Det har nu gått några dagar sedan Jesusmanifestationen i Stockholm och de kristna medierna har kommentarat det hela i överlag positiva ordalag. Övriga media förbigick det hela i stort sätt med kompakt tystnad. Jag tror knappast man kan lägga skulden för detta på arrangörena. Det låter alltid på samma sätt från riksmedia när de inte vill täcka något. Det handlar mest om slingrande ursäkter som att man helt plötsligt har sååå ont om journalister just denna dag etc. Praktiskt och ofta oärligt.
Det är ingen tvekan om att detta event var unikt på många sätt och framgångsrikt. Även kritikerna fick ge sig. Självklart är detta inte enda sättet att nå Sverige med evangeliet, de som känner för det får gärna ägna sig åt alternativa aktiviteter, men det har absolut sitt värde att samlas på detta sätt. Det ingjuter nytt mod och glädje i troende som ofta marginaliseras på hemmaplan. Det är verkligen en dragkamp om det offentliga rummet. Och det är inte allt för ofta vi har bönemöten i denna storlek.
Att som någon bloggare tala om att denna manifestation vore hyckleri är att dra ner ett bra initiativ i smutsen. På tal om hyckleri så kan man väl kalla att sitta och klaga, osa och attackera allt som rör sig för hyckleri. Det är knappast dessa personer som hyr ett helt X 2000 tåg för att hjälpa till att få upp människor till Stockholm för denna manifestationen. Inte heller sitter de i bussar en hel dag för att sedan på tröttta ben vara med i en hel dags möten och marscher under ständig bön. Dessa vanliga kristna som gett av sin tid, sina pengar och krafter för att komma till Stockholm för att be för väckelse i Sverige är värda all heder. De behöver inte syrliga kommentarer och bitska angrepp från professionella tyckare som alltid själva verkar ha så mycket bättre förslag på allt. Förslag som ofta aldrig materialiseras i verkligheten. Nej, ett stort tack till alla som arbetat så hårt för att detta skulle förverkligas, inte minst UMU som hade så mycket folk aktiverade.
Hoppas att Jesusmarschen upprepas så att alla som inte hade möjlighet att komma i år kan få en ny chans. Jag till exempel.
I en tid när kristna upplever sig som marginaliserade så samlas mellan 12000- 15 000 personer för en Jesus- manifestation.
Det är många människor. Det är bara Springsteen- konserter och några enstaka fotbolls- derbyn som samlar mer människor. Detta var någon unikt och visar hur stor Gud är. Att någon kristen kan vara kritisk till detta är märkligt. När jag var en liten pojk och gick i söndagsskolan fick vi sjunga en sång med följande episka innerhåll: ”Vi behöver varann, vi behöver varann , vi behöver Jesus”. Sant på sjuttiotalet och sant idag. Allt Gud skapat har jan skapat med variationer. Människor, av olika färg, form, kön och storlek, är ett vittne om Guds karraktär på samma sätt som en blomsteräng med alla dess färger och former. Tillsammans bildar vi en helhet signerad Gud. Det samma gäller oss kristna. Det är när kristna från alla sina olika sammanhang träffas som Gus mångfalld mannifesteras. Detta är djupast sett Guds vilja. De som stänger in sig i sektskrubbar och ägnar sin tid åt att kritisera andra kristna, Dagen- reportaget om anti- katolikdagen var ett tragiskt exempel på detta, så hindrar detta nitiskt väckelsen och Guds rikes spridning i Sverige. Ekumenik är att ta dopbefallningen på allvar. Gud välsigne sverige.
Det är underbart när den kristna familjen kan samlas under stora manifestationer 🙂
Det kanske är lite tidig, men man undrar vilken effekt denna manifestation har haft på den vanliga människan, liksom…
Sen får man inte glömma att när man kommer hem från en sådan här stor sak, är att den som är upphovet och målet för detta finns med i den lilla tillvaron också, och kan även där orsaka stora manifestationer 🙂
Jag håller verkligen med Pastor Ulf.
Jag är less på alla kristna som ropar sekt och hjärntvätt då de hör, läser eller möter andra kristna med en annan trosuppfattning än vad de själva har.
Vissa går till sin kyrka och ber om väckelse. Sammtidigt som de kräver att alla ska bli som dom.
Om vi vill få tag på Guds eld för Sverige så kan vi inte hata vår broder/syster.
I do so agree!
Det finns två sätt att hantera kritik: Endera lyssnar man och bemöter den sakligt; tar in det som är värt att ta in och avfärdar det som inte är det utifrån argument. Eller så blir man defensiv, raljant och angriper kritikern istället för kritiken.
Du har alltod varit rätt bra på det andra, Ulf.
Finns det verkligen bara två sorters kristna i Sverige: De som är engagerade OCH gick med i marschen, och de oengagerade kritska som satt hemma?
Är inte det en något förenklad bild av verkligheten?
Att vara med om den stora Jesus-mamnifestationen var som en befrielse efter alla angrepp på kristen enhet. Det är svårt att föreställa sig vilket stort arbete som ligger bakom manifestationen. I själva verket tar det flera år och massor av praktisk erfarenhet att bygga upp en så stor organisation, som behövs.
För framtiden vill jag ge några tips. Lördagar i början av maj är rätt dag, att boka bussar och tåg. Måndag-till lördag är högtrafikdagar för tjänsteresor, fredagar och söndagar för privatresor. Jag gissar att det är möjligt att boka upp ett 10-tal X2000-tåg, och ännu fler ”vanliga” tåg under just lördagar.
Svenska medier är extremt konfliktorienterade, och skyller på att ”inget hände”, utan det var samma gamla budskap sedan 2000 år. En landsortstidning hade dock en ganska stor artikel under temat: Demonstration mot islam utanför Stockholms moské under parollen ”Jesus är Guds son”.
Med ännu fler ideella medarbetare över hela landet finns alltså mycket att göra, som resurserna inte räckte till denna gång.
speak it brother
Ulf Ekman,
Du skriver:
”Att som någon bloggare tala om att denna manifestation vore hyckleri är att dra ner ett bra initiativ i smutsen.”
Jeg synes du bør ta med bloggerens begrunnelse:
”Därför är inte Jesus-manifestationen en seger för Guds folk utan hyckleriets höjdpunkt. Jesus-bekännarna idag är trygga, mäktiga och etablerade. Vi lever i oförsoning, vi skiljer oss och är otrogna, vi försvarar oss villigt mot angripare, vi älskar inte våra fiender, vi vill gärna ha cred och uppmärksamhet, vi dyrkar rikedomen och samlar skatter på jorden, vi bekymrar oss för morgondagen, vi skapar gärna plattformar för falska profeter och vi ignorerar Jesus undervisning (Mt 5-7). Ändå har vi mage att stå på barrikaderna och proklamera Jesus ledarskap för världen.”
Kan dette være en profetisk røst som vi i utgangspunktet ikke bør avvise?
Jag hamnar nog under kategorien ”professionella tyckare”, satte själv några frågetecken kring Jesu manifestationen på min blogg, själv om jag är almänt positiv till allt sådant.
Jag hör nog också till kategorien som har ”förslag som ofta aldrig materialiseras i verkligheten”, men som oftast är ju dessa förslag enbart en konsenkvens av dröm och längtan, inte för att trampa ned eller smutskatsa andra kristna, med hjälp skulle jag mer än gärna materialisera dessa förslag i verkligheten, tålamod prövar ett prövat sinn.
Jag hör också till kategorien till de som har ”bedrivet häxjakt” mot dig personlig som Livets Ord, men detta som en konsenkvens av min överbevisning om att JDS läran är av antikristelig karaktär. När du nu i denna blogg så renlärigt tog ställning i denna fråga, och inte enbart det- utan också visar god härlig frukt i förkunnelse, ord och gärning- har jag inget annat än att säga, förlåt mina ord har varit allt för hårda, och att jag nu i dag är tacksam för att du och dina sprider Guds rike i ord och gärning. Jag är ytterst tacksam för att du har startat denna blogg, var du delar av dig din tro, din person och vardag. Ett stort tack, och må Herren välsigna dig och det värk du utför i Herrens namn.
Broderliga fridshälsningar,
Michael
Intressant med manifestationen är ju att invandrarkyrkorna tydligen slöt upp i stora led. Nu var jag i ”fotbollstjänst” men det är tveklöst så att Mästaren förtjänade marschen. Min bön är att många av invandrarna ska erfara upprättelse i vårt land genom manifestationen!!
ps. Ulf du är duktig på undervisning och när du öser ur historiska källor parat med vardaglig tillämpning så gör du det fantastiskt bra.
Bra skrivet! Jag tror också att vi behöver bli duktigare på att förstå det sätt media använder sig av för att aktualisera en nyhet.
Jag misstänker att det ibland smyger sig in en viss naivitet bland oss där vi tror att exempelvis detta att tidningar skall skriva sker av sig självt. Uppenbarligen är det inte så och till nästa år tycker jag att arrangörerna, även om man inte kan klandra dem för årets resultat gällande medias bevakning, skall ligga på pressen tidigt för att försäkra sig om att denna händelse tas upp på ett rätt sätt.
Några duktiga personer har kommenterat på min blogg om just detta och jag publicerade deras kommentarer vilka jag tycker var mycket tänkvärda.
http://ratzon.wordpress.com/2008/05/07/det-ar-dags-att-skarpa-svardet/
Sant är: vi är mer påverkade av osanningar än vi är medvetna om. Men här skiljer det sig från broder till broder och syster till syster. Men se massmedias lögner som en sjukdom som vill fästa sig i sinnena på människor. Då har vi en situation där vi har insikt.
Ulf. Kul att du läser min blogg! 😉 (?)
Min poäng är att bekännelsen av Jesus som ledare/herre måste gå hand i hand med en livsstil där Jesus-bekännarna bygger sina liv på hans undervisning, inte minst bergspredikan, på ett sätt som gör oss till en ”stad på berget”. Det hjälper inte att ropa ”herre, herre” om vi inte gör det han säger. Jag kan inte se att kristna i Sverige tar Jesus undervisning på allvar på ett sätt som gör oss till detta ljus i mörkret. Så länge vi inte följer Jesus på ett sätt som gör oss till ett tydligt alternativ har jag svårt att se poängen med att stå på torgen och ropa ”herre, herre”.
Daniel Astgård måste ta priset i stenkastning i glashus. Han anklagar Ulf för att vara svartvit och onyanserad och frågar ”finns det verkligen bara två sorters kristna i Sverige” – underförstått, det är vad Ulf hävdar.
Det roliga är Astgård inleder sitt inlägg med precis den svartvita onyanserade dikotomi som han anklagar Ulf för: ”Det finns två sätt att hantera kritik” och sedan föser han in Ulf i den ena fållan.
Glassplittret yr kring Astgård när han sitter i sitt glashus och kastar granitblock.
Jonas, det ligger givetvis något i det du skriver, nämligen att ingen av oss lever upp till den standrad som Jesus sätter för våra liv. Gör det oss alla till hycklare? Går det överhuvudtaget att proklamera evangeliet utan hyckleri då?
Om jag går fram till en man på gatan och ger honom evangeliet och säger ”Jesus är Herre”, så gör jag det ju väl medveten om att Jesus inte är Herre över samtliga delar av mitt liv. Frågan är om detta bör ses som hyckleri, eller som ett försök att efter bästa förmåga – i all ofullkomlighet – ändå lyda mästarens befallning?
David. Det handlar om omvändelse, riktning och process, tror jag, inte om perfektion. Vi måste erkänna Jesus som ledare (herre), vända ryggen åt andra makter (tex rikedomen/Mammon/kapitalet) och ta hans ord på allvar, bygga vårt liv på den klippa som är dom ord han gett oss i bergspredikan. Jag tror verkligen att vi genom Guds ande kan göra som Jesus säger – att hålla fast vid alla hans befallningar är en nödvändig del av vad det innebär att vara en lärling (Mt 28:16-20). En lärling har (som ordet antyder…) mycket kvar att lära, men det är samtidigt tydligt vem som är lärlingens läromästare.
Jag kan inte se att speciellt många av dom som bekänner Jesus som herre i Sverige (eller väst i stort) har gått igenom en sån omvändelse, något jag tycker är särskilt tydligt förhållande till rikedomen. Man kan inte bry sig om rikedomen om man ska tjäna Gud, sa Jesus. Ändå lever vi (globalt sett) i lyx och överflöd och dom flesta (som enskilda och församlingar) uppvisar inga tecken på att röra sig mot en påtagligt enklare och rättvisare livsstil och sluta med sitt samlande och försvarande av prylar på jorden. För mig är det svårt att undvika att dra slutsatsen att kyrkorna i hög utsträckning är fyllda av oomvända. Eller?
Jonas, hur många omvända det finns i kyrkorna, eller bland de som gick i Jesusmanifestationen, har jag ingen uppfattning om och det var väl kanske det som var min poäng. Vi har alla kommit olika långt i vår vandring och om vi ska kalla alla de som inte lever upp till den standard som vi själva satt upp för att få kallas lärjunge för hycklare blir jag bekymrad.
Jag tror att de flesta som deltog i Jesusmanifestationen har en uppriktig längtan till att tjäna Gud och att göra Jesus känd i Sverige, varför skulle man annars åka dit? Och att då smäda deras engagemang och kalla det hyckleri, särskilt som du inte vet ett dugg om dem eller deras motiv, tycker jag vittnar om en rätt sorglig inställning.
Jag håller inte med din inställning till materiella saker (det är kärleken till pengar som är roten till allt ont, snarare än pengar i sig), men låt oss anta att det fattigdomsideal du målar upp stämmer. Då skulle jag bara vilja fråga: har du själv tak över huvudet, Jonas (dvs bor du tex i ett hus eller en lägenhet)? Äger du kanske till och med en bil eller en cykel? Då är du rikare än majoriteten av världens befolkning. Varför ger du inte bort allt till de fattiga och flyttar ut i en koja i skogen?
Min poäng är att vi alla drar gränsen någonstans för vad som är en acceptabel livsstil. Varför ska just din gräns vara standard? Om du spenderar en längre tid i tex Indien (vilket jag har gjort) skulle du nog inse att det finns många saker som du unnar dig varje dag, som skulle beskrivas som en stor och onödig lyx av många människor. Betyder det att du inte är en sann Jesu lärjunge? Det är väldigt lätt att sätta en standard för sig själv och sedan kritisera alla andra som inte lever upp till den.
Det blir min sista kommentar i denna tråd, Guds välsignelse…
David. Jag tror inte vi ska dömas efter våra motiv utan efter våra gärningar. Inte heller tror jag att det handlar om att leva upp till en viss standard, det handlar om en vandring mot större Jesuslikhet och att sträva efter Guds rike och rättvisa. Och för mig känns det oförenligt med Guds rike och rättvisa att vissa lever i överflöd på det sätt du så träffande beskriver samtidigt som vi har syskon som svälter till döds. Därför borde vi sälja mycket av det vi äger och ge till dom fattiga, som Jesus ju också säger och som urförsamlingen gjorde. Och så länge vi inte på allvar dissar rikedomen tycker jag inte vi ska göra anspråk på att vara Guds tjänare. Välsignelse till dig också!
Enligt en andrahandsuppgift bars tolv stenar fram under Jesusmanifestationen från 12 församlingar i Stockholm. Detta exempel skulle ha sin inspiration i Elia och vara ett uttryck för längtan efter kristen enhet. Om detta är sant vill jag ställa två frågor till dig Ulf Ekman;
1) Är detta ett uttryck för den enhet Jesus om?
2) Är detta ett bra uttryck för längtan efter enhet?