DAGENS ANDAKT


2017-07-28

Vid Jerikos murar

Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt omkring dem i sju dagar.
Hebr 11:30
En ny generation hade vuxit upp efter det att deras fäder hade dött i öknen. Otron hade till sist brutits. Nu kom Israels bästa tid. Aldrig, vare sig förr eller senare, var de så enade, så starka, så lydiga. Josua var Guds man för den nya generationen. Han fick privilegiet att höra folket säga att de skulle lyda honom – om han var frimodig. Frimodighet har med sig stor lön. Frimodigheten, som är ett direkt utslag av tron, smittade av sig på samma sätt som upproret hade gjort.

En ny generation uppeggades av Josuas ande. En helt annan ande av tro, frimodighet, initiativ och enhet svepte över allt folket. Helt plötsligt verkade det inte så omöjligt att inta landet. Helt plötsligt var jättarna i landet inte så stora längre. Lögnerna om landet var avslöjade och löftena om landet var det som nu betydde något.

Den förra generationen hade fått löftena, men inte trott dem. En ny generation skulle få se dem gå i fullbordan. Inte bara höra det profetiska talet utan med egna ögon se, profetian gå i fullbordan. Och Gud var med dem. Jordanfloden stannade i sitt ymniga vårflöde den sekund prästerna som bar arken satte sina fötter i vattnet. Om Gud kunde ge en ny generation ett nytt vattendelarunder kunde han göra vad som helst. Då var landet redan deras. Det visste man, Josua hade sagt det. Det tillhörde folket. Gud hade gett, och Gud skulle ge sin arvedel till sitt folk. Då betydde det ingenting att Jerikos murar var höga och att dess portar var stängda. Gud hade redan gett staden i deras händer.

Bön

Tack Gud för en ande av tro över ditt folk. När ett helt folk tror på dig är ingenting omöjligt, vad än Jerikos murar säger. I Jesu namn. Amen.