Det  blir många resor till Polen i år. I förra helgen hade jag ett mycket intressant besök där. Det var i staden Cieszyn (försök att som svensk uttala detta:-) Staden ligger vid den tjeckiska gränsen, ca en och en halv timma från Krakow. Jag var där för att tala på en konferens anordnad av en karismatisk kommunitet ledd av fransiskaner.  Det var en underbar helg med många offentliga möten, med lovsång, förkunnelse, eucharisti, med förbön och samtal med många människor. Inte minst gemenskapen med de härliga fransiskaner-munkarna och prästerna var givande. Det var en öppen och hungrig skara människor som fyllde stadens kulturhus. Härlig lovsång, mycket glädje och så lätt att predika. Jag verkligen trivdes där.

Det var någon av de mest balanserade möten jag deltagit i när det gäller levande katolsk tro och karismatisk andlighet. Detta och andra möten jag haft på olika platser visar om och om igen hur det karismatiska livet så naturligt platsar i den Katolska Kyrkan. Inte minst genom fransiskaner-prästernas öppna och visa ledning av det hela. Det är faktiskt så att den andliga kultur man har haft i århundraden och de breda och tydliga ramar som finns ger både frihet och balans på ett moget sätt som är mycket befruktande för den karismatiska sidan av det kristna livet och så berikande för alla som var med.

Det visar att det misstag som vi lätt kan göra, nämligen att tro att alla fasta former automatiskt är inskränkande på det andliga livet, inte alls stämmer. Det är verkligen en stereotyp inställning som bör avvisas.  Det är inte formerna i sig som hindrar. Det är andra saker, som ovillighet, otro, fruktan och misstänksamhet, likgiltighet och högmod och annat som är det som verkligen hindrar och bedrövar Guds Ande när vi kommer samman, inte former i sig.

Jesus Kristus var begränsad här på jorden av en form, nämligen sin egen kropp.Han kunde bara vara på ett ställe i taget. Han var beroende av sömn, av mat, av vila,  Men den kropp som han igenom inkarnationen föddes i var förberedd av Gud för honom och var därför inte ett hinder för hans liv och tjänst. Tvärtom var det just genom sin kropp som hela hans tjänst förverkligades. Och i sin kropp dog han för oss alla på Golgata och vann vår frälsning.  Så är det  också med Kristi kropp idag. Den har sina lemmar och sitt konkreta uttryck här i världen.  Om vi förstår Kristi kropp  rätt och ser dess verkliga väsen och funktion, att skydda och bära det andliga livet och konkretisera det, så inser vi också hur vital kroppens betydelse faktiskt är. Det är inte ett hinder för det andliga livet, tvärtom befrämjar den det. Och det är Kyrkan som är den kroppen.

Det var väldigt intressant att se detta i funktion på ett härligt sätt i helgen. Det var en balans mellan det institutionella och det karismatiska, mellan det yttre konkreta och det inre osynliga men levande. Det fanns både frihet och ordning, både glädje och allvar, både spontanitet och värdighet och framförallt en stor hunger efter och en respekt för den Levande Guden. Han som genom sin stora nåd och barmhärtighet alltid vill möta sitt folk.

Det var en späckad men ovanligt fin helg!!