Efter gårdagens val har mycket förändrats. Alliansregeringen har avgått och Reinfeldt slutar även som partiledare. Han skall ha all heder för ett bra jobb.

Ett 31 procentigt socialdemokratiskt parti, som förr i åratal varit van att inneha makten parti skall försöka regera Sverige i en minoritetssituation där man tvingas dagligen förhandla med delar av Alliansen . I stort sett alla partier minskade eller stod och stampade det finns ingen egentlig vinnare förutom SD som återigen fördubblade sig. Men med dessa vill inga andra partier av förklarliga skäl samarbeta.

Är då den traditionella block politikens tid egentligen över? Kommer Alliansen att sakta upplösas? Kommer S att närma sig mitten eller kasta sig in en vådlig kohandel med V?  Var skall S söka stöd för sin politik om man regerar med ett Mp som i  många sakfrågor så markant skiljer sig från S? Kommer det att överhuvudtaget kunna bli stabilitet i regeringsmakten eller väntar  nu en tid av instabilitet och politiskt kaos? Blir det en röd-grön röra? Det blir hur  som helst inte lätt uppgift för Löfven att sy ihop detta på ett stabilt sätt.

Men, politik är det möjligas konst och kompromissernas väg. Blir det så att mer extrema åsikter  kommer att slipas av och en pragmatisk mittensamverkan utan, Vp, SD, Fi kommer att stabilisera läget och därmed permanenta samarbete över gamla blockgränser? Eller kommer Löfven att låta hetsporrarna få ökat inflytande så att det blir fritt fram för politiska experiment? Knappast troligt men i så fall  skulle  det nog ganska snart bli dags för nyval. Inte minst i detta sköra parlamentariska läge.

Hur som helst så är risken för  politisk förlamning och förvirring stor. Behovet av breda lösningar och politisk mognad och ansvar är större än på mycket länge. Annars blir det ett splittrat och försvagat Sverige utan kraft till förnyelse. Då går något verkligen sönder i Sverige.