Som pastor i en lokalförsamling kan man faktiskt ibland bli tårögd av tacksamhet när man tänker på alla vardagshelgon som finns i församlingen. Jag har ofta sagt att jag känner mig bortskämd att få nåden att betjäna i världens bästa församling. Det är min högst subjektiva bedömning men det känns faktiskt så.
Med alla de olika aktiviteter vår församling har och de stora frivilliginsatser som görs så känns det helt fantastiskt. Allt ifrån mötesvärdar, kollekträknare, musiker, parkeringsvakter, städning, frivilliga på missionsavdelningen, förlaget, second handbutiken, Ribbingebäck, vår församlingsgård och retreatgård, barn och ungdomsarbetet, arbetet med invandrare, kafeterian, bönejour, Streetmission, lördagsmorgnar vid Vaksala torg för hemlösa,m.m.( Det är farligt med sådana här listor för man glömmer lätt en eller flera kategorier.) Och nu, Valborgsmässoafton i Uppsala när flera hundra av våra medlemmar hjälper till för att få hem berusade, ibland redlösa ungdomar och tillsammans med de sociala myndigheterna och andra frivilligorganisationer hjälper till för att lugna ner Uppsalas stökigaste natt. Ja, det är ingen ände på insatserna. Det är helt enkelt fantastiskt.
Det finns så många vardagshelgon, som tar det för absolut självklart att bara hjälpa till, att ge tid och kraft åt andra människor, åter och åter igen.
Det finns så många som ber intensivt för andra, som besöker sjuka, som hjälper invandrare, som stöttar svaga och aldrig ber om eller söker uppmärksamhet för detta. Det finns en stark ström av givmildhet, av kärleksfullhet, av självklart engagemang, av Kristuslikhet mitt i vardagen, av osjälviskhet, som gör mig som pastor både stolt och ödmjuk.
Jag känner mig så priviligierad att vara deras pastor och så förundrad över deras osjälviskhet. Jag blir så tacksam till Herren för alla dessa vardagshelgon, Jesu förlängda arm ut i vardagslivet. Vad skulle en församling vara utan dem? Det är de som gör jobbet. Gud välsigne alla dessa vardagshelgon!
Håller med, det finns ingen bättre församling! Vi jobbar på tillsammans och det finns inget bättre än att se allt underbart som händer, stort och smått i våra vardagsliv såväl som på missionsfältet. Gud välsigne dig och alla underbara syskon!
På grund av detta fantastiska engagemang under valborgsmässoafton så har vi som församling fått vara med och bryta en trend. Antalet omhändertagna tonåringar under 18 år minskar kraftigt. Polisen och socialjouren sätter detta i direkt samband med nykter vuxennärvaro på stan. Ett stort tack till alla som ställer upp år efter år. Tillsammans gör vi en skillnad i Uppsala!
Janne Blom
Ansvarig för sociala insatser, Livets Ord
Det är verkligen sant!
Trons kapitel i Hebreerbrevet lyfter fram olika troshjältar och det beskrivs till och med att ”världen förtjänade inte att hysa dem” (Heb 11:38). Jag tror att genom historien så fortsätter listan och ända in i vår tid finns det människor ”som världen inte förtjänar”.
Älska Gud och njut av denna soliga valborg!
Johan
Ja, Amen, Gud välsigne vardagshelgonen!Jag kommer att tänka på Hesiekiel 16:49. Där bannas Sodom, inte för sin otukt utan för att ”överflöd och tryggad ro hade blivit henne och hennes döttrar given, understödde hon likväl inte den arme och fattige.”
Dessa ungdomar i är andligt arma och fattiga i Valborgsmässoaftonens mörka sökande efter tillfredsställelse. Den kan de bara hitta hos Jesus. Gud välsigne dem som visar vägen till Honom.
Det är ett väldigt viktigt ämne du tar upp nu Ulf.
Speciellt som församlingförståndare, präst eller person med liknande befattning är det lätt att se sig själv som lite bättre än ”dom andra”. Men en församling är inte en pyramid med prästen på toppen. Snare som en inverterad triangel med prästen på botten som allas tjänare. Eller vad tror du Ulf?
Jag vet att ingen av oss som har, eller har haft, ledande positioner i en församling alltid lyckas med detta men din artikel lyfter fram något som är så viktig för oss alla att tänka på: att alla kristna faktiskt är heliga – saliggjorda genom tron på Kristus.
Allt gott/ Samuel Varg Thunberg
”Den som smickrar sin nästa, breder ut en snara för hans fötter” Ordspråksboken 29:5
Hörde en gång en berättelse om en pastor, som i början av ett styrelsemöte undrade om inte för en gångs skull någon annan av de närvarande kunde ta hand om den inledande bönen. Det blev tyst, pinsamt tyst. Sedan öppnade en av bröderna sin mun och sade med pondus: ”Jag är av den meningen att den som har lönen ska sköta bönen!”
Enmansbetjänta församlingar är väl egentligen inga församlingar alls. Den slags församling du beskriver kan verkligen kallas församling! Har själv förmånen att få vara med i en visserligen liten församling, men en där många är med och lägger axeln under, och familjekänslan finns.
Tack för påminnelsen om vilken gåva det är att få jobba många tillsammans!
Jag lyssnade på Roberts predikan över nätet härom söndagen när han pratade om församlingen och sedan avslutade med att ta upp allt som sker idag genom församlingen i Gottsunda, Gränby mm. Oj, vad inspirerad jag blev! Jag bor i ett invandrartätt område just nu och får så gott som dagligen se behoven. Det är så öppet!! Du har en fantastisk församling pastorn, och Janne Blom är guld värd. Han var tonårsledare för mig för 17 år sedan och har betytt så mycket! Snacka om trofasthet.