I slutet av augusti var Birgitta och jag fem dagar i Polen. Närmare bestämt i Krakow med omnejd. De var fem intensiva, underbara och exceptionella dagar. Under de senaste fem åren har ett antal polacker kommit till Livets Ord för att vara med på mitt årliga Vårseminarium. En del av dessa har varit protestanter andra har varit katoliker. Ibland denna grupp har det också funnits några fransiskanerbröder, munkar från Krakow, som har uppskattat min undervisning om den Helige Ande. Det var dessa som inbjöd Birgitta och mig till att bara vara med dem och bo hos dem i deras kloster. Klostret ligger på Fransiskanergatan mitt i det centrala gamla Krakow och  mitt emot Kurian, där Krakows kardinal har sitt residens. Den nuvarande kardinalen, Stanislaw Dziwisz (polskan har härliga stavningar)har vi fått möta två gånger i samband med konferenser i Krakow. Han var en gång påven Johannes Paulus II:s sekreterare och så nära honom under många år. En fascinerande man som har mycket att berätta. Hela denna resa gick i Johannes Paulus II:s fotspår. För ett antal år sedan läste jag en gedigen biografi om honom av  George Weigel som  verkligen öppnade mina ögon för vilken andlig gigant JPII faktiskt var och vilken betydelse han hade, både i Europa och i hela världen.   Sedan har jag läst en del både om och av honom och fascinerats av hans dramatiska livsöde.

Att komma till Krakow och få se de platser där Karol Wojtyla växte upp, formades i tidig ålder, fick utstå betryck och förföljelse både under nazister och kommunister var mycket speciellt. Att be i den kyrka, Fransiskanerkyrkan som är kopplad till det kloster där vi bodde, där Karol Wojtyla bad nästan dagligen då han var ung biskop, var väldigt starkt. Att besöka de platser som Wojtyla som påve minns och beskriver i sina böcker var verkligt fascinerande. Inte minst den lilla kryptan i Vawelkatedralen där han blev prästvigd 1946 efter att i smyg gått på prästseminarium hos kardinal Sapieha. Detta under hot att bli avrättad om det skulle avslöjas för nazisterna. Det var så berörande att be framför ”Stanislaus bekännelse”, ett minnesmonument inne i katedralen som är så förknippat med Polens historia och dit man kommit många gånger och bett ut sin nöd när landet varit i verklig fara. Att åka utanför staden och besöka Kalwaria, berget och fransiskanerklostret med alla sina många kapell ordnade efter Korsvägens olika stationer var fantastiskt.   Dit kom Carol som ung pojke ensam med sin pappa.  Senare återkom han som präst och biskop både för högtider och för att själv be igenom Korsvägsstationerna när han sökte lösningen på olika problem. Själv sa han att han alltid fick bönesvar på vilket problem han än hade när han åkte dit för att vandra och be. Vi var där på Marie Upptagnings högtid. Det var en folkfest utan dess like. Hela Kalwaria var fullt av människor och tiotusentals hade samlats för att be och fira gudstjänst. Det var mäktigt att se denna myllrande skara av människor. Det var folkfromhet i dess äkta bemärkelse. Det är ju ingen tvekan om att just därför tron har så djupt myllats ner i den polska kulturen så kunde man också stå emot både nazister och kommunister. En av dagarna åkte vi iväg till Czestochowa där klostret Jasna Gora ligger som är så berömd för den ”Svarta Madonnan.” För protestanter kan detta namn framkalla kalla kårar men det kommer faktiskt ifrån ikonens ålder och att den svartnat så genom åren. Den har i många århundraden vördats på ett alldeles speciellt sätt och har haft stor betydelse i Polens dramatiska historia. Klostret Jasna Gora(betyder ungefär: Klart berg, det klara berget) har blivit ett starkt andligt center för Polen och en plats dit man kommit i nöd och bett för landets räddning. på ett speciellt sätt har polackerna samlats här och ropat till Gud i frågor av nationell samling, nöd och överlevnad. 1655 anföll svenska trupper i ett försök att inta klostret. 70 munkar och 180 lokala frivilliga försvarade klostret emot ca 4000 svenskar med deras kanoner. En munk gick modigt uppe på muren och bad med en monstrans ( ett strålande kors som har ett konsekrerat nattvardsbröd insatt i mitten.) utan at låta sig störas av svenskarnas kanonkulor.  Dessa böner visade sig starkare än svenskarnas kanoner och efter en månads fåfängliga försök gav svenskarna upp trots att de annars överallt hade gått segrande fram. Detta blev starten till ett folkuppror som fem år senare drev svenskarna ur Polen. I modern tid är Jasna Gora knutet till Solidaritetsrörelsen som gjorde uppror emot kommunisterna och fick hela systemet på fall. Kardinal Wyszynski bestämde at processioner med Madonnan skulle hållas i varje församling i Polen och trots ivriga protester från den kommunistiska regimen höll man på i ca 25 år. En gång blev faktiskt Madonnan arresterad och fängslad. Då gjorde man processioner med en tom ram och det blev kalabalik i landet så hon fick friges:-)  Kommunisterna klarade inte av henne, inte den djupt folkförankrade katolska tron, inte kardinal Wojtyla och inte fackföreningsrörelsen Solidaritet( som ständigt hämtade inspiration från Jasna Gora) och till slut föll regimen och Polen blev fritt. Att besöka Polens andliga platser med dessa dramatiska händelser som bakgrund och att be där och se hur stark  och självklar tron är där än idag är så berörande. Här ser man bevis på hur stark den gamla kristna tron faktiskt är. I Sverige har vi ingen plats av detta slag, som förenar de troende år efter år och där man har bett i århundraden och där man finner en kristen kulturell identitet som når ut i hela samhället med en sådan sprängkraft. Det är kanske dags att återuppliva en sådan tro och hängivenhet i Sverige?