1968 år ett begrepp, precis som 1789, 1945 och 1989. Mycket av paradigmskiftet i västvärldens tänkande skedde i samband med 1968. På ytan fanns en oerhörd ungdomsromantik. Jag var själv del av den. Det var det år jag fyllde 18, gick i gymnasiet men hade ett år som utbytesstudent i USA där jag såg det hela utvecklas lavinartat. Under hela mitten av 60-talet växte mods och hippiekulturen fram med sin frihetslängtan och uppror emot alla gamla konventioner. Götaplatsen i Göteborg, min hemstad, fylldes av gitarrspelande Mods. Dagligen åkte jag dit och satt och klinkade Dylan och Donovan på min gitarr.
Samtidigt gick radikalvänstern fram stort, inte minst bland ungdomar. FNLgrupperna växte upp som svampar ur jorden. Demonstrationstågen emot Vietnamkriget drog tusentals och vi skanderade på gatorna:”Wallenberg och Geijer, Nixons lakejer”. Wallenberg var storfinansen, Geijer var LO ordförande och de gick alla i den amerikanska imperialismens fotspår enligt vänstern. USA hatet växte i stormstyrka. Studentrevolterna drog fram över världen. Proggmusiken föddes, rocken radikaliserades för var dag och symbiosen mellan hippie och vänsterradikal var för många total. Allt medan drogkulturen vällde fram och fri sex hyllades. Många tappade fotfästet, drogade ner sig, dog av överdoser eller blev allmänt borttappade i tillvaron. Några av mina vänner gick ner sig, försvann, några dog. Uppror, frihet, att spränga gränser blev självändamål och beatpoeterna från 50-talet fick renässans.Kerouac och Ginsberg blev husgudar. För en del var det längtan efter det utopiskt rättvisa, socialistiska samhället. För andra var det drömmen om den totala andliga befrielsen, genom musik, droger, TM och österländsk mystik och olika konstnärliga experiment. Andy Warhol utställningen på Moderna Museét ägnades religiös tillbedjan, Undergroundfilmer visades hela nätter, happenings och poesiläsningar efterföljde varandra. Rockkonserterna var oändliga, och av varierande kvalité, i många varianter av svenska källarband, för att inte tala om alla band som besökte Sverige, The Who, Rolling Stones, Jimi Hendrix,Canned Heat, osv,osv .
Under några korta och mycket intensiva år verkade det som om ingenting skulle vara omöjligt. Sedan började verkligheten komma ikapp och baksmällorna kom. Revolutionen tog semester och den moraliska anarkin hamnade i en fullständig återvändsgränd. Unga känsliga och intelligenta människor sårades, skadades och fördärvades. Det falska hoppet dog. Den förljugna friheten bedrog. Besvikelsen, hårdheten och cynismen tog vid.
I allt detta kom Jesusrörelsen som ett himmelskt motdrag emot allt ungdomsuppror. Hippies i tusentals över hela världen upptäckte att Jesus hade vad de egentligen sökt i musik, droger, fri sex, österländsk mystik och utopiska politiska drömmar. Han klev in på banan, så radikal, kärleksfull,förlåtande och förvandlande och det blev en verklig kulturchockför många.
En dag stod han där framför mig vid Göteborgs stadsbibliotek i formen av en amerikansk före detta hippie och bara log och strålade. Han var oemotståndlig, både amerikanen Ray och Jesus. För mig räckte det med en blick och ett erbjudande om syndernas förlåtelse och Andens nya liv och mitt liv blev så småningom förvandlat. Sedan dess har vi vandrat samman, Jesus och jag. Det har varit helt fantastiskt. Därför är inte 1968 något jag firar eller nostalgiskt minns alls. Nej, för mig är det maj 1970, då jag upptäckte och tog emot Jesus som min Frälsare och Herre, som är det verkliga paradigmskiftet. Det skall jag fira om två år, men firar det redan varje dag!
Att du var hög när du träffade denne Ray skulle förklara ett och annat. Ställer du Jesus i konflikt med socialism skulle jag vilja fråga? Vi är många som säger ”Jesus var kommunist” och jag skulle gärna höra din åsikt i den frågan?
Vilken underbar hyllning till Honom.
Jag var sex år och mina föräldrar skickade mig till söndagskolan för att de ville ha en barnfri dag i veckan 🙂
Mina föräldrar var gråsossar och de blev väldigt förbryllade när deras lille gosse bad gonatt-bön på kvällen och pratade om Gud på dagen 🙂
Och jag fanns inte ens. Grattis Ulf – 38!
Vill utan att syfte till speciellt denna artikeln tacka Dig Ulf för att din tjänst har inspirerat så otroligt många ungdomar, inklusive mig till att vara orädd i sin kamp för evangeliet.
Tack.
Minns själv när jag mötte ”Jesusfolket” 1972. Fast jag bara var 11 år så satte det spår som aldrig gått ur. Vem glömmer t.ex. sången ”Halleluja” som sjöngs på ett sätt man aldrig varit med om tidigare. En äkta lovsång med fokus ända in i himlen.
Det finns en risk att man blir nostalgisk, men vi har snart väckelsetid igen!
Hej Ulf!
Det är nog dags att du börjar kategorisera dina inlägg snart. Det skulle underlätta för de som stöter på din blogg om nåt år när du hunnit posta ett oöverskådligt antal inlägg.
Lycka till med allt!
Bara en fråga till dig Ulf!
Fick du syndernas förlåtelse utan bekännelse?
din blogg är så inspirerande och ärlig, tycker om att läsa den när jag har en trist dag i skolan!
Hej Ulf. Sjäv så var jag en sk minihippie,(egen uppfinng) då jag föddes 57 och var lite ”sent ute” så att säga men jag mötte Jesus för första gången 68 den natt Martin Luther King blev skjuten. Då rörde Han vid mig och förbytte min sorg till glädje, jag bara visste att Gud fanns och började läsa bibeln. Gud välsigne dig
Jesus var kommunist ha ha ha
socialism/kommunism er kristendom utan Kristus
Hosanna och Viktoria sammanfattar mitt intryck väldigt bra!
Tack Ulf!
Mmm. Den teksten likte jeg.
Rune
Kämparglöd fascinerar ungdomar mer än någonsinn, tack för att du står ”på barikaderna” för Jesus tillsammans med dagens ungdomar och föräldrar!