Så var boken helt plötsligt här. Härligt! Åkte och hämtade bokpaketet med spänning och kunde bara konstatera att den är riktigt snygg. Formgivningen är gjord av Jonatan Knutes f.d. Strömgren. Vi har jobbat mycket ihop och han är alltid lika duktig. Boken är på 190 sidor vilket jag tycker är ett bra format, inte för tjock, inte för tunn. Snyggt producerad av Catholica förlag AB. Gå gärna in på deras nya hemsida och titta och beställ.
Det är en bok som kan läsas av vem som helst. Det behövs egentligen ingen för-historia eller för-kunskap för att få något ut av den. Man kommer in i handlingen ganska snabbt.
Den är alltså skriven av både mig och Birgitta och vi turas om att berätta vår väg utifrån vår egna förutsättningar, bakgrund och perspektiv.
Handlingen börjar vid den tid då vi först, på 1990-talet, började fundera över den kristna enheten, dess betydelse, dess nödvändighet och dess frånvaro in en ganska så rejält splittrad protestantisk värld. Inte minst i den pingst-karismatiska miljö vi befann oss i, med både positiva och negativa sidor, förundrades vi över flyktigheten i och bristen på varaktighet av många nya församlingsbildningar världen över.
Att Jesus var närvarande i människors liv, att Andens gåvor fanns där och att under skedde, fanns det inget tvivel om. Och ändå, så mycket splittring, sådant ointresse för trons dogmatiska och grundläggande innehåll, en sådan överbetoning på olika typer av manifestationer och känslobrus. Och den den ena rörelsen avlöste glatt den andra.
Ändå tillhörde jag inte, och gör det fortfarande inte, dem som ville demonisera varje ny gruppering eller rörelse som kom. Den andliga hungern är stor och människans längtan efter Gud kan ta sig många uttryck. Inte minst i en sekulariserad och spretig värld. I allt detta, ofta mycket dynamiska och expansiva skeden, saknades ändå ofta mycket.
I all denna verksamhet var det frågor som började komma upp till ytan: Var finns stabiliteten? Hur bygger man för generationer som skall komma? Hur fördjupas det andliga livet och hur kommer det in i sunda fåror utan att stoppas eller förflackas? Varför detta historieförakt när Bibeln själv uppmanar oss att komma ihåg vad Gud gjort i forna generationer? Varför denna frenetiska och så pragmatiska aktivism som kan ge upphov till rastlöshet, stress eller ytlighet? På vilken grund stod församlingarna egentligen? Med vilken auktoritet tillsattes pastorer och olika tjänster?
Med andra ord, frågor om autenticitet, kontinuitet, auktoritet och sakramentalitet blev brinnande existentiella frågor för mig. Inte bara akademiskt teologiska spetsfundigheter. Det var frågor som inte bara riktades emot mitt eget sammanhang utan emot hela det protestantiska projektet. Jag började upptäcka att det var protestantismen som sådan som var mitt problem.
Utifrån dessa och andra frågor samt mötet med katoliker i olika miljöer världen över, börjar en resa som tar nästan 15 år. Det är denna resa vår bok beskriver. Jag hoppas du kommer att läsa den, tycka om den och att den hjälper dig att själv fundera över din situation. Jag hoppas att boken skall hjälpa dig att se att Gud idag i vår moderna värld kan leda människor tillbaks till de källor och rötter som vi ofta helt har glömt eller förkastat. Jag hoppas att boken också skall få dig att se den katolska Kyrkan i ett nytt ljus och hjälpa dig att uppskatta sådant du ser och inte förkasta innan du lyssnat och sett. Mest av allt hoppas jag att du skall våga läsa denna bok utan att vara rädd för vad människor skall tänka om du gör det. 🙂
Jag har beställt boken och ser fram emot att läsa den. Skall bli intressant att ta del av processen – För du har ju inte varit så meddelsam om saken under de 15 år resan pågått. Frågan om Kristen enhet har varit en hjärtefråga för mig långt innan vi träffades. Det var ju faktiskt anledningen till att jag försökte få kristna ledare att besinna sig med avseende på deras attacker på Livets Ord i början på 80-talet. Men jag förstår att vi dragit helt olika slutsatser i fråga om vad kristen enhet är och hur den manifesteras som ett Guds folk.
Jag kanske återkommer när jag läst din bok. Nåd och frid!
Roligt att du kommer att läsa den, Sven.Vi får se vad du tycker om den. Att jag inte har varit meddelsam stämmer dock knappast.Jag har på så många olika sätt under årens lopp undervisat om detta och det tror jag de allra flesta som följt mig faktiskt vet om. Jag har haft föreläsningar, seminarier, predikningar, undervisningar för bibelskole-elever, seminarie-elever och pastorer både hemma och internationellt, skrivit artiklar och böcker,samt gjort studieresor till Rom med både pastorer, centerledare och andra. Så nog har jag varit meddelsam 🙂 Jag har däremot inte undervisat mer än det jag har själv har haft tro för så det har varit en stadig växande process. Och det är om detta boken handlar.
Var beställer jag boken?
På Catholica förlag. I Uppsala finns den på Gospelbutiken.
Jag avser din väg till Katolska Kyrkan – Det har jag inte hört ett ord om förrän du offentliggjorde din konvertering.
Jag har ofta uttryckt min glädje över och kärlek till Katolska Kyrkan. Tror inte du varit med på någon av dessa möten, träffar eller resor så då har du kanske inte hört det även om mina senare böcker och Keryx-artiklar också gett uttryck för detta. Det är många som har kommenterat de senare böckerna och kallat dem ”katolska” och kristna bloggare har talat mycket om detta så det kan väl inte vara helt obekant. Men nu får du läsa boken i lugn och ro så kommer du att mer i detalj se vår väg.
Allt gott till dig!
Måste säga att jag blir förvånad av att läsa detta. Det är sant att dina sena böcker och publiceringar visar ett tydligt närmande till Rom. Det är också sant att du nedtonat det varje gång det påtalats. Och bloggare? Dem har du ju avfärdat, och det ganska kraftigt ibland. Jag kom ihåg när jag skrev en bloggartikel till ditt försvar i mitten av 2000-talet. Jag tog då upp en massa tecken som presenterats av ”bloggare” som intäkt på att du var på väg mot Rom. Eftersom du förnekat det (även till mig personligen en gång), så försökte jag visa att dessa tecken inte alls behövde visa just det, utan lika gärna kunde tolkas som ett allmänt närmande mot de kristna huvudfårorna. Jag vill minnas att du gillade och citerade mitt (tydligt felinformerade) inlägg på denna blogg.
Jag förstår att konvertering innebär en resa och att man kanske i början inte tydligt ser slutdestinationen. Jag har själv gjort långa teologiska resor, och är införstådd i processen. Men i samtal och intervjuer med dig efter konversionen har det framgått att den processen faktiskt hade gått ganska långt ganska tidigt. Medan du utåt gav ett annat sken, och i många år ändå fortsatte att leda en protestantisk församling och rörelse. Jag har inte alls svårt att förstå kritiken mot detta, och tycker det är lite märkligt att du inte gör det. Som herde måste man vara öppen med vart man leder sina får.
Hej David!
I vår bok beskriver jag denna process mer i detalj. De som är negativa till mitt beslut kanske av förklarliga skäl vill läsa in allt möjligt i denna process och försöka misstänkliggöra den.
Faktum kvarstår att det var så att processen tog mycket lång tid. I början var jag inte alls säker på vart det hela skulle leda utan det var mer ett behov av ökad öppenhet inför och utforskande av katolsk tro.
Det jag delade med andra under denna väg var det jag steg för steg själv blev övertygad. Detta utifrån var jag befann mig just då och det var detta som bland annat kom till uttryck i ett antal Keryx-artiklar, föreläsningar, etc. Det var allstå inte alls en tidigt färdig övertyglese som jag sedan dolde eller smugglade ut. Tvärtom! Privata tankar, funderingar och osäkerhet om enskilda saker var privata tills processen resulterade i någon form av övertygelse.
Och, ja, jag avfärdade vissa bloggar som jag tyckte var mycket oseriösa i sin inställning, attityd och höga tonläge.
Steg för steg växte alltså allt detta så småningom fram till en egen övertygelse och ett verkligt beslut, vilket det inte alls var i början eller under en längre tid. Själva beslutet ligger alltså sent i tiden.
2012 hade jag som du vet en stor överansträngning som ett år senare ledde till pastorsbyte och nästan ett år efter detta kom vårt upptagande 2014 i Katolska Kyrkan. Med andra ord, en lång process. Inte en tidigt färdig övertygelse. Men jag rekommenderar en genomläsning av boken för få veta mer om turerna och detaljerna i denna process och mycket annat på vår väg.
God läsning och allt gott önskar jag dig!
Din längtan efter stabilitet i kyrkan tycker jag är jätte bra. Men är det katolska kyrkan som är det rätta svaret? Jag personligen kan inte tro det.
Däremot tror jag att den kristna kyrkan framöver kommer att kretsa runt den messianska rörelsen. På de kan vi lära känna Kristus genom att se hur de håller lagen för att den profetiskt pekar på Jesus. Rötter som går tillbaks till GT.
Jag håller med om att det finns många skatter att upptäcka i den kristna kyrkans historia. Hos kk och hos alla andra rörelser även om jag tycker man ska akta sej från att svälja allt.
Spännande! Den måste jag läsa…..
Finns den som e-bok?
inte än så länge 🙂
Nu blev alla jättepaffa. Ulf Ekman lämnar Livets Ord och blir katolik?? (helt annat ansiktsuttryck än tidigare. Ser nu öppen och varm ut.) Tänk att vi är lika gamla. Jag undervisade en litet pianounderbarn i Saigon. 5-åriga Linhdan Vo. (nu 13 år. Finns på YT.) SVÅRT att vara katoliker i Sydvietnam. (hennes mammas morfar var biskop i Saigon. Pappan konverterade till katolicismen när han gifte sig med henne. Vilket väl säger det mesta om HONOM.) Jag har försökt som 17 att få ut dom ur detta land. (suck. Inte lyckats.) Kan du gå in på deras YT-site? (börja med Yamaha Music Cup in Saigon 2007 där hon 5 år gammal spelade Beethoven och vann pris.) (hennes pappas mejl till mig skulle kunna bli en smärre bok. Ibland bara grät man.) Jag har 4 katolska helgon i min släkt. Varav 3 abedissor! (dom gick ofta i kloster när dom blivit änkor på medeltiden. Deras barn var således inte ”oäkta”.) :o)))
När Ulf Ekman korrigerar Dagen TV-journalisten att det är ingen svekdebatt utan en övertygelsedebatt, stärks bilden av att all media har en egen agenda, även Dagen. Svek och elände isft övertygelse och ansvar. Lita allt mindre på media, lyssna på källan. För mig, obegripligt att Dagen har den approachen. Inte ens om jag anstränger mig kan jag förstå frågan.
Även jag blev lite förvånad när du öppet berättar att resan tagit 15 år. Vi som bloggade på Aletheia från 2007 och framåt kunde dra en regressionslinje där vi menade att den nya teologin på Livets Ord leder rakt mot Rom. Hösten 2008 blev jag kallad till ett möte med pastor Robert Ekh i anledning av att man på Livets Ord funderade vem som kunde dölja sig bakom signaturen PåKlippan. Samtalet tog dryga 2 timmar och jag passade på att fråga om Roberts uppfattning om katolska dogmer. Jag har själv tenterat 7,5 hp för rektorn på Newmaninstitutet, i ämnet Katolska kyrkans tro, och är fortsatt intressad av katolsk tro utan att kunna se dess koppling till NT.
På alla punkter som vi behandlade hade Robert en klar katolsk övertygelse. Det är rätt enligt Robert att vända sig till Maria och helgonen och be om deras förböner. Han bekände sig även tro på det katolska Mässoffret i nattvarden, där Jesus tros bli förvandlad, i brödet och vinets gestalt, till verkligt kött och blod. I tjänsterummet fanns ett upphöjt bord med ett ca halvmeter långt krucifix, två ljusstakar och tre ikoner. Dvs redan hösten 2008 fanns dessa katolska trossatser och ”heliga föremål” som bekräftade hur långt mot katolsk tro Livets Ords ledning kommit. För mig var det en slags ”öppen ridå”. Men den vanlige medlemmen var ovetande om de nya dogmerna. Jag konstaterade att ledningen redan 2004/2005 infört katolskt mässoffer i nattvardsfiradet på Livets Ord. Redan 2003-01-19 undervisade du församlingen om betydelsen av att ta emot Guds nåd genom sakramentshandlingar. För mig har det hela tiden varit en ”öppen ridå”. Vi bloggare som tidigt såg din färd mot Rom, blev av dig beskyllda att fara med osanningar. Men om din numera anser att allt skett öppet från din sida, hur kunde du beskylla oss som tog fram dessa tendenserna att vara ”röster från avgrunden”? MVH David, medlem på Livets Ord.
Hej David! Ett kort svar på detta. Naturligtvis är det så att man inte alltid, inne i en process, är helt medveten om vart den kommer att sluta. Detta beskriver jag också i vår bok. I samband med denna process skrev jag också något blogginlägg där jag menade att detta inte nödvändigtvis menade att det ledde till Rom. Så tänkte jag faktiskt då. Steg för steg förändrades mitt tänkande.
Att jag vände mig emot en del uttalanden av vissa bloggare berodde på att det ofta, inte alltid, var en i mitt tycke alltför låg nivå och ofta en mycket dålig attityd. Ibland var det uppenbara faktafel och klart överdrivna generaliseranden. Då känns det till slut omöjligt att uppehålla ett meningsfullt samtal.
I mitt tycke verkade det inte alltid handla om att man tyckte sig se som ett närmande till Katolska Kyrkan utan snarare om att kunna få tillfälle att aggressivt demonisera Katolska Kyrkan och ösa ur sig invektiv. Detta vände jag mig självklart emot.
Bloggdebatternas känslolägen och invektiv är ibland ganska rejält otrevliga. Jag tror faktiskt inte heller att man måste gå in i alla debatter eller svara på allt. Där har man faktiskt frihet att helt välja själv.
En bra bok.
Välskriven o fint upplägg.
Rekomenderas. Den är ett stycke fascinerande nutida kyrkohistoris.
Allt Gott
Har svårt att förlika mig med den katolska tron, som anser att bibeln inte är fullständig. Katolska kyrkan har lagt till ord och meningar till bibeln som gud förbjuder 5 Mos 4:2, Ords 30:6, 2 Kor 4:2, 2 Petr 3:16 och Upp 22:18f.
Att påven är Kristi ställföreträdare och att Maria är uppstånden som Jesus är. Så står det inte i min bibel!!!