Katolska Kyrkans Påve och läroämbete i efterföljelse efter Petrus …Och det var han som klippa som Gud skulle bygga sin församling på främst…Utan på Honom Messias den levande Gudens son som han trodde på ,som Fadern uppenbarat för honom som Jesus sa till honom …Och som varje troende frälst av nåd av Gud tror på och därmed fått himmelrikets nycklar med precis som Petrus. Och också är Guds församling som helvetes portar inte skal få nån makt över Matteus 16:15-20…
Den Katolska kyrkan behöver en djupgående förnyels och helgelse …För att kunna var en kyrka överhuvudtaget från Gud tror jag…Även om det finns frälsta katoliker…
Men Gud är god och barmhärtig och älskar oss alla och vill ge sin nåd och sanning och frälsning och fridens tankar och en framtid till var och en som vill tro på Jesus med honom…Jeremia 29:11-14
Så vi kan vända om till Gud och efter behov vad det än är om…Om vi vill eller när vi är redo…
Jeremia 31:3 Med evig Kärlek har jag älskat dig och jag låter min nåd förbli över dig…
Men då inte för att fela om tron och handel och vandel och kyrka och livet .Och Herrens tjänst och förkunnelse och lära om tron på Gud och Ordet .Och Guds försoning i Kristus och vilja och nåd och sanning och ledning och tecken och under och mirakel och frälsning genom honom Herrens rättfärdighet Rom 3…Utan för att vi ska kunna tro på Gud och omvända oss till Gud och Guds vilja och om allt, och få hans nåd och sanning och frälsning/ räddning och välsignelse och frid med Gud .Och rätta liv och kall och tjänst för Gud och kärlek och vishet och omsorg och kraft och gott mod .Och hjälp och rätta ledning och sund tro i den sunda tron och läran i Ordet och skydd om och angående allt…Om tron och livet…Därför han älskar vår nästa och vän och fiende och oss och livet som Gud vill bara i Anden
Och nånstans står det förlåt som Gud har förlåtit er i Kristus också i efeserbrevet …Vår nästa och oss själva, för det är ju Guds nåd och sanning och förlåtelse och frälsning och välsignelse och frid med Gud ….
Och det står också skrivet att ni är inte bara kallade till att tro på Kristus utan också att få ´lida för Kristus skull…Men det är sånt som hans Kärlek tvingar oss till för Kärleken tror och hoppas och uthärdar allt…
Det är ju inte alltid så underbart men Kärleken till Gud och nästan och oss själva och livet och tron på Gud och Guds Ord och vilja driver oss till det…Och Kärleken hyser icke ag för en oförätts skull men älskar icke orättfärdighet men sanningen…
Och kärleken gör så vi vänder andra kinden till och går den andra milen …Och högmod går före fall och ödmjukhet före ära…Kärleken är lika stark som döden…Den ger aldrig upp och gör inget ont mot sin nästa …Bara då vi felar ,men när vi vänder om och hjärtat tror igen då går vi den andra milen…. Gud välsigne dig och Guds frid till dig och er för livet och evigheten med Gud …Ronny ps 23
TACK Ulf för dina klargörande och teologiskt djuplodande artiklar. Som se flesta konvertiter så utgår jag ifrån att du sneglat mot Bysan och Öst-Kyrkans liturgiska skönhet och ortodoxa fasthet. Vad fick dig att ändå korsa Tibern istället för att bli ortodox?
Jesus är Herre
Om du nu har rätt att katolska kyrkan sitter inne med hela sanningen har ju trosrörelsen fel i graverande mycket. Om du större delen som pastor faktiskt tillsammans med din fru diskuterat en helt annan inriktning kan du ju inte innerst inne ha trott på det du gjorde på Livets Ord. Då är den undervisning jag fick på Lobc helt värdelös eftersom inte ens grundaren (du) tror på den. Om du nu tror att undervisningen på Livets Ords bibelskola är rätt, varför konvertera? Jag ser ingen annan råd än att förkasta allt jag lärt mig på skolan för att söka sanningen på annat håll.
Marianne
Varför se (den kristna) världen så svart-vit.
Kanske att det Ulf stod för innan, var i stort sett sant o att Kyrkan bara är fullkomningen.
Att bli katolik är inte så mkt att lämna något, som att hitta mer.
Kyrkan innehåller fullkomningen av allt jag trott på. Fast mer o djupare o bredare o sannare o skönare.
Oooo att fler fick uppleva den nåden.
Ww.larjungar.se och TBU på FB..
Välkommen
🙂
Undervisningen på Livets Ord var inte och är inte alls värdelös. Den är viktig och nyttig men inte komplett. Det har den heller aldrig utgetts från att vara. Den är i första hand inriktad på att stärka bibelkunskapen, aktivera tron och hjälpa troende att leva ut sitt kristna liv. Det behövs i alla sammanhang.
Undervisningen på Livets Ord är inte komplett, ofullständig och har inte hela sanningen. Med all respekt, Ulf Ekman, men vad ska jag med en sådan undervisning till?
Du menar alltså att bibelskolan är bättre än ingenting? Det kan jag till en viss del hålla med om när det gäller personer som har sin uppväxt i en frikyrkomiljö och identifierar sig med den. Men andra som kommer utifrån för att ägna lång tid åt att försöka förstå får veta att grundaren inte ställer sig bakom undervisningen till 100% blir troligen konfunderade.
Betyder bara att all undervisning, hur bra den är, är en perfekt och komplett teologi. Undervisningen på bibelskolan är på många sätt mycket bra men den har aldrig utgått ifrån att den är fullkomlig, heltäckande eller utan någon brist;-)
Fast katolska kyrkan påstår sig ha en undervisning som är heltäckande, fullkomlig och utan brist. Skönt att någon står för vad den gör 😉
Nu släpper jag denna tråd.
Allt gott och Guds välsignelse i Jesus Kristus!
Annorzzz, jag förstår inte vad du menar riktigt. Sanningen är svartvit och har inga gråzoner. Jesus är mycket tydlig där.
Ja Han själv är vägen, sanningen o livet.
Om nu Han grundade EN, Helig, Katolsk o Apostolisk Kyrka, som är fullheten, kan det tänkas att olika samfund har rätt mycket gemensamt med Kyrkan (typ treenighetstron, Kanon, helgelselära, äktenskapssyn, etc, etc).
Det som skiljer är underordnat, det som förenar.
Sök så finner du (det har Han lovat)!
Vad han menar är att katolska kyrkan kanske har något som är från Gud och kommer att berika ditt andliga liv ytterligare och komplettera de sanningar som du hittills har fått, bland annat på bibelskolan.
Behöver man vara katolik för att bli frälst och ta emot uppenbarelser från Gud? Nej. Jesus är vägen sanningen och livet och ingen kommer till Fadern utom genom honom.
Ben-Aron
Precis.
Bra då är det bekräftat även av kyrkans män, det som varit solklart även utan kyrkans 2000års samlade kunskaper.
Jesus har hela sanningen och har öppnat vägen till livet.
Det finns alltså ingen kyrka som kan hävda sig ha monopol på hela sanningen.
Inge
Kyrkan är inte allt. Jesus är allt. Han är vägen, Sanningen o livet. Du kan hitta Honom utan Kyrkan. Men med hans nåd (o lite egen tankekraft+vilja) kan du se varför Gud uppenbarat allt i Kyrkans fullhet.
Kyrkan är inget trevligt tillägg. Hon är Kristi kropp. Men ni har del i henne (om än i ofullständighet) genom dopet.
Allt Gott o katolskt (=kata holicos=fullheten) tillönskas dig.
Att Kyrkan stått fast i lärostrider , förfall och turbulens, och i detta bevarat sundhet, kan väl diskuteras. Inkvisition, celibat, häxbränning, antisemitiska biskopar och påvar , avlat, helgondyrkan, reliker mm, har lite med sundhet att göra. Men, dessa företeelser i sig, innebär ju inte att Kyrkan ej är Guds redskap på jorden. Dessa historiska avarter bör dock förklaras, då de är dessa som för gemene man beskriver Katolska kyrkan.
Som lekman förstår jag dock inte varför du inte längre kan undervisa i dina gamla sammanhang. Skriften, mig veterligen, laborerar inte med begreppen katolsk – ortodox- protestant. Som jag ser det är det begrepp som mest syftar till att inkludera och exkludera, begrepp som ej beskriver hjärtats övertygelse och inriktning.
Att all din kunskap, visdom, hängivenhet, tro , fasthet och ledarförmåga upphör, i vissa kretsar, genom ordet katolik, känns märkligt. I grunden är väl din tro på Gud, mission, under, frälsning densamma, om jag fattat rätt. Så, förklara de som är knepigt med K.K för oss undrande, sen kan broar byggas.
Ante
Häxbränningen var ett – i stort sätt – protestantiskt projekt, som inkvisitionen var ett bra skydd mot.
Sen är helgondyrkan inget en katolik sysslar med. Vi vördar o ber om förbön (på samma sätt som vi kan be andra medmänniskor om förbön). Katoliker durka treenige Gud allena.
För att reda ut de misstolkningar/övertolkningar du har om Kyrkans tro, kan jag rekommendera valfri katolsk apologet. Catholic Answer (catholic.com) är en utmärkt start. På svenska finns avemarisstella (se 99 invändningar, som tar upp det mesta du nämner).
Sök så finner du!
Allt Gott
durka=dyrkar
Tack Ulf du är en mycket modig människa och en fin förebild. Du följer gud vart han än leder dig och det bör alla göra. En kyrklig enhet borde vara alla kristnas mål men för det behöver vi inte alla vara lika.
Ulf! Klargörande och intressant. Jag tycker det är bra att ni vågat ta detta steg då ni känt Herren leda. Många gånger vet andra människor bättre (tror dem) vad Gud vill göra i och genom en. Det är viktigare att lyda Gud även om man får gå ensam och blir missförstådd. Många kristna är bra på att dömma och de tror att de har rätt att avgöra hela tiden vad som är rätt och fel. De flesta kyrkor har sina fel men Gud använder det han kan använda ibland kan han använda de som inte tror eller en profan sång för att ge frihet till människor. Jag har personligen erfarenhet av detta. Gud är så mycket större än vad vi tror. Var välsignade du och Birgitta i er fortsatta vandring med Herren Jesus!
Ulf Ekmans genomgång av sitt närmande till och så småningom sin och hustruns upptagning i katolska kyrkan är utsökta bra. Texten borde sättas i händerna på alla fördomsfulla och okunniga lutheraner, pingstvänner, icke-troende (etc, etc) i detta land. Tack!
Erik J; Bara för att man inte håller med eller tycker likadant betyder det inte att man är fördomsfull och okunnig.
Marianne
Det finns säkert undantag, men det är påfallande hur mycket okunnighet som styr antipatin mot Kyrkan i Svedala.
Sånt gpr dock lätt att bota, omm man vill. Vill man inte, går det inte.
Allt Gott
Det är svårt att acceptera för någon som inte är katolik den gemenskap med döda människor som katoliker har. Det ligger djupt nedlaggt i den västerländska kulturen att detta är osunt. Att kalla den som försöker närma sig katolicismen för fula saker när den värjer sig mot det som inte på något sätt känns okej främjar inte någon enhet. Det handlar om synen på vad som lever och vad som är dött och inte om okunskap. Det är en svår tröskel att ta sig över och jag uppmanar katolikerna att visa respekt för den tröskeln.
Marianne
Jag kan inte begripa riktigt vad du menar. Troligen menar du helgonkulten.
Min Herre dog o besegrade döden med sin egen död. Död var är din udd skriver Paulus. Död var är din seger. Den som tror på Honom, ska leva om han än dör. Denna tro byggde hela vår civilisation. Och helgonkulten var definitivt en del av urkyrkan (läs om Polykarpos martyrium på 100-talet). Den tomma himlen är en mycket sentida reducering från en protest lika obiblisk som ologisk som tråkig. Guds vänner är mina vänner.
Jag klistrar in invändning 52 (läs gärna mer omkring 52 på avemarisstella); ”INVÄNDNING: De döda är inte vid medvetande efter döden.
SVAR: Ateister brukar hävda att det inte händer något efter döden, men Skriften är full av avsnitt där de döda verkar vara allt annat än sovande; 5 Mos 18:11b; Jes 14:9f; Jer 15:1; Hes 32:18-20; Vish 3:1-8; Syr 44:1, 10; 45:2; 48:14; Baruk 3:4; Mark 12:26f; Luk 9:28-31; 16:19ff; 20:38; Joh 11:25; 17:11-21; Hebr 12:18ff och Upp 6:9; 7:14f; 8:3; 11:3 (Se även Matt 25:41, 46; Rom 8:35-39; 1 Tess 4:14 och 2 Tim 2:11). De döda är inte ”stendöda” eller ens omedvetna om vår existens! Livet fortsätter i alla högsta grad, på den andra sidan. Ursprunget till tanken att himlavarelserna är avskurna från jordelivet är inte kristen tro. Varför skulle de döda sova”
Allt Gott
Annorzzz
Jag tänker inte bara på helgonkulten utan också att jungfru Maria är verksam i högsta grad och läran om att be för döda anhöriga.
När jag menar en död person är det inte någon som slutat existera utan som har lämnat den här världen för att leva på annan plats. Om jag redan som barn har fått lära mig att inte ha med den andra sidan att göra därför att det inte är bra, väcker det ångest att försöka närma mig den.
Det är inga problem för mig att förstå den katolska läran. Den har ett helt annat sätt att tänka och mycket är naturligt för mig trots att jag inte har hittat det i den protestantiska kyrkan. Det har faktiskt varit befriande för mig att hitta sanningar jag kände till men inte fått bekräftat i den protestantiska.
Det jag ville med min förra kommentar var att peka på varför det kan vara svårt att ta till sig vissa delar av katolicismen. Det handlar inte om okunskap eller fördomar utan om olika sätt att läsa bibeln men även om vilken kultur man är född i. Det är viktigt att vi kan se denna grundläggande skillnad för att inte kränka varandra.
Marianne
som uppväxt i Skånes Jerusalem (m bl a 2 LO-församlingar, 2 efk, 2 efs, 3 elm, 1 pingst, otaliga SvK o massa annat), tror jag mig veta en hel del om vår protestantiska kultur. 10 år på kristen privatskola, 1 år på CredoAkademin, flera år på L’abri, 3 år på Teologiska fakultet o ständiga diskussioner hela livet gör en rätt osäker protestant… 🙂
Jag förstår skräcken för Maria, helgon som en spiritism/avgudadyrkan.
Detta är dock – vad jag kan förstå – helt ogrundad o imaginär rädsla. Ingen som lärt känna en kyrklig mariologisk spiritualitet kan vara rädd längre.
Var inte rädd! Sanningen gör fri. Och en ung judinna, som hela världen skall prisa salig är inte farlig.
Kan av hela mitt hjärta rekommendera Scott Hahn:s bok Himlarnas Drottning (Catholica). Sen är följande video suberb på ca 10 min; http://avemarisstella.blogspot.se/2010/11/varldens-basta-maria-videopture-must.html?m=1
Men varning, den är urkyrkligt apostolisk o uscHeligt katolicerande. Sånt kan vara farligt om än osvenskt opietistiskt. 🙂
Allt Gott
Marianne
Vad jag vill säga är att jag känner båda sidor. Jag vill egentligen inte kränka (men min stil är inte alltid diplomatisk o snäll), utan bara utmana.
Kyrkan bär mycket i sina bräckliga lerkärl. Mycket som för en protesterande individ kan kännas främmande.
Men som du mycket riktigt säger, är det kulturellt betingat o inget som vi måste vara rädda för.
Sanning ger befrielse. Och jag är inte rädd för protestanter (hela sommarn har jag varit på protestrika samlingar, vilket varit uppbyggligt)!
Allt Gott. Amor vincit omnia!
Godmorgon Anders Gunnarsson!
Har du reflekterat över att det är Marias egna ord som står i Luk 1:48?
Den lovprisning hon gör till Gud är en sak, men i denna vers upphöjer hon sig själv!
Det finns endast en som är värdig att upphöjas och det är Han som offrade sig på korsets stam för världens synd och skam.
Det Maria gör här är att upphöja sig själv. Hade det varit ett ord av Jesus hade det varit en helt annan sak.
Nu har din kyrka byggt en hel dogm kring vad en enda människa i sin upprymdhet har sagt om sig själv!
Var i Bibeln bekräftar Jesus detta som Maria här uttalar om sig själv?
Inge
God Morgon. Vilken morgon. Skönhet i allt.
Skriften är skön. Jesus är all skönhets ursprung o Skriftens kärna o Stjärna (Luther). Tror du det?
Din Invändning är intressant o faktiskt ny för mig. Kul!
Du menar alltså (rätta mig om jag har fel); att Skriften består av två skikt. Dels Jesusord, som har extra mycket vikt o är mer värdefullt. Dels människors ord, som är mindre värda o kan vara direkt felaktiga.
För utom problemen med bibelsynen (som jag inte bemöter) skapar detta onekligen fler frågor.
Menar du att Marias ord är enkom hennes egna? Tror du att hon försöker – orätt o ogudaktigt – sno åt sig mer strålglans? Tror du det finns en inbyggd svartsjuka/fiendskap mellan (Elisabets Herres moder=) Guds Moder o Gud själv?
Blir din logik att Skriften är tydlig; Maria trodde hon var för mer än andra, men det var bara hennes subjektiva tro (som Kyrkan i 2000 år, överallt o av alla övertolkat), som Jesus egentligen motarbetade/motarbetar?
Tycker inte du att Gud är en dålig pedagog då?
Läs gärna http://avemarisstella.blogspot.se/2010/09/57-skriften-nedvarderar-maria.html?m=1
(det finns massor av invändningar – bland de 99 på AveMarisStella – som just tar upp Maria).
Såg du videon jag länkade till ovan? Den är skön. Maria är skön. Hon strålar ikapp med Solen (=Jesus). Ja hon jämförs tidigt med månen. Månen som hämtar allt sitt ljus hos Honom. Månen som reflekterar Honom. Månen som skänkt så mycket skönhet/glädje/strålglans/mystik/trosljus.
”Hell dig Maria, full av nåd (=kecharitomene). Herren är med dig. Välsignad är du bland kvinnor o välsignad är din livsfrukt; J E S U S!” (Allt precis ovan är från just Skriften).
Tack gode treenige Gud att du valde just henne, när du blev människa. Tack att du blev vad du inte var. Tack att du inte är något mänskligt främmande. Tack att Evas uppror fick sin motsvarighet i Marias lydnad o Adams synd blev av din helighet övervunnit. Tack för Kvinnan. Tack för Skönhet. Tack för din Sanning, du uppenbarat i din ofelbara Skrift. Tack att dessa 73 böcker inte är ett ofullständigt pussel, upp till var o en att tolka, som jAG vill. Tack för ditt milda ljus, som leder dag som månbelyst natt, min själ. Tack för Kyrkans uråldriga tolkningsljus, helt givet av dig, helt inriktat på dig, som i all sin ofullkomlighet, speglar din uppenbarelse i fullhet o i den helhet som gör mig stum i helig, skälvande förundran över din sannings ljus.
Gud låt ditt ord i mitt liv få råda, då kan din vilja ske (likt det var i Marias liv).
Allt Gott
HHH
Hej Ulf Ekman!
Jag tillstår att du var obekannt för mig för ännu några månader sen när jag tillfälligt såg en artikel om din konversion till RKK när jag sökte en katolsk hemsida.
Jag var förvånad att detta skulle ta så mycket plats i pressen … det har ju varit många mer eller mindre prominenta konvertiter förr utan större uppmärksamhet.
Som katolik från Kontinenten (bor i Schweiz) har jag konfronterats med okunnighet och hat som kommer fram i flera kommentarer undet vistelsen i Norden. Jag tycker att din artikel om varför du blev katolik är mycket bra. Det behövs mera kännedom i norra Europa där man har levt i propaganda mot RKK. Hoppas att du skall skriva mera om punkter som är mest missförstodda bland protestanter (till ex. påveämbetet, helgonens ställning, Maria och skärselden.
Katoliker tillber bara Gud i tre personer. Jesus är Kyrkans huvudet. ”Livets ord” var ett katolskt månadshäfte som fanns förre den församlingen du grundade.
Hoppas att skall berika Kyrkan i Sverige och att du skall få en viktig ställning som katolik.
Annorzzz
Det var inte dåligt vad massa erfarenhet du har :)) Gott! Jag är uppvuxen i en okristen miljö, mötte Jesus som 16-åring i tvättstugan utan att ha träffat en enda kristen i hela mitt liv. Hade dock läst mycket filosofi, speciellt antikens filosofer och jag fick en nya testamentet av Gideoniterna i skolan som jag läste tillsammans med Johannes av korset, Frans av Asissi och heliga Birgittas uppenbarelser. Stannade ett par år i Pingst men blev helt uttråkad. 30 år senare bestämde jag mig för att börja gå i kyrkan igen och att bli renlärig och gick Livets Ords bibelskola. Tyckte mig ha fått ordning på teologin men grundaren, Ulf Ekman, bestämde sig för att konvertera och jag kastade undervisningen därifrån i papperskorgen.
Att prata med döda har hela vägen varit oacceptabelt men jag försöker verkligen acceptera att mina syskon, katolikerna, gör det.
Gud välsigne dig!
Marianne
Det låter kanon.
Pax et bonum.
Anders kort svar på ditt inlägg den 16 AUGUSTI, 2014 KL. 08:00
Eftersom bibeln citerar ett så stort spann, ja från den onde själv till Gud fader så måste man nog väga orden som står efter detta. Vi vet att Djävulen den gamle ormen citeras med sina halvsanningar för att om möjligt få människan på fall. Ja inte bara människan, han försöker få Gud själv att falla.
I detta spann lever vi, alla dessa nyanser skildras i bibeln till undervisning, uppbyggande och varning.
När jag då påstår att Jesu egna ord har en speciell auktoritet och kan inte jämföras med en människas ord då vill du inte förstå detta?
Jag påstår att Jesu egna ord går utöver varje mänskligt ord och tanke.
Ingen människa, pastor,påve, eller kyrka kan göra om intet Jesu egna ord.
Beträffande Maria så var hennes kallelse unik, ändock var hon en vanlig människa med fel och brister som du och jag.
Att upphöja Maria till skyarna så som din kyrka gör har inget stöd i skriften, Jesus själv sade i Lukas 8:19-21 ”Min morot mina bröder är de som hör Guds röst och handlar efter det.
Om att ära sig själv som Maria gör i sin upprymdhet att bli mor i Lukas 1: 48, står i konflikt med Jesu egna ord i Joh 8:54 där Han säger: ”Om jag ärar mig själv, är min ära ingenting värd.
Endast en är värd att äras och det visste Jesus, men han ärade aldrig sig själv.
Lukas 8:19-21 ”Min mor och mina bröder är de som hör Guds röst och handlar efter det.
Så skall det naturligtvis stå! Inte morot som nu smugit sig in i texten ovan.
Inge
Jag är häpen. Friskt går du o hittepå egna motsättningar i Skriften o sen kommer du – till råga på allt – med en Invändning till som jag dessutom länkade ett bra svar till ovan.
Det visar att du inte läst mina svar ordentligt (eller ens alls) o troligtvis inte vill ha en dialog, utan bara verkar vara allmänt grälsjuk. Jag hoppas jag har fel dock, så ge en vettig respons på det jag skrev/länkade till o svarade dig, så glömmer vi ditt morotssvar ovan.
Lycka till i detta.
PS. En hållning att Ordet är överallt inkonsekvent o att mest antikatolsk hållning är sannast, är knappast en dogmatik någon köper (möjligen MFS). Och att skapa motsättning mellan Jesus/Maria är döfött.
Fr Martin Luther är inte med i den båten. Ingen i urKyrkan, ej heller SKB. Frågan är vart det kommer ifrån? Sen 1800-tals reduktionistisk pietistisk vantolkning, blandad med egna klipp o klistratendenser. Nog måste du kunna ö h t argumentera för din sak o mot Kyrkans (vilket då kräver att du 1A läser o förstår motparten) DS!
Inge
F ö är just Matt 4 ett avsnitt som gör hållning; ”tolka Skriften som f-n själv”; just fullständigt ohållbar.
Att sitta o klippa/klistra ihop en egen dogmatik huvudlöst (utan Kyrkan o 2000 år av meditation över Skriften/tron/livet) är fruktlöst, meningslöst o respektlöst (för att inte säga totalt värdelöst gudlöst a Matt 4).
Att applicera det på ”Guds rena Moder, jungfru Maria” (som just benämns så i SKB och är faktiskt den enda person – utöver treenige Gud – som finns i trosbekännelserna) är knappast fromt/seriöst eller ens förståeligt.
Bättre kan du.
Och dialog är inte svårt. Lyssna först in den andre, förstå, tänk sen o skriv sist.
All lycka i det projektet framöver.
Marianne
Ett råd är kanske att läsa Johannes av Korset o Franciskus igen. Bättre litteratur får man leta efter. Jo St Birgitta är också cool, men lite mer dunkel kanske… 🙂
Att katoliker pratar med döda är något hellt främmande till Kyrkans lära. Om några gör det går de vilse!
Om man menar förbön från helgonen, så gäller det inte om döda.
Ingenting kan skilja oss från Jesus, inte ens det fysiska döden. Tror man kanske att man är död i himlen? Då vore Kristus uppstånden för ingenting! Tror man inte på det eviga livet i vissa kretsar? Vi är alla (de troende) kallade att följa Jesus. Han tog mänsklig natur
just för att frälsa människor. Läs 1 Kor 15:20-27
Kyrkan är kalolsk, allomfattande på jorden och i himlen.. Jesus, är ju där också som människa.
Hej kära Ulf!
Du skrev nyligen att den kyrka som Jesus instiftade var den katolska kyrkan, därför kallar du den moderkyrkan. Men med all respekt måste jag säga emot dig där! På den tiden fans inga katoliker, eller protestanter, som du måste veta. Då Jesus och hans lärjungar var judar som firade Gudstjänst i Templet. När lärjungarna tog emot budskapet om försoningen blev dom frälsta! Genom Namnet Jesus! Som människor idag också blir, när vi tar emot Jesus och det han gjorde på korset! Vart var då den katolska kyrkan menar du? Jag menar ingenstans! Romarrike fanns dock!
Elin
Katolsk är ett urkyrkligt ord (Redan Ignatius), medan protestant inte är det…
Allt Gott
Hej Annorzzz.
Tror inte mitt svar till dig kom med. Så försöker en gång till.
Är medveten om ordets betydelse. Men min fråga var ju inte det. Men varför pastor Ulf säger att han tror att den kyrka Jesus instiftade var den katolska kyrkan. Påvens efterföljare började inte kalla sig katoliker före på 1600-talet. Då dom ville markera ett avstånd till Luthers lära. Bibeln säger att vi är frälsta av nåd genom tron på Jesus Kristus. Jesus har fullbordat vår frälsning och vi kan inte lägga någonting till detta offer. Oavsett vilken kyrka vi menar är den ”rätta” kyrkan. Jesus Kristus är Vägen, Sanningen och Livet. Vi människor måste omvända oss och bekänna Jesus Kristus som Herre. Det är enda vägen till frälsning, katolik, protestant eller vad än man kallar sig.
Gud välsigne dig 🙂
Att katoliker pratar med döda är något hellt främmande till Kyrkans lära. Om några gör det går de vilse!
Om man menar förbön från helgonen, så gäller det inte om döda.
Ingenting kan skilja oss från Jesus, inte ens det fysiska döden. Tror man kanske att man är död i himlen? Då vore Kristus uppstånden för ingenting! Tror man inte på det eviga livet i vissa kretsar? Vi är alla (de troende) kallade att följa Jesus. Han tog mänsklig natur just för att frälsa människor. Läs 1 Kor 15:20-27
Kyrkan är kalolsk, allomfattande på jorden och i himlen. Jesus, är ju där också som människa.
Hur motiverar Katoliker Skärselden som en biblisk sanning?Vilka bibelställen anger de?
Börja här; http://avemarisstella.blogspot.se/2010/09/kyrkans-liv-pa-andra-sidan-skarseld.html?m=1
Anders Gunnarsson! Jag har aldrig ifrågasatt att Maria var jungfru när hon fick budskapet att föda Guds son. Däremot förblev hon inte evig jungfru då hon senare födde flera barn tillsammans med sin man Josef vilket med all tydlighet framgår i skriften. (Jag har läst dina argument mot detta men de övertygar inte.)
Denna uppfattning hade troligen även Ulf tidigare, men eftersom han nu tvingas att köpa hela det katolska paketet då han nu begärt inträde i din klubb så har väl antagligen även han tvingats acceptera denna katolska villfarelse att Maria förblev en evig jungfru?
Men som vanligt Anders Du får sista ordet, jag har sagt mitt för denna gång.
Inge
Jag behöver inte sista ordet, men du har ju inte ens börjat argumentera för dinsak, än mindre bemött mig, allra minst förstått Kyrkans position.
Det är tyvärr symptomatiskt.
Jag hoppas på förändring.
Allt Gott
Inge
F ö är evig jungfru något Kyrkan sen urminnes tid trott. Trosbekännelsen menar just detta. Jungfrur som upphör vara just detta kallas fru. Hon är inte fru Maria, utan just JUNGFRU MARIA!
Anders en sista reflektion!
Trosbekännelsen nämner inget om Maria som evig jungfru.
Ytterligare varför kallas Maria så ofta för vår fru av er katoliker? Och katolska församlingar för Vår frus församling?
Kan du förklara logiken?
Inge
Ditt ”argument” är ett argument ur tystnaden. Sånt är aldrig giltigt någonstans. Som sagt jungfrur som upphör blir fru!
Vår fru är för att hon är vår/Kyrkans Moder. Vi är Guds barn. Guds Moder blir då även en slags moder även för oss.
Kärt barn har många namn. Ju kärare, desto fler. När prisade du vår fru salig sist?
I Kristus, med Maria.
Inge
Invändning 58 ff (AveMarisStella) är en förklaring till den skenbara motsättningen mellan ”Jesu bröder” o Kyrkans/kyrkornas/reformatorernas uråldriga övertygelse om ”Semper Virgio”.
Anders
Vissa tolkar bibeln med syftet att bekräfta en tes och räcker inte bibeln till så tar man till fabler och människo ärvda traditioner, och formar det till en sanning.
Andra läser bibeln som det står, man lägger varken till eller drar ifrån, man låter DHA s ljus förklara. Om man ändå inte förstår, ja då lyfter man på hatten och går vidare, i tron att sanningen möjligen uppenbaras senare.
http://bjorkbloggen.com/2013/07/05/jungfru-marias-son-jesus-hade-broder-och-systrar/
Inge
Att läsa ”som det står” är det mest märkliga påstående jag mött i livet.
Menar du att 43000 (World Christian Encyclopedia) motstridiga samfund är dHA:s verk, fullt ut.
Så hur du läser/tolkar spelar ingen roll! Det viktiga är att du läser m dHA som då kan guida dig i vilken riktning som helst.
Inge, om du vet något om logik, så kan A o icke-A omöjligen vara sant samtidigt.
Du gör Gud till en urusel pedagog.
Sola Scriptura är ologisk, ohistorisk, obiblisk, självmotsägande o fullständigt splittrande.
Att du ser detta som ett alternativ är intellektuellt lat, ignorant o tyder på en katolikilliteranism.
Med en tillräckligt stor antipati mot Kyrkan, kan detta kännas uppbyggligt. Men sanningslidelse, sanningstörst eller ens rimligt är det inte.
Allt Gott från andra sidan (=i Kyrkans fulla gemenskap).
Inge
F ö är din länk precis så märklig, som man kan förvänta sig – när man ö h t inte förstått sin meningsmotståndare – då man läser precis hur som helst. Det är huvudlöst att läsa bibeln, utan 2000 år av tolkningshistoria/trosmeditation.
Den förste o ende som tolkade Skriften som bloggen i urKyrkan, blev utskrattad o hånad. Alla, överallt o alltid har det tolkats som Kyrkan.
Det beror i grunden på att hebreiskan inte har ett ord för blodsbarn/bröder. LXX följer den traditionen o använder bröder överallt i sin grek översättning av GT. NT använder detta sätt på exakt samma sätt (LXX är den mall som används i hela NT).
Utan denna vetskap är hela diskussionen helt meningslös. Ja det är ”god dag yxskaft” över alltihop.
Bibeltolkning/översättning är ingen syssla för den klentrogne. Skriften är Kyrkans djupaste skatt. Den räcker för ett helt liv o ända in i evigheten…
Jesus startade ingen Söndagsskola. Reduktionen (t ex att se kristendomens innersta mysterium som saftkalas) är sentida, mycket sentida (sp i fallet med Jesu brödrar).
Vem som helst, kan få vad som helst i Skriften, att betyda precis vad som helst.
Denna gummibandsstandard är protestantismens vagga o grav!
Ja du Anders, tänkte inte lägga mer tid på denna diskussion men jag kan inte låta bli att fascineras över dina försök att framhålla dina åsikter och som du dessutom menar vara vad din Kyrka står för.
Du framhåller att om man har 2000 års mänsklig tolknings historia så vet man mer än de som läser direkt i bibeln vad Jesus egentligen sa?
Har du tänkt på att precis så sa Fariséerna och de skriftlärda när de mötte Jesus.
För Jesus var ordet levande i hans hjärta!
Fariséerna hade all samlad kunskap om skrifterna, fädersärvd kunskap som gjorde att de ansåg sig vara förmer än andra.
Ändå stod de avslöjade med all sin kunskap och lagiskhet inför mötet med Jesus!
Anders beröm dej inte av all din kunskap, det är inte kunskapen som gör dej fri utan att vi lär känna sanningen i Jesus Kristus.
För att möta sanningen i Jesus behöver vi inte 2000 års samlad kunskap för att förstå.
Inge
Hittills har du inte gett ett enda skäl för att din tolkning skulle vara rimlig. Och du har svarta förmörkade tolkningsglasögon mot Kyrkan; som du tydligen inte ens känner till.
Det är således svårt att ta dig riktigt seriöst.
Protestantismen känner jag utan o innan sen barnsben. Att bara läsa bibeln är därför inget alternativ. Det är inget ”bara” i det. Folk kan – o gör just det – hamna precis vart som helst i vilken fråga som helst.
Tycker du det känns som bra principer för sanningssökande, enhet o tillväxt i det kristna livet.
Har keryx så jag har läst denna artikel flera gånger och jag tycker att Ulf tar upp på ett förstående sätt varför dom han och Birgitta tog steget och blev katoliker och en sak till jag märkte det var han förkastade inte det som varit utan tackade Gud för det. Men det var tags för dom att gå vidare som ibland vi också gör det är tider och stunder för allt 🙂 ett tips låt Den Helige Anden vara med när du läser eller skriver ett inlägg MVH från en broder i Kristus
Det är ju minst sagt upp till de efter-reformatoriska kyrkorna att bevisa att de första 1700 årens kristna hade fel i sin vördnad av Jungfru Maria.. Varför lämnade sen Jesus bort sin mor till aposteln Johannes om han nu hade yngre bröder i systrar? Inte lite olikt en jude ifrån Mellanöstern… Duktigt oförskämt mot Hans mor.
Bästa Ulf Ekman.
Jag blev pånyttfödd med stort P 1986. Ej uppväxt i nåt religiöst sammanhang och det är jag tacksam för. Min upplevelse i samband med min pånyttfödelse är outstanding.
Har alltid trott att Maria har en speciell plats i himlen och blev mycket förvånadn när du på ett band från Livets Ord sa :”Maria är död, men Jesus lever!”
Har du nu upptäckt att hon har en särskild plats i himlen?
Är det ok att rabbla böner med hjälp av radband?
Ska vi nu åkalla helgonen när vi ska be?
Ska inte präster få gifta sig?
Det du skriver ovan är för mig helt naturligt. Vi slåss för samma Gud
och när vi ser i NT är det bara att läsa innantill. vad är den egentliga skillnaden på det du skriver nu eller det du skrev med Livets Ord?
tacksam om du mailar mig och berättar hur du ser på mina ovanstående
frågor.
M V H
Britt-Marie Björklund
Hej Ulf.
Ursäkta om jag möjligen hamnat lite utanför ämnet med några av mina inlägg på denna tråd, men så fort den notoriske katoliken Anders Gunnarsson (annorzzz) dyker upp till försvar mot allt som han tycker står emot din kyrka, ja då spretar kommentarerna gärna iväg, dessutom vill han alltid ha sista ordet, så av de senaste 60 inläggen så står Anders för 25 och då ligger jag i alla fall i lä.
Ulf du beskriver varför du blivit katolik, detta intresserar naturligtvis många, även förvånar, samtidigt som många känner sig förvillade.
Själv blev jag frälst i tron på Jesus åtskilliga år före starten av LO vilket jag tackar Gud för, detta gjorde att jag hade en grund i tron och i ordet före kontakten med LO. Jag var med på era första möten i en liten aula i Uppsala, jag gladdes åt den glädje och med den entusiasm ordet förkunnades, samtidigt smärtade mej vetskapen om den kamp som pågick ute i de små församlingarna när personer som deltagit, eller gått på bibelskola i Uppsala återvände hem och då ville ändra på allt vilket resulterade i splittring. Vi var många som då trodde att denna splittring möjligen var oundviklig och att Gud ville göra något nytt. Den församling jag själv tillhörde, splittrades och lades ner, några valde då att starta eget vilket resulterade i ytterligare splittring, min fru och jag valde dock att stå utanför dessa grupperingar som uppstod i svallvågorna efter Livets Ords intåg. Under åren har vi dock åtskilliga gånger besökt församlingen i Uppsala.
Jag tror dock att mycket av det som hänt på LO har varit bra och nyttigt för kristenheten i Sverige, men vi måste ändå fundera över frukten i det arbete vi gör, att du och Birgitta nu valt att bli katoliker kom inte som någon överraskning för mig. Jag har de senaste tio åren märkt att du haft en dragning mot det katolska, men kanske ändå inte velat tro att du skulle gå hela vägen att bli upptagen i den katolska kyrkan. Nu är det ett faktum, jag har under åren försökt förstå denna anpassning jag sett mot det katolska, jag har aldrig tvivlat på att det har funnits och fortfarande finns katoliker med en levande tro på Jesus, men jag har aldrig och kommer aldrig att tro på det hierarkiska system som ligger bakom den katolska kyrkan. Jag har försökt ställa frågor till dej och andra ansvariga på LO, även till den tidning som du ansvarat för (VID) dock utan att få någon förståelse för de frågor jag då hade? Jag har mötts av en kompakt förnekelse eller total tystnad i frågan om närmandet till det katolska.
Ulf du har naturligtvis din fulla rätt att gå vart du vill, men vad säger du till alla dem som idag står utan församling då flera splittrades och lades ner efter kontakten med LO? Förvirrade över den väg deras ledare nu väljer, en väg som du själv för ett antal år sedan varnade för? Hade Gud fel när han genom dej varnade för den katolska kyrkan? Eller var du inte ledd av Anden på den tiden trotts att du ofta sade att du hört från Gud?
När du nu hänvisar till dagens andakt på Livets Ords hemsida via twitter så är det texter från din andaktsbok, vilken Ulf är det som skrivit denna bok? Den gamle som fördömde katolska kyrkan och påven eller den nye katolske Ulf?
Jag har själv denna andaktsbok och har uppfattat texterna som väl förankrade i ordet, jag har dock inte velat öppna boken efter ditt senaste besked. Men då denna bok är skriven före 2002 så är det möjligen den gamle Ulf som skrivit boken eller?
Jag tänker på LO församlingen i Donetsk i Ukraina med Pastors paret Padun, och den bestörtning och kamp ditt beslut att bli katolik väckt där.
Eftersom LO församlingen i Uppsala nu deklarerat att de inte tänker följa dej till Rom, borde du inte då släppa kopplingen till LO? Föresten är du fortfarande en del i Stiftelsen Livets Ord?
Jag räknar inte med att du skall svara mej denna gång heller men tackar ändå för att jag får möjlighet att dela mina tankar här på din blogg.
Ulf du har faktiskt svarat mej en gång, det var när jag rättade ett påstående i din blogg där du ondgjorde dej över att protestanterna hade stängt ner alla katolska kloster och kyrkor i Visby när verkligheten var den att de katolska klostren och kyrkorna försvann långt före Luther i en allmän dekadens och moraliskt förfall som startade redan i slutet på 1300 talet.
Jag tror att läsarna av din blogg skulle uppskatta om du lite oftare tog dej tid att kommentera blogginläggen.
Eller överlåter du svarandet åt andra katoliker typ bloggaren Anders Gunnarsson? Skall vi tolka hans svar för det katolska som att du står bakom detta han skriver?
Tack för denna artikel Ulf. Kände verkligen att den helige Ande gav mig något in i min ande när jag läste denna artikel i Keryx första gången. Jag blev verkligen positivt överraskad. Det du skrev om blev riktigt levande. Tror att det finns något i anden som går att få här från den helige Ande för alla som vill ha och som öppnar sitt hjärta för det. Om Herren vill det så kanske man kommer att gå samma väg i framtiden, om och när det sker, det bestämmer inte jag dock, det lägger jag i hans hand helt och hållet.
När man läser det folk har skrivit så blir det uppenbart hur vi inom frikyrkan är nästan rädda för att detta skulle vara sant. Tycker i stället att vi kan se det på ett helt annat sätt.
Oerhörda andliga skatter, bevarade av den helige Ande genom Traditionen i årtusenden, ligger bevarade i denna uråldriga kyrka, det känns som att gå in i en stor gammal skattkammare, begravd inne i klippan, där ingen från frikyrkan har satt sin fot sen Luthers dagar.
Ben-Aron om du verkligen tillhör en frikyrka? Men att du i ditt hjärta redan tycks ha beslutat att följa Ulf till Rom? Ta då steget fullt ut så att ditt fagra tal inte förleder ytterligare någon i din församling in i detta religiösa mörker!! Denna katolska kyrka som genom åren samlat så mycker blod på sina händer. Men alla är vi ju skapade med en fri vilja och var ock en får själv en dag inför tronen stå till svars för de val vi gjort i livet.
Jag vill välsigna Ulf och alla som följer honom till Rom som person, men jag kan inte välsigna eller förstå deras vägval.
Är verkligen födan nu så mager ute i våra församlingar att du likt Esau lockas till att sälja friheten i Kristus för ett mål mat?
Jag har beslutat att följa Jesus vart han leder mig. Om han vill det, då gör jag det. Och säger nej, ja så då blir det så.
Låt Herren leda oss var och en. Det är inte bra att låta rädsla och fördomar styra ens beslut om detta. All rädsla för villfarelse kan ironiskt nog göra det svårt för den Helige Ande att låta en se saker. Han leder oss när vi frågar honom. Om du vill att Gud ska visa dig sanningen här så be honom om det. Men då får du vara beredd på att konfrontera dina egna förutfattade meningar. Detta kan vara en lång, jobbig process att gå igenom. Det gick inte direkt på en natt för Ulf heller, tänk på det.
Gud välsigne dig
Ben Aron
Amen!
Inge
Det du vet om Kyrkan är idel fördomar/hörsägen/halmgubbar.
Han har lovat att den som söker finner. Din öppenhet är i paritet med ett ostrons.
Var inte rädd, låt dHA blåsa korsdrag.
Vincit omnia Veritas!
Ditt satans avskum, må du brinna i helvetet för evig tid. Du är antikrist.
Rolf
1. Gör du inte satan lite väl stark (om han har 1,2 miljarder kristna i sitt grepp)?
2. Brukar du ofta önska folk till de nedre regionerna av ”infernot”?
3. Ditt språkbruk är mkt lutherskt. Även här är Fr Martin föga av en förebild…
4. Att bli så arg över någonting, kräver en hel del obearbetat aggresivitet. Hur kan någons persons längtan efter djupare kristna rötter, generera något så lågt? Jag tror inte du går till bikt, men ett längre själavårdande samtal o mycket bön vore nog lämpligt, för din sargade bittra själ.
Allt Gott o låt Kristus lägga allt under sitt herravälde. Det är en katolsk dygd.
Ära vare Fr, Px o dHA. Nu o alltid o i evigheters evighet. Amen.
Jag lider av en psykisk åkomma. Bed för mig, så vore jag helad. Amen Amen
Käre Rolf ! Starkt av dig att du vill berätta det. Ber för din åkomma.
Kram
Broder Rolf,snälla du, läs gärna mina bloggregler och försök att höja nivån på ditt skrivande när du kommenterar andra om du vill bli tagen på allvar. Angående dina problem så ber jag gärna för dig.
Fantastiskt bra artikel. Jag är uppväxt i en högkyrklig miljö där katolsk tro värdesatts mycket högt och levde länge i fördomar mot frikyrkan som ett gäng pastorer utan utbildning. Detta tills jag upplevde den genuina kunskap och fromhet som fanns i frikyrkan. Detta har inte gjort mig till pingstvän men jag kan vittna om hur Gud kan lösa dig och mig kring fördomar vi har om andra trosyskon. Det är mycket enkelt, om exempelvis kanal 10 vill veta svar på sina frågor om Maria, påven och skärselden mm bjud då in Biskop Anders, Ulf eller någon annnan med stor kunskap. Lyssna och respektera, du blir inte katolik bara för att du lär dig mer om katolska kyrkan men du får kunskap, förståelse och får en fördjupad kunskap om bredden, höjden och djupet i hela kristi kropp.
Jag håller helt med dig. Vi måste respektera varandra i Guds församling och inte se varandra som motståndare. Jag kan inte läsa det någonstans i bibeln utan jag ser kärlek till varandra i herrens budskap.Låt Gud stå för dömandet.
Halleluja ! Störst av allt är kärleken.Den eld som brinner i våra hjärtan och som driver oss framåt, oavsett om vi är pingstvän, katolik eller ”livetsordare” Jag är tacksam att Guds rena ord predikas
Kan ni utföra exorcism på avstånd. Så är jag tacksam.
kan ni inte ta bort det där hämska inlägget. Jag var inte mig själv. Förlåt.
🙂 <3
livets ord är min familj. Älskar livets ord, lever livets ord, andas livets ord. men jag ser otroligt mkt bra i RKK. Efter 30 år av vandring med jesus och inom livets ord, skulle det förvåna mig oerhört om Du Ulf helt plötsligt ”slutade” med det. Nej, om du säger att jesus har kallat dig till detta så är det naturligtvis så. Efter alla syner, visioner, drömmar, resor och människor du mött och fått föra till tro på jesus, efter alla kampanjer, helandemöten och personliga tilltal till människor, kan jag verkligen inte tänka mig att det på något sätt skulle vara annorlunda nu. Möjligen än starkare. Önskar dig verkligen allt gott framöver, och hoppas på att få se dig på scenen igen snart någonstans i världen 🙂 /Din käre broder i kristus från livets ord göteborg, och hisingen – Jonathan
Jag har upplevt en stark motstånd till RKK i Norden (är från Schweiz men har bott en tid i Finland, Sverige och litet i Danmark). Jag har hört allt möjligt om RKK av människor somn aldrig har satt sin fot i en katolsk kyrka! Bara fördommar från ett samhälle som utbredde en anti-katolsk syn sedan 1500-talet!
Jag som bor i den katolska Sydeuropa kan också uppleva en fel bild av protestantism med sina sekteriska irrläror och splittringar… Här är det också samhället som präglar. Ingen är bättre. Till sist kan vi alla äntligen stänga sig i sina murar eller försöka förstå andra.
Jag känner bra den katolska kyrkan i Sverige, en dynamisk ”fri kyrka” om man jämför med den stora apparaten här på Kontinenten. Det är bra att det blir mera svenskar… och hoppas att Ulf Ekman skall fortsätte sin verk som katolik.
Debatt är alltid hälsosamt och nyttigt så länge det handlar om åsiktsbrytningar om sakfrågor, men man får hela tiden se upp: i stridens hetta kan man förlora det egentliga innehållet och komma ut i något annat.
I min värld går skiljelinjen idag mellan uttalad metafysisk tro och agnosticism/ateism. De interdenominationella kristna kattrakandena känns därför ibland väldigt ofräscha. Visserligen behövs ett teologiskt renhållningsarbete för att tron ska hållas frisk och på rätt köl (vad det nu innebär), men det raka dissandet av varann mellan kyrkorna känns ofta som en jättelik energiförlust. Istället skulle den kristna tron stärkas genom att de som förmår uttrycka sig allmängiltigt och väl i all ödmjukhet utformade enkla och tydliga apologier för sin tro, och med tro menar jag då den absoluta trinitariska kärnan, minsta gemensamma nämnaren. Det skulle stötta de kristna gräsrötterna bäst som jag ser det.
Min gissning är att en del ”vanliga och enkla” kristna redan lider i sin tro genom sekularismens hegemonianspråk och att detta lidande bara förvärras genom medialt bråk mellan kyrkorna.
Debatterna måste få fortgå, men låt oss som kristna alltid ha denna lätt kusliga sats inom oss, som ett korrektiv när eldarna vill flamma upp vilt:
”Med sådana vänner behöver man inga fiender”
Otäck mening, låt oss hjälpas åt att slippa se den besannas.
Sv.Ps. 57:3
Varför lämna ett liv i frihet till ett liv av ritualer och tvång. Den frihet de första lärjungarna hade ska vi vända åter till och inte binda upp oss i en apparat, som ingen orkar leva efter. Jesus är min Herre för tid och evighet. Amen
Hej Rolf och alla ni andra
Jag är en mycket oorganiserad människa. Som alla andra troende längtar jag efter ett regelbundet andaktsliv men har mycket svårt att ”få till det”. Dagsform, motivation och inspiration är synnerligen varierande i mitt fall, trots två år på bibelskola och goda förebilder. Det tycks inte bita på mig.
Har i min prekära situation upptäckt att Tidegärden, där man ber psaltarpsalmer, är till stor hjälp. Jag ber en mycket enkel och kortfattad variant på daglig basis. När jag så i sakta lunk har bett dessa böner från Guds eget ord är ofta hjärtat så pass uppmjukat att de fria bönerna kommer lättare. Man kan mycket väl be i anden här o var och stanna inför orden en liten stund. För mig är inte detta en tvingande ritual utan en nåd från Gud till hjälp åt en mycket försumlig och disträ bedjare!
De regelbundna bönerna ur Psaltaren är också så härliga genom att de betts av judar och kristna hur länge som helst. Ibland känner jag inte precis igen mig i en viss psalm, men kanske ber jag för någon annan då, någon som kanske inte ens orkar eller kan be just då?
Det finns en svensk tidegärd som app för smartphones. Man kan anpassa den efter om man känner sig mest hemma i den protestantiska eller mer katolska traditionen. Gratis! Bara nåd!
Hej Rolf
Jag är inte så säker att det finns mycket mer ritual i en vanlig RKK församling (har du ens varit i en katolsk mässa i Sverige?) än i sk fria samfund. Jag har haft vissa kontakter med många i Sverige… De är ganska stura utan att märka det. Alla måste tro på samma sätt som ledarna tom mera än katoliker! Vidare är de delvis låsta i sig själva och tror att de alena är hela kristenheten. Jag talar naturligtvis allmänt för att det finns också många öppna människor i de här samfund.
Dert är klart att ritualer måste motsvara din innre tro, annars vore det tomt. Vi är också fria om vi tror på Jesus som vår Herre och forstår Kyrkan som Kristi kropp. Tror du kanske att har någon annan än Jesus som frälsare? Hans offer på korset är aktualiserat i varje mäxssa i Eukaristin.
Hej Rolf
Forlåt! Min e-post for innan jag hann läsaq om den. Nu är det riktigt.
Jag är inte så säker att det finns mycket mer ritual i en vanlig RKK församling (har du ens varit i en katolsk mässa i Sverige?) än i sk. fria samfund. Jag har haft vissa kontakter med många i Sverige… De är ganska envisa utan att märka det. Alla måste tro på samma sätt som ledarna tom mera än katoliker! Vidare är de delvis låsta i sig själva och tror att de alena är hela kristenheten. Jag talar naturligtvis allmänt för att det finns också många öppna människor i de här samfund.
Dert är klart att ritualer måste motsvara din innre tro, annars vore det tomt. Vi är också fria om vi tror på Jesus som vår Herre och forstår Kyrkan som Kristi kropp. Tror du kanske att katoliker har någon annan än Jesus som frälsare? Hans offer på korset är ju aktualiserat i varje mässa i Eukaristin. Jesus är verkligen i centrum och närvarande, också i sakramentet.
Ritualer hjälper också att stå på en fast grund i tron. Hur många irrläror kan uppstå när alla kan tro fritt vad de vill?
Hej alla!
Jag kan knappast förstå varför faktumet att Ulf Ekman och Frau mm. blev katoliker skall vara ett motiv for så många pro och contra åsikter och polemiker riktat mot katolska kyrkan. Själv måste jag erkänna, att jag inte kände Ulf ända tills jag sökte en katolsk hemsida på nättet i Juni 2014. Då blev jag intresserad att läsa om Ulf Ekmans vandring inom kristendom och naturligtvis vad han själv skrev! Artikeln “varför blev jag katolik” är mycket bra argumenterade (inte för att jag själv är katolik från Kontinenten och har bott en tid i Finland och Sverige). Han går direkt till kristendomens källa till urkyrkan. Visst hard et varit många vågor runt båten (Kyrkan) men den sanna tron har blivit förvarade tack vare de så hatade dogmer i andra samfund. Ritualer är inte tvång utan uttryck av en genom tusentals år levande apostolisk tro. De hjälper att inte gå vilse i frihetens namn.
Jag kan bara önska att Ulf Ekman skall fortsätta sin väg till Jesus och vara ett Guds verktyg för hela katolska (universella) Kyrkan, inklusive alla troende från alla samfund.
Hej Bernhard Jag har varit med om ett dop,nämligen mitt barnbarn. Detta skedde visserligen i Italien, i en KK. Så jag är inte helt främmande för sammanhanget.
Annorzzz
Är medveten om ordets betydelse. Men min fråga var ju inte det. Men varför pastor Ulf säger att han tror att den kyrka Jesus instiftade var den katolska kyrkan. Påvens efterföljare började inte kalla sig katoliker före på 1600-talet. Då dom ville markera ett avstånd till Luthers lära. Bibeln säger att vi är frälsta av nåd genom tron på Jesus Kristus. Jesus har fullbordat vår frälsning och vi kan inte lägga någonting till detta offer. Oavsett vilken kyrka vi menar är den ”rätta” kyrkan. Jesus Kristus är Vägen, Sanningen och Livet. Vi människor måste omvända oss och bekänna Jesus Kristus som Herre. Det är enda vägen till frälsning, katolik, protestant eller vad än man kallar sig.
Gud välsigne dig
Elin
Minst 1500 år före Luther har katoliker kallat Kyrkan katolsk (det står t o m i trosbekännelsen).
Kata Holicos är hon för att hon finns överallt o innefattar helheten/fullheten. Man kan lära sig saker om henne, utan att bli katolik. T ex att hon också hävdar att allt är nåd.
Gud välsigne dig med.
I Kristus med Maria!
Nu spårrar diskussioner av… Det är nu över 100 komentar till Ulf Ekmans artikel och vi grällar med varandra och blandar Jesus Kristi frälsning med vilka är den riktiga kyrkan! Den centrala tron på Jesus är samma för alla sanna kristna. Historian kan man inte heller ändra.
Det gäller att nu komma till det riktiga ämnet. Här skulle Ulf Ekman vara den person vi ”bedömmer”.
Ulf, om du har tid att läsa alla de här texter, vill jag skriva så:
Du har tagit ett steg som går in i kristendomens källa. Som katolik kan jag naturligtvis bara gratulera. Kristus har bara en kropp, Kyrkan. Vad man menar med det kan vara olika. Alla Kristus-troende hör till samma ENA kyrkan. Vi måste nå enheten tillsammans. Det är ännu långt dit… men om alla är verkligen kristna av god vilja är det möjligt. Det börjar med dig själv i vi alla. Vi vet att Jesus ständigt ber att vi skall vara ett. Av egen kraft klarar vi inte det. Låt os be att Jesus leder var och en av oss att framför allt respektera varandra. Ulf, vi väntar på nya artiklar som kan förklara de bland protestanter så svåra bitar i katolsk läran.
Herren Jesus fortsätter att vara med dig.
Hej Bernard!
Det är näst intill omöjligt att svara på allt som skrivs. Jag har inledningsvis sagt när jag åter började blogga att jag inte kommer att svara på allt och gör jag det så blir det när jag har tillfälle. Ibland är jag borta och då dröjer det också med svar eller nya inlägg. Jag tar det lugnt, i min takt.
Jag håller med dig att det ibland kan spåra ur totalt, då man nästan har för vana att övertolka, misstolka eller helt tala förbi varandra.
Det är ingen tvekan om att Herren vill försoning och förening i sin Kyrka, som består av alla döpta och troende lemmar i Kristi kropp. Men vi vill inte alltid detta och splittringens problematik kvarstår, misstänkliggörandets också. Trots detta måste vi ha tålamod och stå ut med att en del kommentarer ofta är mer tyckande, subjektiva åsikter som inte alltid nödvändigtvis är grundade på fakta. Vi lever ju i en kultur som anser att om man har en åsikt så blir den per definition rätt, bara man har den och för fram den:-)
Nåväl, tack för uppmuntran och vi tror att i allt detta verkar Herren med oss alla.
Käraste Pastor Ekman!
Jag tror inte det spelar någon som helst roll vad du gör eller hittar på, du kommer alltid att förbli lika kär i mitt hjärta. Lite spännande är det allt att följa dig, jaha vad är på gång nu då? Enhet, ja det är klart viktigt. Själv ser jag mig som kristen och upptagen i Guds församling bland alla kristna på jorden men tillhör en lokal församling där jag också verkar. Utan problem kan jag ta till mig Guds dyrbara ord i andra kyrkor också som tex Katolska Kyrkan. Jag tänker-här är ju mina syskon med. De tror som jag på Jesus och det är det viktigaste för mig. Jag väljer medvetet att se till det som enar oss (Jesus) än allt det andra och håller mig till det. Så har jag tänkt i många år och ibland blivit ledsen när jag hört dömande ord av dem som tror sig veta bättre. En är det som är domare.
Min hemförsamling håller jag mycket kär inom mig och ser mig som en liten del i den kroppen. Utan kroppen kan jag inte verka särskilt smidigt alls. Jag blir som en förrymd liten kroppsdel på vift som till sist skippar efter andan. Jag behöver mina kära syskon hela tiden även när jag själv inte fattar det (för stunden). Tack Gud för församlingen Korskyrkan i Gävle.
En fråga till dig har jag:
-Varför måste man konvertera om man vill tillhöra Katolska Kyrkan och vad konverterar man ifrån då om man redan är frälst? Räcker det inte att vi tror på samma sak: Guds son Jesus, dopet i vatten och i Ande och Bibeln förstås? Vad ytterligare måste man tro på?
Mitt måtto i livet är just enkelheten i tron. Det ska vara lätt att tro, be, leva i Guds gemenskap om det krånglas till vet jag inte längre….hur det nu än är så tror jag -lite larvigt avskalat och barnsligt. Men jag är iallafall lyckligt lottad som har Jesus och det är du med!
Guds rika välsignelser till dig Ulf/
från Ann-Louise Myles
Ann Louice
Att konvertera är inte så mycket att lämna något, som att faktiskt hitta hem.
Som katolik kan du vara mer pingstvän, påskvän, julvän, karismatiker, bibelvän, Jesusvän, liturgisk, urkyrklig, enande, helig, kata holisk, apostolisk, historisk, osv
Här finns allt. Ja extra allt. Man blir upptagen i Kyrkans fulla gemenskap. Det betyder alltså inte att man inte var med innan (om än i någon ofullkomlighet).
I Kyrkan hittade jag hem. Här är det andliga hem jag kommer älska till döds. Här är Han själv. Här tas kampen mot synden på allvar. Här är världens största helgonskola. Men det är långt ifrån perfekt.
Men läs katekesen (den lilla gröna kostar ca 100) o fundera över vad som står bakom! Är det från människor eller från Gud? Grattis finns sedan fördjupningen; katekesen.se
Tack gode Gud för Kyrkan.
Grattis ska vara gratis. 🙁
Den som är född på nytt har redan hittat hem! Så konvertering till katolicismen är religiöst och onödigt om det himlen som är målet!
Elin
Att man redan är frälst är ju bra. Att detta skulle betyda att man inte behöver mer nåd, sakrament, sanning, skönhet, etc i livet låter rätt trist.
Eftersom jag är en rätt trasig själ behöver jag all hjälp jag kan få. Jag vill inte chansa mig in i himlen. Världens största helgonskola är en bra plats för mig, kanske för fler som söker (för de som söker finner, har Han lovat)…
Allt Gott
Vi behöver ej det exklusiva som
Katolska kyrkan står för ang.din frälsning,du kan vara en sann kristen med det Jesus har gjort på korset för dig. Det är enkelheten som är så suverän när det gäller att gå med Jesus.som ett barn kan du taga mot Jesus.
Jag ser det som att man är förd bakom ljuset när man håller på o
letar sig fram om man kommer
till himmelen det påminner mig sim Jehovas vittnen där en exklusivt sällskap som kommer till Himmmelen,
det måste vara jobbigt att ej veta
O kunna lita på Guds Ord!
Gud välsigne dig broder .
Ronny Alp, som katolik känner jag inte igen mig i din beskrivning av hur katoliker ser på sitt trosliv. Men det är för en katolik precis så som du säger om frälsningen och även i det fortsatta gemenskapen med Jesus att det som gäller här är den barnsliga enkelheten, och öppenheten för Herren, något annat duger inte. En annan sak är det när man ska kommunicera teologi alltså diskutera olika teologiska frågor, då kan det låta torrt och komplicerat. Tack och lov hade de första kyrkofäderna en gedigen kunskap i de teologiska och även filosofiska frågorna som gjorde att dom kunde bemöta dom attacker som Kristendomen fick möta från olika håll, från arianerna och gnostikerna och andra rörelser som ifrågasatte just det teologiska innehållet i kristendomen.
Klämmer vi Jesus och framför allt känner Jesus oss.Detta vill jag lyfta fram som en viktig fråga. Det är väl den helige Anden, som skall leda oss till hela sanningen om vår älskade Jesus och inget annat.Amen!
Aposteln Paulus hade Guds kärlek utguten i sitt hjärta. På samma bör vi ledas av Guds kärlek. Är vi villig att bli fördömnd i vår nästas ställe. Paulus var det, se Rom 9. Han önskade att kunde bli fördömnd. Varför ho därför de hade inte Kristus. Utan Kristus är vi alla förtappade, borta från Gud. Har vi livet utgjutet genom den heliga Anden i våra hjärtan. Jag tror att både katoliker,protestanter kan ha Guds kärlek i sina hjärtan. Det beror inte på den yttre etiketten utan på hjärtats inställning till Gud. Måtte Gud vara oss nådiga och fylla oss med sin kärlek. Amen Herren är god.
Ronny Alp
Jag känner mig rätt långt från JV.
Den ”enkla tron” att allt är bara att tro, så blir allt fixt, färdigt, fullkomligt o förlåtet är inte biblisk. Min enkla tro är att allt i Skriften är sant (inte bara det lättlästa o lättsmälta) också bikten (det trodde jag redan som protestant o Fil 2:12; att arbeta med fruktan o bävann på ens frälsning. Att plocka bort t ex bikten är inte ens luthersk (då Fr Martin ALLTID betonade bikten).
Ooooooooh att ni fick upptäcka den urgamla, urvackra, upptrampade, underliga och underbara stig som glömts bort i vårt karga land.
Den är himmelsk o jordnära, gudomlig o männsklig, biblisk o traditionell, uråldrig o nygjord (för Han går före), sann o mystisk, JOBbig o glädjefylld, rogivande o trogivande, orolig o rolig, otrolig o oerhört trolig.
Tack gode Gud för Kyrkan, i all sin bräcklighet o helighet.
Ära vare Fadern, Sonen o dHA. Nu o alltid o i evigheters evighet. Amen!
Fader vår som är i himmelen helgat vare ditt namn. Tillkommer ditt RIKE. Och ske din vilja i himmelen som på jorden.
”men ständigt har den Katolska kyrkan, trots olika attacker, lyckats bevara sin grundläggande andliga struktur, sitt trosinnehåll och andliga liv.”
Detta kanske är sant för den Romerska Katolska kyrkan, men inte är det samma andliga struktur, trosinnehåll och andliga liv som vi ser hos den första kyrkan. Vad gör du med all lära som lagts till under åren, som inte var där hos apostlarna och som vi inte finner stöd till ifrån Bibeln? Efter 6 år som teologstudent får jag inte ihop det.. Är väldigt nyfiken på hur du får ihop det hela..
Med all respekt, Lovisa