I vår tid har vi verkligen problem med ordet ”synd”. Här har nog troende blivt starkt påverkade av den värld runt omkring oss som inte gärna vill kännas vid att man faktiskt syndar. Det finns en utbredd uppfattning att kristendomen gör hela mänskligheten en stor otjänst genom att skuldbelägga den. Alltifrån Upplysningen, men egentligen genom hela mänsklighetens historia har man försökt frigöra sig från begreppen synd och skuld genom aggresiv kritik emot evangeliet.
Därför blir korset en dårskap och ett hot. Där hänger Jesus och genom sin korsdöd tar han straffet för mina synder och överträdelser, som jag påstår att jag inte har. Korset blir upphovet till en stor konflikt i människors hjärtan. Skall jag böja mig för detta faktum att jag är en syndare som är i behov av hjälp, förlåtelse och frälsning, eller strunta i det hela och köra mitt race?
Synd är enligt Bibeln brott emot Gud, ett själviskt uppror som sårar Guds hjärta och som kostade hans Son livet på korset. Det resulterar i att vi bryter gemenskapen med honom som har skapat oss och älskar oss och istället går vår egen väg och därigenom går rejält vilse. Vänder vi inte om går vi förlorade, för evigt. Beska droppar säger en del. Det är inte lätt att erkänna att man gått fel. Ett hårt tal säger andra. Dömande och förfärligt, enligt en del. Vi lever ju i en tid då man knappt vågar ha åsikter om saker av rädsla att verka dömande. Eller också är det sanningen!
Om det stannade vid utpekande av synden vore det enbart fördömande och hopplöst. Men inte nu när korset finns. Jesus själv är lösningen på syndaproblemet. Varje människa kan ta emot vad Jesus gjorde på korset för oss och vad han erbjuder oss idag. Han ger sitt liv i utbyte emot vårt.
Att en del kristna idag verkar skämmas för korset, minimerar synden och inte vågar nämna den vid namn, vägrar tala om helvetets existens är att göra världen en stor och eländig björntjänst. Jag blir inte kristen enbart för att själv må bättre, för att hitta mig själv eller få lite bättre självförtoende. Jag blir kristen för att Herren räddar mig ifrån förtappelsen. Jag blir ett Guds barn eftersom han ställföreträdande utgjöt sitt blod på korset för mig. Han renar mig från min synd, som är en verklighet, när jag vänder om och bekänner den för honom. Att säga att vi inte har ett syndproblem idag utan bara ett ”Son-problem” (dvs att människor inte vet vem Jesus är) är som att säga att problemet är inte att du har cancer utan att du inte känner läkaren. Läkarens uppgift är att ta bort sjukdomen som patienten måste ha en insikt om att han har. Vi behöver kunskap om både sjukdomen och Läkaren.
Vad ska man säga! Så bra att du tar upp detta, att du skriver om det och på ett så bra sätt. vilka bra ämnen som du ger insikt i. Är så trött på att det så sällan nämns något om omvändelse, ånger, syndanöd. Det ska vara ensides evangelium, visa på Jesus vilken stjyst kille han var, tala inte om att det finns synd att omvändelse är nödvändig. Fattar inte varför pendeln ska slå så hårt åt det ena eller andra hållet. Antingen extrem konservativt lagiskt eller extrem liberalt frihets budskap. Det är ju två sidor av samma evangelium. Tänk när församlingen börjar predika korsets kraft och omvändelse från synd. Ser fram emot att det blandas upp lite med det mitt i all ledarskap coaching/management och bra uppmuntande klatchiga föreläsningar.
Jag säger bara en sak och det är HALLELUJA!
nu är vi inne på mitt favoritområde i befrielsen.
Hade jag inte bekänt mina synder och blivit förlåten så hade jag inte levt idag. Men Guds nåd var SÅ STOR när Han gav mig en uppenbarelse i 1:a Joh. 1 och 9 som säger;
”Om vi bekänner våra synder är Han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.”
Då uppstår frågan vad är orättfärdighet?
Jag tror det är ALLT som Gud INTE vill att vi skall tänka, säga, göra eller bära i våra kroppar.
Då kanske du säger; ”Men du vet inte vad jag har varit med om. Det är faktiskt synd om mig.”
Då vill jag uppmuntra dig med en uppenbarelse jag fick av Herren en gång.
Det är inte synd OM oss utan det är synd I oss.
Vi känner av synden men den är då inte runt-omkring oss utan i oss.
Handlar vi då i enlighet med 1:a Joh. 1 och 9 så blir vi totalt förlåtna, helade och upprättade.
Tro mig det blev jag. Men ibland har vi så lätt att skylla ifrån oss på andra i försök att rättfärdiggöra våra synder.
Och då fastnar vi i den största fällan som kan drabba oss; självömkan. Och det är faktiskt ett livsfarligt tillstånd
Om nu Jesus dog och uppstod till vår befrielse så blir det patetiskt att skylla på andra i sin självömkan.
Stort tack Ulf för dagens bloggämne och GBU!
Hasse Gardelach i Gamleby :o)
Tack för din blogg Ulf.
När man talar om synd hos troende, så visst finns det. Antingen är Kristus Herre eller så är synden det. Finns det synd så är inte Kristus fullständigt Herre. Men man ska inte vara rädd för att påpeka synd hos troende, bara man gör det i ödmjukhet, respekt och kärlek. Det kan hjälpa den personen, men också en själv. Varför irriterar man sig på synden hos sina syskon och sig själv? För att Gud har lagt det på ens samvete såklart. Missa inte det för det är Guds röst.
Själv tycker jag att det inte bara handlar om vad Kristus gjorde vid korset, frälsningen handlar att också efter korsets verk vandra som Kristus gjorde i helgelse, både i tankar, ord, temperament och handlingar. Då ter sig synd ganska ovälkommet i detta sammanhang.
Det är inte alltid jag håller med dig fullt ut Ulf. Men här tror jag nog att jag gör det.
Att underkasta sig Korset är något vi behöver undervisa mer om och bli bättre på här i Norden!
Allt gott/ Samuel Varg Thunberg
Fra dypet av mitt hjerte: Takk, pastor Ulf for din tydelighet, og for din forkynnelse av hele evangeliet. Takk for at du ikke er redd for å peke på at det finnes noe som heter synd, og at Jesus redder oss fra fortapelsen. I vår tid hører man ikke så mye om dette lenger. Derfor takker jeg Herren for at du våger der andre tier.
Bjørn Olav Hansen
en pastorkollega fra Norge
Virkelig sant!
Når jeg har lest om de kjente vekkelsene fra gammle dager, de som virkelig satte spor etter seg, så ser det ut som om det er en vesentlig forskjell fra mye av det vi ser i dag.
Og det er nok at man ofte helt fortier slike ting som man for eksempel kan lese i 1 Joh 3,8-11:
Den som syndar är djävulens barn, ty djävulen har syndat ända från början. Men Guds son har uppenbarats för att utplåna djävulens verk. Den som är född av Gud syndar inte, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda eftersom han är född av Gud. Så blir det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens: den som handlar orättfärdigt tillhör inte Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.
Ingen ting kan motivere ett menneske mer for å bli frelst enn det å bli oppmerksom på at det faktisk er et ”djevelens barn”. Fortapt!
(spør meg!)
Ja synden är en ”förskräcklig historia”! Den smyger sig på en när man minst anar det. Ibland vet man inte förrän långt senare att man ställt till det igen.
I början av 80-talet hörde jag Benny Hinn säga ungefär så här: ”Varje dag behöver vi gå tillrätta med oss själva och be om förlåtelse för vår synd. Det är som att man behöver raka sig varje dag”.
Inte för att jag rakar mig och inte för att jag kommer ihåg att be om förlåtelse så ofta, men jag förstår vad han menade: Synden är lika efterhängsen som skäggväxten och man får hålla efter den tills man dör. Tack Jesus för att din rakhyvel aldrig blir gammal och slö!
Marianne, Leffe mfl (Ulf). Det låter som om det är väldigt självklart för er vad ”synd” är. Vore intressant att höra en specificering. Tycker ni tex att det är synd att inte leva som Jesus lär? Tex att samla skatter på jorden, att ha makt över andra, att ge lån som man förväntar sig få igen, att göra ont mot sina fiender, att förolämpa ett syskon eller att låta bli att tillrättavisa en broder, att oroa sig för morgondagen, att älska sin familj lika mycket som Jesus? Är sånt ”synd”?
Hej,
Att inte prata om synden är en ganska bekväm kristendom. Då pratas inte om syndens lön som är döden och att det krävs ett omvändelse.
Gud är god och Han älskar alla drar kanske mer folk.
Gud är god och Han älskar människor.Han älskar syndaren men inte synden. För många människor är synd ett abstrakt begrepp. Vad ska de omvändas ifrån ? Och så längre kristna pratar inte mycket om detta har de ingen chans att ta reda på.
Jag tänker på detta väldigt ofta. Har under några år arbetat nära människor som dör.
Att vi alla dör vet vi. Men att se patienter som kommer att dö inom kanske en timme och som fortfarande andas är någonting som är svårt att beskriva.
Människor som dör och som kanske aldrig har tagit ställning till vad det här livet handlar om. Det kan finnas flera alternativ: att de har aldrig mött en kristen att de har tackat nej till Jesus ( då har de tagit ställning) eller att de har mött kristna som har varit tysta.
Det svåraste var när jag visste att han /hon ville inte ha en psalmbok eller kors på dödsbädden.
En gång viskade jag den enklaste evangeliet i örat på en farbror som hade väldigt svårt att dö. Han hade varit medvetslöst i flera dagar. Men så länge andas man lever man och hörsel försvinner sist. Blinka om du tror detta sa jag. Jag vet inte om han blinkade för det var mörkt i rummet. Han dog en halv timme senare.Jag grät på väg hem från jobbet. Det var så fruktansvärd smärtsam. Som sjuksköterska var detta väldigt oprofessionell. I arbetsgivarens policy stod att vi inte fick påverka patienterna politisk och religiös. ( det var för 15 år sedan så det är preskriberat…)Jag skämdes inför Jesus att jag jobbar på de här premisserna.
Häromdagen pratades på jobbet om en begravning som var fint. Det var i kyrkan men inga psalmer
sjöngs och prästen pratade om sommar och livet… enligt anhörigas önskemål. De vet inte annat. Och en del kristna skäms för korset. Vi får be för väckelse i Kristi kropp först.
Jesus dömde synden men syndarna dras till honom.
Den attityden som Jesus visar är inte dömande.
I veckan har jag lyssnat på din predikan på pingstdagen i Norge om att låta oss formas som Jesus. Vi bör ha samma attityd som Han i relationen mellan synd och syndare.
Gud med dig.
Tro är handling sägs det. För mig är det kärnfrågan. Hur ska jag handla och leva ett andligt liv. Att man gör fel, syndar, som människa är självklart. Och visst är det lätt erkänna att man gått fel och vilse. Jag för min del talar gärna om synd. Men talar ännu hellre, om jag det visste, om och hur man undviker synd. Livet är väl en högst praktisk historia om att lista ut hur man gör mer rätt än fel.
Det jag skulle vilja veta mera om vad som avgör vad som är en dödssynd, ärkesynd, arvssynd och vanlig synd, och hur ska män bära sig åt att leva utan synd, om det ens är möjligt tack vare arvssynden?
Just nu upplever jag att hela grejen med det här med synden är en avsiktlig moment 22 grej för att utpressa människorna till den kristna tron.
Jakobs brev i tidig morgonstund, i sakta mak, filtrerande mitt liv genom texten, min tro genom Jakobs klarsynthet. Min tro i de handlingar jag dagligen gör har de en doft av korset eller bör jag utbe mig visdom (1:5)?
Jakob skriver:
– Var ordets görare 1:22 inte bara dess hörare.
Jesus är ORDET, jag såg då frågan än djupare. Alltså fritt översatt, var Jesu görare, inte bara Jesu hörare, annars bedrar ni er själva.
Bönen som stiger upp blir då:
– Gud du som ger åt alla villigt och utan förebråelser, ge mig vishet.
– Hjälp mig när min tro sätts på prov att vara uthållig så att jag lever för dig.
– Mitt liv stormar men du Gud är en skicklig rorsman (3:4). Håll kursen mot korset så jag ser vem jag är i Jesus. I honom finns ingen fördömelse i honom finns ett upprop.
– Följ mig!
Tack, Ulf, för dina klara ord!
En av de bästa syndabekännelserna i Svenska kyrkan, är den, där jag får bekänna min del i världens bortvändhet från Gud. Vilken befrielse! Jag får komma inför HELIG GUD och bekänna – och få förlåtelse.
I syndabek. jag tänker på, säger vi: Jag vet att ja genom min synd, är skyldig till mer ont än jag själv förstår, och har del i världens bortvändget från Dig…
Jag tror att folk reagerar på evangeliet därför att evangeliet är vasst. Det perentrerar oss. Det kanske skaver och är obehagligt. Men när vi äntligen släpper in Jesus så får vi frid med Gud.
Äntligen Ekman! Har länge ansett att förkunnelsen om synd och helvete har saknast inom trosrörelsen i Sverige i allmänhet och i USA i synnerhet.
Denna förkunnelse saknas också inom stora delar av pingstsverige för att inte tala om SVK.
Magnus
För mig är synd att brista i kärlek till Gud, andra människor och mig själv.
”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd” Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: ”Du ska älska din nästa som dig själv” Matt 22:37-37.
Att älska Gud är inte bara en upplevelse, utan också att göra Hans vilja. ”Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig……..osv. Allt vad ni gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig” Matt 25:35-40.
Dessa två bud visar oss vad synd är: egoism, kränkning, ovilja att hjälpa, fördömande, missunnsamhet, förtal, utnyttjande…. listan kan göras lång. Alltför lång!
MOTIVERING TILL TIO GUDS BUD PÅ VÄGGEN I EGET HEM
den 7 juli 2008 07:04 läs långt ner i kommentaren
http://andlighet1.blogspot.com/2008/06/3.html
Talet om korset är ett hårt tal. Men till vem skulle vi annars gå?
Retoriskt kan tyckas. Dem Gud har utvalt, dem kallar Han ock, och dem Han har kallat rättfärdiggör Han ock. Och slutligen, förhärligar.
Knepigt, det här med synd.
Knepigt, därför att vår kapacitet till självbedrägeri är sådan den är.
Knepigt, därför att vi är såna mästare på att skylla från oss, ursäkta oss, vitmåla oss.
Knepigt, för att vi är så bra på att bekänna andras synder.
Knepigt, för vi vill så gärna vara starka, att den kraft som fullkomnas i svaghet och förkrosselse inte lockar.
Myggorna, dom väljer vi
att noga sila bort
kamelerna, dom sväljer vi
om de är av den sort
som vi inte kom ihåg
i vår syndakatalog…
Synden er hemsk och brutal. Guds lag visar oss Guds standard. Vi behøver hjälp till ett liv i seger över synd. Lagen är helig, och budordet heligt och rättfärdigt och gott. Men Lagen måste andvändas till det den skal användas till; att peka på att vi behöver nåd. Denna nåd/kärlek (Agape) produserar frukter i vårt liv, som visar sig slutligen på ett påtagelig sätt.
Bibeln står det faktisk om detta:
I Kor 15:56 säger: syndens makt KOMMER AV lagen. Om vi andvänder Lagen som om det var en drivkraft och motivasjon for ett Helligt liv innträffar det motsatta. Se Rom 5:7: ..de syndiga lustar, som UPPVÄCKTES GENOM LAGEN, verksamma i våra lemmar till att bära FRUKT ÅT DöDEN. Se v.8… UPPVÄCKTE den (synden) GENOM budordet allt slags BEGäRELSE i mig.
Så hur bär vi frukt før Gud? Genom att vi, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen för att tillhöra en annan, Jesus Kristus (v.4). Vi frälsta har Jesus på innsidan. Hans Gudomliga natur sätter spor, och ljuser upp vår väg, så at vi kan holda vår stig ren.
Kom ihåg, allt börjar med Guds Nåd som en gåva till oss. Se turordningen i dessa
vers:
Rom 15:7
”Därför må den ene av eder vänligt upptaga den andre, såsom Kristus, Gud till ära, har upptagit eder”.
Joh 15:9
”Såsom Fadern har älskat mig, så har ock jag älskat eder; förbliven i min kärlek”.
Joh 15
”I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder…og satt er till å gå ut och bæra frukt, en frukt som varar”.
1Joh 4:19
”Vi älska, därför att han först har älskat oss”.
Kol 3:13
”Såsom Herren har förlåtit eder, så skolen ock I förlåta”.
Tack!
Kan man få besked om hur kan det
finnas någon synd om alla syndare
fortfarande är oskapta ofödda och
obefintlig, eller är de inte detta
eller hur
Hälsningar —–avidino@sverige.nu
JA!- på tiden att återgå till god gammal ”Lordship Salvation” predikingar som David Wilkerson, Leonard Ravenhill, F B Meyer, T. Austin Sparks, eller som nyare Jim Cymbala och Paul Washer.
Själv läser jag hällst Luther, Calvin eller några ännu äldre texter, dagens uppbyggelseliteratur har jag svårt för- då det inte gör mig mer beroende av korset.
Bra inläg!
Gud välsigne dig,
Broderliga Fridshälsningar,
Michael
Tack Ulf för att du har tagit upp detta ämne!
Idag talas och undervisas det alltför lite om vissa fundamentala delar av evangeliet och Guds ord. Som du skriver Ulf, så talar man inte gärna om synden och syndens konsekvenser för våra liv och för evigheten. Andra områden som stora delar av frikyrkligheten totalt har glömt bort, är undervisningen om det profetiska skeendet och undervisningen om Jesu återkomst. Tidstecknen blir fler och fler och Uppenbarelseboken spelas nu upp inför våra ögon.
När det gäller undervisning om synd och rättfärdighet, så tjänar vi inget på att sluta prata om syndens konsekvenser och om helvetet, som faktiskt väntar dem som inte har gett sitt liv till Jesus.
Vi talar ofta om att vi vill att människor ska bli kristna, men vi förklarar inte varför de ska bli kristna. När vi blir födda på nytt och börjar leva det kristna livet i gemenskap med den Helige ande, så mår vi självklart bäst. Vi ser en mening med våra liv och vistelsen här på jorden. Men huvudskälet till att bli en kristen är självklart evigheten. Vi måste vara tydligare i förkunnelsen vad som väntar dem som inte ger sitt liv till Jesus, nämligen en evighet i plåga hos djävulen och hans demoner i helvetet.
Gud välsigne Dig Ulf!
Prästen Bengt Plejel sa i någon intervju för några år sedan att hans personliga morgonandakt börjar vid korset och slutar vid tronen. En bra beskrivning på hur jag tror en sund relation till korset bör vara. Vi har alltid ett dagligt behov av att komma till korset för bekännelse och rening – men vi ska inte stanna där. Det finns en tendens att fastna i skuld/skam-medvetande och därefter inte komma vidare. Nåden är större! Nåden behöver proklameras mer eftersom betoningen på det kristna livet handlar om frihet. Jesus går inte ständigt tillrätta. Vi behöver inte vandra i fruktan för straff – Guds kärlek vill sätta oss fria från det. Jesus själv säger att den Helige Andes uppgift är att överbevisa världen om synd och jag tror han sköter det bra. Då känner vi också ett behov av att komma till korset.
Tack Ulf för en bra blogg.
Synd är att missa målet! Gud har en A plan för varje skapelse och djävulen är såklart fienden till detta, men varje enskild individ måste stå ansvarig för sina egna handlingar. All synd börjar i tanken och får den sen mer utrymme och uppmärksamhet så växer den och blir till en handling.
Vad vi anser är tämligen ointressant. Det är vad guds ord säger om synd som är det intressanta. Paulus säger så vist, ”att det jag vill göra, det gör jag inte, och det jag inte ska göra gör jag”
Ibland talar folk så mycket om synden och djävulen att talet om korset och Jesus seger över syndens yttersta konsekvens döden ställs åt sidan.
Allt är tillåtet säger Paulus, men allt är INTE nyttigt. När människor jagar synden hos sin nästa korsfäster de jesus en andra gång. Jesus har en gång för alla BESEGRAT syndens yttersta konsekvens nämligen den att inte ta emot honom som sin personlige frälsare.
Vi är kallade att predika HELA guds rådslut och inte lägga på människor mer bördor än de klarar av. Självklart finns synden och dess konsekvens får vi ALLA ta del av, men när vi låter Jesu kärlek regera mitt i församlingen känner vi ingen lust att synda. Där glädje, saktmod, återhållsamhet, kärlek, tålamod och fördrag finnes håller sig synden borta
Det är lätt att se när synden får makt med oss, då uteblir välsignelserna. Det materiella kommer vi inte att kunna ta med oss därför är det så viktigt att lära den nya generationen vikten av att satsa sina kort rätt.
Rätt framgång handlar om så mycket mer än stora hus och nya bilar. Jesus prövar oss och ser vad som finnes i våra hjärtan. När något leder oss bort från gemenskapen med Herren så vet vi att det är synden. Den finns överallt och bara tron på Jesus och nåden håller oss nära honom. Vi har ett mål att löpa efter, och tack gode gud för att det inte är jag som ska döma på den yttersta dagen. Synd är att missa målet och först när vi kommer fram vet vi om vi gjort vår kallelse rättvisa
Jesus är vägen sanningen och livet
/M