I en av Dagens artiklar avsåg man att avhandla vår teologi. Personligen tycker jag nog att man mer berörde vissa speciella teologiska kontroverser än vår teologi som helhet. Risken med detta blir att det vi egentligen gjort och det vi verkligen står för fördunklas av citaten från kritiska röster och betoningen på kontroverser angående olika lärouppfattningar. Kritiska röster får gärna komma till tals för min del men om inte kärnan av det vi gör och förkunnar och egentligen tror på ges utrymme så förskjuts perspektivet betänkligt.
Grundläggande handlar Livets Ords uppgift om att inspirera till och aktivera den enskildes trosliv. Detta innefattar att man upptäcker Bibeln som ett personligt tilltal, inte bara som ett allmänt läroinnehåll. Det innebär också en förväntan att det Jesus gjorde när han vandrade på jorden det gör han än idag eftersom han är densamme igår, idag och till evig tid. De löften han har gett håller än idag. En Gud som är vår kärleksrike Fader både kan och vill gripa in i vår vardag idag.
Det innebär också en upptäckt och en förståelse av det överflödande andliga livet. Andens liv är ett liv i det övernaturliga. Vi är begränsade man Anden är obegränsad. Vi kan inte göra allt men Anden kan göra det vi inte kan göra. Återupptäckten av och förväntan på övernaturliga ingripanden, av bönesvar, av under och tecken, av ett personligt umgänge med en Gud som är en god, kärleksfull Fader är de grundläggande ingredienserna i undervisningen om tro.
Om Livets Ord någorlunda trovärdigt skall recenseras efter 25 år så måste denna dimension komma med och på något sätt presenteras så pass sakligt att vi kan känna igen oss i beskrivningen. Jag tycker att denna dimension har kommit lite i skymundan. Det blev mer teologiska kontroverser än teologi. Det kan ju naturligtvis bero på medias nästan automatiska dragning till det som ger mest uppmärksamhet, oftast kontroverser och skandaler, men jag hoppas kunna utveckla mer i olika sammanhang vad som är det centrala i vår tro.
”Grundläggande handlar Livets Ords uppgift om att inspirera till och aktivera den enskildes trosliv.”
Är det de du menar i din bok ”Den profetiska tjänsten”, där du skriver, citat:
”…men vi kan inte få en folkväckelse, förrän soldaterna är tränade och på plats och vet vad de skall göra”. Slut citat.
Vidare kan man läsa i samma bok på sidan 171:
”När en minister kan stå på tv och säga, att våldet egentligen inte ökar; vi bara tror att det ökar, då passar den ministern inte i regeringen. Någonstans måste gränsen dras.
Skriften säger i Hes 7:11, att ”våldet reser sig till ris för ogudaktigheten”. Det är precis vad vi ser hända i Sverige just nu. Men vi kan be bort det där och få se ett förvandlat land. Vi kan se väckelse komma och saker ställs till rätta.”
Min oroliga fråga, till dig, är då med tanke på att i dagens frikyrkliga Sverige ser vi en stagnation och att fler och fler kristna väljer att vara ”församlingslösa”, om chanserna till en folkväckelse har blivit mindre?
Sen frågar jag mig (kanske naivt) var är alla profeter idag?
Ekman skrev:
”Grundläggande handlar Livets Ords uppgift om att inspirera till och aktivera den enskildes trosliv.”
Dette burde sikkert være en oppgave for alle menigheter. Men som utenforstående har det altid undret meg at man holder noe som ligner ”vekkelsesmøter” i menigheter som har eksistert i mange gennerasjoner. Jeg har tenkt: Dette må da ”dressere” folk til å tro at de alltid skal leve i en nybegynnerfase av kristenlivet? Jeg har også lurt på om enkelte typer ”universalforkynnelse”, som hendvenner seg til flere forskjellige grupper på en gang, over tid kan viske ut grensene mellom ”menighet” og ”missjonsmark”, og kanskje svekke menigheten som en hellig åndelig innstitusjon? Eller for å sette det litt på spissen. Hvis man forkynner ”vend om” i det uendelige, så legitimerer man på en måte at man kan leve som ”uomvendt kristen”. Og faktum er jo at man møter ”slike” overalt.
Men dette er som sagt tanker man gjør seg når man betrakter det hele utenifra (og via nettet). For Jesus prøvde aldri og overtale noen. Han satte heller folk på valg. Take it or leave it.
Kanskje en bevisstgjøring om dette burde være like viktig som å inspirere og aktivere?
Ja, det är kanske inte så konstigt om det Livets Ord har gemensamt med alla troende kommer lite i skymundan. Tron på bönesvar och ett personligt umgänge med en god, kärleksfull Fader t.ex.
Det huvudintryck jag fick av Livets Ord-litteratur under min lumpartid i slutet av 80-talet var att ”det som var bra var inte nytt och det som var nytt var inte bra”. Men jag läste knappast något av dej Ulf då, jag minns bara att jag läste en del Hagin (erkänn aldrig att du är förkyld, typ) och Aril Edvardsens helt upp-och-ner-vända uppfattning av poängen i Jobs bok. ”Under allt detta syndade Job inte och talade inget fel om Gud” läser jag Skriftens egen recension av Job. Som inte stämde med Aril Edvardsens. (AE delade själva huvudanalysen med Jobs vänner: nämligen att Job i något stycke tänkt eller trott fel och därigenom dragit olycka över sej).
Nej, det är sannerligen inte att undra på om ”särlärorna” kommit i blickpunkten. Det var väl i ärlighetens namn dem ni själva ville betona på 80-talet? Men jag medger gärna att jag blev positivt överraskad av din egen bok ”Doktriner”. Hade min trosrörelseanknutne lumparkompis haft mer litteratur med så bred och sund teologi, i bästa mening ”katolsk” (allmänkyrklig), så hade jag inte blivit så skeptiskt inställd till Livets Ord.
Bäste Ulf Ekman,
Tror du vill gilla va jag skrev på min blogg i dag, var jag bemöter detta ämne.
Broderliga fridshälsningar,
Michael
Fattar inte vad vitsen med att granska LO efter 25år, Varför granskar inte Dagen när andra församlingar har jubelum, inngen granskning av pingströrelssen förra året när de var 100års jubeleum, I pingrörelssen var det mycket som var skumt, tex att kvinnor inte fick klippa håret, täckta huvuden vid sammankomster, många blev uteslutna för strunsaker som biobesök, rockmusik etc etc…det var mycket som var gärningslära, många församlingar hade stelnat i sina former på 80-talet, allt gick i samma hjulspår, som blev bara djupare och djupare.. Tackar Gud för Ulf Ekman och LO som bröt fram med trosundervisning och lovsång, nu 25 år efter har många sammanhang annamat denna undervisning, se vad som tex hänt med nyhemsveckan idag och för 25 år sedan, nu flödar lovsången starkt där också. Samfundsgränserna börjar suddas ut,, Praise God.
Janne: det där är inte riktigt sant. Förra året gjorde jag en artikelserie i Dagen som hette ”Bot & Bättring”. Den handlade om frikyrkan i allmänhet men kanske pingströrelsen i synnerhet, och de många människor som blev uteslutna och som bär på sår från den tiden än i dag. Du hittar del 1 här: http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=129671 och på den sidan finns sedan länkar till övriga delar i samma serie.
Jag tycker att ni teologiskt till största del står för klassisk kristen tro. I lika stor grad som jag anser att jag själv gör, och i den mån jag alltså kan bedöma.
Men det är väl underförstått att man kritiserar ytterligheterna och undersöker dem? Ni är ju kristna, och därmed behöver man inte göra någon genomgång av allmänt vedertagna trosatser.
Dock är vi nog flera som förstås tycker att viktiga delar saknades i artikelserien. Men med tanke på hur lite utrymme det finns i en tidning för en sådan analys, gjorde nog ändå Jaktlund ett bra jobb tycker jag.