Den 25:e november sänder Uppdrag Granskning ett program som kraftigt attackerar Livets Ord i allmänhet och mig i synnerhet.   Anklagelserna gäller att Livets Ords arbete egentligen bara är en lukrativ affärsrörelse och att vinster har försvunnit in i styrelsens och mina fickor. Detta är osant och djupt kränkande.

Man har byggt upp programmet genom en strid ström av emotionellt uppskruvade, men dåligt underbyggda påståenden, som får stå oemotsagda. (Att man intervjuar några upprörda, arga eller ledsna personer innebär inte automatiskt att det de säger nödvändigtvis till 100% är sant.)  Naturligtvis påstår UG ihärdigt att man sökt mig och att jag inte velat svara. Både Livets Ord och jag själv avböjde att låta oss intervjuas. Vi stod i dialog med varandra om detta.  Vi har en dålig erfarenhet av Anna Lindman och minns också Uppdrag gransknings fula påhopp på bibeltrogna präster i Svenska Kyrkan. Livets Ord valde istället att ge skriftliga svar. I princip har de flesta av dessa svar, som ju kraftigt motsäger programmets påståenden, ignorerats. Om våra svar inte stämmer med UG:s agenda tycks de inte ha en chans att få komma med.  I sista stund valde pastor Joakim ändå att ge en kommentar i programmets slut.

Själv valde jag att avstå från medverkan. Eftersom jag lämnat Livets Ord har jag inte längre tillgång till de ekonomiska underlag som krävs för att svara på de mycket detaljerade frågorna.  Jag insåg också att jag var dömd på förhand – och att allt jag skulle säga skulle manipuleras. Det visar sig att jag hade rätt.  Det hade varit meningslöst att medverka. Detta bekräftade  Anna Lindman själv genom det sätt varpå hon stormade in i St. Fransiskus katolska församling i Jönköping, där jag satt och signerade böcker på deras julmarknad. Rådiga damer ingrep dock och sjasade till sist ut henne. Denna sekvens  kom naturligtvis inte med i programmet. Jönköpings Posten däremot spelade in det hela  och man kan se det på deras hemsida. Många i församlingen blev mycket upprörda och upplevde sig direkt kränkta av detta tilltag.

Programmet handlar bara om pengar. En mängd korta, disparata snuttar från bandinspelningar på Livets Ord, företrädesvis 80- och tidigt 90-tal, blandas för maximal effekt.  Om hela sammanhanget i förkunnelsen hade redovisats, hade det däremot inte blivit lika spännande och skrämmande.    Genom egentillverkade upprepningar skapar man en suggestiv effekt. Allt för att få fram att styrelsen och i synnerhet jag, skulle sko oss på medlemmarnas bekostnad. Detta är en nidbild och handlar mer om ohederlig journalistik.

Min förkunnelse om ekonomi handlade inte om att själviskt  bli  rik för egen del, utan om att få Guds hjälp att komma ur skuldfällor och att kunna bli ekonomisk oberoende. Om man har pengar (som inte är ont i sig) kan man genom en generös livstil  vara med om att sprida Evangeliet, sända ut missionärer, bygga skolor, sjukhus och kyrkor och hjälpa de fattiga över hela världen.  Detta har Livets Ord engagerat sig i under mer än 30 år.

Tjänstepensioner till styrelsen tas fram som exempel på girighet. Avtalet ingicks 1998 enligt då rådande system och principer. Programmet ger en oerhört förenklad, och därför förljugen bild av hanteringen av pensionerna på Livets Ord. Det handlar om en helt vanlig ITP pension. Det stämmer att avsättningar till pensioner på Livets Ord  har släpat efter och det är mycket beklagligt.  Men sedan flera år tillbaka har detta rättats till. Alla kommer att få pension. Min och styrelsens avsikt har aldrig varit att personal inte skulle få sin pension.

Låt mig ge några exempel på ytterligare några direkta sakfel i programmet (Fler finns)

  • Den ukrainske pastorn Leonid Padun, påstår att han gett mig pengar i handen vid besök på Livets Ord. Ja, han har överlämnat pengar och dessa har getts vidare till ekonomiavdelningen. Pastorns påstående att Livets Ord inte skulle ha hjälpt till, både ekonomiskt och på annat sätt i Ukraina och i församlingen i Donetsk, är häpnadsväckande. Betydande belopp har gått in där. Pastorsparets kritik bottnar kanske i att Livets Ords missionsavdelning – efter många klagomål ifrån deras ukrainska personal – försökte reda ut en trasslig ekonomisk, administrativ och personell härva i deras församling och rörelse. De var mycket irriterade över detta och bröt relationen med oss.
  • Den kanadensiske pastorn Peter Youngren påstår att jag  någon gång på 1990-talet skulle begärt arvode i kontanter istället för check eller banköverföring. Jag har inte denna minnesbild, men att få arvoden i kontanter var inte ovanligt på 90-talet.  Oavsett hur det var, måste reskassa och arvoden, vare sig det var kontant, med check eller banköverföring  vid hemkomsten redovisas med kvitto. Bokföringen på ekonomiavdelningen är noggrann. Jag har aldrig tagit pengar avsedda för Livets Ord och använt dessa för privat bruk.
  • ”Familjen Ekman” har aldrig haft egen majoritet i Livets Ords styrelse såsom det påstås.
  • Kollekter har inte tagits upp till mig personligen. Kanske handlar insamlingen som nämns om min 50-årsdag?
  • Församlingen har inte alls bekostat någon swimmingpool på vårt torp. Den betalade jag själv.
  • Det omnämns en kollekt i Norge. Den gick inte heller till mig  personligen. Pastorn, som tydligen var med på något möte (det var nämligen inte i hans församling) minns nog bara fel här. Det kan man göra.  Det var en kollekt som gick till det nystartade arbetet i Israel och finns registrerad hos Livets Ord.
  • Angående köp och försäljning av villan i Årsta; Livets Ord köpte huset för att använda den som pastorsbostad. En utomstående värdering gjordes och den såldes till marknadspris.  Vi bodde där några år och betalade då förmånsvärde för boendet. När den senare såldes av Livets Ord, då församlingen behövde pengar för utbyggnad av kyrkan, gjorde Livets Ord en betydande  vinst på försäljningen.

Ja, så här kan vi fortsätta, men då det blir en lång blogg. För mer detaljer hänvisar jag istället till Livets Ords hemsida där de besvarar de viktigaste frågeställningarna.

Till sist kan jag nämna det som inte tagits med. Man har inte med ett ord nämnt min lön. Säkert därför att den inte varit speciellt anmärkningsvärd, ungefär som medianlönen för en kyrkoherde i Svenska kyrkan. Man har inte heller nämnt alla royalties på böcker etc under 30 år, och det rör sig om betydande belopp, som jag inte gjort anspråk på, utan har låtit gå till Livets Ord. Detta passar ju inte in i bilden. Man kan också fråga sig varför jag skulle vilja lämna en så lukrativ verksamhet som Livets Ord, om jag var så sugen på pengar som Uppdrag granskning menar? Nej, Birgitta och jag lever ett anspråkslöst liv i vår helt vanliga 70-talsvilla utanför Uppsala. Vi har en enkel livsstil och är så nöjda med det!

Sammantaget är Uppdrag gransknings program ett förljuget försök till karaktärsmord av mig. Det är också ett exempel på dålig journalistik. Jag förstår varför Anna Lindman hade så bråttom att komma ut ur kyrkan i Jönköping. Det är inte lätt att tampas med kyrk-tanter med rättfärdighetspatos!

För mer och detaljerad information och svar på UG:s påståenden hänvisar jag till Livets Ords hemsida.