I veckan som varit har jag haft glädjen att vara med och tala på en fortbildningskurs för präster och pastorer i Oas-rörelsens regi på Åh stiftsgård i Bohuslän. Mitt första möte med Åh och den redan då legendariske föreståndaren där, prästen Bengt Pleijel, var på den retreat som hölls strax innan min prästvigning i januari 1979. Bengt predikade sedan för övrigt några dagar senare i högmässan under prästvigningen. Sedan dess har jag faktiskt inte hört honom tala förrän i denna vecka. Nu är han snart 90 år men ögonen lyste och hans kärlek till Jesus var så uppenbar. Likaså hans humor när han lotsade sig fram med hjälp av sin rullator.

Det var så fascinerande att vara tillbaks på Åh igen. En stor skara präster  och en del pastorer möttes och det var stor förväntan i luften. Ämnet var ”Andens kraft i Kyrkan”. Medverkande, förutom Oas-rörelsens inspiratörer Berit Simonsson och Hans Weichbrodt var bland annat den anglikanske prästen Bruce Collins och biskop Biörn Fjärstedt. Vi hade en fin gemenskap.     Mitt bidrag var att hålla ett föredrag om ”Anden och Kyrkan” samt en predikan om ”Den Helige Ande och det personliga livet.”

Dagarna var fulla av lovsång, tillbedjan, förbön, mycket undervisning, gudstjänster, själavård och bikt för de som ville och massor med gemenskap. Det ena undervisningspasset avlöste det andra och det var både praktiskt och teoretiskt, teologiska perspektiv och personlig uppbyggelse. Det var en mycket fin bredd och variation med en definitiv substans i undervisningen. Detta var en mycket fin modell för undervisning till andliga ledare och församlingsarbetare. Allt ifrån djupare reflektioner till praktiskt handledning i att förlösas i Andens gåvor och betjäna varandra.

Tonen var ödmjuk och andligt känslig. Det fanns ingenting som handlade om att bara bygga kring sitt  eget ”varumärke” utan en genuin längtan efter Gud, efter djupare kristen enhet och efter att kunna nå ut effektivare med Evangelium och möta människors behov idag. En längtan efter autenticitet var påtaglig. Så var också nöden hos många över läget i kristenheten i Sverige men med en klart positiv grundton som ändå inte skyggar för de stora problem som finns idag.

Det var fina, vederkvickande dagar med många möjligheter att både dela och samtala om erfarenheter och vägar framåt. Oas-rörelsen, som i vissa kretsar verka vara ifrågasatt, fyller och kommer att, om de fortsätter på denna frimodiga väg att ännu mer fylla många behov i dagens kristenhet.