I Kolosserbrevet, kap 3:1-4 talar Paulus om att tänka på det som är därovan, inte på det som är på jorden. Det är ett väldigt radikalt uttalande, inte minst till vår tids kristna. Vi gör ju ofta tvärtom. Det är sällan jag hört en predikan om himlen och om jag hört den handlar den mest om vad himlen kan ge oss nu idag.
Det fanns en tid då man sjöng så mycket ”hemlandssånger” att det nästan kändes som verklighetsflykt. Jag tror att trosundervisningen, när den är som den skall vara, har gett troende en ny insikt om att Gud, som är förbundets Gud och en Gud som är god, verkligen vill välsigna oss här och nu. Trosundervisningen frigjorde många troende till att våga ta till sig Bibelns löften här, idag och för mig personligen. Detta är härligt och nödvändigt.
Men när detta är sagt är det verkligen viktigt att se att vi inte kan leva med ett enbart inomvärdsligt perspektiv. Frälsningen handlar inte bara om vad jag kan få här och nu utan vad Gud har planerat för hela skapelsen, i all evighet. Himlen är inte heller bara den evighet som börjar efter min död utan allt det som pågår i det himmelska idag inför Guds tron. För alltför många är himlen abstrakt och något som bara har med en avlägsen framtid att göra medan relationen till Gud mer handlar om hur jag mår nu, hur känner det idag och vad jag får ut av detta livet. Detta är ett väldigt snävt, andligt omoget och i grunden rätt världsligt perspektiv på det kristna livet.
Därför behöver vi balanseras av vad Bibeln säger om himlen. Vi behöver bejaka vad Hebreerbrevet säger om att vi faktiskt är främlingar och pilgrimer här på jorden och att vi inte har någon varaktig stad här, Hebr. 11:9,10,13-16,25-27.
Vår identitet är i det himmelska och egentligen är hela vårt liv på jorden en enda förberedelse och ett formande inför vårt liv i evigheten. ”Så vandra här i gudsfruktan under er tid som främlingar” säger Petrus i 1 Petr. 1:17. Detta perspektiv är helt annorlunda än vad världen runt omkring oss har och leder oss att ibland radikalt annorlunda vägval än människor i vår omgivning. Inget är viktigare än att formas till att bli som Jesus och sedan vara med honom i evigheten. Det är värt alla uppoffringar, besvär och motstånd här i detta livet!
Tack för denna undervisning.
Den lyfte min blick och uppmuntrade mig och jag/vi behöver ständigt påminna oss om detta.
Och till följande citat från ditt ämne;
”Inget är viktigare än att formas till att bli som Jesus och sedan vara med honom i evigheten. Det är värt alla uppoffringar, besvär och motstånd här i detta livet!”
Vill jag bara säga ett stort AMEN!!!
Mvh. Hasse Gardelach i Gamleby :o)
Att tänka på Himlen ger en god balans. Det är så lätt att köra sitt race för Guds rike och ändå missa Jesus själv.
Otroligt viktigt ämne, tack för du bloggar om det. Det handlar alltså om livet efter döden.
Det är nog många som behöver en försäkran att det finns en himmel och liv efter döden. Vi kommer alla dö en dag. Och att bli målinriktad har flera fördelar. Man kan tex få en större lön i himlen och glädjen kan bli större av vad vi gör på jorden. Men det viktiga är att komma dit och att vara redo då tiden är inne.Hoppas jag blir en av dem.
Tänk vad många egentligen går igenom i livet, sjukdom, dödsfall, svårigheter, och då få känna att mitt hem är inte här och veta i sitt inre med full övertygelse,”Gud har något bättre för mig ett evigt hem och liv i evigheten”
Värst är det för dem som missar det eviga livet.
Det är därför vi som vill vara Jesu lärjungar ska samarbeta och bygga upp varandra även om vi har skillnader i åsikter för att i evighetens perspektiv kan vi vara ett redskap att få fler till himlen, men också komma dit själv.
Mina erfarenheter av himlen är egentligen bara glädje i den Helige Ande, men också en dröm jag hade då jag var 20 år.
När jag var 20 år fick jag en dröm (en trans=alltså så överfylld av Guds Ande), ska inte beskriva detaljer, men jag förflyttades i drömmen till ett annat ställe och i drömmen fick jag se livets flod. Den helige ande. Han ser ut som rent vatten, glas klart, levande ungefär som man tittar in i en lavin (alltså snön i lavinen är liksom levande) men inte snö då såklart utan rent levande vatten. Om himlen är så här då vill jag vara där.
Tack för detta!
Saknar undervisning om himmelen, kan inte minnas att jag hört det predikas på något möte jag varit på. Det är en tröst många gånger för mig att det finns en underbar evighet som väntar. Större fokus på himmelen skulle säkerligen ge ett annorlunda leverne på jorden för oss som kristna.
Ble så oppmuntret av Matt. 16:24-27 i dag, og det handler jo nettopp om dette at når vi fornekter oss selv og følger Jesus, så venter vi lønn etter våre gjerninger når Menneskesønnen kommer i Sin Fars herlighet med Sine engler. Hvilket håp!
Det er virkelig verdt det å følge Jesus, både fordi vi har et håp om en fremtid i himmelen, men også fordi det bærer med seg ufattelig mye godt her på jorden. Ingenting kan tilfredsstille mer. Når man ser det i perspektiv er det kanskje ikke så stort et offer likevel…?
Underbart att läsa om himlen.
Om man aldrig har varit där så kan man nog inte förstå upplevelsen. Närvaron av Guds kärlek mm.
Denna undervisning är det brist på i Kristi kropp. Och jag tror det beror på brist av kunskap.
Kanske kommer det mer undervisning i ämnet?
Hej Ulf.
Tack för de senaste blogginläggen.
Att ha sin blick vänd till det som är därovan gör ju att man på ett bättre och mer närvarande sätt kan handskas med de omständigheter som vi har i vår
vardag.
Det himmelska perspektivet gör all skillnad när jag ställs inför val och beslut.
Tack för ditt inlägg också ang. alkohol.
Jag är så tacksam att till Gud för en vana som tidigt grundlades att säga nej till alkohol i alla dess former.
Tack också för dina personliga reflexioner i vardagen vare sig det gäller Canadagäss eller
snabbköpsstress.
merkelig, blogga akkurat om denne filmen fra muddyrivermedia, som sier litt om himmelen.
Fant også i går en bok av Wislöff om Himmelen. Min kone nevnte også i dag om perspektivet på himmelen..
Himlen är underbar.
Absolut.
Men hur kan vi vara så säkra på att vi kommer dit?
Jesus sade:
Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig Herre, Herre, utan den som gör min himmelska Faders vilja. Matt 7:21
Hur kan vi vara så säkra på att vi gör vår himmelska Faders vilja?
Är frälsningen en magisk formel som ger oss en fribiljett till himlen?
Kristna människor gifter sig och skiljer sig, super, frossar i mat och ser på porr. De köper flotta hus och nya bilar…och låser om sig och sätter sig framför teven.
Medan världen utanför dör i sin synd.
Medan miljarder människor dör av svält så anser vi oss ha rätt att leva i lyx och överflöd…för Herren unnar ju sin tjänare gott.
Gör han?
Är detta vår himmelska Faders vilja?
Istället för att predika om himlen borde vi predika om helvetet.
Jag skämtar inte…jag menar allvar.
Vi borde predika om synden och dess konsekvenser.
Vi behöver få nöd, syndanöd över vår egen avfällighet.Vi behöver göra upp med vår västerländska njutningskristendom.
Jesus sade:
Den port är trång och den väg är smal, som leder till livet, och få är de som finner den.
MVH
Himlen är inte dit lärlingen är på väg. Vi söker och ber att Guds rike ska upprättas på jorden. Den nya staden ska sänka sig ned och landa på jorden. I den här tiden är vårt medborgarskap i himlen (och inte i Sverige), och vi ska tänka på hur Jesus regerar insatt i himlen på Guds högra sida som ledare. Men det betyder inte att det är till himlen vi ska. Gud har skapat jorden och kommer att förnya jorden och den troende ska uppstå som en kroppslig varelse och leva på Guds nya jord. Vi behöver inte mer platonsk, obiblisk flykt-kristendom som längtar efter ett liv utan kroppen och jorden! Så tänker jag i alla fall.
Vi är nu Guds barn, och vad vi ska bli vet vi inte exakt, men vi ska i varje fall bli lika Jesus, få en uppståndelsekropp lik Hans.
Då är vi lika hemma i himlen som på jorden – och himlen, när jag tänker på den, den är att få vara med Jesus, se Honom, höra Honom, ha total enhet med Honom och alla er andra bröder och systrar!
Att äntligen få slippa individualismens förbannelse, och få bli en del i helheten fullt ut! Fortfarande individ, men befriad från köttets sinne som resulterar i död och ensamhet (fast det börjar ju med individualistens önskan att få vara oberoende, förstås)
Det hoppet behöver jag ha för att orka leva i den här världen utan att sticka huvudet i sanden för att slippa engagera mig. Det hoppet behövde aposteln också!
”Den här tidens lidanden betyder ingenting i jämförelse med härligheten som ska uppenbaras och bli vår!”
Angående himlen så kommer jag just ihåg vad jag gick och tänkte i förrgår på min morgonpromenad i vår vackra skog. När jag växte upp hörde jag alltid min pappa säga: Om Herren vill och jag får leva, ska jag göra det. (Jak. 4:15). Det var ett väldigt vanligt talesätt bland kristna för så där 40-60 år sedan. Det har följt mig och jag känner fortfarande behov av att se min morgondag på det sättet. Vi vet inte dagen eller stunden när vi får hembud, men vi vill leva ett rent liv inför Gud så vi är redo för dagen när hembudet kommer … och vi för alltid får vara hos Herren! Vilken dag det ska bli, när min Jesus jag får se, sjunger vi. Fram till dess får vi vara ivriga att berätta för andra om Vägen, Sanningen och Livet! Oj, vilken glädje att få leva med sådana framtidsutsikter! En annan sång; Snart kommer Jesus som själv han sagt, tänk om han kom idag … Det gör att ansvaret för andra människors frälsning ligger tungt på oss. De måste ju hitta Vägen HEM!
Oh, vad det är lätt att man ser på omständigheterna ! Tack Jesus för Ordet(bibeln)!Inga mer tistlar för mej !