Notice: wpdb::prepare kallades felaktigt. Sökfrågan innehåller felaktigt antal platshållare (2) i jämförelse med hur många argument som skickades (3). Vänligen se Felsökning i WordPress för mer information. (Detta meddelande lades till i version 4.8.3.) in /home/ulfekman/public_html/wp-includes/functions.php on line 4001
Dagens Andakt | Ulf Ekman

DAGENS ANDAKT


2019-04-17

Kolelden

Petrus följde efter på avstånd.
Luk 22:54b
Nu var förvirringen nästan total i Petrus sinne. Borta var Galileens kullar och Gennesarets sjö. Borta var folkskarorna som samlades och bergspredikans ord. Borta var alla helanden, befrielser och den våg av under som hade sköljt över landet. Han var helt ensam och rädd. Så rädd att han inte ens vågade fly. Han hade följt efter på avstånd. Bakom den djupa fruktan fanns tusen frågor. Vad skulle hända nu? Frusen och kall, både utvärtes och invärtes, satte han sig vid elden på gården. Då kände de igen honom. Det gick som en isning genom hans inre. Nej, detta får inte ske. En flicka med sinne för detaljer kände igen honom. Sedan kände en man igen honom. Nu kändes det som om alla stirrade anklagande på honom. Som ett djur när snaran obevekligt dras åt slog han ut i självförsvar åt alla håll.

Instinkten att överleva tog över och lögnen triumferade. Han började svära och förbanna. Hans dialekt hade förrått honom. Han kom inte undan. Han kände hur han sjönk ner i själviskhetens unkna sumpmark där vad som helst är tillåtet för att överleva. Då, just då, gol tuppen. Då, just då, vände sig Jesus om och såg in i Petrus ögon. Ett par kärleksfulla ögon, fulla av klarhet och sanning. Inget kunde varit värre. Inget! Det brast i Petrus hjärta och han bara flydde och grät och grät och grät.

Bön

Herre, du överger aldrig mig. Hjälp mig att inte överge dig. Hjälp mig att församla, inte förskingra, bekänna, inte förneka. När jag brister och skäms över mig själv, hjälp mig att fly till dig, inte ifrån dig. I Jesu namn. Amen.