Denna bok, ”Vilket himla liv”, kom ut 2015 och är verkligen en aktuell och viktig bok.   Som allt Sr. Sofie skriver, är det alltid väldigt klargörande, logiskt och samtidigt befriande personligt. Hon har en stil som är mycket engagerande, livlig och humoristisk samtidigt som hon ger klara analyser och större perspektiv, ofta från ett lite oväntat håll.

Denna bok handlar om ett antal nya rörelser och kommuniteter som vuxit fram, främst i Frankrike, under och efter Andra Vatikankonciliet i den Katolska Kyrkan. Hon behandlar sju olika rörelser som vuxit fram och har fått betyda mycket för många. Boken är indelad i två delar. Först en  allmän och principiell genomgång om både fördelar och fallgropar i nya kommuniteter och sedan, i bokens andra del, en ordentlig genomgång av de sju olika rörelserna.

Boken tar sin utgångspunkt i människans unika, djupa och mest vitala behov; gemenskap och tillhörighet. Vi är helt enkelt skapade för att leva våra liv i en intim gemenskap, tillsammans med andra människor inför och tillsammans med den Treenige Guden. ”Han är ”familj”! Och vi är relation”, säger syster Sofie. ”Ingen kan leva utan rötter, fysiska, sociala, kulturella, andliga. Vi behöver rika och mångfaldiga sammanhang av utbyten och bekräftelse.”

Den nutida så extrema individualismen som mer och mer präglar det modernistiska samhället är hård, uteslutande, bortträngande och gör människan sjuk, innesluten i sig själv. Hon blir avklippt, fragmenterad, rotlös, alienerad och desorienterad och så ensam. Evangeliets svar på detta är inte bara individens frälsning utan också vårt gemensamma infogande i Guds familj, i Gudsfolket som i sin gemenskap och sitt förenande av oss möter och tillfredställer människans djupaste behov.

I alla tider har kristna längtat efter att på olika sätt leva ut detta liv och att kunna förverkliga den gemenskap som erbjudes i frälsningen. Idag, menar hon, finns det mer än någonsin behov av ett förnyat klosterliv och kommunitetsliv. Där blir Kyrkan på ett speciellt sätt levande och tillgänglig. ” Vår tids människor behöver inte komplicerade teorier om frälsning. De behöver levande miljöer där de kan få beröras av evangeliets kraft”, säger hon.  Samtidigt beskriver hon hur svårt det är när människor skall leva tillsammans och hur idealismen måste ge vika för den realistiska syn på människan som den kristna tron har.  Tron måste levas ut i osjälviskhet, ödmjukhet och kärlek där egenviljan oupphörligen utmanas. Gemenskapen hotas också  av att slå över i febril aktivism eller enbart sociala insatser.  Boken ger exempel på radikala omvändelser och överlåtelser samtidigt som den beskriver besvikelser och reningsprocesser som för eller senare måste komma till alla gemenskaper.

Det är en mycket intressant och givande bok. Man behöver inte alls vara katolik för att uppskatta den. Så mycket är allmängiltigt. Jag menar att den har något att ge till varje protestantisk pastor och ledare och allmänt andligt intresserad. Inte minst de i yngre protestantiska rörelser kan få mycket av denna bok. Själv kunde jag känna igen mig i mycket. Både i sådant som är positvit och sådant som är negativt.   Inte minst alla nybörjarmisstag man så lätt gör.

Birgitta och jag har en djupare personlig relation till en av rörelserna Sr. Sofie nämner, nämligen Bethlehemssystrarna. De var dessa vi träffade 2005 när vi bodde i Israel och som kom att betyda så mycket för oss. Vi har också under åren tagit många grupper av resenärer dit genom våra Israelresor och många har blivit så berörda av deras andlighet. Nu kan ju någon tycka att det inte skall behövas kloster för att vara förebedjare. Men är inte den frågan lite fel ställd? Borde vi inte alla vara glada över de som finner sin kallelse i att leva i ständig bön och tillbedjan? De som på detta sätt kan tända Andens eldar som vi andra kan dra så mycket nytta av? Det andliga livet är ju så rikt och mångfacetterat.

Nu under Julhögtiden besökte vi dem igen en vecka och formligen stornjöt och vederkvicktes så av deras så rika gudstjänstliv. Timma efter timma var vi inför Herrens ansikte  och stillheten kom över oss som Guds helande och vederkvickande närvaro. Under tio år vi lärt känna dessa systrar och mer och mer kommit in i och förstått den plats, den uppgift och den gemenskap de har. De är bedjare, tillbedjare i Ande och sanning och lever sitt liv inför Treenigheten i stillhet, bön, anonymitet, borta från den hetsande, stressande omvärld som de ständigt ber för. Regelbundenheten i de liturgiska bönerna är till sådan hjälp, så stabiliserande och formande.

När man möter dessa systrar och bröder (det finns bröder också)  finner man ingen uppstyltad andlighet, ingen professionalism, ingen exklusivitet. Istället kommer en spontan glädje och vänlighet, en inre frihet och en öppenhet som är ovanlig i sin realism, sin äkthet och renhet. Det känns att det är människor som genom sin ständiga tillbedjan lever så nära Guds tron och som dricker så djupt av den ström som flödar ifrån Guds närvaro. Och de gör genom sitt exempel oss andra mer törstiga efter att söka Guds ansikte!

Läs gärna denna viktiga bok om dessa  rörelser!