Guds nåd är något så härligt. Den har följt mig som en slags självklarhet och stark grundton i mitt liv från min allra första stund som troende i maj 1970, alldelses innan jag tog studenten. Det var en mycket stark upplevelse av ett alldeles oväntat slag när jag upplevde hur Jesus så radikalt kom in i mitt liv och verkligen skakade om och förvandlade det. Jag kan nog inte tillräckligt förklara hur omvälvande den erfarenhet var när jag för första gången upplevde Jesus som levande, kärleksfull och personligt närvarande i mitt liv. Det var fullständigt överaskande, omtumlande och oförtjänt på alla sätt.
Jag har aldrig haft upplevelsen av Jesus och den kristna tron som ett utanpå verk, som ett tvång eller som ett snävt regelsystem, inte ens när jag varit i kontakt med kretsar där detta verka vara mer påfallande. Jag hade inte den uppväxten utan kom till tro utifrån världen och det var en sådan befriande känsla att möta Jesus. Denna grundläggande förundran och tacksamhet som präglade mig från första stunden i mitt kristna liv har varit med mig dagligen sedan dess även om jag inte naturligtvis upplevt det så starkt som de dagarna i samband med denna omvälvande omvändelse. Jag har aldrig kommit över denna känsla av att faktistk helt oväntat ha vunnit högsta vinsten utan att på något sätt förtjänat det.
Eftersom min bakgrund var sekulariserad så var mötet med Jesus så dramatiskt för mig personligen.Det är naturligtiv inte så för alla. Jesus kommer till oss på olika sätt. Denna upplevelse att han faktiskt fanns, att han verkligen älskade mig och var villig att förlåta mig etsade sig fast som något så levande i mitt inre och har aldrig lämnat mig. Utifrån dessa upplevelser kommer min förståelse av nåden. Jag upplevde mig omedelbart, på det djupt sätt, benådad och förlåten. Nåden var min initialupplevelse som också blev förutsättningen för allt annat i mitt kristna liv.
Denna kärleksfulla förlåtelse och renande av samvetet och minnet var en fantastisk och helt oväntad erfarenhet. Att känna sig älskad, uppleva förlåtelsens kraft och erfara en stark och genomgripande inre renhet är något helt fantastiskt. Det var nåd i funktion på ett helt revolutionerande sätt innan jag ens visste vad det var varken bibliskt eller teologiskt. Jag hade då i princip knappt någonsin öppnat en bibel. Nåden och förlåtelsen var ingenting jag hade läst mig till eller pluggat in. För mig finns det ingen relation till Jesus utan denna härliga nåd och syndernas förlåtelse är det dyrbaraste som finns. Mer om detta nästa vecka.
”Jag har aldrig kommit över denna känsla av att faktistk helt oväntat ha vunnit högsta vinsten utan att på något sätt förtjänat det.”
Så bra beskrivelse!
Akkurat som jeg kjenner det!
Og jeg går å gleder meg over det hver dag! 😀
Guds nåd är underbarare än vad vi mänskligtsätt förtjänar.
Jag kommer ihåg då jag som nyfrälst 14 åring (1989) fick möta Gud. Jag kommer ihåg att Guds närvaro var starkt över mig konstant i mer än en månad i ett sträck. Det var underbart. Allt pågrund av Guds nåd. Jag bodde flera mil från närmsta kyrka, och de första året fom ny frälst så var jag bara på två möten. Men på grund av Guds nåd så blev jag bevarad i tron.
Tack för att du skriver om Guds nåd. Det behövs. För att inte undervisning om Guds nåd ska spåra ur totalt.
Kan man få råd gällande frågor innom teologi?
Det är en specefik sak jag behöver ett gott råd i.
Ja nåden är helt fantastisk och det härliga är också att det finns en perfekt balans mellan lag och nåd. De är ju inte emot varandra utan beroende av varandra. Utan lag behövs egetligen ingen nåd och med lag behövs nåd, då vi inte klarar av att följa lagen fullt ut.
Man skulle kunna säga att både lag och nåd behövs för att vi med glädjen i behåll skall kunna bli allt det Gud vill med våra liv.
Tack för att du tar upp detta ämne för det är så viktigt att det blir klargjort på ett sunt och nyanserat sätt. Det tycker jag att du på ett väldigt bra sätt lyckas med!
Tack pastor Ulf,
Sitter här och läser vad du skrivit om nåden och förlåtelsen medan jag lyssnar på lovsång. Det var vad jag behövde läsa ikväll när tankarna far runt i huvudet på mig och det är lätt att bara se praktiska problem i den situation jag befinner mig i, där min oro för min sons välbefinnande så lätt skulle kunna ta över.
Jesus hjälper mig och min son varje dag och mitt i allt känner jag att jag har så mycket att tacka för, genom den underbara nåd Gud har visat oss. Han är den bäste fadern för min son.
Eller för att uttrycka det genom hur du sa på Europakonferensen 2007 ”Livet är ingen nitlott, det är vinst hela tiden.”
Ja, det är faktiskt vinst även när vi bara ser omöjliga berg hopa sig omkring oss. För nåden, den underbara nåden ger mig en anledning att hoppa jämfota av glädje dagligen.
🙂
Jag håller med er! Vid 16-års ålder mötte jag Gud i köket. Jag frågade efter Honom och Han fanns omedelbart där. En enorm trygghet som grundar sig på Hans kärlek till oss och inte vår eventuella förmåga att göra oss förtjänta av den. Det är nåd. Kort tid senare blev jag bekant med Jesus och kände genast igen Gud i Honom. Att välja Jesus var inget svårt val.
Hela min tillvaro har sin grund i nåden. Därifrån har jag min avstamp för att tackla livet. Att bli så omsluten av den, ger en stor tacksamhet och väcker naturligtvis kärlek hos mig (oss) till Honom. Därför vill jag (vi) göra vad som är välbehagligt för Honom.
Ibland misslyckas det: tungan slinter eller det händer något riktigt dumt. Det är bara resa sig upp och försöka igen – det är nåd!
Tack Ulf! Det är verkligen uppmuntrande att läsa vad du skriver på din blogg! Jag håller med, allt är nåd! Vi kommer stå inför Jesus och ingen kommer hålla fast vid våra prestationer då. Allt är nåd. Allt är underbar nåd!
Något jag funderar mycket över nu är var frälsningen kommer och vilken roll jag har i den. Jag som var död i min synd, hur kan jag göra mig levande genom att tacka ja till Jesus? Kan en död bli levande i sig själv? Är det mitt ja till Jesus som frälser? Eller kommer Jesus och väcker mig och sen kan jag säga ja till hans nåd som jag då redan har? Eller är båda sidor sanna? Det är alltså linjen mellan kalvinism och arminism som jag funderar på. Jag är inte så intresserad av olika system, bara Bibeln. Vad tror du Ulf? Väljer jag Jesus eller väljer Jesus mig? Vad säger Benjamin om det här från tiden på Wheaton? För där är många kalvinistiska, inte sant?
Hur som helst stötte jag inte på den tanken under mina första nitton år i Sverige, men när jag kom till Chicago så verkade det vara en accepterad teologisk ståndpunkt hos många trossyskon.
Förtydligande: Det var alltså den teologiska synen att Jesus ger nåden innan jag tackar ja till den, som jag stötte på i USA.
”Den skräck som lagen injagar kan inte nå mig.
Ty Jesu lydnad intill döden och hans blod
övertäcker alla mina överträdelser” (Agustus Toplady)
Johan Berg
Vi kan inte göra någonting för att förtjäna eller i oss själva förläna hans nåd och frälsning. Allt är hans gåva. Vi kan inte ”komma på att vi skall kanske söka Gud”, utan att Den Helige Ande har ingett oss den frågan. Guds nåd är så fruktansvärt stor, den går inte ens att föreställa sig. Det kan liknas med att du eller jag skulle bjuda en mördare, som i berått mod haft ihjäl någon i vår familj, att ta dennes plats som blivit mördad. Jag känner ingen människa som skulle kunna göra detta, men Gud har gjort det genom vår Herre Jesus. Det är nåd.