Denna fråga får jag av förståeliga skäl rätt ofta nu för tiden. Och frågorna kan röra sig om de mest skilda saker angående den kristna tron och vad jag nu står. Det kommer att ta tid för mig att steg för steg svara på alla dessa olika, ibland lite spretande frågor, om jag nu kan. Förmodligen får det också bli en bok om detta lite längre fram, om Gud vill.
De finns faktiskt somliga som tror att jag lämnat allt och tagit avstånd ifrån allt som har med mitt tidigare kristna liv att göra. Därför vill jag gärna, har och nu och med kraft, passa på att dementera sådana tankar. Så är det naturligtvis inte alls. Det har varit en stor nåd och ett privilegium att jag har fått leva ett mycket spännande och givande kristet liv som jag är oerhört tacksam för. Inte minst de 31 år jag arbetade med att bygga upp Livets Ord med dess olika förgreningar har varit så härliga år på många sätt. Detta är ingenting jag tar avstånd ifrån. Ingen annan har heller försökt att få mig att ta avstånd ifrån detta.
Det kändes lite underligt när någon i en artikel i en internationell tidskrift för en tid sedan förklarade för läsekretsen att jag hade vänt mig bort ifrån hela mitt livsverk. Med andra ord, förkastat det. Dess värre frågade han inte mig först innan han skrev detta:-) Nej, jag är så tacksam för alla människor jag fått möta och arbeta med unde alla år, för alla erfarenheter jag har fått och de olika upplevelser av Herren jag har haft genom dessa år. En stor nåd!
Men visst kan vi alla hålla med om att ingen av oss har all kunskap och all insikt och att mycket av det vi vet och gör faktiskt är styckeverk. Vi får gå i det ljus vi har, leva i den tid vi lever eftersom vi är barn av vår tid. Steg för steg, förhoppningsvis, växer ljuset och därmed insikten under vår vandring, om vi vågar följa Herren vidare på vägen. För mig handlar det om att Herren har manat mig att gå vidare, inte att jag har förkastat allt bakom mig. Inte alls!
Ett problem som förekommer i väckelsekristendom är tendensen att tänka i svart och vitt. Är något rätt så måste något annat direkt vara fel. Är Bibeln sann? Då är allt tal om tradition falsk. Är tron personlig? Ja, då kan den inte samtidigt vara kollektiv eller kulturell. Ser vi framåt, ja då skall vi för en sekund inte se bakåt. Tror vi på Jesus, då finns det egentligen inte någon större plats för det som heter kyrka. Det verkar som om allt tal om Kyrkan är något som står i vägen för Jesus och den personliga tron. Istället borde vi se att det faktiskt är där vi möter Jesus och upplivas i den personliga tron. Talar vi om Jesus, då får vi inte alls inte nämna något om Maria eller helgon. Istället borde vi se att Maria faktiskt pekar på Jesus, den hon har fött och att det är på grund av honom som hon är viktig. Och helgonen, de är ju producerade av Jesus och är till för att förhärliga honom. De är också viktiga förebilder i en tid då många kristna hämta sina exempel och förebilder från helt andra arenor.
Jag fick höra av någon att när jag nu som katolik accepterar påven, tror jag inte längre på Jesus. Eftersom jag nu tror jag på traditionens betydelse då tror jag inte längre på Bibeln. Och eftersom jag tror på gärningars betydelse så tror jag inte längre på Jesu fullbordade verk på Golgata. Jag vet inte vad denne välmenande border hade fått detta ifrån. Så är det verkligen inte.
Låt mig därför nu lugnt åter konstatera att jag tror på Jesus som min ende Frälsare och Herre. Jag tror fortfarande på Bibeln som Guds auktoritativa ord och älskar att dagligen läsa Skrifterna. Jag tror på Jesu försoningsdöd på korset och på hans försoningsblod som återlösningen för mina och hela världens alla synder. Och jag tror på den helige Ande, vars liv är omistligt, vars närvaro är så betydelsefull och vars ledning är så viktig i våra liv, vars gåvor är så starka och vars frukter av helighet är så välsignade.
Jag vet att detta kanske låter något förenklat men ofta är det just detta svart-vita tänkande vi ofta möter i vardagen. Så tvingas vi att välja där vi egentligen inte behöver välja. Här tycker jag att mötet med den Katolska Kyrkan varit så berikande. Det finns faktiskt ett bibliskt både- och, som inte är pastor Jansonskt. Vi kan bejaka både tron och gärningarna. Vi kan uppskatta både nåden och och helgelsen. Vi behöver inte separera Jesus ifrån Kyrkan som ju är hans kropp. Kyrkan som är en produkt av Kristi kors och Andens utgjutande och som ständigt måste underordna sig korset, se upp till korset och också bär sitt eget kors. Hon kommer inte i vägen för den Herre hon älskar, lever för och vill förhärliga. Genom Kyrkan, hans kropp, flödar i Anden den nåd som vi alla behöver dagligen för att kunna leva det kristna livet. Det är ett liv vi lever i gemenskap med de andra lemmarna i kroppen. Vi kan nämligen inte klara oss själva. (Mer om detta spänningsförhållande eller behovet av komplementaritet kommer i ett kommande blogginlägg.)
Så idag, när jag tittar tillbaka, så är det med stor glädje och tacksamhet. När jag ser framåt så är det med spänning och fascination. Jag har upplevt nåden att faktiskt på ett förunderligt sätt höra Herren säga: Kom! Detta tilltal, som ledde mig in i den Katolska Kyrkan, varken kan eller vill jag förneka. Ett hav av rikedom har öppnat sig och jag är full av förundran över denna rikedom av andliga skatter.
Men jag vill inte närma mig mina syskon i vare sig kyrklighet eller frikyrklighet och nu enbart försöka finna fel hos dem. Det finns så mycket gott där. Däremot vill jag faktiskt säga: Kom och se! Kom och smaka!
När vi samtalar med varandra måste vi kunna göra det öppet och sakligt. När vi inte kommer överens måste vi kunna säga det utan att förfalla till fördomar eller känna oss ifrågasatta och bli upprörda. Vi får väl alla inse att vi kanske på ett antal punkter inte tänkt helt rätt, agerat helt rätt, eller haft en heltäckande teologi som svarar på allt. För mig var det en befrielse att steg för steg se detta. Det gav mig istället så mycket mer.
Amen! Guds värld, och därmed Kyrkans och vår, är obegränsad.
Bra skrivet. Litet ledsamt att du ska behöva lägga tid på att besvara eller kommentera ytligt, okunnigt, ifrågasättande. Måtte Herren förbarma sig över oss alla!
Hej Lelle !
Egentligen är det inte så konstigt att det finns så mycket funderingar och ifrågasättanden och i en del fall rent hat mot den Katolska Kyrkan. Det har ju i snart 500 år funnits ett kraftfullt motstånd mot allt vad katolskt innebär. Det som en gång började med att Luther med rätta hade en del invändningar mot den korruption som fanns på sina håll bland prästerna och som sedan succesivt utvecklade sig till en kraftfull fiendskap mellan ”det Lutherska partiet” som det kallades och Katolska kyrkan. Här i Sverige blev den succesiva omställningen till Protestantismen en ren politisk sak, då Gustav Wasa på det sättet kunde få kontroll över kyrkan i Sverige. Svensken i gemen var emot införandet av de Lutherska tankarna, men såsmåningom blev allt katolskt förbjudet, vilket också ledde i en del fall till landsförvisning och även fängelse och dödsstraff, speciellt bland präster och ordensfolk .Med den bakgrunden blev svenska folket indoktrinerat att se Påven som Antikrist och Katolska Kyrkan som ” den stora skökan” omnämnd i Uppenbarelseboken. Sedan har detta byggts på, speciellt i Frikyrkan.
Det är alltså inte konstigt att det finns fördomar , okunnighet osv gentemot Katolska Kyrkan i vårt land att brottas med. Det behövs mycket mer undervisning och upplysning om Katolska kyrkan, om inte annat så för att höja kunskapsnivån lite.
Lelle, tråkigt att du tycker att okunniga människors frågor är oviktiga. Mindre begåvade eller teologiskt outbildade har också rätt att undra. Mig inräknad! Tycker inte att elittänkande passar i Guds rike och jag uppskattar mycket Ulfs försök att vara tydlig nu även om jag inte begriper vad han håller på med. Allt gott!
Marianne
Fortsätt fråga. Det finns inga dumma frågor, bara en dum attityd; att aldrig fråga.
Så fortsätt.
annorzzz, tack för den uppmuntran! Jag har massor av dumma frågor men det skäms jag inte för 🙂 Eftersom det är svårt att få några svar får man allt välja de som ligger närmast hjärtat och kanske begriper man något med tiden. Väldigt spännande!
Ulf, du säger att du inte har vänt dig bort från din tidigare tro. Hur kan det fungera? Den lutherska och den katolska tron är väldigt olika på många punkter. Så olika att de inte kan förenas på något sätt. Den katolska kyrkan verkar vara mycket medveten om det som kräver flera års studier och en konvertering för att acceptera medlemskap. Vad säger påven om att du fortfarande inte har lämnat det gamla?
Marie Anne (vackert katolskt namn; som min Mor också hette)
Jag hoppas Ulf svarar dig sen; vill bara säga att jag knappast känner mig främmande för mina rötter.
Att bli katolik är inte så mycket att lämna något, som att bli mer.
Som protestant saknar du något (t ex den där bubblande trygga andliga hemkänslan). I Kyrkan finns den i fullhet. Här kan jag bli mer pingstvän, julvän, påskvän, karismatiker, bibeltroende, liturgisk, skönhetsälskande o sanningsälskande. Här finns mer av allt. Extra allt. Mer synd, mer stramhet, mer glädje, mer fasta, mer festa (den som inte kan fasta, kan inte festa), mer historia, mer svek, mer triumf etc, etc.
Jag har inget problem att gå i SvK eller i mina gamla samfund. Där Jesus älskas o görs centrum; där är vi syskon. Där är enhet o helighet (om än i viss ofullständighet).
Allt Gott.
PS! De dummaste frågorna har jag redan ställt, så inte ens där får du vara unik protestant. DS! 🙂
Skulle vara tummen upp 🙂
Du är en sann förebild broder. Jag håller med dig, Bibeln, traditioner och erfarenhet har alla sin plats och kompletterar varandra. Alla dessa tre storheter kan leda och lära oss saker i vår vandring med Herren. Gud välsigne dig.
Coming to communion with the Catholic Church, the one Church that our Lord established himself is simply coming into the fullness of Christian faith. Its not rejecting what we have already learned and gained in our evangelical church, rather our love for Jesus Christ is further enriched ,enhanced, taken to a greater level in the Catholic Church .The ultimate truth that is contained in Christian Faith is explained and understood with reason, beauty and power .Our already established personal relationship with Jesus is now entering into a deeply mature level.Not just Romantic time with Jesus as we had in the evangelical churches but a more mature and committed relationship.Just like a husband and wife in a good marriage. Romantic expressions in the days of courtship and early days of marriage is now understood and expressed in a serious and committed way. A chance to experience and live out the ultimate and enduring love relationship with our Lord and Saviour Jesus Christ in his Body here on earth, the Catholic Church. Its beauty is immense and its theological depth is beyond anyone’s imagination.
My own brother who was a travelling evangelist/preacher of a well known Non denominational church obeying the prompting of the Holy spirit after much years of study has recently converted to the One Holy and Apostolic Catholic Church . For him it was a courageous move as everyone opposed him. After him coming into the fullness of Christianity the Catholic Church, his ex church folks who loved him and his family all these years suddenly despise him including his own blood relatives. What is more interesting is that his ex- evangelical church now started a teaching serous against the Catholic church, I guess in fear of more folks leaving.
Mathew 10:22 And ye shall be hated of all men for my name’s sake: but he that endureth to the end shall be saved.
So anyone looking into the Catholic Church, keep in mind of the after shocks, however when compared to the vast ocean of his love and truth in his own church ,how can anyone say NO.
Bra enhet i mångfalden, inget att vara rädd för, och jag bara hajjade vad Ni sa
JAG FÖRSTÅR FORTFARANDE INTE TIDIGARE FÖRKASTADE DU KATOLISM. IDAG ÄR DU DET SJÄLV. HAR DU BLIVIT UPPLYST ATT DU HADE FEL FÖRRUT ELLER JAG IFRÅFASÄTTER INTE UTAN FÖRSÖKER BARA FÖRSTÅ. OCH SEN ALLA BRÖDER OCH SYSTRAR SOM VILSET LÄMNADE LIVETS ORD INTE BARA FÖRSAMLINGEN I UPPSALA UTAN PÅ ÄVEN PÅ ANDRA STÄLLEN I SVERIGE
Tack för dina berikande inlägg som du skriver på din blogg 🙂
Som jag redan skrev, många kommentar och synpunkter angående Ulf Ekmans artiklar har spårat ur riktigt. Vad kommenterar vi egentligen?
Det positiva i allt detta är, att Ulf ofrivilligt ??? har startat en väldig debatt om den katolska kyrkans lära, speciellt när det gäller påven, Jesus, Maria, sakrament, helgonen, eukaristin, läroämbetet… Det blir ett tillfälle att informera många människor som inte har någon aning även om den aktuella Kyrkan efter det andra Vatikankonciliet med dess liturgisk fornyelse. Det positiva är dock debatter som det hela främjar… fast några stannar fast vid sina synpunkter… tills vidare?
Många som har skrivit här har fått nya nyttiga horisonter, även om de inte blir katoliker på den grunden. Den katolska tron blir mera vardaglig bland svenskar. Nu har alla tillfälle att vara med i “konvertitkursen”… utan upptagningstvång.
Bäste Ulf, all förändring är jobbigt för alla partner, oavsett hur man förhåller till dig som person. Om det är till det bättre eller sämre kan bara du avgöra. Guds nåd till alla.
Jag är inte den som har rätt och yttra mig. Ulf du har en tjänst bakom dig som är helt fantastisk och det som ligger framför dig, kanske blir ännu större. Jag tackar Gud för. Dig. Amen
I can relate a lot to what Ulf writes here. The road to true visible unity in the Catholic Church can be painful, but as a former Pentecostal turned Catholic I know that this is the way that Jesus intended His Church His people to live. As a Pentecostal I used to think Christian living was all about signs and wonders theology. However I have now realised that this dimension by itself is not enough for authentic discipleship. I have found the beauty of true discipleship in the Catholic Church, I have come home and I am thankful to my King Jesus for leading me home. May God lead our Pentecostal brothers and sisters into the truth of the Catholic Church.
https://www.youtube.com/watch?v=yAmf5hgeZEk
Ända sedan jag kom tillbaka till Jesus som 19-åring i Göteborg, har jag sett till dig som en andlig ledare, någon jag kan ”dra” från. När du satt och signade boken ”dagen då gud sökte mig” under Europakonferensen, va det med stor respekt och beundran, inte dyrkan, jag insåg hur mycket du betyder, och har betytt för så många. Birgitta nämnde att jag påminde mkt om hur du var som ung, och jag blev glad, fast jag nog egentligen borde blivit lite självkritisk 😉 Vi mötte Jesus båda 2 på Hisingen, närmare bestämt Eketrägatan, i mitt fall 8C, och jag tyckte det va kul! vart jag vill komma med allt detta är, att oavsett vad du kalla dig själv för, kan jag inte låta bli att fascineras av ditt verk, din ande, din ödmjukhet och din otroliga längtan efter enhet. Jag vill att du ska veta att du alltid kommer vara ett föredöme för mig. Vad du har varit med om går inte att förneka, och vad du känner är jag övertygad om är precis vad herren vill i ditt liv. Att ”dra” från dig är något av det bästa jag gjort, efter att möta Jesus och gifta mig, och jag tänker fortsätta att göra det. Jag tänker stå i gapet för dig. Inte för att du ber om det, snarare tvärt om, utan för att jag tror att det är herren som gör ett verk. Jag vet att du är en upptagen man, men när du kommer hem skulle jag gärna vilja komma hem till dig och fika. Och eftersom jag tror att frimodighet bär med sig stor lön, kan jag med att fråga om det 🙂 Till sist vill jag minnas att du en gång sa till mig: ”Jag läser alltid alla kommentarer”… 🙂 Hoppas du haft det bra i sommar 🙂 Du är underbar!
Kan det inte vara så att förändringen hos Er/Dig är förståelsen att kristen tro handlar om självförsakelse och uppoffring, medans framgångsteologi är centrerat kring hur mycket man kan få ut här och nu?
Tack för det du skriver…Frid Ronny
Kan du belysa varför du/ni inte valde Ortodoxa kyrkan (vilket jag kunde trott var möjligt) utan den Katolska?
Vi delar som protestantiska kyrkor utan tvivel de grundläggande sanningarna om Jesus Kristus som frälsare, tron på den helige Ande, osv. med den Katolska kyrkan. Det tråkiga är att den Katolska kyrkan i grunden inte ser andra kyrkor som fullvärdiga lemmar i Kristi kropp, vilket i grunden kommer till uttryck i att man inte delar nattvarden med andra än den egna kyrkans medlemmar. Det borde trots allt vara Kristus som vi kunde enas kring, även om vi sedan har annat vi håller för oss själva i de olika kyrkorna. Att så här är fallet har jag fått bekräftat då jag intervjuat den katolska biskopen i Finland. I praktiken är också allt enhetsarbete från den Katolska kyrkans sida i grunden ett arbete för att återföra alla vilsna själar till den enda sanna Kyrkan.
Ulf, is there a way to contact you? Similar to Jonathan, I have always been following your work. The work of the Holy Spirit through you, to be more precise. Your joining the Catholic Church has left many open questions, but as many people we then realized our faith is not in man, but in Christ. I just watched your interview with Marcus Brodi. It was wonderful to see Brigitta and you and I would like to contact you directly, if it is not a problem. Thank you.