Frågan är vad det verkliga syftet med Dagens alla mångordiga artiklar, nu tre stycken, om Livets Ord är. Är det månne att permanenta gamla uppfattningar? Kanske, kanske inte? Det är naturligtvis inte lätt att fånga ett 25-årigt skeende i några få artiklar. Samtidigt vet Dagen att hur man än skriver så får man kritik från något håll. Så har det tydligen alltid varit angående det man skrivit om Livets Ord. Inte en helt lätt situation.
Till detta kommer att man som journalist måste göra ett urval när man intervjuar. Själv har jag varit med om att tillbringa relativt lång tid med journalister som resulterade i två små meningar helt utanför sammanhaget. Så är det nu inte i detta fall. Men komprimerat blir det, helt naturligt och där kan pusselbitar falla bort.
Med all respekt för att en journalist måste förkorta citat, blir det lätt pespektivförskjutingar. Det är frågan om vilka citat man väljer och av vem och för vilket syfte.
Att köra fram ett citat av Stanley Sjöberg från 1985 känns knappast speciellt relevant (möjligtvis tidstypiskt) eller något som är signifikativt vare sig för oss eller för pastor Sjöberg som vi haft en god relation till i många år.
Citatet av mig om den passiviserande terapikristendomen med sitt tända ljus skulle jag nog kunna upprepa idag också. Det hela hänger ju helt på i vilket sammanhang jag sagt det och det framgår inte alls.
Sammanfattningsvis, av artikel nr 3 i denna spännande följetong, så är min kommentar att vi inte alls skäms för 80-talet. Trots den storm som kom emot oss såg vi Herren göra fantastiska saker och många människors liv som blev förvandlade. För många blev det stora genombrott i det personliga troslivet. Den övernaturliga dimensionen av tron upprättades igen och förväntan på under och tecken, helanden och befrielser växte fram på nytt.
Att kunna bygga den kyrka vi byggde, som planerades när vi ca 400 medlemmar och som nu har 5500 platser och se det missionsarbete växa fram som idag berör så många tusentas människor, att se över 20 000 elever utexamineras från våra bibleskolor,m.m. skulle aldrig varit möjligt utan trosförkunnelsen på 80-talet.
Pingströrelsen och Frälsningsarmén har en intressant historia och i dess begynnelse stormade det ännu mer än med oss. Att vågor går höga betyder inte, som en del citat verkar mena, att allt var fel. Det är också lätt att glömma sin egen historia.
Tvärtom var 80-talet en genombrottstid av stort värde. Det var definitivt en utmaning av en stagnerad andlig situation och en stark sekulaisering. Det kan kännas som om Dagen, och andra, tänker lite så här: ”Medge att allt var fel då, och säg att ni har ändrat er, så kanske ni blir accepterade idag.” Det scenariot känns lite passé, onaturligt och trolöst emot det Herren faktiskt gjorde.
“Medge att allt var fel då, och säg att ni har ändrat er, så kanske ni blir accepterade idag.” Det scenariot känns lite passé, onaturligt och trolöst emot det Herren faktiskt gjorde. (citat från ovan)
Jag håller med. Vad finns det för poäng med att medge att sånt som inte var fel var fel? Men frågan är om det inte finns en poäng att medge det som faktiskt var fel..? Som även du ”hintat om” bl a i Missionsmagasinet. Om inte annat så för att förklara för de förvirrade medlemmar (nuvarande och ex) som inte vet av något som helst fel…
Om vi strävar efter sanna relationer med alla kristna måste vi också våga vara så uppriktiga att vi inte bara säger att en del var nog kanske fel – utan även berätta vad.
Med mycket kärlek och många välsignelser!
Frida
Jag vill verkligen sälla mig till dem som upplevde 80 talet som det årtionde då allt förändrades i våra liv. För mig personligen blev trosförkunnelsen och det Gud gjorde då den utskjutningsramp som förde in mig och tusentals andra troende ut i olika tjänster och funktioner som idag bär frukt över hela världen. Jag vet inte vad jag skulle varit om inte detta budskap nåt oss.Våra hjärtan vidrördes och sattes i brand.Våra familjer upplevde en andlig blomstringstid vi frigjordes på ett sätt som inte går att förklara med ord.80 talet var trumpetstöten då vi såg fälten och Gud kallade oss att dra ut på de skördefält mognat till skörd.
Tack Ulf att du lydde Gud!!!!
Carl-Gustaf Severin
Ps. Du är alltid väldigt uppriktig… Vad jag egentligen vill ha är ett förtydligande och utvecklande av det du själv skrivit i MM. Ds.
Tack Ulf! Mycket bra kommenterat angående Dagens till viss del grävande i gamla påståenden. Vi har följt LO sen start, och även innan då Du undervisade i Södermalmskyrkan, det blev vår räddning då. Vi är med i församlingen sen ca: 14 år med början i bibelskolan. Fortsätt så som Gud vill i allt vad Du och hela församlingen gör. Var välsignad och ha en bra dag. Berth
Gratulere med 25 års-dagen!
Jeg gikk på bibelskole i slutten av 80-tallet, og jeg syns det var mye bra bibelundervisning som jeg har hatt glede av senere. Selv om jeg aldri kjente meg ”hjemme” på LO eller i andre kristne forsamlinger jeg besøkte og var med i, men fant etter å ha gitt opp ut at det er i den RKK som jeg kjenner mest direkte hjertekontakt med Gud og at jeg har kommet ”hjem”,
så har jeg lært at kirken består av mennesker, og vi mennesker gjør feil, det har selv skjedd i RKK 😉
Men Jesus ga da heller ikke opp disiplene fordi de hadde feil? Det som kommer fra Gud er verdt å ta vare på, det vil bestå, mens det andre vil forgå. Jeg har alltid vært sikker på at Gud har vært med deg!
Intressant att läsa vad Dagen skriver och också det som skrivs på denna blogg och vad som skrivs på Alehteia. Det ger ofta bra perspektiv att se på en sak från flera sidor. Livets Ord har åstadkommit och åstadkommer så enormt mycket gott, det kan ingen ta ifrån församlingen. Som uppvuxen i uppsalatrakten kommer jag ihåg hur det var med bomber och hot och klotter överallt. Fattar inte hur fösamlingen klarade dessa år.
Vart är det på väg nu?
Det finns en del funderingar från mig, jag har varit på flera möten på Livets Ord där jag hört att nu till våren kommer väckelsen i Uppsala, nu till hösten kommer väckelsen över Uppsala. När ska det ske? När ska Svensk Kristenhet få ett inflytande i detta land, det är ju svart som i en sopsäck och ändå blir det svartare. Snart blir vi inspärrade om vi talar Ordet, säger att det finns något som är sant.
Ja, det som skedde på åttitalet var verkligen revolutionerande. Gud gjorde verkligen något starkt i mitt liv, ”I will never be the same”… Jag är oerhört tacksam för det Gud gjorde under Bibelskolan 84-85, 90-91. Jag vet inte vart jag varit idag om jag inte gått bsk.
Mitt liv blev helt förvandlat av den undervisning som kom från Livets Ord i början av 90-talet. Utan den vet jag inte var jag hade varit idag! Jag är oerhört tacksam för detta! Att sedan fel begåtts är ju inget konstigt alls, det vore mer konstigt om inga misstag begåtts. Att vi gör fel har ju med att göra att vi är människor, det verkar som om vissa journalister ibland glömmer bort detta. Underbart dock är att för dem som äskar Gud så samverkar allt till det bästa.
Jag tror det viktiga är att se summan och resultatet av 80 och 90 talets undervisning och inte snärja in sig i någon detalj eller enskilt citat. Och ser man på resultatet är det enastående väldigt många människor har fått förvandlade liv. Jag tror att vi kristna behöver se på varandra med generösa ögon i stället för granskande för det är ju så Gud ser på oss, med ögon fulla av nåd. Och jag undrar också vad syftet med artiklarna är.
Hej,
25 år är en kvartsekel. Det är vi alla överens om.
Det har hänt en hel del sedan början på 80 talet i omgivningen: Berlin muren har fallit, kärnkraftkatastrofen 1986 med dess konsekvenser,en statsminister i Sverige blev sjuten på öppen gata,11 september, gulfkriget osv, osv.
Ingen av aktorerna som var inblandade i övan nämnda händelser behöver utstå detta:att behöva förklara varje menning , vad de har sagt och inte sagt i olika sammanhang de sista 25 åren.
Det är absurd.
Det sker förändringar i Kristi kropp på 25 år också. Den är inte ”statisk ” på något sätt.
Den helige Ande ser till att Kristi kropp håller sig på ”rätt spår”.
Han hittar lemar som är villiga att stå i gapet.
Det är det som är det viktiga.
Människor kan bli tyvärr sårade , känner sig illa behandlade, missbedömda osv. Det är sorligt att det blir så.Många kommentarer till Dagens artikel serie om LO tyder på detta.
Alla borde gå vidare. Jesus gjorde det. Oavsätt vad som upplevs för många , många år sedan det är inte värd att fastna i detta.
Att bli accepterat på sådana premiser det säger mer om de som accepterar. Att acceptera någon även om jag har rätt och den har fel hela tiden är ett högre grad av acceptans. Det borde vara målsättningen.
Till sist: predikar man bara ”Gud älskar dig och du duger”krävs ingen förklaring här på jorden. Man är accepterad dessutom.
Gud välsigne er.
”Att köra fram ett citat av Stanley Sjöberg från 1985 känns knappast speciellt relevant (möjligtvis tidstypiskt) eller något som är signifikativt vare sig för oss eller för pastor Sjöberg som vi haft en god relation till i många år.”
Jag antar att poängen med detta stycke inte var att visa på en dåvarande (eventuell) dålig relation till Stanley utan snarare på den attityd som fanns till andra kristna kyrkor i Sverige. Tyvärr tycker jag atte det fortfarande finns kvar en tendens att raljera och skratta åt andra som inte tycker likadant. Idag är det kanske inte andra kyrkor som utsätts för det utan snarare människor på gräsrotsnivå, vanliga medlemmar som inte har samma åsikt som du. Det är kanske inte nåt du reflekterar över själv eller som dina närmaste upplyser dig om. Men vi som ser utifrån märker. Alla måste förbättra olika saker i våra liv, och jag tror att om du slipar bort detta så når du en mycket större acceptans bland Sveriges krista.
Ett annat exempel, vilket kanske inte är ditt personliga ansvar, är församlingsmedlemmarnas attityd. Uttalanden som ”Livets Ord är världens bästa församling”, vilket vissa församlingsmedlemmar säger, förstärker bara bilden av överlägsenhet och förakt för andra krista. Kanske något du borde ta upp i nån predikan?
Ursäkta men när folk här skriver att ”Gud gjorde så stora saker på 80-talet” måste jag fråga: vadå? Vi som inte var kristna märkte då rakt inte av någonting alls. Visst var det lite skriverier i tidningarna men inget som märktes ”på gatan”. Dvs ”väckelse” osv fanns det då rakt inte. Snarare fick jag ju se klasskompisar som var kristna besluta sig för att inte vara det längre. Ibland tror jag att en del lever i en fantasivärld och förstorar sin kyrka till oanade proportioner. Livets ord kommer i allmänhetens ögen förbli (för dagens generation) okända, för gårdagens generation hysteriska kristna, för morgondagens generation bortglömda.
Kommentar till David
Jag tycker att min församling Guds Kraft i Sävsjö är världens bästa församling, det är ju min familj och den familj Gud har kallat mej till klart den är bäst
Lena
Nu har jag tittat på Guds församling i Sverige i två år. Sluta, vi sliter varandra i stycken!
– Den sa så, och den gjorde så och då ibland för 20-30 år sedan. Gud är mycket större än vad vi kan förstå. Ge Honom spelrum!
Med mitt enkla förstånd är inget sagt som påverkar frälsningen i Kristus. Det värsta är att vi skrämmer bort människor som inte är kristna. ”Gud är kärlek” säger vi och hugger varandra i ryggen. Vi kan inte lura någon ute i världen – De är inga dumsnutar!
Jesus förmanade oss: om ni har kärlek till varandra skall alla förstå att ni är mina lärjungar. Joh 13:35
Mina älskade bröder och systrar, vad är det som är så viktigt i denna pajkastning? Är det värt att förvirra människor så att de tror att det är farligt att söka Gud? De kan ju välja fel samfund och gå evigt förlorade. Är det det vi vill lära folk?
Nu råder det fantastiskt härligt positiva delade meningar om Världens bästa församling. Världens bästa församling är min församling: Charisma i Höör! David, det är väl helt suveränt att vi gillar vår familj!
och så får vi mycket från Livets Ord i Uppsala, som t ex vid senaste besöket på Vårseminariet!
Replik till Lena:
Jag förstår att din subjektiva åsikt är att din församling är bäst. Men hur mäter man det? Och är det överhuvudtaget relevant?
Vad jag reagerar på är attityden. Jag reagerade på samma sätt när en i min förra församling sa likadant, nämligen att vår församling är den bästa. Tror man på enhet mellan trossyskon så kan man inte tala och tänka på det sättet.
Tycker jag att min församling är bäst? Frågan är irrelevant och onödig att svara på. Det finns saker jag tycker är bra och saker jag tycket är mindre bra i min församling. Men våra liv handlar inte om att hitta den bästa församlingen och stanna där. Våra liv handlar om att finna Gud och att tjäna varandra. Det är mycket viktigare att vi använder vad Gud gett till oss och ger till andra än att hitta den bästa församlingen. Sverige behöver människor som inte väljer församling bara för att de trivs utan väljer församling utifrån vad de själva kan bidraga med.
David, känns lite småaktigt att resonera som du gör. Jag älskar min fru. Hon är världens bästa kvinna. Någon annan inställning vore otänkbar för mig. I den inställningen finns inget förakt eller nedsättande mot andra mäns fruar. På samma sätt är det med en församling man uppskattar.
Min församling är världens bästa. Hoppas att folk i alla andra församlingar tycker samma sak om sin församlingar. Detta är inget annat än sunt.
Jag tror att Stanley skulle bli glad om Dagen skriver om den brobyggar-roll han också haft, och det i ett ganska tidigt skede (med tanke på hela situationen). Det vill säga lyfter fram detta. Ger Dagen uppmärksamhet åt den broderskärlek som växte fram och etablerades i ett tidigt skede här och på andra håll?
Det uttalandet Stanley gjorde (när han besökte Citykyrkan, det jag själv också hörde) – det får mig att förstå allt i ett större sammanhang. Det proklamerades klart och tydligt och inför en månghövdad publik, ang Ulf Ekman: ”GUD HAR REST UPP EN GUDSMAN I SVERIGE!”
Det uttalandet var profetisk, proklamativt och i sann skön ”Stanley-Sjöberg-anda”. (Så frågan går tillbaka till Dagen:) Om Stanley Sjöberg insett något – som andra inte vågade knysta om i de sammanhang som han ofta verkade i på den tiden – även i början på nittiotalet, borde man inte föra mer uppmärksamhet åt DET hållet i stället?
Och när kommer tillrättalägganden ang osannolika missförstånd i artiklar i Dagen, i olika diskussioner, typ överallt. Hur allt detta förtal påverkade bilden i det stora hela.
Broderliga hälsningar /
Staffan (F d elev LOBC, även vän av pingsten)
Magnus, du kan tycka att jag är småaktig, men jag tror att du missuppfattat mina intentioner. Jag blir mest upprörd av attityden. Med tanken att vi är bäst, följer ofta att andra är inte lika bra.
Och tro inte att jag inte vet vad jag pratar om. Jag har varit med i Livets Ord (LO), EFK och pingst. Attityden finns tyvärr i flera församlingar.
För att ge ett exempel: När jag träffade min blivande fru första gången var jag fortfarande medlem i LO. Vi var ett gäng som diskuterade trosfrågor. Hon var väldigt överraskad att jag lyssnade på vad de andra, icke-livetsordare sa. Varför? Jo, för att vissa av hennes vänner som var med i LO lyssnade aldrig på hennes åsikter, utan propagerade bara för sina egna. Eftersom de var med i LO så tyckte de att de hade rätt i allt och inte behövde bry sig om andra kristnas åsikter.
Ett till exempel: ett tag under min tid på LO så trodde jag ärligt talat att det fanns i princip inga andra krista i Sverige. Visst några, men de var inte lika bra, de skulle eventuellt med nöd och näppe komma till himmelen. Jag trodde det på fullast allvar.
Dock vill jag poängtera att jag tror inte att det är lika dåligt ställt på LO idag, dock vet jag av erfarenhet att attityden finns kvar hos vissa.
Då jag under första delen av 1980-talet fick höra om och kom i kontakt med Livets Ord och också naturligtvis kritiken mot Livets Ord märkte jag att detta har jag varit med om tidigare också. Jag hade varit med i Maranata och mindes kritiken mot den väckelsen på 1960-talet. Så kritiken mot Livets Ord avskräckte mig inte, tvärtom.
Dessutom fick jag genom Guds nåd smaka på och ta till mig inte bara formen (även om den tilltalade mig) utan själva kakan. Den smakade gott och gjorde gott! Livsförvandling! Och gott både smakar det och verkar det fortfarande. Därför att det handlar om ett verk av Gud och en del av hans underbara rike.
Tack gode Gud för Livets Ord!
Utan lo hade jag kanske inte kommit till tro.
Tack ulf.
Jag har lest de 3 artikklene på dagen.se og ser at de kan ha en overvekt av fokus på det negative, men det skulle være en langt større rekke med artikler enn disse 3, slik jeg harforstått det. Så det kan jo være at ”finalen” blir langt lysere enn det som til nå har vært skrevet.
Et synes jeg også vi bør ta med – hvor mange leser Dagen og hvilken inflytning har den som avis? Kanskje ikke så veldig stort. Vil tro, om man kan bruke ordet i denne sammenheng, at bloggen din blir lest mer intensivt og av fler, samt at den har større påvirkning enn det Dagen har i dag. Så det er vel ikke så mye å ”bry” seg om.
Og, som jeg bruker å si til min venner i pingst, som jeg også er en del av… : – Jeg tror LO og Pingst er rett så like – og begge har god bestående frukt. Om Ulf er en tydelig leder så er jeg sikker på at T. B. Barratt var minst like tydelig. Så vent å se om nye 25 år…
Jeg takker Gud for det gode jeg har fått av Jesus på Livets Ord. Undervisning som gir meg tro, håp og froventning til at Gud lever i dag.
Og det kan jeg hver dag få gi videre til mine ikke troende venner – og de merker det.
Så er jeg ikke enig i alt som menes, men det behøver man jo ikke, fred kan man leve med i alle fall. Det er ikke der betoning heller bør ligge, men på at vi er brødre og søste som vil se Jesus i våre venners liv!
Blessing, Lillebror!
Jag har en ledig dag och satte mig att titta på 25-årsjubiléet medan jag åt frukost. Det dröjde inte länge förrän tårarna strömmade nerför mina kinder när jag hörde alla dessa fantastiska, trosfyllda lovsånger som betytt så oerhört, obeskrivligt mycket för mig och som är kopplade till så mycket som Gud gjorde i mitt liv när jag växte upp!
När Eva tog fram er för att hålla sitt tacktal uppfylldes jag av en sådan enorm kärlek till er – dig och Birgitta – för ALLT som ni har betytt för mig personligen! Jag hedrar er och jag tackar Gud för att få tillhöra er ‘fårskock’ (om än i exil för närvarande) och tjäna tillsammans med er i den vision som Gud har gett församlingen.
Oavsett vad folk tycker att man får säga och inte, är min subjektiva – och jublande glada uppfattning – att ni är det bästa pastorsparet jag vet och Livets Ord är världens bästa församling! =)
Mycket kärlek!
Jag älskar också min församling med alla fel och brister (mina inräknade) Kanske den är bäst. Om det faller sig så att jag skulle bli medlem i LO´s församling, så skulle säkert det vara den som stod mitt hjärta närmast.
Har ni märkt vad lätt det är att känna sympati om man bara vill?
Ja det är verkligen sannt. Man kan inte neka till att Gud använt LO starkt, och att dess undervisning förvandlat många människors liv.
Jag hör till de personer som bara var sju år då LO startade. Jag fick tag på tros undervisningen i början av 90-talet (Då jag var 15 år). Jag gick bibelskolan 96-97/01-02 och det var verkligen livsförvandlande.
Allt vad Dagen skriver om litar jag inte längre på. De har ju till och med gått ut och kritiserat Benny Hinn starkt. Han är ju pingst predikant. Jag tycker att Dagen biter sig själv i svansen. Men vi får hoppas att enheten bland kristna påvärkar all kristen literatur i Sverige. Så vi jobbar på att föra ut evangeliet i stället för att kritisera varandra. Vist kan kritik vara bra, men ibland blir det bara löjligt.
Jag följer Dagens artikelserie med spänning. Jag fick möjligheten att få medverka med ett citat i gårdagens artikel. Jag skrev att vi som var barn på det omskrivna 80-talet inte ser församlingen utifrån det perspektivet. Låt mig här förtydliga bara och säga att jag menar verkligen inte att något speciellt var fel. (Eftersom jag inte ens hade varit på Livets Ord innan år 2000)Det jag syftar på var medias vinklingar av Livets Ord. Allt negativt som skrevs och alla felcitat m.m.
Allt gott!
Jimmy
Att ta upp citatet från Sjöberg kanske inte är relevant för att beskriva er relation idag eller ens för fem år sedan. Men den är väl relevant om man tänker sig att Dagen vill presentera en helhetsbild, inklusive gammal skåpmat från 80-talet? För på den tiden var såväl du och Sjöberg, såväl som era församlingar, annorlunda än idag och hade också en annan relation till varandra. En historisk granskning innebär att saker som inte är relevanta för nutida beskrivning tas upp, parallellt med det som är mer tidsnära och relevant för dagsläget.
Det ska förstås sägas att man med denna logik absolut inte får försumma att även ta upp bra saker Livets Ord gjort under det tidiga skeendet, så att man inte bara nöjer sig med att säga bra saker ifrån nutid.
Jeg mener absolutt Ulf Ekman har vært brukt av Gud, og helt sikkert kommer til å bli det også, men det finns også en sanhet i at mennesker har blitt såret. Jeg tror ikke det er så viktig å gi noen skylden for det, men en tilgivelse viser at man bryr seg om også det som gikk feil, uansett hvem som har skylden.
Et eksempel på at det er mye vi kan be om tilgivelse for:
Kardinal Roger Etchegaray:
La innrømmelsen av synder som har såret og skadet enheten og søskenkjærligheten i Kristi legeme berede veien for forsoning og fellesskap mellom alle kristne.
Johannes Paul II:
Barmhjertige Far, kvelden før din sønn led, ba han om at alle troende skulle være ett i ham: Men de har ikke oppfylt hans vilje. Motsetninger og splittelser har de skapt. De har fordømt og bekjempet hverandre. Vi roper innstendig om din miskunn og ber om et angerfylt hjerte, slik at kristne forsoner seg med deg og med hverandre. Forenet i ett legeme og én ånd må de igjen oppleve gleden ved det fulle fellesskap. Det ber vi om ved Kristus vår Herre.
Et utdrag fra: http://www.katolsk.no/nyheter/2000/03/n000312a.htm
Jag tillhörde den inre kärnan av pingströrelsen på 80-talet som i Livets Ord och Ulf Ekman såg ett stort hot! Vi ansåg att LO framförde läror som var totalt främmande för klassisk kristen tro. Vi stirrade oss blinda på Kenyon och JDS-läran och ansåg att Ulf Ekman till 100% stod för den. Därmed hade vi skaffat oss ett alibi för att totalt stänga för Ulf Ekman. Vi ansåg att om Ulf Ekman och hans läror skulle få ett större inflytande så skulle det vara mycket menligt för medlemmarna inom pingst.
TÄNK SÅ FEL MAN KAN HA!
Efter några år insåg jag hur fel jag med fl haft. I dag är jag en glad beundrare av det Guds verk som Livets Ord och Ulf Ekman är så underbara bevis på.
Tyvärr var jag med om att kasta ut ”barnet med badvattnet”. Det agerandet gjorde självklart mycket mer skada för pingstfolket än de ev övertoner som Ulf Ekman stod för på 80-talet. Jag är övertygad om att om Pingst och dess ledande pastorer varit mogna nog att ha förståelse för ”barnsjukdomarna” – med lärdom från den egna historien – och istället välkomnat LO och Ulf Ekman som det Herrens verk det bevisligen var, då hade mycket sett oerhört annorlunda ut inom svensk kristenhet i allmänhet, men i synnerhet inom svensk pingströrelse.
Tyvärr gjorde man/vi ett ödestigert och historiskt misstag när vi sågade LO och Ulf Ekman vid fotknölarna på 80-talet. Tyvärr så hängde detta avståndstagande med allt för länge för allt för många. Fortfarande är det människor som inte kan tåla LO, och som därmed lider andlig skada.
Herre förbarma dig!
Karin N. Vilket härligt inlägg. Instämmer helt. Såg också 25-års jubileet på nätet och fylldes av sådan tacksamhet. Bibelskolan och församlingstillhörigheten har verkligen gett en god grund för mig att stå på. Och tänk på alla par som har formats genom åren och alla familjer som bildats för att Livets ord fanns. Så tack Gud för både 80-tal, 90-tal och för idag!
Off topic: Men var det vel inte fel att LO/Ulf stod för JDS läran. Hade man inte stått för detta hade man inte solgt och spridet böcker som var stärk präglat av denna läran. Det var rätt av pingst m.fl att stänga ute LO och deras läror under 80 och 90 talet. Man ska inte omgås med irrlärare. Dock har man ju bemött (inkl. mig själv) LO på ett helt fel sätt, det står ju Skrevet ”Tillåt inga dumma och oordnade diskussioner. Du vet att de vållar strid, och en Herrens tjänare skall inte strida; han skall vara vänlig mot alla, kunna undervisa, ha tålamod
och med mildhet föra dem till ordningen som säger emot honom. Kanske låter Gud dem omvända sig och komma till insikt om sanningen, så att de nyktrar till och slipper ur den fälla där de hålls fångna av djävulen för att göra hans vilja.”
Tycker Dagen’s granskning är fin, mycket lärorikt. Men du har helt rätt i att en sådan granskning är ju svår, och har självklart sina svagheter.
Broderliga fridshälsningar,
Michael
”Fortfarande är det människor som inte kan tåla LO, och som därmed lider andlig skada.”
Jag förstår inte vad du menar här Glenn?
Jag var med i LO under 80-talet när paret Wheleys ”syn” låg tät över LO. Jag lider forfarande av den ”läran”. Det är många frågor som väntar svar. Jag tror inte att de, som jag, har några aggresiva känslor mot LO, snarare en ömkan och en sorgsenhet som vi antagligen får bära med oss resten av våra liv.
Jag önskar verkligen från djupet av mitt hjärta kärlekens alla välsignelser över LO och Ulf.
Björn Horst
Nu tillhör inte jag de församlingsmedlemmarna som säger att Livets Ord är världens bästa församling.
Men… jag förstår hur man menar när man säger så. Det är ju enbart ett sätt att visa uppskattning för ”sin” församling. En församling man älskar som är fylld med brister precis som alla andra församlingar som består av människor som inte är perfekta. Det är väl ändå ytterst sällan (nuförtiden) att någon från Livets Ord skulle säga det och se ner på andra församlingar?
För övrigt anser jag att vi har världens bästa pastor!!! 🙂
David,
You said ”Uttalanden som “Livets Ord är världens bästa församling”, vilket vissa församlingsmedlemmar säger, förstärker bara bilden av överlägsenhet och förakt för andra krista.”
Isn’t really true. I said the same thing in an earlier response in English (see earlier blog ”Dagen skriver om Livets Ord”). I am not even a member of the Church.
Also, it was ”my opinion”. Because of my contact with Livets Ord I have gained a greater understanding and love for all Christians from all backgrounds. God bless you!
Anthony
Ja, ni har en underbar pastor! rolig framför allt. Livsfarligt att köra bil och lyssna på dom predikningarna samtidigt:) o´så har han ju några gåvor till, såklart ;).
MEN… Håller med dig Ulrika ”En församling man älskar som är fylld med brister precis som alla andra församlingar som består av människor som inte är perfekta.” Vilken tur att det finns många olika församlingar eftersom vi består av många olika människor o personligheter, geografiskt sett skulle det bli konstigt om alla bodde på samma ställe. Lite introvert.
Väckelse tror jag bla. kan komma av att vi släpper Focus på oss själva, min församling osv. Focusera Jesus, be om väckelse i min grannkyrka- oftast vill vi ha den till ”min” kyrka, och den tanken kan lätt bli egoistisk. Jag har själv tänkt så…men när jag ser all nöd, allt nattsvart i vårt land så bryr jag mig inte vart den kommer, BARA DEN KOMMER! JESUS! och då är det väl bra att det finns många halvtomma kyrkor så folk får plats 😉 Vi har plats!
Visste ni att Sverige numera är ett missionsland? Hörde igår att Kina väntar på att få sända missionärer till Sverige.Svindlande tanke…
Jag tro sanningen är vicktig i alla´sammanhang. Har något enligt Guds menning och ord Bibeln varit rätt eller fel så har det. Och rätt enligt Guds ord är alltid att förlåta och det står också skrivet att kärlecken över skyller en myckenhet av synd.
Men jag tror inte det är rätt eller bra att över skylla på andras bekostnad . Dem och andra som kommer att tro ett sånt över skyllande till skada och tro på osanning om sanningen om nåt. Och inte är det bra för oss själva heller och kan skapa misstro mellan männisckor som fått olicka uppfatningar om ett samma fenomen.Och det gör oss bara osanna och vanna att dölja sanningen . Och en del kommer då inte att känna till sanningen om vissa sacker helt. Och det är ju bra där det är bäst att vissa inte känner till sanningen för alla berörda möjliga parters bästas skull, när så är nödvändigt förstås .Utifrån tänckbara och möjliga senarer som skulle kunna ske om sanningen blev känd . Som skulle kunna göra skaddan värre angående något negativt där man kan anta det skulle kunna bli så .Eller angående det man är helt säcker på att det är bästa att dölja sanningen om .För skulle man uppenbara den skulle skaddan och problemet bli värre .Eller om det Gäller nåt positiva som bör var dolt ,kunna komma till skadda om det blev känt.Då kan det ju var bäst dölja sanningen, men säckert inte alltid . För ibland kanske det är det allra bästa att hela sanningen kommer fram .Som han som är sanningen kan hjälpa oss med barmhärtigt och med medkänsla även om det kommer att kosta på . Och det kan det ju var värt om det är Guds vilja .Vi har ju inget fört med oss hit ,och inget kan vi för med oss härifrån, när vår tid är över här. Och de och det som blir kvar det tar ju Gud hand om. Så vi kan nalckas Gud, så ska han nalckas oss. och då med Guds hjälp kan vi vara helt sanna och ödmjucka, på ett gärna klokt och fromt vis… Och är vi inte så kloka och froma, kanscke det blir något av det första som gör oss klokare och fromare .Frid Ronny från uppsala
Fantastiskt roligt att så många upplever sig välsignade och förvandlade på olika sätt tack vare Livets Ord!
Det jag tror många inte tänker på är att allt detta positiva mycket väl kan vara ett faktum – SAMTIDIGT som Livets Ord var ute och cyklade i många frågor på 80-talet, vilket det finns goda skäl att tro, utan att fördenskull förneka allt gott som också fanns. Det ena behöver inte utesluta det andra. Det är lätt att blanda ihop subjektiva och personliga erfarenheter med rena sakfrågor. Detta innebär inte att jag anser att alla som delat en del av sin livsberättelse ovan anser att det är ett argument för att teologisk renlärighet förelåg under 80-talet. Men min bedömning är att det är nära till hands att en sådan, för diskussionen förvirrande, sammanblandning sker.
Jag delar för övrigt John Nilssons analys – att idag inaktuella företeelser måste skildras om man gör anspråk på att redogöra för skeendet under 80-talet. Vissa citat må uppfattas absurda i dagsläget, men verkligheten var ju som den var, och det är ju detta som Dagen bör skildra.
Ulf, jag blir litet förvånad över ditt utspel, tycker verkligen inte att Du har någon som helst anledning att vara missnöjd hittills med Jaktlunds artiklar. Hade faktiskt inte förväntat mig att Dagen skulle vara så pass positiva och generösa i tolkningarna som man faktiskt är!
Instämmer också i Frida Parks analys: Du har faktiskt inga skäl att inte tydligare erkänna det som de facto blivit fel. Har följt Dig under åren och gläds storligen åt hur påtagligt mer ödmjuk, mogen och vidsynt Du blivit på senare år! Dock: Jag är fullt medveten om hur svårt det måste vara och hur mycket det svider i hela ens varelse, men Ulf om Du vill fortsätta framåt på den väg som är till välsignelse för dig och för Sverige och som är i linje med Guds vilja, så måste Du taga ytterligare steg vad gäller ödmjukhet. Du måste mer konkret och mer förkroppsligat – och inte bara i svepande allmänna ordlag – bekänna vad som har gått snett på olika sätt, utan krusiduller. Det är inte alls bra att Du slirar i så pass stor utsträckning när det gäller vad som hänt, vad Du har sagt och stått för. Du tappar i förtroende för varje gång det händer. Initierade, seriösa personer som varit med när det begav sig, läst Dina böcker, lyssnat på Dina band o.s.v. köper inte Dina halvsanningar. Istället undrar man bara ”varför!?” Ingen har mer att vinna på att erkänna vissa saker (givetvis bara det som är sant!) än Du själv. Du skulle få ett så oändligt mycket större mandat om Du bara tog ett par steg till på ödmjukhetens vandring. För Guds skull, håll sanningen högt! Bara den kan göra Dig verkligt fri. Du har verkligen chansen nu i samband med Dagens artiklar. Om Du tar den kan Du gå hur långt som helst, för Kristus och hans Församling. Kanske det på kort sikt kan kännas som en prestigeförlust, men på lång sikt kommer Du att glädjas av hela hjärtats fröjd.
I ande och sanning,
Peter
Ang Dagens 25-årspresent till Livets Ord.
Delvis intressant, delvis småaktig, och man kunde säga: lite åtti.
Jag tycker ofta man i debatten har missat hur mycket Livets Ord har betytt för så många! Jag och min familj som kom från kyrkliga karismatiska sammanhang fick ett helt nytt liv – även om vi är glada för förnyad gemenskap med t ex vänner i Oasrörelsen.
Visst har det funnits människor för vilka Livet Ord inte passade, det vore ju märkligt annars. Så är det med alla församlingar. Ingen kallar mig avhoppare fast jag lämnade Svenska kyrkan och t o m prästtjänst. Omsättning i en förnyelserörelse är inte konstigt. Någon har sagt att om alla som passerat Pingströrelsen hade stannat hade den haft en miljon medlemmar! En annan intressant sak såg jag när jag läste en utmärkt bok om Azusa Street nyligen: denna pingstväckelsens genombrottsförsamling hade massor med medlemmar som kom från andra församlingar! Så har det alltid varit och kommer att förbli – vill man behålla folket måste man behålla Andens liv! Det gäller oss också.
Men mot bakgrunden att man kritiserat Livets Ord för att ”ta fåren” var det lite kul att studera Azusas hjordar, sammansatta av många från olika håll…
Räkna alla de som blivit välsignade och förvandlade genom Guds verk i Livets Ord, det är många. Även om journalister alltid tycker en ”protestant” är viktigare att skriva om än 99 som glatt fortsätter mumsa på det feta gröna gräset…
Vi gör det sedan 1986 =)
Anders Gerdmar
Ja, det var verkligen härligt när vi i söndagens gudstjänst sjöng alla dessa sånger från 80-talets genombrottstider och framåt. Det var som att uppleva den tiden igen och det var inga negativa känslor. Det var ju då allt drog igång. Trosundervisningen, och inte minst missionsarbetet med Ryska inlandsmissionen. Tåget som gick genom hela Ryssland och alla församlingar som, som resultat av det startades utefter transsibiriska järnvägen. Det är klart att det begås misstag som det alltid gör när det finns människor med i spelet men det kan man ju inte hänga upp sig på.
Var hade vi varit idag utan allt som hände då. Sedan är det fantastiskt att få vara med i en församling som inte stannar vid vad som varit utan går vidare. Det som ligger framför är ännu starkare än det som ligger bakom.
Gud välsigne dig pastor Ulf.
Stefan Åslund
Som 17-årig Uppsala grabb kom jag i kontakt med Livets Ord för första gången. Uppvuxen i en icke kristen familj och totalt ovetandes om allt vad Bibeln och Jesus innebär. Mitt under det stormiga 80-talet med alla skriverier, lögner och påhopp. På en julfest för ungdomar ger man mig en bok som jag egentligen inte ville ha, jag läser boken och blir totalt gripen. I mitt tonårsrum ber jag sent en natt för första gången till Gud och bekänner Jesus som min frälsare.
Allt sedan dess har Jesus varit min vän och församlingen mitt hem. Var skulle jag varit utan att människor fråm Livets Ord uppmuntrats att gå ut och berätta om Jesus? Jag vågar inte ens tänka på vad jag skulle gått miste om. Alla de totalt oförglömliga åren i ungdomsarbetet, alla livsförvandlande möten med både Gud och människor.
Tack kära församling för allt som ni betytt för mig och min familj. Tack kära Ulf och Birigtta för er lydnad och trofasthet.
Till er som kommenterat mina inlägg:
Jag vill nog ändå hävda att uttalanden som ”vi är den bästa församlingen” förstärker en bild av överlägsenhet. Kanske inte förakt, det kan jag ta tillbaka. Men fundera på skillnaden mellan din ”åsikt” och ett ”uttalande”. Ett sådant uttalande kan lätt tolkas som överlägset. Om ni inte inser detta så borde ni nog fundera över er människokännedom. Men om ni tycker tvärtemot mig så ge gärna exempel på hur detta ökar förståelse för andra kyrkor, enhet eller ekumenik. Jag kan inte finna några men ge mig några så ökar nog min förståelse för era ståndpunkter.
Det kunne vært interessant å høre hva Ulf har å si om den innflytelse som Sam og Jane Whaley hadde på Livets Ord på 80-tallet. Tenker da spesielt på dette med korreksjon / konfrontasjon, församlings-disciplin, demonologi o.a. Jeg tror nok at det, for det meste, var en meget uheldig påvirkning, som satte sitt preg på LO i mange, mange år.
Mener IKKE med dette å ta noe vekk fra alt det herlige som Gud faktisk gjorde på LO også på 80-tallet!
Peter:
Din attityd andas inte heller ödmjukhet precis
🙂
Dessa ständiga krav på ”be om ursäkt” förvånar mig. Ulf Ekman har ju flera gånger erkänt att det fanns utryckssätt och attityder under 80-talet som han inser att inte var bra. Det är mer än vad många andra kristna ledare gjort. Att kräva att han gör en ”avbönslista” är väl knappast en kreativ sak. Alla vi som haft förmånen att lyssna till honom under många år, upplever tvärtemot vad du skriver en oerhörd ödmjukhet och kärlek till andra kristna. Det stämmer även under den mest turbulenta tiden – jag har alltid upplevt en sann kärlek från Ulf till andra troende! Att vara rak betyder inte att man inte är kärleksfull. Jag måste nog säga att jag inom Livets Ord alltid upplevt en mer generös inställning till andra kristna än det sammanhang där jag växte upp. Det är väl inte alltid media har fört fram den bild vi sett ;-). Och vi kan väl inte kräva att Ulf skall be om ursäkt för allt andra anklagat honom för…
Om vi skall kräva att Ulf Ekman gör en lista på allt som någonsin varit fel, så är det väl ganska många fler som borde göra likadana listor. För vi kan väl vara överens om att det under 80-talet sades olika saker från många olika håll, som dessa personer inte står för idag.
Låt oss istället fokusera på att Livets Ord faktiskt blivit till en sådan oerhörd välsignelse, inte bara i Sverige utan över stora delar av världen. Vi som är med i Livets Ord behöver förlåta de hårda ord som riktades mot oss av andra kristna, och vice versa. Det känns som en sant kristen anda, inte att stå och kräva ursäkter av varandra. Då tar det nog tid innan vi ser den kärlek och gemenskap vi alla längtar efter och som nu växer starkare än någonsin förr. Det är väl knappast heller fruktbart att börja kräva ”renlärighet”.
Det känns som om det skulle ta en stund innan vi får alla troende att komma överens om vad som är renlärighet :-).
Peter sa ”Initierade, seriösa personer som varit med när det begav sig, läst Dina böcker, lyssnat på Dina band o.s.v. köper inte Dina halvsanningar. Istället undrar man bara “varför!?” Ingen har mer att vinna på att erkänna vissa saker”
Slut citat
Vad menar du med halvsanningar? Oerhört kraftigt uttryckt. Menar du att Ulf medvetet tiger och far med osanning? Vad är det för ”vissa saker” Ulf ska bekänna? Jag har läst böckerna, lyssnat på banden, suttit i gudstjänsterna under mer än 20 år (var med när det begav sig). Jag förstår inte riktigt vad du är ute efter.
Gång på gång har Ulf sagt att han (och med honom församlingen) breddats, förändrats och mognat. I många artiklar och i predikningar de senaste åren så talar han klart och tydligt om förändring och mognad.
Jag tror det är som att sopa ett jordgolv, vad än Ulf säger så finns det alltid någon som ropar ”bekänn dina fel”.
Vänligen,
Christer
Till Peter. Jag köper inte heller alla krav på att Ulf skall be om ursäkt. Det känns lite som om du har fastnat själv. Vårt fokus behöver vara på Jesus och inte på allt vi har att förebrå våra trossyskon för. Då fastnar vi och kommer inte vidare.
Angående Dagens artiklar drabbas man av igenkänning. Jag är en av dem som febrilt har kämpat och kämpat och kämpat med saker i mitt liv i åratal och fått uppleva hur friden, renheten och glädjen från Gud har förvandlat mig under en konferens på Livets Ord. När folk i förtroendeställning lite slarvigt har slängt ur sig nåt negativt har det såklart gjort ont… Klart att jag är medveten om att man i alla kristna sammanhang har brister. Livets Ord är ju inte perfekt, det har jag aldrig trott och det är inte heller därför jag och min familj är medlem här. Jag är bara tacksam för att Jesus bor i sin församling. I Min församling – världens bästa.
Anders Gerdmar, du tycks mena att pingströrelsen vid den tiden hade förlorat elden, ja om det kan de som var tillräckligt gamla då tvista om. Men att du tycker att dagens artikelserie är småaktig så tycker jag snarare att de går varsamt fram. Visst skulle de kunna höja Ulf till skyarna och bara göra en beskrivning med superlativ. Det är inga tvivel att Livets Ord betytt mycket i Sverige, men om man ska göra en historiskt korrekt beskrivning måste man ändå ta upp de människor som tagit skada av lagisk produktionskristendom och en del ytterlighetsläror.
Att du och Ulf själv går till hårt angrepp mot Åge Åleskjear och att det från Livets Ords talarstol på Europakonferensen öppet hånar dennes förkunnelse med tillmälen som ”billig nåd”(och jag som trodde den var gratis..) t.o.m när det ska pålysas produkter från barnklubben det är för mig ynkedom och höjden av småaktighet. Nåden förvandlar och nåden sätter människor fria!! Tack Gud för nåden! Trosundervisning utan nåden blir bara självfokuserad och lagisk…
Andreas, du skriver om Anders Gerdmar och Ulf Ekman… fast de har inte alls gjort några personangrepp. Och var fick du att Gerdmar skriver att pingst förlorat elden ifrån? Det har han ju inte menat eller skrivit.
Hej tänkte bara på vissa av era kommentarer ang. att vissa tycker sig vara med i den bästa församlingen. Anser att lite skämtsamt kan man nog kommentera så. Men det ligger en fara med nedvärderingsbegrepp i detta. Som vissa påpekat kan det lätt bli sår hos andra människor.Jesus sa ju till den unge rika mannen varför kallar du mej god? Ingen är god utom en och det är Gud.Luk,18:19.Tror ej vi skall jämföra olika församlingar utan att Gud har planterat dem för Hans syfte 1kor,3:6-9, 1kor,1:10-12. Dessutom kan det bli förvirring bland ny frälsta själar och detta kan leda till att dessa känner sig främmande bland de äldre kristna vilket det gör att de kan skapa egna gemenskap er vilket kan leda till sekteristiska grupper. Har själv erfarenhet av detta har suttit i en sekt cirkulärt ca 15 år. Vi var några ungdomar som gick ut ur olika församlingar och bildade eget och detta fick ett olyckligt slut. Är nu med i en underbar evangelisk församling. Med detta ville jag bara säga uppmuntra varandra tala ej ned värderande om andra (du vet oftast inte vad den människan kan ha gått igenom här i livet.) Om du måste tillrätta visa någon så gör det ej utan att ha bett först var mild i din tillrättavisning så kan du vinna vederbörande hjärta och en själ för Gud 1Tim,5:1,2
L.O betyder mycket för mej och min familj liksom andra församlingar. Huvudsaken är att vi skall sprida hoppet till de utanför oss nämligen Jesus världens hopp 1Pet,2:9 Önskar er alla Guds rika välsingelse.